Den nu rådande ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna inom fastighetsbildningen och registreringen baseras på ett principbeslut i riksdagen 1970.
Erfarenheterna av organisationsuppdelningen är mindre goda. Det gäller inte det delade huvudmannaskapet i sig utan förhållandet att vissa kommuner har delats upp organisatoriskt mellan statliga lantmäteriet och respektive kommun.
Trots att fastighetsbildningen i kommunal regi har fungerat väl -- såväl från rättssäkerhetssynpunkt som utgående från övriga av statsmakterna uppställda krav -- föreslås nu i propositionen principiella riktlinjer med skärpta krav på kommunal fastighetsbildning, som skall behandlas genom fortsatt beredning.
Vi kan inte frigöra oss från den uppfattningen att de föreslagna restriktionerna har tillkommit mer för att värna om sysselsättningen i den statliga lantmäteriorganisationen än för att gynna en effektiv medborgarservice.
Kommunernas uppgifter inom området fysisk planering och plangenomförande har bl.a. genom Plan- och Bygglagen utökats väsentligt sedan 1970. Det vore därför rimligt och riktigt att kommunernas inflytande över organisationen för fastighetsbildningen stärktes. Vi ser förslagen i propositionen som en upprepning av 1970 års beslut utan beaktande av de omfattande förändringar som i övrigt skett i uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna. Det är därför enligt vår mening nödvändigt att genom en förnyad utredning -- med parlamentariskt inslag -- åstadkomma en ordning som bättre tillgodoser kommunerna som närmast ansvariga inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området förändrad markanvändning och byggande. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
I propositionen föreslås inte som i utredningsförslaget att inskrivningsverksamheten skall integreras i lantmäteriorganisationen. Däremot innehåller propositionen uttalande om att detta skall bli fallet i framtiden. Av regionalpolitiska skäl är det viktigt att inskrivningsverksamheten även i framtiden finns kvar vid landets tingsrätter. Det finns enligt vår mening ingen anledning att nu utpeka framtida förändringar i tingsrätternas verksamheter. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Fastighetsdatasystemet utgör stöd både för fastighetsregistrering och inskrivning. Verksamheten vid Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) utökas i takt med att systemet snart omfattar hela landet. Betecknande är att denna verksamhet till sin allra största del skall tillgodose krav och önskemål som kommer från andra sektorer än lantmäteri. Det finns enligt vår mening ingen anledning att sammanföra CFD med Lantmäteriverket. CFD bör vara fristående eftersom fastighetsdatasystemet utgör verksamhetsstöd både för fastighetsbildning och inskrivning med sammantaget flera huvudmän. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att lämna förslag som tillgodoser kommunernas ansvar inför medborgarna för en samlad effektiv service inom området förändrad markanvändning, plangenomförande och byggande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte nu utpeka framtida förändringar i tingsrätternas verksamheter genom att ange att inskrivningsverksamheten på sikt bör föras samman med fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Centralnämnden för fastighetsdata förblir självständig och fristående och ej förs samman med Lantmäteriverket i en ny central myndighet.
Stockholm den 19 april 1994 Carl-Johan Wilson (fp) Ulla Orring (fp)