med anledning av prop. 1993/94:214 En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.

I proposition 1993/94:214 föreslås en ny organisation för
lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
Propositionen är av principiell natur och innehåller flera
oklarheter och tveksamheter. Frågor som finansiering och
författningsregler behandlas ej, utan arbetet med dessa
frågor pågår i utredningens andra etapp. Icke desto mindre
föreslås i propositionen väsentliga förändringar utan att
man vet något om konsekvenserna. Detta föreslås trots den
splittrade bilden, som ges i remissvaren, där framförallt från
Svenska Kommunförbundet och kommunalt håll påtalats
bl.a. de stora bristerna i utredningsdirektiven. Brister som
bundit utredningsmannen och omöjliggjort en friare och
grundligare prövning av hela frågekomplexet.

Fastighetsbildningens huvudmannaskap och närmare
organisation ska enligt propositionen bli föremål för
ytterligare beredning. Propositionen gör, trots de
grundläggande bristerna i föregående utredning, anspråk på
att kunna lägga fast de principer och riktlinjer, som bör gälla
i huvudmannaskapsfrågan, inte bara på kort sikt utan även
på lång sikt.

Propositionens riktlinjer för beredning av
huvudmannaskapsfrågan innehåller alltför vaga kriterier.

Propositionen utgår ifrån att det föreligger problem med
rättssäkerheten vid fastighetsbildningen under kommunalt
huvudmannaskap, främst i de fall där kommunen är
sakägare. Detta påstående fanns också i
utredningsdirektiven, men har icke på något sätt kunnat
verifieras av utredningen.

Fakta är att endast 0,5 % 
av antalet förrättningar överklagas. Utredningen har,
beträffande kommunalt anställda förrättningslantmätare,
inte kunnat finna och verifiera ett enda fall av partiskhet
eller jäv.

Fastighetsbildningslagens regler om gode män i 4 kap 1--
4 §§ och jävsreglerna för förrättningsmän i 4 kap 5--6 §§
fastighetsbildningslagen gäller självklart även kommunala
förrättningslantmätare och tillämpas strikt av dessa. Dessa
regler tillgodoser enskildas behov av rättssäkerhet.
Utredningen har inte kunnat motbevisa detta.

I riktlinjerna för den fortsatta beredningen anges inte
klart att delad fastighetsbildning (dvs. både kommunal och
statlig fastighetsbildningsmyndighet i samma kommun) inte
skall förekomma.

Vidare anges i riktlinjerna att arbetsunderlaget måste
vara tillräckligt stort för att upprätthålla en effektiv
förrättningsverksamhet. Tvärs emot bl.a. Svenska
Kommunförbundets förslag anges också i riktlinjerna, att
kommuner inte skall kunna utöva fastighetsbildning i
samverkan.

Dessa tre punkter i riktlinjer kommer att leda till ett
utökat statligt monopol inom fastighetsbildningsområdet.
Eftersom samtidigt hela fastighetsbildningsprocessen skall
anses som myndighetsutövning, behöver den statliga
myndigheten inte lämna ifrån sig någon del av förberedelser
och mätning, eftersom myndigheten själv avgör detta.

Situationen för de 41 kommuner och dess invånare, som
i dag har fastighetsbildningsmyndighet, kommer därmed att
försämras.

Aspekter som samlad effektiv service till medborgarna --
kundperspektivet -- saknas liksom hänsynstagande till den
kommunala självstyrelsen.

Myndighetsutövning i kommunal regi förekommer i
andra områden, åtskild från markägarintresset under
demokratisk kontroll och utan ifrågasättande.

Riktlinjerna för den fortsatta beredningen bör vara
öppna och skapa möjlighet att pröva följande frågor:
Endast en fastighetsbildningsmyndighet skall verka inom
varje kommun. Denna skall kunna vara kommunal eller
statlig.Kommunerna bestämmer om de önskar inrätta
kommunal fastighetsbildningsmyndighet.Kommunerna
skall ges valfrihet att samverka om fastighetsbildningen.

Om man efter en förutsättningslös prövning ändå skulle
komma fram till att staten skall vara huvudman för
fastighetsbildning, kan skadeverkningarna för
kommunerna minskas högst betydligt, om den statliga
myndigheten förordnar kommunala förrättningsmän och
delegerar ansvar för fastighetsbildning och mätning till de
kommuner som så önskar.

I detta fall är det viktigt att kommunerna avgör om man
vill ta ansvar för kommunal fastighetsbildning och mätning,
så att dessa ständigt återkommande motsättningar i
organisationsfrågan mellan kommuner och statsmakt
(Lantmäteriverket) icke återigen uppstår.

Inga av dessa alternativ medför någon kostnadsökning
för kommunerna.

Fastighetsregistrering

Fastighetsregistreringen är ofullständigt belyst.
Principen om registrering vid källan är inte tillräckligt
tydligt uttalad. Även här saknas finansieringsprinciper.

Registrering bör alltid ske vid källan. Det gäller alla
delar av fastighetsregistret, dvs. fastighetsregister,
planregister, adressregister och det byggnadsregister, som
är under införande.

Inskrivningsverksamhet

Saksambandet är mycket litet mellan fastighetsbildning
och inskrivning. 1992 hade endast 1 % av
inskrivningsärendena ett samband med nybildade
fastigheter.

Det är därför olämpligt att nu förutsätta att
inskrivningsverksamheten på sikt skall inordnas i
lantmäteriorganisationen. Frågan bör avgöras först då
tingsrättsorganisationen som helhet behandlas.

Myndighetsorganisation

Enligt förslag i propositionen skall Centralnämnden för
fastighetsdata (CFD) och Lantmäteriverket (LMV) föras
samman till en myndighet. Detta bör inte genomföras. Den
helt dominerande verksamheten vid CFD har andra
avnämare (banker, SCB, kommuner m.fl.) än lantmäteriet.

Från kommunalt håll framhålls att det är betydligt
rationellare att samverka med en statlig myndighet som inte
samtidigt skall tillgodose sysselsättningen av egen personal
på lokal nivå. Utvecklingen av byggnadsregister och
eventuellt lägenhetsregister samt tillämpningar i vid mening
kommer att utöka kontaktytorna för CFD mot andra
kommunala förvaltningar än de lantmäteritekniska.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av den fortsatta
beredningen vad avser fastighetsbildningens
huvudmannaskap och organisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inskrivningsverksamheten,

3. att riksdagen avslår propositionens förslag om ett
sammanförande av Centralnämnden för fastighetsdata med
Lantmäteriverket.

Stockholm den 19 april 1994

Lisbeth Staaf-Igelström (s)