Motion till riksdagen
1993/94:Bo29
av Oskar Lindkvist m.fl. (s)

med anledning av prop. 1993/94:199 Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m.


I propositionen föreslås att en hyresgäst ska kunna stå
utanför det kollektiva förhandlingssystemet. Förbudet mot
flera förhandlingsordningar i ett hus upphör samt att
bostadssaneringslagen avskaffas och ersätts med ett indirekt
skydd mot ovälkomna ombyggnadsåtgärder.
För socialdemokraterna är hyrespolitiken en del av
bostadspolitiken och bostadspolitiken en del av
välfärdspolitiken.
Hyrespolitiken bör i första hand uppfattas som en
partsstödjande reglering. Den syftar till att skydda den ena
parten, nämligen hyresgästen. Motiveringen till en sådan
partiskhet är att hyresvärden får större makt än hyresgästen
på en oreglerad marknad. Denna marknadsmakt förstärks
ytterligare av att hyresvärden, till skillnad från säljaren på
en varumarknad, behåller äganderätten även efter
transaktionen.
Vi socialdemokrater vill behålla och utveckla dagens
bruksvärdessystem. Lika hyror för likvärdiga lägenheter
förutsätter enligt vår mening kollektiv hyressättning.
Dagens ordning, där hyrorna fastställs av självständiga
parter, menar vi är bra.
Men det finns brister i dagens system.
Medan förhandlingarna med de kommunala företagen i
stort sett omfattar alla viktiga frågor, är förhandlingarna
med privatvärdarna inte alltid lika omfattande. Den
etablerade hyresgäströrelsen har i praktiken fått ett
förhandlingsmonopol. Åtgärder behöver vidtas för att
underlätta för fler föreningar att organisera de boende.
Även möjligheten att öka den enskildes förhandlingsrätt
måste prövas. Det är emellertid ingen lätt uppgift. Det finns
en uppenbar konflikt mellan den enskildes frihet och kravet
på ett rättvist hyressättningssystem. Vår utgångspunkt är att
bruksvärdet även i framtiden ska fungera som tak vid
hyressättningen. Frihet för den enskilde får alltså inte
innebära en möjlighet att hyra ut till högstbjudande.
Även om regeringen delvis retirerat från sina
ursprungliga krav, kan enligt vår uppfattning propositionen
inte ligga till grund för en ny lagstiftning. Vi reagerar
framför allt mot att det blir möjligt att tillämpa
marknadshyror för tomma lägenheter, samt att skyddet för
oorganiserade hyresgäster blir för svagt.
Eftersom vi samtidigt är kritiska mot vissa delar i dagens
lagstiftning föreslår vi fortsatt beredning av vissa frågor.
Nedan anger vi vår avgörande kritik mot regeringsförslaget.
Den som tiger samtycker
För att den föreslagna förhandlingsrätten för enskilda
inte ska leda till krångel och byråkrati för värdarna, föreslås
att den som står utanför en kollektivt framförhandlad
hyreshöjning ska anses ha accepterat det hyresvärden
begär, om han eller hon inte protesterar. Den som tiger
förutsätts alltså samtycka.
Det är en helt förkastlig ordning. För den som medvetet
valt att stå vid sidan om, och som verkligen vill förhandla
själv, är det kanske inte något stort problem. Men alla de
som av andra skäl hamnar utanför förhandlingssystemet, får
sin trygghet kraftigt begränsad. Alla värdar är inte
hänsynsfulla, och alla hyresgäster klarar inte att bevaka sina
rättigheter. Förslaget hotar rättssäkerheten.
Om riksdagen trots allt väljer att utvidga
förhandlingsrätten för enskilda måste en ur
rättssäkerhetssynpunkt rimligare ordning gälla. En väg är i
så fall att den kollektivt förhandlade hyran även gäller för
dem som står utanför förhandlingsordningen, så länge
hyresgästen och värden inte kommer överens om annat
belopp.
Olika hyror i samma hus
Förbudet mot flera förhandlingsordningar för samma
hus avskaffas. Därmed blir det möjligt för flera
organisationer att bedriva kollektiva förhandlingar i ett och
samma hus. Som en följd av detta blir det tillåtet med olika
hyror för likvärdiga lägenheter i samma hus.
Det är enligt vår mening en orimlig konsekvens. Vi
förordar ökade möjligheter för enskilda att välja vilken
organisation som ska företräda dem i kollektiva
förhandlingar. Men flera förhandlingsordningar i samma
hus leder till uppenbara orättvisor. Dessutom utgör
förslaget ett hot mot hyresgästernas möjligheter att påverka
andra gemensamma angelägenheter än hyran, t.ex.
trappstädning och sophämtning.
Ett stort antal remissinstanser, bl.a. Hyresgästernas
Riksförbund och Sveriges Fastighetsägare, kommer till
samma slutsats. Förutom att förslaget är orättvist, leder det
dessutom till krångel och byråkrati.
Vi medger gärna att det är en svår balansgång mellan
kravet på den enskildes frihet å ena sidan, och allas trygghet
å andra sidan. I dagens lagstiftning betonas rättvisan, och
därför behovet av kollektiva förhandlingar. Även
regeringen tycks inse svagheterna med sitt eget förslag,
eftersom den uttrycker förhoppningen att ytterst få ska
utnyttja möjligheten att förhandla själva eller välja en
annan organisation än den som grannarna önskar se som sin
företrädare.
Vi socialdemokrater vill vitalisera dagens system, och
underlätta för tillskapandet av flera
hyresgästorganisationer. Den organisation som flertalet i ett
hus vill ha som företrädare ska dock enligt vår uppfattning
företräda alla i det huset. Då kan hyresgästerna även i
fortsättningen påverka städning och andra gemensamma
angelägenheter.
Marknadshyror för tomma lägenheter
Redan idag är det fullt möjligt för en hyresgäst att
förhandla själv om hyran m.m., t.ex. i samband med
inflyttning. När det som idag finns ett överskott på bostäder
tillhör det inte ovanligheten att hyresgäster får en hyra som
understiger bruksvärdet. Däremot är det inte möjligt att
träffa en överenskommelse som innebär att hyran
överstiger bruksvärdet. Bruksvärdet ska alltså fungera som
tak, men inte som golv. Med de av regeringen föreslagna
förändringarna i lagstiftningen blir det möjligt att tillämpa
fri hyressättning för tomma lägenheter.
Så här beskriver SABO konsekvenserna i sitt remissvar
på departementspromemorian:
Detta är det mest betydelsefulla förslaget i promemorian
eftersom denna förändring medför att en nybyggd lägenhet
eller en lägenhet som en hyresgäst lämnar och där ett nytt
hyresavtal tecknas med en ny hyresgäst inte omfattas av
förhandlingsordningen. Därmed råder också fri
hyressättning på dessa lägenheter. Dessa hyror kan
därigenom marknadsanpassas inom den ram som
hyreslagens bruksvärdesregler tillåter och därmed också
påverka jämförelsehyrorna uppåt. Med en genomsnittlig
flyttningsfrekvens på upp emot 20 % 
möjliggör detta en tämligen snabb
marknadsanpassning av hyresnivåerna.
Förslaget leder alltså till att fastighetsägare kan hyra ut
till högstbjudande. I en bristsituation på lägenheter leder
förslaget till att hyrorna pressas uppåt i attraktiva områden
samt risk för ökad segregation. Regeringen inser följderna,
men de regler som föreslås ger inget tillfredsställande
skydd.
Dessa risker kan minskas, om reglerna för
bruksvärdesprövningen utformas så att enskilt avtalade
hyror inte kan ingå i jämförelsematerialet, utan endast
kollektivt avtalade hyror. Därmed förbättras också
möjligheterna att genom bruksvärdesreglerna hålla tillbaka
oskäliga inflyttningshyror vid senare villkorsändring. Även
en sådan förändring bör studeras i den fortsatta
beredningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:199 samt begär
att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt
förslag till hyresförhandlingslag.

Stockholm den 18 april 1994

Oskar Lindkvist (s)

Magnus Persson (s)

Lennart Nilsson (s)

Sören Lekberg (s)

Rune Evensson (s)

Britta Sundin (s)

Marianne Carlström (s)

Lars Stjernkvist (s)

Björn Ericson (s)

Berit Oscarsson (s)

Nils T Svensson (s)

Mats Lindberg (s)

Ingvar Johnsson (s)