med anledning av prop. 1993/94:178 Ändringar i plan- och bygglagen, m.m.

Den nuvarande plan- och bygglagen tillkom genom ett
omfattande arbete som engagerat flera regeringar och i
olika skeden förankrats i politiska överenskommelser
mellan flera av riksdagens partier. Lagstiftningsarbetet drog
nytta av en långvarig försöksverksamhet inom främst
planområdet. I arbetet ingick också en ekonomisk
utvärdering genom statskontorets försorg.

Huvudlinjerna i lagstiftningen vilar alltså på en bred
politisk samstämmighet, även om åsiktsskillnader fanns
kring enskildheter i lagkomplexet. Också i dessa delar
skedde en sammanjämkning över blockgränserna genom ett
nära och förtroendefullt samarbete mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Det slutliga lagförslaget föregicks av en inträngande
lagrådsgranskning under nära ett och ett halvt års tid.
Lagrådet uttalade därvid att det ''är också nästan ogörligt
att fullständigt överblicka konsekvenserna av varje
bestämmelse. Om riksdagen antar förslaget till PBL, får
man räkna med att en översyn av olika detaljer kan bli
nödvändig efter en tids erfarenheter. Lagrådet vill
emellertid framhålla att det valda tillvägagångssättet att i ett
sammanhang reformera byggnadslagstiftningen ur
lagteknisk synpunkt är att föredra framför försök att genom
partiella reformer komma till rätta med bristerna i
nuvarande lagstiftning.''

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen
uppdrog -- på det sätt lagrådet förutsatte -- direkt i samband
med införandet av PBL åt numera Boverket och olika
forskningsinstitutioner att följa och utvärdera effekterna av
den nya lagstiftningen. Ett omfattande rapportmaterial har
sedan presenterats.

Utvärderingarna visar att PBL-reformen har fungerat
väl. Enligt direktiven till den utredning som ligger till grund
för regeringens nu redovisade förslag tycks nu regeringens
samtliga partier dela denna uppfattning. Föredraganden
konstaterar där att huvudsyftena med PBL i stort har
uppnåtts, men att reformen på vissa viktiga punkter ännu
inte fått sitt genombrott. Det gäller bl.a. i fråga om sådana
lättnader för enskilda som förutsätter kommunala beslut.
En översyn av PBL behövs därför enligt föredraganden för
att säkerställa att lagstiftningens grundläggande intentioner
fullföljs. Andra skäl som föredraganden uppger är nya och
ökade krav på miljöhänsyn, aktsamhet om kulturvärden
och resurshushållning, integrationssträvandena i Europa,
behovet av förenklingar, den offentliga sektorns minskade
resurser, kommunernas ökade frihet att organisera sin
verksamhet samt medborgarnas växande krav på den
demokratiska processen och deras behov att tidigare än nu
delta i planeringen för att påverka bebyggelsens utveckling
och utformningen av den byggda miljön.

Den översyn som regeringen har initierat rör således inte
avskiljbara delar av PBL utan breda sektorer med
komplexa samband eller -- som i fråga om
medborgarinflytandet -- övergripande frågeställningar.

Det är mot denna bakgrund beklagligt redan att
utredaren fick i uppdrag att i en första etapp se över
samordningen mellan PBL och den nya och hastigt
tillkomna byggproduktlagen, som trädde i kraft den 1
januari i år. Utredaren har sedan valt att till denna första
etapp skilja ut även frågor om bygglov, tillsyn och kontroll
i hela deras vidd. Därigenom har förslag presenterats som
har samband med flera frågor som enligt regeringen
kommer att behandlas i kommande etapper av
utredningsarbetet. Bland dem vill vi särskilt peka på
plansystemet och frågan om det demokratiska inflytandet
över plan- och byggprocessen.

Regeringen har i sin hand ytterligare delar av utredarens
förslag som rör bl.a. just plansystemet och
medborgarinflytandet i planeringen samt därutöver
miljöhänsynen och kraven på tillgänglighet. Regeringen
väntar sig vidare att redan till hösten få ta emot även de
avslutande förslag från utredaren som handlar om bl.a.
överklaganden inom plan- och byggområdet.

Det är därför än mer beklagligt och svårt att förstå att
regeringen väljer att lägga fram förslag om långtgående
förändringar i enskildheter, utan att redovisa eller ännu ha
formulerat sina avsikter om hur dessa förändringar skall
samverka med de övergripande reformsteg som behövs för
att säkra att intentionerna bakom plan- och
bygglagstiftningen förverkligas.

Reglerna om planering och byggande handlar om
avvägningen mellan olika människors intressen, inte bara
för stunden utan på mycket lång sikt. De berör inte bara
dem som för tillfället råkar vara parter i inskränkt mening,
utan alla medborgare i vid mening. Det är en konsekvens
av att åtgärder som innebär att marken bebyggs eller tas i
anspråk för andra liknande ändamål medför bestående
förändringar som sällan går att göra ogjorda. Beslut som
medför att någons enskilda intressen gynnas medför nästan
undantagslöst att andras intressen får stå tillbaka.

Det är därför utomordentligt väsentligt att reglerna i
detta centrala lagkomplex uppfattas som legitima av
medborgarna.

Det handlar för det första om det materiella innehållet i
de regler som läggs fram. De måste garantera en
tillfredsställande avvägning mellan olika individers
intressen, att medborgarnas krav på insyn och deltagande
tillgodoses och att deras önskemål och rättigheter bedöms
och beaktas på ett betryggande sätt.

Det handlar för det andra om trovärdigheten i de
lösningar som förespråkas. Det räcker inte att ha
förhoppningar om att en lösning kommer att fungera på
avsett sätt. Man måste efter prövning mot verkligheten
kunna visa att de är lämpliga för sina ändamål.

Det handlar för det tredje om den process varigenom
regelsystemet ändras. Medborgarna måste vara övertygade
om att förslagen har beretts med omsorg och eftertanke och
med strävan efter konsensus, så att de regler som beslutas
blir bestående.

Vi konstaterar att den föreslagna delreformen inte
svarar mot någon av dessa förutsättningar. Förslagen som
gör det möjligt att avskaffa bygglovprövningen inom
detaljplaneområden följs inte i detta sammanhang av några
förslag om hur motstående medborgar- eller partsintressen
i stället skall kunna beaktas tidigare i planprocessen.
Förslagen om ett radikalt förändrat kontroll- och
tillsynssystem i byggandet har över huvud taget inte prövats
i praktisk tillämpning. Tid till förberedelser inför
genomförandet ges inte heller. Och någon samlad
beredning av reformerna inom PBL-systemet har inte
kunnat genomföras av det enkla skälet att inte ens
utredningsförslagen ännu föreligger i alla delar. Än mindre
har någon bredare politisk förankring prövats under
beredningsarbetet.

Regeringens förslag i propositionen om ändring i plan-
och bygglagen, m.m. bör därför avslås i nu förevarande
skick.

Vi ställer oss för den skull inte avvisande till behovet av
uppföljande reformer inom plan- och bygglagstiftningen.

Vi delar den grundläggande uppfattningen om den
fysiska planeringens centrala betydelse för utvecklingen av
och omsorgen om vår gemensamma miljö, som också
föredraganden ger uttryck för i direktiven till utredningen.
Av det skälet är det viktigt att medborgarna deltar tidigt i
planeringsprocessen. Formerna för samråd och inflytande i
PBL behöver reformeras, så att medborgarinflytandet
fördjupas och får en reell innebörd. Det är inte tillräckligt
med det formella inflytande i form av rätten till
överklagande, som i den praktiska tillämpningen hittills
huvudsakligen har erbjudits medborgarna. Som vi redan
har anfört är denna fråga så övergripande, att inga partiella
reformsteg bör genomföras utan att den lösts på ett
tillfredsställande sätt.

I de delfrågor som förts fram i propositionen vill vi
ytterligare anföra följande:

Vi delar uppfattningen att man vid bygglovsprövningen
klarare bör skilja mellan lokaliseringsprövningen, som nu
ofta ges formen av ett förhandsbesked, och kontrollen av
att byggnaden uppförs enligt de byggnadstekniska krav som
gäller.

Vi delar uppfattningen att kommunerna i ökad
omfattning bör kunna medge lättnader i tillståndsplikten
inom områden med detaljplan i fråga om de förhållanden
som redan prövats genom planen. Det förutsätter
emellertid att frågan om ett effektivare
medborgarinflytande över planprocessen löses samtidigt
och att de närboendes möjligheter att bevaka sina intressen
inte urholkas.

Vi delar uppfattningen att PBL:s intentioner i fråga om
byggherrens ansvar för sitt byggnadsverk behöver
förtydligas.

Vi delar uppfattningen att kvalitetssäkringen i
byggprocessen behöver förstärkas.

Vi anser att det bör öppnas möjligheter för ett mer
diversifierat kontrollsystem, anpassat till skillnaderna i
projektens svårighetsgrad, där byggherren efter samråd
med byggnadsnämnden kan välja mellan olika
kontrollalternativ, avpassade efter hans förmåga. Det bör
övervägas att erbjuda egenkontroll, tredjepartskontroll och
full offentlig kontroll som parallella alternativ. En offentlig
rådgivning och kontroll av i huvudsak nuvarande typ måste
kunna erbjudas den överväldigande majoritet av byggande
som vill genomföra mycket begränsade projekt för enbart
eget bruk. Vi avvisar däremot förslaget att uteslutande
kräva tredjepartskontroll och att byggnadsnämnden
övergångsvis skall verka som konsult inom en sådan
ordning.

Vi avvisar förslaget att avskaffa nuvarande krav på
byggnaders ändamålsenlighet. De grundläggande krav på
bostäder som tidigare erfarenheter visat vara nödvändiga
måste upprätthållas också i det framtida byggandet. Även
de som hänvisas till nya bostäder på expanderande orter har
rätt till en god bostad.

Vi avvisar förslaget att avskaffa kravet på att byggnader
skall utföras på sådant sätt att reparations-, underhålls- och
driftkostnader begränsas. Byggherrens intressen är, särskilt
i fråga om egnahem och privata bostadsrättslägenheter, ofta
andra än den slutlige ägarens.

Vi avvisar slutligen förslaget att underlätta framtida
förändringar av egenskapskravens reella innebörd genom
att flytta över mer politiskt motiverade preciseringar från av
riksdagen beslutad lag till av regeringen meddelad
förordning.

Vi anser sålunda att regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett samlat förslag till reformer inom plan-
och bygglagstiftningen, och att detta -- i de delar som nu
berörts -- bör utformas med beaktande av vad vi nu har
anfört.

Vi är beredda att medverka i detta arbete och också till
att öppna möjligheter för avgränsade försöksverksamhet i
skilda avseenden för att närmare pröva olika alternativa
lösningar i praktisk tillämpning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1993/94:178 samt
hemställer att regeringen återkommer till riksdagen med ett
samlat förslag till reformer inom plan- och
bygglagstiftningen.

Stockholm den 13 april 1994

Oskar Lindkvist (s)

Magnus Persson (s)

Lennart Nilsson (s)

Sören Lekberg (s)

Rune Evensson (s)

Britta Sundin (s)

Marianne Carlström (s)

Lars Stjernkvist (s)

Björn Ericson (s)

Berit Oscarsson (s)

Nils T Svensson (s)

Mats Lindberg (s)

Sinnikka Bohlin (s)

Ingvar Johnsson (s)