I propositionen föreslås ett antal förändringar som bl.a. syftar till att ge möjlighet för enskilda hyresgäster att stå på sidan om förhandlingssystemet. Systemet blir därmed i realiteten frivilligt för hyresgästerna. Den föreslagna inriktningen är i många stycken önskvärd i denna del, men konsekvenserna i lagförslaget blir i många avseenden tveksamma eller direkt olämpliga. I vissa avseenden kan man till och med säga att förslaget innebär en orimlig inskränkning i en frivillig organisations rätt att själv bestämma om sin verksamhet.
Hyresgästorganisations ställning
En viktig komponent i det nya förslaget är att en enskild hyresgäst skall kunna stå på sidan om förhandlingssystemet. Den tidigare viktiga principen om att förhandlingarna skall omfatta alla är alltså därmed bruten. Det blir frivilligt för hyresgästen att ingå i det kollektiva förhandlingssystemet.
En förhandlingsordning föreslås därför i fortsättningen inte ange, vilka lägenheter som omfattas utan endast vilket eller vilka hus som avses. Detta framgår av 6 § enligt vilken omfattningen av förhandlingsordningen i det enskilda huset kommer att avgöras av de enskilda hyresgästernas beslut. En hyresgäst skall enligt förslaget kunna välja om han eller hon skall omfattas av förhandlingssystemet samt få välja vilken organisation -- utan krav om medlemskap -- han eller hon vill bli företrädd av utan denna organisations godkännande.
En hyresgästorganisation kan därmed enligt förslaget tvingas att förhandla för sådana oorganiserade hyresgäster som frivilligt väljer detta. Några motiv för att ålägga en organisation att utföra dessa uppgifter anges inte.
Det måste från principiell synpunkt starkt ifrågasättas om en hyresgästorganisation skall behöva acceptera att en hyresgäst, med för organisationen bindande verkan, kan träffa avtal med hans eller hennes hyresvärd utan att organisationen givit hyresgästen något sådant medgivande.
Förhandlingsersättningarna
En enskild hyresgäst får enligt förslaget lagligt stöd för att kräva en frivillig medlemsorganisations hjälp i förhandlingsarbetet. Hyresgästen har dessutom möjlighet att lagligt få prövat att ersättningen för detta inte blir för hög. Hyresgästorganisationen kan däremot inte med lagens stöd kräva att någon sådan ersättning utgår och inte heller pröva dess storlek.
Om en organisation skall åta sig uppgifter för andra än sina egna medlemmar måste detta vara frivilligt. Om en hyresgästorganisation skall förhandla för andra än sina medlemmar bör den, som vill ha denna frivilliga hjälp, betala den ersättning som organisationen begär. Den som tycker att ersättningen är för dyr har ju enligt lagförslaget rätt att avstå och sköta sina förhandlingar själv eller anlita någon som är billigare.
Det måste vara frivilligt för en hyresgästorganisation att förhandla för andra än sina egna medlemmar. Denna frivillighet måste gälla oberoende av om det finns en eller flera organisationer. Speciellt orimligt blir dock förslaget om det finns flera organisationer. I linje med detta bör 3 § omarbetas.
Eventuell förhandlingsersättning för den frivilliga förhandlingshjälpen för oorganiserade bör få bestämmas av hyresgästorganisationen själv. Då bör 20 § omarbetas i linje med detta.
Olika hyra för lika lägenheter
Den nuvarande regeln i Hyresförhandlingslagen om att lika stora lägenheter i ett hus skall åsättas samma hyra, om det inte kan föreligga skillnad mellan dem i fråga om bruksvärdet, begränsas enligt förslaget till att gälla de fall då lägenheterna omfattas av samma förhandlingsordning.
Bestämmelserna i 21 § Hyresförhandlingslagen om lika hyra för lika lägenheter ändras så att det blir tillåtet för en hyresvärd -- men inte för en hyresgästorganisation -- att träffa avtal om olika hyra för lika lägenheter.
Genom att tillåta flera förhandlingsordningar för samma fastighet, liksom att enskilda får förhandla själva, tillåts att hyran för lika lägenheter i ett hus blir olika. Principen om lika hyra för lika lägenheter i ett hus är alltså bruten.
Den föreslagna regeln innebär att parterna genom lagen får inskränkningar i sin handlingsfrihet som är olika. Hyresvärden tillåts godkänna olika hyror för lika lägenheter medan en hyresgästorganisation förbjuds att träffa sådana avtal. En sådan ordning måste ifrågasättas både av lämplighetsskäl och av rättviseskäl. Om lagkravet om lika hyra för lika lägenheter skall behållas måste det gälla lika för hyresvärdens samtliga lägenheter. I annat fall bör det avskaffas helt och då bör 21 § omarbetas i linje med detta.
Boinflytandet
I flera remissyttranden har pekats på de risker som ett system med flera förhandlingsordningar hos samma hyresvärd skulle komma att innebära för hyresgästernas inflytande över gemensamma angelägenheter i hus och bostadsområden.
Regeringen förutsätter att i de fall det uppträder fler organisationer med förhandlingsordningar dessa samordnar sina förhandlingar med hyresvärden, men att det inte krävs några särskilda lagregler.
Man säger också att en hyresgästorganisation bör kunna träffa avtal med hyresvärden om att denne åtar sig att träffa en likadan överenskommelse med den andra organisationen, och begära hos de hyresgäster som står utanför förhandlingsordningen att i deras avtal få skriva in de nödvändiga villkoren. I sista hand får hyresnämnden avgöra om det är rimligt att tvinga de berörda hyresgästerna att godta dessa villkor.
Regeringen talar också om att en godtagbar lösning är att ''inflytandet sker genom ett gemensamt organ där alla boende har möjlighet till inflytande''. Man går t.o.m. så långt att man hävdar att gemensamma förhandlingar, som förs av två hyresgästorganisationer skall omfatta hyresgäster som står utanför det kollektiva förhandlingssystemet.
Resonemanget om hur boinflytandet skall fungera hos hyresvärdar som har fler förhandlingsordningar är synnerligen tillkrånglat, vilket det med nödvändighet blir, eftersom själva utgångspunkten är praktiskt taget omöjlig.
Man kan fråga sig varför det överhuvudtaget behöver finnas flera förhandlande hyresgästorganisationer om man ändå skall ha gemensamma förhandlingar vars innehåll rimligen måste påverka hyrorna. Man kan också fråga sig hur regeringen har tänkt att de gemensamma förhandlingarna skall binda de hyresgäster som saknar förhandlingsklausuler i sina hyresavtal. Det hela är synnerligen dåligt genomtänkt och det blir snarast absurt då man föreslår att resultatet av boinflytandeöverenskommelse av hyresnämnden skall kunna påtvingas hyresgäster som vill stå utanför förhandlingsordningen. Hela det resonemang som regeringen för på den här punkten utgör kanske det bästa argumentet mot ett system med fler förhandlingsordningar för samma hus.
Ett problem som regeringen inte ger någon praktisk lösning på är hur de hyresgäster som valt att ställa sig utanför förhandlingsordning skall kunna bindas av överenskommelser om gemensamma angelägenheter som träffas med stöd av förhandlingsordning. Det skall endast kunna förekomma en förhandlingsordning i ett hus respektive förvaltningsenhet och då bör 3 § omarbetas i linje med detta.
Inflyttningshyror
I och med propositionens förslag råder avtalsfrihet vid tecknande av kontrakt för lediga lägenheter. Hyresvärden är alltså inte skyldig att för en ny hyresgäst hålla sig inom ramen för den hyra som tidigare avtalats för lägenheten. Det skall inte vara möjligt att vid nyupplåtelse begära högre hyra än den som gällt när lägenheten varit föremål för förhandlingar.
''Den som tiger, samtycker''
Man vill införa en ny regel i hyreslagen, som bygger på principen att den som tiger, han samtycker. Den nya regeln innebär att processinitiativet läggs på den hyresgäst, som inte godtar värdens krav i stället för på den hyresvärd, som önskar få till stånd en ändring.
Det är en från avtalsrättslig synpunkt unik och uppenbart oacceptabel ordning som föreslås. Enligt förslaget skall avtal anses ingånget på grund av passivitet från den ena parten. Sådan passivitet kan t.ex. bero på att hyresgästen är bortrest eller inte förstått innebörden av hyresvärdens meddelande. För t.ex. många invandrare med språksvårigheter finns uppenbar risk att man lider rättsförlust, eftersom mindre nogräknade hyresvärdar också kan tänkas förmå dem att avstå från förhandlingsklausul.
Regeringens förslag i denna del bör därför avslås, men om det mot förmodan införs måste den bli likvärdigt formulerad för båda parter. Det skulle innebära att om en hyresgäst skriver till hyresvärden och föreslår lägre hyra än tidigare, kommer passivitet från hyresvärden att betraktas som ett avtal om ny -- lägre -- hyra.
Hyresgäster, som ställer sig på sidan om förhandlingssystemet, liksom hyresgäster som bor i hus som inte omfattas av förhandlingsordning, kommer att få en sämre ställning än vad hyresgäster har i dag i hus som inte omfattas av förhandlingsordning. Regeringens förslag i denna del 54 a § i Hyreslagen bör i första hand avslås och i andra hand omarbetas så att det blir lika för avtalets parter.
Hyresgästernas inflytande vid ombyggnad och upprustning
Förslagen innebär väsentliga försämringar vad gäller hyresgästernas möjligheter att påverka ombyggnads- och förbättringsarbeten. Ytterst handlar det om, precis som konstateras i propositionen, att trygga hyresgästens besittning till sin bostad. Förslagen ger fastighetsägare betydligt större möjligheter än i dag att genomföra ombyggnader som hyresgästerna inte vill ha. Åtgärder som kan betyda stora ingrepp i hyresgästernas boende och som de dessutom får ta de ekonomiska konsekvenserna av i form av högre hyror.
Både den enskilde hyresgästens ställning och hyresgästernas möjligheter att gemensamt påverka ombyggnad, ändringar och förbättringar av den fastighet de bor i behöver förstärkas, inte försämras som regeringens förslag innebär.
Regeringens förslag vad gäller upprustning till lägsta godtagbara standard är ett steg i rätt riktning, men inte tillfyllest. Det är i dag en mycket liten del av antalet hyreslägenheter som inte har lägsta godtagbara standard. En betydligt vanligare situation är att hyresgäster vill kunna påverka upprustning och ombyggnad av lägenheter som redan har lägsta godtagbar standard. För hyresgästen är ett inflytande över vilka åtgärder som skall vidtas i den egna bostaden inte enbart en ekonomisk fråga. Det handlar också om hyresgästens möjligheter att påverka omfattningen av vad som skall göras i lägenheten. Hyresgästen vill kanske avstå från en del förbättringar för att begränsa de negativa effekterna av det ingrepp i tillvaron som en upprustning alltid innebär. Här behövs en betydligt större individuell valfrihet än vad som tidigare varit vanligt.
Den enskilde hyresgästen måste därför kunna påverka vilka åtgärder som skall vidtas i den egna lägenheten. Regeringens förslag om att hyresvärden inte skall kunna dra ekonomisk nytta av åtgärder som inte godkänts av hyresgästen är helt otillräckligt. Kravet att ''åtgärden uppenbart inte är motiverad av boendehänsyn'' ger fastighetsägaren stora möjligheter att genomföra ombyggnader och upprustningar utan att ge hyresgästen något inflytande och ändå höja hyran.
Den enskilde hyresgästen bör ha rätt till inflytande och möjlighet att begränsa ingreppen i den egna lägenheten till sådana åtgärder som är nödvändiga för att huset skall fungera. En sådan rätt bör införas i Hyreslagen. Bestämmelserna i Bostadsrättslagen, som reglerar bostadsrättsinnehavarens ställning gentemot föreningen då det är nödvändigt att göra ingrepp i en enskild lägenhet, kan tjäna som förebild.
Hyresgästernas lagreglerade gemensamma inflytande försvinner helt enligt förslaget. I förslaget sägs endast att ''Inget bör hindra att en förhandlingsordnings parter träffar avtal om ett kollektivt hyresgästinflytande över ombyggnad och liknande åtgärder''. Genom nuvarande bestämmelser i Bostadssaneringslagen och reglerna för statligt ombyggnadsstöd har hyresgästerna gemensamt kunnat påverka upprustningar och ombyggnader. Detta har fungerat väl och kritiken har snarast gått ut på att hyresgästerna har haft för lite att säga till om. Många fastighetsägare, speciellt bland de kommunala bostadsföretagen, ser det i dag också som helt naturligt att ha hyresgästerna med sig i planeringsprocessen och ge dem ett både individuellt och gemensamt inflytande. Om alla hyresgäster skall få ett sådant inflytande är det dock nödvändigt med lagstiftning.
Utöver den lagreglering av den enskilde hyresgästens inflytande, som föreslagits ovan, krävs det därför ett lagreglerat hyresgästinflytande över åtgärder som rör hyresgästerna gemensamt. Detta kan lämpligen regleras i Hyresförhandlingslagen. En s.k. primär förhandlingsskyldighet för denna typ av åtgärder bör införas, på samma sätt som gäller när fastighetsägaren vill höja hyran.
Detta skulle t.ex. kunna lösas genom att HFL 5 § 1 st kompletteras med p 4 med följande lydelse: 4. ombyggnad, förändring eller förbättring av fastigheten
Om hyresgästorganisation och fastighetsägare inte kommer överens bör tvisten kunna hänskjutas till hyresnämnden.
Om inflytandet lagregleras i Hyresförhandlingslagen och reglerna om upprustningsföreläggande som föreslagits förs över till Hyreslagen är det möjligt att avskaffa Bostadssaneringslagen. Reglerna om hyresgästinflytande över den statliga bostadsfinansieringen bör emellertid finnas kvar.
Den enskilde hyresgästen skall ha rätt till inflytande och möjlighet att begränsa ingreppen i den egna lägenheten till sådana åtgärder som är nödvändiga för att huset skall fungera. En sådan rätt bör införas i Hyreslagen.
I Hyresförhandlingslagen skall införas en bestämmelse som ålägger fastighetsägaren en skyldighet att förhandla med hyresgästorganisation som har förhandlingsordning före ombyggnad, förändring eller förbättring av fastigheten.
Om inflytandet lagregleras i Hyresförhandlingslagen och reglerna om upprustningsföreläggande som föreslagits förs över till Hyreslagen är det möjligt att avskaffa Bostadssaneringslagen. Om så inte sker bör regeringens förslag i denna del avslås. Reglerna om hyresgästinflytande över den statliga bostadsfinansieringen bör emellertid finnas kvar varför regeringens förslag i denna del bör avslås.
Övergångsreglerna
Om regeringens förslag godkänns kommer inte hyresgäster som saknar förhandlingsklausul i hyresavtalet den 1 juli 1994 att omfattas av förhandlingsordningen. Det har visat sig att det inte är sällsynt att hyresgäster saknar förhandlingsklausul i hyresavtalet.
Om hyresgästen vill ha en klausul införd i avtalet, och frivillig överenskommelse inte kan träffas, måste hyreslagens vanliga regler (54 §) om villkorsändring tillämpas. Hyresgästen skall skriftligt till hyresvärden meddela att han vill ha en förhandlingsklausul införd i hyresavtalet. Om hyresvärden inte går med på denna begäran har hyresgästen rätt att ansöka om ändring hos hyresnämnden. Ansökan får göras tidigast en månad efter det att meddelandet lämnats till motparten. Hyresnämndens beslut om ändring kan gälla tidigast från månadsskiftet tre månader efter ansökan till hyresnämnden.
Detta innebär att om man med hyresnämndens hjälp skall få klausul införd till den 1 juli, måste begäran om villkorsändring lämnas till hyresvärden före den 1 mars. Om hyresvärden inte går med på hyresgästens begäran skall frågan hänskjutas till hyresnämnden före den 1 april.
Lagförslaget innebär också att förhandlingsordningarna genom riksdagsbeslut får ett annat innehåll, dvs. en annan omfattning. Någon möjlighet för parterna att inom en månad begära omprövning av förhandlingsordningarna ges därmed inte. Sådant tidsutrymme måste rimligtvis ges vid en så viktig förändring av förhandlingssystemet som här föreslås.
Genomförandet av en ny lag måste skjutas till en senare tidpunkt så att enskilda hyresgäster och avtalsslutande parter hinner ändra sina kontrakt och avtal innan genomförandet.
Vi förutsätter att utskottet utformar erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hyresgästorganisations ställning,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:199 beslutar att hyresgästorganisation har rätt att ta ut förhandlingsersättning,
3. att riksdagen beslutar att lagkravet om lika hyra för likvärdiga lägenheter skall gälla,
4. att riksdagen beslutar att endast en förhandlingsordning skall kunna gälla i samma hus eller förvaltningsenhet,
5. att riksdagen beslutar att bruksvärdeshyran skall gälla som hyrestak vid nyupplåtelse,
6. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1993/94:199 vad avser ny regel i hyreslagen om passivt godkännande av hyreshöjningar,
7. att riksdagen beslutar att regler om hyresgästinflytande vid ombyggnad och upprustning införs i hyresförhandlingslagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av lagändringen.
Stockholm den 18 april 1994 Sinikka Bohlin (s) Inger Lundberg (s) Nils Nordh (s)