Bakgrund
År 1981 infördes förbud mot s.k. dubbelupplåtelse av bostadsrätt. Förbudet innebär att en hyreslägenhet inte får upplåtas med bostadsrätt så länge hyresförhållandet består.
Syftet med förbudet mot dubbelupplåtelser var att komma till rätta med en typ av spekulativa ombildningar till bostadsrätt som förekom i bl.a. Stockholm under slutet av 1970-talet. En fastighetsägare kunde då -- helt utan hyresgästernas insyn eller medverkan -- själv bilda en bostadsrättsförening, upplåta alla lägenheter med bostadsrätt till sig själv och därefter sälja ut lägenheterna en och en. Balansen mellan parternas intressen i en ombildning rubbades därigenom. Samtidigt försvagades hyresgästens ställning, bl.a. genom förlorad bytesrätt.
Förbudet mot dubbelupplåtelse har, tillsammans med andra ändringar i bostadsrättslagen, haft åsyftad effekt; hyresgästerna och fastighetsägaren är jämbördiga parter vid en ombildning. Garantier finns både för att hyresgästerna själva har den fulla kontrollen över sin bostadsrättsförening och för att boende som önskar kvarstå som hyresgäster inte får sin ställning försvagad vid en ombildning.
Problemet
En effekt av förbudet mot dubbelupplåtelse är dock att priset för en ombildning blir starkt beroende av andelen hyresgäster som vill medverka. I fall där många boende önskar kvarstå som hyresgäster kan dubbelupplåtelseförbudet omöjliggöra en ombildning, trots att denna är seriös och helt saknar de spekulativa inslag som förbudet är avsett att förhindra.
För närvarande förhandlar många kommunala bostadsföretag med sina hyresgäster om ombildning till bostadsrätt. Sådana ombildningar är bostadspolitiskt angelägna samtidigt som de helt saknar de spekulativa inslag som motiverat förbudet mot dubbelupplåtelser.
Om kommunen eller det kommunala bostadsbolaget får möjlighet att gå in som bostadsrättshavare till kvarvarande hyreslägenheter begränsas kraven på insatskapital från de boende som deltar i ombildningen. De kvarstående hyresgästerna kan känna full trygghet i vetskapen om att kommunen/ det kommunala bolaget även framgent är deras hyresvärd. I samband därmed skall berörda hyresgäster givetvis också tillförsäkras en oinskränkt bytesrätt. Kommunen/det kommunala bolaget får slutligen viss tillgång till lägenheter i beståndet, även sedan detta avyttrats.
Frågans behandling under 1993
Under riksmötet 1992/93 väckte undertecknad, mot angiven bakgrund, en motion (1992/93:Bo415) om partiellt slopande av förbudet mot dubbelupplåtelse. Samtidigt startade justitiedepartementet ett utredningsarbete, vilket sedermera resulterade i departementspromemorian (Ds 1993:54) ''Bostadsrättsoption och andra ändringar i bostadsrättslagstiftningen''.
På förslag av bostadsutskottet avslog riksdagen under hösten 1993 motionen. I bostadsutskottets betänkande 1993/94:BoU2 anfördes följande.
Förslaget i motion 1992/93:415 (m) syftar i likhet med departementspromemorian till att lösa de finansieringsproblem som p.g.a. förbudet mot dubbelupplåtelse kan uppstå vid ombildning. Det finns därför inte nu anledning att föreslå ett särskilt tillkännagivande om överväganden om ett partiellt slopande av förbudet. Den vidare behandlingen av förslaget om bostadsrättsoptioner bör i stället avvaktas.
Denna vidare behandling får nu anses ha skett; departementspromemorian har remissbehandlats, varvid flertalet remissinstanser har avstyrkt de framlagda förslagen. En allmän uppfattning synes vara att justitiedepartementet i promemorian har valt en onödigt komplicerad och lagtekniskt svår lösning. Någon proposition på grundval av departementspromemorian är mot denna bakgrund heller inte att påräkna.
Förslag
De problem som föranlett justitiedepartementets utredningsarbete och den tidigare motionen 1992/93:Bo415 kvarstår. Mot denna bakgrund bör förbudet mot dubbelupplåtelse nu slopas i de fall upplåtelsen sker till kommun eller kommunalt bostadsbolag.
Då erfarenheter vunnits såväl under den tid då bostadsrättslagen saknade förbud mot dubbelupplåtelse som senare, torde något omfattande utredningsarbete inte erfordras. Regeringen bör alltså skyndsamt återkomma med erforderliga förslag till ändringar i bostadsrättslagen och hyreslagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partiellt slopande av förbudet mot dubbelupplåtelse i 4 kap. 3 § bostadsrättslagen.
Stockholm den 10 januari 1994 Mikael Odenberg (m)