med anledning av prop. 1993/94:214 En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet m.m.
Frågan om inskrivningsverksamheten vad gäller
lagfarter och inteckningar m m har alltsedan början av 1970-
talet diskuterats vad gäller den organisatoriska hemvisten.
Det har i särskilt hög grad gällt de senaste åren, vilket
skapat onödig och betydande oro i verksamheten.
Verksamheten är sedan länge knuten till domstolarna,
men förslag har vid upprepade tillfällen framlagts om att
skilja verksamheten från domstolarna. Särskilt när det
gäller de mindre tingsrätterna har emellertid
inskrivningsverksamheten varit en värdefull och
stabiliserande faktor. En organisatorisk åtskillnad skulle
dramatiskt kunna underminera grundvalen för flera små
tingsrätter.
Bakom förslagen att organisatoriskt skilja verksamheten
ligger ett slags organisationsestetiskt tänkande. Det är
stötande att två så till karaktären olika verksamheter
samverkar inom samma organisationsstruktur. Från
centrala instansnivåer ger man inte upp tanken att få till
stånd en organisationsschematisk renodling.
I den senaste i raden av utredningar behandlar
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen och dess
principbetänkande SOU 1993:99 frågan ännu en gång. Som
så mången gång förut konstaterar utredningen att
verksamheten i sin nuvarande form fungerar utmärkt.
Några behov utifrån verksamheten på organisatoriska
förändringar föreligger inte. Trots detta föreslår
utredningen att verksamheten skall skiljas från
domstolarna. Skälen är dels de organisationsestetiska och
dels att tidpunkten kan vara lämplig.
Då inga väsentliga skäl utifrån verksamheten redovisats
avstår regeringen i nu föreliggande proposition från att
föreslå en organisatorisk förändring. Regeringen redovisar
ändå sin bedömning att inskrivningsverksamheten på sikt
bör föras samman med fastighetsbildningen och
fastighetsregistreringen. Skälet är återigen det
övergripande principiella synsättet ovanifrån att
domstolarnas verksamhet så långt möjligt bör renodlas.
Då inga bärande skäl utifrån verksamheten med
inskrivning framförts för en organisatorisk förändring och
verksamheten tvärtom är en viktig del av samhällets lokala
service till medborgarna och en organisatorisk åtskillnad
skulle kunna riskera de små tingsrätterna, bör frågan om att
skilja inskrivningsverksamheten från domstolarna avföras
från dagordningen. Det bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inskrivningsverksamhetens
organisatoriska hemvist hos domstolarna.