Skogen är en av våra viktigaste naturresurser, och det är av stort nationellt intresse att denna resurs tas tillvara på bästa möjliga sätt. Statens bidrag till kostnaderna för omarrondering i starkt ägosplittrade områden är ett uttryck för detta synsätt. Den allmänna uppfattningen har varit att en god arrondering är en förutsättning för ett rationellt skogsbruk liksom att skogsråvaran avverkas och kommer marknaden till del.
Jämförande studier visar att det inte finns några entydiga bevis för att ägosplittrad skogsmark har en oförsvarligt låg avverkningsgrad. Detta framgår av Skogsvårdsstyrelsens yttrande till fastighetsdomstolen och av Dalarnas forskningsråds rapport där det konstateras att virkesuttaget i Gagnefs kommun -- som är starkt ägosplittrad -- inte är nämnvärt lägre än på andra håll. Snarare tycks det som om de ägosplittrade markerna fungerar som en råvarureserv: eftersom inkomsterna från skogsinnehavet inte är av vital betydelse för innehavarnas försörjning styrs avverkningarna mera av konjunkturen och rådande skogspriser.
Vi motionärer ifrågasätter inte att det långsiktigt kan finnas ett statligt intresse av att skogsmarken är väl arronderad men anser inte att statsmakterna skall forcera fram arronderingsåtgärder. Nuvarande regler innebär att en man/kvinna en röst inte gäller när myndigheterna skall ta ställning till om en omarrondering skall genomföras. I praktiken gäller samma synsätt som fanns i den gamla graderade röstskalan -- stort innehav ger stort röstetal. Detta är inte förenligt med dagens syn på demokrati.
Det är därför angeläget att söka ingångar till omarrondering i former som kan upplevas som demokratiska, och inte som penningmakt och statsmakt i oskön förening mot småfolkets intressen och rättsuppfattning.
Regeringen bör därför låta utreda nya och bättre former för omarrondering som kan upplevas som demokratiska och långsiktigt riktiga.
Trots statsbidraget är kostnaden för den enskilde för omarrondering ganska betydande. Enligt gällande regler är inte omarronderingskostnaden avdragsgill. Det innebär att många ser sig tvingade att avverka skog för att finansiera egenavgiften. Avverkningstrycket skulle minska om avdragsrätt infördes. Denna möjlighet bör därför prövas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen av regeringen begär en utredning av fastighetsbildningslagen och skatteavdragsreglerna för att åstadkomma de förutsättningar för omarrondering som anförts i motionen.
Stockholm den 13 januari 1994 Bengt-Ola Ryttar (s) Inger Hestvik (s) Iréne Vestlund (s) Leo Persson (s) Per Erik Granström (s)