1 Inledning
Bostadspolitiken är en av de politiska frågor som på något sätt berör alla medborgare, gammal som ung, kvinna som man. Det är dessutom för de flesta den utgift som tar den största delen av inkomsten. Samtidigt är ett bra boende den bästa förutsättningen för ett bra och harmoniskt liv. Boendet och dess förutsättningar borde därför ha hög prioritet i den politiska debatten.
Bostadspolitiken är så helt förbunden med byggpolitiken så de måste behandlas under samma huvudrubrik, framför allt när det gäller utformning och kostnad.
Den största enskilda utgiftsposten i boendet är kapitalkostnaden d.v.s. räntorna. En låg ränta är därför det viktigaste att eftersträva, vilket endast kan uppnås genom att föra en stram finanspolitik.
Genom att minska subventioner och bidrag och samtidigt sänka skatterna på boendet uppnås den nödvändiga konkurrensen som samtidigt är en förutsättning för lägre boendekostnad. Minskningen måste dock ske i en takt som är ekonomiskt genomförbar med hänsyn till medborgarnas ekonomiska förutsättningar, då man annars skapar större problem än dem man löser.
2 Långsiktig politik
Vi borde gå mot ett ökat ägande av våra bostäder, då även hyresrätter i ökad utsträckning kommer att omvandlas till ägarlägenheter. Det innebär att allt fler kommer att ställas inför val av bostadsform, storlek och plats, vilket även gör det nödvändigt att göra en livslång kalkyl över hyreskostnaden. Där uppstår genast ett problem. Man skall göra en livslång kalkyl, men planeringshorisonten är i bästa fall några år beroende på att politikerna ändrar reglerna med allt kortare framförhållning.
Det beror huvudsakligen på vårt politiska system och den ofta förödande blockpolitiken. Bostadspolitiken borde därför lyftas upp över block- och partipolitik och ges den långsiktighet som ger medborgarna den planeringshorisont de har rätt att kräva.
Politiker och kreditgivare skulle då som en motprestation kunna påfordra att bostadsspekulanterna planerar sitt boende genom att, redan från ungdomen, spara till den egna insatsen. Det fanns på 60-talet en sparform som passade mycket bra till bostadssparande, nämligen att man fick låna 3 gånger det sparade kapitalet, vilket starkt underlättade ett bostadsköp. Politiskt kan man då möjligen stimulera ett sådant sparande. Bostadssparandet har länge varit ryggraden i bostadsfinansieringen i Tyskland och varit mycket framgångsrikt och bör därför vägas in i utredandet.
3 Subventioner och bidrag
Alla former av subventioner snedvrider och skapar problem. De olika system av bostadssubventioner som vuxit fram under åren har möjliggjort för medborgarna att kunna efterfråga större och dyrare bostäder än man egentligen har haft råd med. Vi har med andra ord levt över våra tillgångar och nu måste notan betalas. Vi måste finna former för att alla delar i samhället skall bära sina egna kostnader och måste därför se till att produktionskostnaderna blir rimliga.
Reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste ses över och ändras med hänsyn till att bostadskreditgivarna så kraftigt har ökat sina räntemarginaler från ca 0,4% till ca 1,5% och att detta fullt ut drabbar låntagarna.
När det nu är nödvändigt att göra förändringar måste man ge rimlig tid innan besluten genomförs och samtidigt redogöra för hur den fullständiga avvecklingen skall tillgå. Riksdagen fattar tyvärr ofta alltför snabba och kortsiktiga beslut.
4 Skatter och avgifter
Skatter och avgifter utgör mer än 50% av den totala byggkostnaden. Ett så högt skatteuttag omöjliggör en nyproduktion till kostnader som kan betalas av normalhyresgästen. Det är grunden till att man måste tillgripa olika former av subventioner och bidrag. Logiken i detta ger ju det självklara svaret -- minska orsaken till problemet, skatten -- i stället för att möta resultatet med bidrag. Den enklaste åtgärden är då att minska momsen till ungefär den nivå den hade tidigare, 12%, d.v.s. tjänstemomsnivån.
Minskningen av subventioner och bidrag tillsammans med en momssänkning ger de rätta signalerna till marknaden och ger förutsättningar till en naturlig konkurrensmarknad.
Fastighetsskatten utgör ett stort problem, inte minst mot bakgrund av att taxeringsvärdena av tomtmarken slår så snett. Det finns groteska exempel där taxeringsvärden i vissa attraktiva lägen höjts så mycket att folk som har bott där i årtionden inte längre kan bo kvar. Därför borde det taxerade markvärdet uppgå till maximalt 100 000 SEK för en normal villafastighet. Det aktuella maknadsvärdet slår ju ändå igenom vid försäljning och beskattas då.
Vidare bör fastighetsskatten snarast möjligt sänkas från 1,5% till 0,5% för att skattemässigt jämställas med andra kapitaltillgångar.
5 Bostadsutformning
Den subventions- och bidragspolitik som bedrivits har inneburit att medborgarna kunnat efterfråga större och dyrare bostäder än deras ekonomi egentligen klarar av.
Samtidigt har politikerna dikterat hur och var medborgarna skall bo samt även bestämt storlek på bostaden. Dessutom har detaljregler ytterligare fördyrat bostaden.
I en fritt fungerande marknad skall naturligtvis kunden bestämma både var och hur han vill bo. Man skall även kunna bestämma hur mycket av inrednings- och målningsarbeten man vill göra själv. Struktur och installationsarbeten skall naturligtvis ingå i grundbyggnationen. Detta leder naturligt till ett ökat inslag av ägarlägenheter. Framför allt skulle detta ge ungdomarna större möjligheter att kunna efterfråga ett eget boende, därför bör reglerna möjliggöra byggande av enklare bostäder för dem och med ett större inslag av egen arbetsinsats.
Däremot behövs det en skärpning av kontrollen av byggfusk under byggtiden, då det tyvärr har blivit allt vanligare, varför en skärpning av dessa regler är nödvändig.
Låt människor själva bestämma över sitt boende!
6 Arbetsmarknadsåtgärder
Byggandet är nu nere på sin lägsta nivå sedan 30-talet vilket inte bara är orsakat av den rådande lågkonjunkturen utan till stor del av nationella problem. De utgöres främst av höga skatter, försämrade subventioner och bristande konkurrens.
Bygginvesteringarna har minskat med 17% 1993 och beräknas falla med ytterligare 22% under 1994. (Byggentreprenörerna)
Jämfört med 1991 kommer sysselsättningen i branschen att minska med närmare 40% till första kvartalet 1994. (Byggentreprenörerna)
Ett annat för byggbranschen mycket besvärande problem är den ogynnsamma åldersfördelningen som med gällande regler rikerar att bli än värre vid en ytterligare ökning av antalet arbetslösa.
Detta sammantaget ger den helt oacceptabla arbetslöshetssituation vi nu har i byggbranschen. Det gäller därför att ta till vara den stora resurs som de arbetslösa utgör och producera sådant som samhället så väl behöver men saknar normala resurser att bygga. En arbetslös byggnadsarbetare kostar samhället c:a 200 000 kr i arbetslöshetsersättning och uteblivna skatter och avgifter. Det kostar alltså samhället nästan bara materialet att t.ex. bygga ålderdomshem eller att renovera VA-nätet.
Ett annat område där behovet är stort är studentbostäder, varför behovet borde kopplas till de lediga resurserna.
Vi får inte stå handfallna inför problemen!
Det finns ett bra uttryck som säger:
Gör aldrig ingenting!
7 Bostadspolitiken -- en kommunal fråga
Bostadspolitiken borde helt vara en kommunal fråga. Vilket innebär att såväl inkomster (fastighetsskatt) som utgifter (bostadsbidrag) behandlas i den kommunala budgeten. Först då sammanfaller kommunens och kommuninvånarnas intressen för ett bra boende. Därigenom skulle man undvika att få en helt onödig rundgång av skatter och bidrag.
8 Vakansgrad
För en varaktigt fungerande bostadsmarknad behövs en vakansgrad på 2--3% i det totala bostadsbeståndet. Det skulle ge en fungerande konkurrensmarknad och därmed ett boende på kundens villkor. Vidare skulle byggkostnaderna sjunka när utbud och efterfrågan får en bättre balans. Det finns en gammal god byggmästarregel som säger ''om man kan bygga till en kostnad av 10 gånger första årshyran blir fastigheten lönsam''.
9 En rättvisare hyressättning
Den negativa debatten om hyrorna har pågått i många år utan att man analyserat fakta. Vi har redan ''marknadshyror'' och väl det i den större delen av bostadsbeståndet. Egentligen är det huvudsakligen i Stockholms, Göteborgs och Malmös innerstäder vi inte har det. Om man införde rättvisare hyror skulle naturligtvis dessa stiga, men är inte det rätt? Naturligtvis skall man betala mer för ett centralt och attraktivt läge än som i många fall nu betala mer och ofta betydligt mer för ett dåligt läge i ett oattraktivt område. Detta skulle efter en tid sänka hyresnivån på hela den övriga marknaden. En övergångstid, på t.ex. 5 år, för en mjuk anpassning är då nödvändig. Det krävs naturligtvis en noggrann utredning för att förutse och undvika problem inför en sådan avveckling av vår planekonomiska bostadspolitik.
10 Framtiden
Ett framtida boende kommer troligen att radikalt skilja sig från dagens främst beroende på att arbetsförutsättningar kommer att förändras. Genom teknikens stora landvinningar kan vi redan idag se hur många arbeten kan utföras på distans. Det kommer att innebära att bostadens placering nära den fysiska arbetsplatsen minskar i betydelse. Vi kan därför få se en utflyttning från våra stora tätorter till förmån för ett bättre boende i en lugnare och mer harmonisk miljö.
Därför uppstår en helt ny bostadsmarknad samtidigt som vakansgraden automatiskt kommer att öka i tätorterna. Som en följd av detta kommer behovet av nyproduktion att minska till förmån för ROT, d.v.s. reparation, om- och tillbyggnad. Nyproduktionen kommer i mycket större utsträckning att bestå av ägarboende, nämligen villor, radhus och bostadsrätter vilket innebär en betydligt högre prefikationsgrad i vårt byggande. Det ger samtidigt ett billigare byggande och därmed lägre boendekostnad.
Marknaden gör klokt i att börja anpassningen redan nu, varför byggföretagen borde starta sin planering inför denna förändring.
11 Föreslagna förändringar i budget 1994/95
Finansplanen
I finansplanen bekräftas den extremt kraftiga nedgången i byggandet och den därav följande oacceptabla arbetslösheten utan att man tänker vidtaga några åtgärder.
Som vi tidigare har påtalat bör detta mötas med en sänkt moms på byggandet vilket kommer att innebära att marknaden investerar i det byggande som är mest lönsamt i nuvarande konjunkturläge.
Genom denna aktiva åtgärd skulle man snabbt och kraftigt reducera byggarbetslösheten och minska svartbyggandet. Den minskade momsintäkten skulle snabbt kompenseras av ökande arbetsgivaravgifter, löne- och bolagsskatter samt minskade arbetslöshetsersättningar.
Finansdepartementet
Den drastiska extra nerdragningen av räntebidragen med 3 Mdr, som vi starkt ifrågasatte effekten av, (dock ej nödvändigheten av ur statsfinansiell synpunkt men finansieringen av) har ju, vilket framgår av bilaga 8, bara inneburit en omfördelning av kostnaderna. ''Kostnaderna för bostadsbidragen har ökat med ca 1,5 miljarder kronor och för de kommunala bostadstilläggen med ca 2 miljarder kronor.''
Detta visar att man inte gjort någon besparing utan endast en omfördelning. Besparingen ligger i sin helhet i den sänkta räntenivån vilket är den viktigaste faktorn för att minska statens kostnad för räntebidragen. Av detta följer att den tidigare aviserade ytterligare nerdragningen av räntebidragen med 3 Mdr inte skall genomföras.
Justitiedepartementet
Enligt uppgift i bilaga 3 Justitiedepartementet förbereds bl.a. ''en form av ägarlägenheter'', vi förväntar därför att det kommer en proposition under våren då ärendet brådskar.
Socialdepartementet
''Bostadsbidragens uppgift är att ge ekonomiskt svaga barnfamiljer möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Bostadsbidragen är utformade så att de består dels av en del som är beroende av antalet barn i familjen, som kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av en del som beror av bostadskostnadens storlek.''
Så skriver regeringen i bilaga 6, vilket vi instämmer i, men dessutom föreslår man att ge bostadsbidrag även till ''hushåll utan barn, 29 år eller äldre'' och till ''ungdomar yngre än 29 år'', vilket vi inte instämmer i. Vi föreslår därför att anslaget A 2 därför minskas med 500 000 000 kr till 6 070 000 000 kr. Beloppens storlek, som är en uppskattning, har inhämtats från Finansdepartementet.
Jordbruksdepartementet
Riksdagens behandling av rennäringen ligger i bostadsutskottet varför det finns med i denna motion.
Enligt budgetens bilaga 10 framgår att antalet kasserade renar kraftigt har minskat från 22 000 till 8 000. Trots detta och att kostnaden för budgetåret 1992/93 endast var drygt 28 miljoner kr vill man behålla de 38 miljoner man har anslagit för budgetåret 1993/94 även för det aktuella budgetåret. Det ger fel signaler till näringen varför vi föreslår att anslaget E 2 minskas med 10 000 000 kr till 28 000 000 kr.
Kulturdepartementet
Anslag B 20 Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, föreslår vi att det avskaffas med hänvisning till det statsfinansiella läget. För betalning av eventuellt fattade beslut föreslås ett 1 000-kronorsanslag.
Civildepartementet
Med hänsyn till det statsfinansiella läget och att länsstyrelserna är statens förlängda arm i landet måste de föregå med gott exempel och i varje fall inte öka sina kostnader. Vi föreslår därför ett oförändrat anslag. Vi minskar därför anslag A 1 med 71 166 000 kr till 1 718 180 000 kr.
Bland annat vill vi belysa att man i samband med avvecklingen av länsbostadsnämnderna delvis behållit en onödig resurs, med följande synpunkter.
Sedan riksdagen fattat beslut om ändrad organisation inom bostadspolitikens område har länsbostadsnämndernas verksamhet upphört den 31 december 1993. Bakgrunden är det förändrade regelsystemet inom bostadsbyggandet, slopandet av själva långivningen och lånehanteringen samt att banden mellan kommunerna och den statliga regionala bostadsmyndigheten försvunnit.
När länsbostadsnämndernas verksamhet gick i graven efter 46 år hade man en personalstyrka på omkring 420 personer. Genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivare har ungefär 200 personer inom de nu nedlagda länsbostadsnämnderna erhållit fortsatt anställning för de arbetsuppgifter som nu åvilar den statliga bostadsmyndigheten regionalt.
Arbetsuppgifterna har nu helt förändrats och den personalkostym som länsstyrelsen fått överta är mot bakgrund av det begränsade bostadsbyggandet alldeles för stor. Bostadsenheten hos länsstyrelsen -- dvs den forna länsbostadsnämnden -- fattar i dag beslut om räntebidrag, handhar utbetalningen av räntebidrag, beslutar om omprövningar vid ägarskiften samt hanterar vissa pantförskrivningar till bankerna som rör räntebidragen. Man har däremot inte kvar några samordningsfunktioner med kommunerna och har också mycket begränsade arbetsuppgifter vad avser statistikinsamlande, planering och dylikt. Överförandet av lånestocken till Statens Bostadsfinansierings AB (SBAB) är redan klar.
Bidrag till allmänna samlingslokaler
Genom att det i dag finns ett stort överskott på lokaler, ett tillstånd som kommer att vara under ganska lång tid, har behovet rimligtvis minskat för ytterligare lokaler. Vi föreslår därför att anslaget E 3 punkt 3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. minskas med 10 000 000 kr till 70 000 000 kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omvandling av hyresrätter till ägarlägenheter och om att regeringen skyndsamt lägger en proposition om genomförande av ägarlägenheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge medborgarna långsiktiga och varaktiga regler för sitt boende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för bestämmande av subventionsräntan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sänka byggmomsen till 12 %,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det taxerade markvärdet bör uppgå till maximalt 100 000 kr för en normal villafastighet,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt sänka fastighetsskatten till 0,5 %,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa regelsystemet för bostadens utformning så att de boende i större utsträckning själva kan påverka sitt boende,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa reglerna för att bättre förebygga byggfusk,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge kommunerna möjlighet att utnyttja arbetslös arbetskraft till att utföra kommunala byggnadsarbeten utan att störa den fria arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att både inkomster (fastighetsskatt) och utgifter (bostadsbidrag) behandlas i kommunernas budgetar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningar för en mer rättvis hyressättning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en radikal förändring av framtidens boende och att låta utreda samhällsförändringen,
13. att riksdagen till Bostadsbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 6 070 000 000 kr,
14. att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 28 000 000 kr,
15. att riksdagen till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
16. att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 718 180 000 kr,
17. att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr.
Stockholm den 21 januari 1994 Ian Wachtmeister (nyd) Bert Karlsson (nyd) Bo G Jenevall (nyd) Dan Eriksson (nyd) i Stockholm
1 Yrkandena 4--6 hänvisade till SoU