I Danmark infördes 1992 en bidragsmodell till de som renoverar sin bostad. Detta har blivit en stor succé och reglerna har förbättrats till 1993 genom att procentsatsen för bidraget ökat från 40 % till 50 % och att det även gäller alla typer av bostäder.
Bostadsinnehavaren får ansöka om bidrag hos kommunen efter att han har fått in anbud från t.ex. ett måleriföretag. Därefter beviljas bidraget och villaägaren kan få betalt av kommunen när fakturan till entreprenören ska betalas utan att ligga ute med pengar. Bidraget är 50 % av arbetskostnaden och får uppgå till maximalt 10 000 kronor. Det gäller alltså inte för eget arbete eller för materialkostnad.
Den danska regeringen har avsatt 1,5 miljarder kronor för detta bidrag för 1994. Eftersom bidraget är 50 procent av arbetskostnaden motsvarar det minst 3 miljarder kronor i omsättning. Med en årslön på 200 000 kronor ger det jobb åt 7 500 årsarbetare. Till detta kommer alla de som sysselsätts i materialindustrin. Under 1993 räknar man med att förslaget har skapat 14 000 nya jobb inom hantverksbranschen och materialindustrin, vilket beror på att regeringen avsatte 2 miljarder kronor under året. Bostadsministern i Danmark räknar med att för varje krona som man satsar ger det 6 kronor i omsättning. Hälften av detta är nya jobb, dvs. 1,5 miljarder kronor blir till 4,5 miljarder i extra omsättning.
Det danska förslaget innebär att regeringen satsar 1,5 miljarder kronor men får intäkter på 2,1 miljarder kronor enligt vissa beräkningar.
I juni månad 1993 beslutade riksdagen att införa skatterabatt genom avdrag på fastighetsskatten. Avdragen medges med 30 % av arbetskostnaden för reparation och underhållsåtgärder i både permanent- och fritidsbostäder.
Vi socialdemokrater föreslog att stödformen i stället skulle utformas som ett direkt bidrag. Vår motivering var att ett direkt bidrag med samma beloppsgränser som riksdagsmajoritetens skulle ge större effekt än avdrag från fastighetsskatten som sker långt i efterhand.
Vi kan nu konstatera att avdragsmodellen har gett en mycket begränsad effekt på sysselsättningen. Det är för krångligt, ger alltför liten stimulans och stödformen saknar bostadspolitiska ambitioner.
Enligt samstämmiga bedömningar faller ombyggnadsverksamheten i år med närmare 40 %. Nu krävs åtgärder som påtagligt påverkar sysselsättningen i positiv riktning, samtidigt som behövliga ombyggnads- och upprustningsåtgärder av befintliga bostäder kommer till.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder i syfte att öka byggsysselsättningen.
Stockholm den 24 januari 1994 Magnus Persson (s)