Bostadspolitiken är en av de politiska frågor som på
något sätt berör alla medborgare, gammal som ung, kvinna
som man. Det är dessutom för de flesta den utgift som tar
den största delen av inkomsten. Samtidigt är ett bra boende
den bästa förutsättningen för ett bra och harmoniskt liv.
Boendet och dess förutsättningar borde därför ha hög
prioritet i den politiska debatten.
Bostadspolitiken är så helt förbunden med byggpolitiken
så de måste behandlas under samma huvudrubrik, framför
allt när det gäller utformning och kostnad.
Den största enskilda utgiftsposten i boendet är
kapitalkostnaden d.v.s. räntorna. En låg ränta är därför det
viktigaste att eftersträva, vilket endast kan uppnås genom
att föra en stram finanspolitik.
Genom att minska subventioner och bidrag och
samtidigt sänka skatterna på boendet uppnås den
nödvändiga konkurrensen som samtidigt är en förutsättning
för lägre boendekostnad. Minskningen måste dock ske i en
takt som är ekonomiskt genomförbar med hänsyn till
medborgarnas ekonomiska förutsättningar, då man annars
skapar större problem än dem man löser.
2 Långsiktig politik
Vi borde gå mot ett ökat ägande av våra bostäder, då
även hyresrätter i ökad utsträckning kommer att omvandlas
till ägarlägenheter. Det innebär att allt fler kommer att
ställas inför val av bostadsform, storlek och plats, vilket
även gör det nödvändigt att göra en livslång kalkyl över
hyreskostnaden. Där uppstår genast ett problem. Man skall
göra en livslång kalkyl, men planeringshorisonten är i bästa
fall några år beroende på att politikerna ändrar reglerna
med allt kortare framförhållning.
Det beror huvudsakligen på vårt politiska system och
den ofta förödande blockpolitiken. Bostadspolitiken borde
därför lyftas upp över block- och partipolitik och ges den
långsiktighet som ger medborgarna den planeringshorisont
de har rätt att kräva.
Politiker och kreditgivare skulle då som en
motprestation kunna påfordra att bostadsspekulanterna
planerar sitt boende genom att, redan från ungdomen,
spara till den egna insatsen. Det fanns på 60-talet en
sparform som passade mycket bra till bostadssparande,
nämligen att man fick låna 3 gånger det sparade kapitalet,
vilket starkt underlättade ett bostadsköp. Politiskt kan man
då möjligen stimulera ett sådant sparande.
Bostadssparandet har länge varit ryggraden i
bostadsfinansieringen i Tyskland och varit mycket
framgångsrikt och bör därför vägas in i utredandet.
3 Subventioner och bidrag
Alla former av subventioner snedvrider och skapar
problem. De olika system av bostadssubventioner som vuxit
fram under åren har möjliggjort för medborgarna att kunna
efterfråga större och dyrare bostäder än man egentligen har
haft råd med. Vi har med andra ord levt över våra tillgångar
och nu måste notan betalas. Vi måste finna former för att
alla delar i samhället skall bära sina egna kostnader och
måste därför se till att produktionskostnaderna blir rimliga.
Reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste
ses över och ändras med hänsyn till att bostadskreditgivarna
så kraftigt har ökat sina räntemarginaler från ca 0,4% till ca
1,5% och att detta fullt ut drabbar låntagarna.
När det nu är nödvändigt att göra förändringar måste
man ge rimlig tid innan besluten genomförs och samtidigt
redogöra för hur den fullständiga avvecklingen skall tillgå.
Riksdagen fattar tyvärr ofta alltför snabba och kortsiktiga
beslut.
4 Skatter och avgifter
Skatter och avgifter utgör mer än 50% av den totala
byggkostnaden. Ett så högt skatteuttag omöjliggör en
nyproduktion till kostnader som kan betalas av
normalhyresgästen. Det är grunden till att man måste
tillgripa olika former av subventioner och bidrag. Logiken
i detta ger ju det självklara svaret -- minska orsaken till
problemet, skatten -- i stället för att möta resultatet med
bidrag. Den enklaste åtgärden är då att minska momsen till
ungefär den nivå den hade tidigare, 12%, d.v.s.
tjänstemomsnivån.
Minskningen av subventioner och bidrag tillsammans
med en momssänkning ger de rätta signalerna till
marknaden och ger förutsättningar till en naturlig
konkurrensmarknad.
Fastighetsskatten utgör ett stort problem, inte minst mot
bakgrund av att taxeringsvärdena av tomtmarken slår så
snett. Det finns groteska exempel där taxeringsvärden i
vissa attraktiva lägen höjts så mycket att folk som har bott
där i årtionden inte längre kan bo kvar. Därför borde det
taxerade markvärdet uppgå till maximalt 100 000 SEK för
en normal villafastighet. Det aktuella maknadsvärdet slår ju
ändå igenom vid försäljning och beskattas då.
Vidare bör fastighetsskatten snarast möjligt sänkas från
1,5% till 0,5% för att skattemässigt jämställas med andra
kapitaltillgångar.
5 Bostadsutformning
Den subventions- och bidragspolitik som bedrivits har
inneburit att medborgarna kunnat efterfråga större och
dyrare bostäder än deras ekonomi egentligen klarar av.
Samtidigt har politikerna dikterat hur och var
medborgarna skall bo samt även bestämt storlek på
bostaden. Dessutom har detaljregler ytterligare fördyrat
bostaden.
I en fritt fungerande marknad skall naturligtvis kunden
bestämma både var och hur han vill bo. Man skall även
kunna bestämma hur mycket av inrednings- och
målningsarbeten man vill göra själv. Struktur och
installationsarbeten skall naturligtvis ingå i
grundbyggnationen. Detta leder naturligt till ett ökat inslag
av ägarlägenheter. Framför allt skulle detta ge ungdomarna
större möjligheter att kunna efterfråga ett eget boende,
därför bör reglerna möjliggöra byggande av enklare
bostäder för dem och med ett större inslag av egen
arbetsinsats.
Däremot behövs det en skärpning av kontrollen av
byggfusk under byggtiden, då det tyvärr har blivit allt
vanligare, varför en skärpning av dessa regler är nödvändig.
Låt människor själva bestämma över sitt boende!
6 Arbetsmarknadsåtgärder
Byggandet är nu nere på sin lägsta nivå sedan 30-talet
vilket inte bara är orsakat av den rådande lågkonjunkturen
utan till stor del av nationella problem. De utgöres främst
av höga skatter, försämrade subventioner och bristande
konkurrens.
Bygginvesteringarna har minskat med 17% 1993 och
beräknas falla med ytterligare 22% under 1994.
(Byggentreprenörerna)
Jämfört med 1991 kommer sysselsättningen i branschen
att minska med närmare 40% till första kvartalet 1994.
(Byggentreprenörerna)
Ett annat för byggbranschen mycket besvärande
problem är den ogynnsamma åldersfördelningen som med
gällande regler rikerar att bli än värre vid en ytterligare
ökning av antalet arbetslösa.
Detta sammantaget ger den helt oacceptabla
arbetslöshetssituation vi nu har i byggbranschen. Det gäller
därför att ta till vara den stora resurs som de arbetslösa
utgör och producera sådant som samhället så väl behöver
men saknar normala resurser att bygga. En arbetslös
byggnadsarbetare kostar samhället c:a 200 000 kr i
arbetslöshetsersättning och uteblivna skatter och avgifter.
Det kostar alltså samhället nästan bara materialet att t.ex.
bygga ålderdomshem eller att renovera VA-nätet.
Ett annat område där behovet är stort är
studentbostäder, varför behovet borde kopplas till de lediga
resurserna.
Vi får inte stå handfallna inför problemen!
Det finns ett bra uttryck som säger:
Gör aldrig ingenting!
7 Bostadspolitiken -- en kommunal fråga
Bostadspolitiken borde helt vara en kommunal fråga.
Vilket innebär att såväl inkomster (fastighetsskatt) som
utgifter (bostadsbidrag) behandlas i den kommunala
budgeten. Först då sammanfaller kommunens och
kommuninvånarnas intressen för ett bra boende.
Därigenom skulle man undvika att få en helt onödig
rundgång av skatter och bidrag.
8 Vakansgrad
För en varaktigt fungerande bostadsmarknad behövs en
vakansgrad på 2--3% i det totala bostadsbeståndet. Det
skulle ge en fungerande konkurrensmarknad och därmed
ett boende på kundens villkor. Vidare skulle
byggkostnaderna sjunka när utbud och efterfrågan får en
bättre balans. Det finns en gammal god byggmästarregel
som säger ''om man kan bygga till en kostnad av 10 gånger
första årshyran blir fastigheten lönsam''.
9 En rättvisare hyressättning
Den negativa debatten om hyrorna har pågått i många år
utan att man analyserat fakta. Vi har redan
''marknadshyror'' och väl det i den större delen av
bostadsbeståndet. Egentligen är det huvudsakligen i
Stockholms, Göteborgs och Malmös innerstäder vi inte har
det. Om man införde rättvisare hyror skulle naturligtvis
dessa stiga, men är inte det rätt? Naturligtvis skall man
betala mer för ett centralt och attraktivt läge än som i många
fall nu betala mer och ofta betydligt mer för ett dåligt läge
i ett oattraktivt område. Detta skulle efter en tid sänka
hyresnivån på hela den övriga marknaden. En
övergångstid, på t.ex. 5 år, för en mjuk anpassning är då
nödvändig. Det krävs naturligtvis en noggrann utredning
för att förutse och undvika problem inför en sådan
avveckling av vår planekonomiska bostadspolitik.
10 Framtiden
Ett framtida boende kommer troligen att radikalt skilja
sig från dagens främst beroende på att arbetsförutsättningar
kommer att förändras. Genom teknikens stora
landvinningar kan vi redan idag se hur många arbeten kan
utföras på distans. Det kommer att innebära att bostadens
placering nära den fysiska arbetsplatsen minskar i
betydelse. Vi kan därför få se en utflyttning från våra stora
tätorter till förmån för ett bättre boende i en lugnare och
mer harmonisk miljö.
Därför uppstår en helt ny bostadsmarknad samtidigt
som vakansgraden automatiskt kommer att öka i
tätorterna. Som en följd av detta kommer behovet av
nyproduktion att minska till förmån för ROT, d.v.s.
reparation, om- och tillbyggnad. Nyproduktionen kommer
i mycket större utsträckning att bestå av ägarboende,
nämligen villor, radhus och bostadsrätter vilket innebär en
betydligt högre prefikationsgrad i vårt byggande. Det ger
samtidigt ett billigare byggande och därmed lägre
boendekostnad.
Marknaden gör klokt i att börja anpassningen redan nu,
varför byggföretagen borde starta sin planering inför denna
förändring.
11 Föreslagna förändringar i budget 1994/95
Finansplanen
I finansplanen bekräftas den extremt kraftiga nedgången
i byggandet och den därav följande oacceptabla
arbetslösheten utan att man tänker vidtaga några åtgärder.
Som vi tidigare har påtalat bör detta mötas med en sänkt
moms på byggandet vilket kommer att innebära att
marknaden investerar i det byggande som är mest lönsamt
i nuvarande konjunkturläge.
Genom denna aktiva åtgärd skulle man snabbt och
kraftigt reducera byggarbetslösheten och minska
svartbyggandet. Den minskade momsintäkten skulle snabbt
kompenseras av ökande arbetsgivaravgifter, löne- och
bolagsskatter samt minskade arbetslöshetsersättningar.
Finansdepartementet
Den drastiska extra nerdragningen av räntebidragen
med 3 Mdr, som vi starkt ifrågasatte effekten av, (dock ej
nödvändigheten av ur statsfinansiell synpunkt men
finansieringen av) har ju, vilket framgår av bilaga 8, bara
inneburit en omfördelning av kostnaderna. ''Kostnaderna
för bostadsbidragen har ökat med ca 1,5 miljarder kronor
och för de kommunala bostadstilläggen med ca 2 miljarder
kronor.''
Detta visar att man inte gjort någon besparing utan
endast en omfördelning. Besparingen ligger i sin helhet i
den sänkta räntenivån vilket är den viktigaste faktorn för att
minska statens kostnad för räntebidragen. Av detta följer
att den tidigare aviserade ytterligare nerdragningen av
räntebidragen med 3 Mdr inte skall genomföras.
Justitiedepartementet
Enligt uppgift i bilaga 3 Justitiedepartementet förbereds
bl.a. ''en form av ägarlägenheter'', vi förväntar därför att
det kommer en proposition under våren då ärendet
brådskar.
Socialdepartementet
''Bostadsbidragens uppgift är att ge ekonomiskt svaga
barnfamiljer möjligheter att hålla sig med goda och rymliga
bostäder. Bostadsbidragen är utformade så att de består
dels av en del som är beroende av antalet barn i familjen,
som kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av en del
som beror av bostadskostnadens storlek.''
Så skriver regeringen i bilaga 6, vilket vi instämmer i,
men dessutom föreslår man att ge bostadsbidrag även till
''hushåll utan barn, 29 år eller äldre'' och till ''ungdomar
yngre än 29 år'', vilket vi inte instämmer i. Vi föreslår därför
att anslaget A 2 därför minskas med 500 000 000 kr till 6 070
000 000 kr. Beloppens storlek, som är en uppskattning, har
inhämtats från Finansdepartementet.
Jordbruksdepartementet
Riksdagens behandling av rennäringen ligger i
bostadsutskottet varför det finns med i denna motion.
Enligt budgetens bilaga 10 framgår att antalet kasserade
renar kraftigt har minskat från 22 000 till 8 000. Trots detta
och att kostnaden för budgetåret 1992/93 endast var drygt
28 miljoner kr vill man behålla de 38 miljoner man har
anslagit för budgetåret 1993/94 även för det aktuella
budgetåret. Det ger fel signaler till näringen varför vi
föreslår att anslaget E 2 minskas med 10 000 000 kr till
28 000 000 kr.
Kulturdepartementet
Anslag B 20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden, föreslår vi att det avskaffas med
hänvisning till det statsfinansiella läget. För betalning av
eventuellt fattade beslut föreslås ett 1 000-kronorsanslag.
Civildepartementet
Med hänsyn till det statsfinansiella läget och att
länsstyrelserna är statens förlängda arm i landet måste de
föregå med gott exempel och i varje fall inte öka sina
kostnader. Vi föreslår därför ett oförändrat anslag. Vi
minskar därför anslag A 1 med 71 166 000 kr till 1 718 180
000 kr.
Bland annat vill vi belysa att man i samband med
avvecklingen av länsbostadsnämnderna delvis
behållit en onödig resurs, med följande synpunkter.
Sedan riksdagen fattat beslut om ändrad organisation
inom bostadspolitikens område har länsbostadsnämndernas
verksamhet upphört den 31 december 1993. Bakgrunden är
det förändrade regelsystemet inom bostadsbyggandet,
slopandet av själva långivningen och lånehanteringen samt
att banden mellan kommunerna och den statliga regionala
bostadsmyndigheten försvunnit.
När länsbostadsnämndernas verksamhet gick i graven
efter 46 år hade man en personalstyrka på omkring 420
personer. Genom förhandlingar mellan fackföreningar och
arbetsgivare har ungefär 200 personer inom de nu nedlagda
länsbostadsnämnderna erhållit fortsatt anställning för de
arbetsuppgifter som nu åvilar den statliga
bostadsmyndigheten regionalt.
Arbetsuppgifterna har nu helt förändrats och den
personalkostym som länsstyrelsen fått överta är mot
bakgrund av det begränsade bostadsbyggandet alldeles för
stor. Bostadsenheten hos länsstyrelsen -- dvs den forna
länsbostadsnämnden -- fattar i dag beslut om räntebidrag,
handhar utbetalningen av räntebidrag, beslutar om
omprövningar vid ägarskiften samt hanterar vissa
pantförskrivningar till bankerna som rör räntebidragen.
Man har däremot inte kvar några samordningsfunktioner
med kommunerna och har också mycket begränsade
arbetsuppgifter vad avser statistikinsamlande, planering
och dylikt. Överförandet av lånestocken till Statens
Bostadsfinansierings AB (SBAB) är redan klar.
Bidrag till allmänna samlingslokaler
Genom att det i dag finns ett stort överskott på lokaler,
ett tillstånd som kommer att vara under ganska lång tid, har
behovet rimligtvis minskat för ytterligare lokaler. Vi
föreslår därför att anslaget E 3 punkt 3 Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. minskas med 10 000 000 kr till 70 000
000 kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omvandling av hyresrätter till
ägarlägenheter och om att regeringen skyndsamt lägger en
proposition om genomförande av ägarlägenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge medborgarna långsiktiga
och varaktiga regler för sitt boende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för
bestämmande av subventionsräntan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sänka byggmomsen till 12
%,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det taxerade markvärdet bör
uppgå till maximalt 100 000 kr för en normal
villafastighet,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att på sikt sänka
fastighetsskatten till 0,5 %,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassa regelsystemet för
bostadens utformning så att de boende i större utsträckning
själva kan påverka sitt boende,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skärpa reglerna för att bättre
förebygga byggfusk,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge kommunerna möjlighet att
utnyttja arbetslös arbetskraft till att utföra kommunala
byggnadsarbeten utan att störa den fria arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att både inkomster
(fastighetsskatt) och utgifter (bostadsbidrag) behandlas i
kommunernas budgetar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningar för en
mer rättvis hyressättning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en radikal förändring av
framtidens boende och att låta utreda
samhällsförändringen,
13. att riksdagen till Bostadsbidrag för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 070 000 000 kr,
14. att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000
kr,
15. att riksdagen till Bidrag för konstnärlig utsmyckning
i bostadsområden för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
16. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 718 180 000 kr,
17. att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler
m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 70
000 000 kr.
Stockholm den 21 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm