Regeringen har under den innevarande mandatperioden
sakta men säkert försämrat möjligheterna att upprätthålla
en social bostadspolitik. Egentligen är det inte egendomligt
eftersom borgerliga politiker varken har intresse eller vilja
för att upprätthålla en social bostadspolitik. Deras enda
intresse tycks vara att bostaden ska vara en handelsvara där
marknaden nästan ensam bestämmer priset och tillgången.
För Vänsterpartiet och stora delar av socialdemokratin
ger en social bostadspolitik utrymme för att minska
skillnaderna i människors boendestandard. En social
bostadspolitik syftar till att alla människor ska ha en
möjlighet till en boendestandard som motsvarar ett
minimibehov.
Det innebär att samhället via generella transfereringar
jämnar ut kostnaden för boendet mellan olika hushåll. Det
kan ske på många olika sätt; stöd till investeringar i socialt
belastade områden, räntebidrag till renovering, ombyggnad
och tillbyggnad. Stöd till barnfamiljer, stöd till pensionärer
och andra låginkomsthushåll i form av bostadsbidrag.
Lagstiftning -- bl.a. plan- och bygglagen -- kan också bidra
till att skapa bostadsområden som är till för alla och
motverkar segregation av människor utifrån ekonomisk
status och släktbakgrund.
Regeringen har på de här få åren lyckats försämra på alla
dessa områden, man har t.ex. försämrat kommunernas
möjligheter till en god stadsplanering, man har minskat
bidragen till nyproduktion av bostäder vilket har lett till det
kraftigaste raset i byggandet sedan 30-talets kris.
Innan den borgerliga regeringen tog över var Sveriges
bostadspolitik internationellt känd för sina goda resultat
och att vi lyckats motverka segregation. Nu ser vi återigen
hur klyftorna ökar mellan människor från olika
bostadsområden. Man kan t.o.m. påvisa skillnader i barns
hälsa och utveckling med avseende på vilka
bostadsområden de växer upp i. Dessa skillnader försvann
under 70-talet. Nu kommer de tillbaka. Ett av de värsta
fallen är Rosengård i det moderatstyrda Malmö där
situationen börjar närma sig en social katastrof. Barnen far
mycket illa och det sociala skyddsnätet fungerar knappt.
Miljöanpassning är den andra stora utmaningen inom
bostadssektorn. Byggandet och boendet måste anpassas till
naturens krav. Detta måste vägleda alla processer inom
byggsektorn, från att bygga med återvinningsbara material
till att bygga så att källsortering av sopor blir möjlig. Denna
miljöanpassning har påbörjats men det mesta kvarstår att
göra.
En av de viktigaste uppgifterna för en ny kommande
icke-borgerlig regering blir att återställa den svenska sociala
bostadspolitiken.
I denna motion och en rad andra riksdagsmotioner om
bostadspolitik, socialpolitik och miljöpolitik visar vi hur
Vänsterpartiet vill verka för detta tillsammans med andra
krafter inom svensk arbetarrörelse, miljörörelserna och
folkrörelserna.
Bygg- och bostadskrisen allt djupare
Den djupa byggkrisen förvärras. En katastrofal situation
fortsätter att försämras. Allt fler blir arbetslösa,
investeringarna inom nästan alla byggsektorer sjunker mer
än vad man tidigare befarat. En hel generation
byggnadsarbetare försvinner.
I januari 1994 är 31,5 % av byggnadsarbetarna
arbetslösa och 8 % sysselsatta i AMS-åtgärder, sammanlagt
39,5 %. Byggkapacitet slås ut, resursbrist väntas när
konjunkturen vänder. Byggandet är i vissa avseenden nere
på 1930-talets nivå.
Regeringens satsningar på infrastruktur, ombyggnad,
underhåll m.m. är långt ifrån tillräckliga. Tvärtom bidrar
regeringens förslag till att fördjupa krisen, t.ex. beslutet om
ytterligare neddragning av bostadssubventionerna.
Nedgången i byggsektorn påverkar den samlade svenska
ekonomin negativt. Enbart raset i bostadsbyggandet
motsvarar ett BNP-bortfall på 1,5 % 1993 och 2 % 1994.
Lite fakta:
Nyproduktion bostäder
1990
1994 (prognos)
Flerbostadshus
41 000
9 000
Egnahem
28 000
3 000Ombyggnad av bostäder faller -- jämfört med
föregående år
Utfall 1992
1993 (prognos)
1994 (prognos)
-- 8 %
-- 17 %
-- 22 %Totala summan av underhållsarbeten beräknas
för 1993 och 1994 ligga på oförändrad nivå.
Källa: SCB, BE, Byggnadsarbetarförbundet
Sammanfattningsvis kan man konstatera att mindre
ökningar av byggandet inom industrin och väg och
anläggning inte på något sätt kan kompensera fallet inom de
andra sektorerna. Bygginvesteringsvolymen inom industrin
står för endast ca 3--4 % av den totala investeringsvolymen.
Särskilt allvarligt är fallet inom bostadssektorn -- både
nyproduktion och ROT-verksamhet ligger på en mycket
lägre nivå än vad man tidigare hoppats på.
Beslutade investeringar inom infrastruktur riskerar att
inte få full effekt förrän under eventuellt kommande
högkonjunktur från år -96.
Arbetslöshet och framtida kapacitetsproblem
Sysselsättningen i byggbranschen beräknas gå ner med
40 % från 1991 till 1994. En fortsatt minskning väntas. I
september 1993 var 24 % av byggnadsarbetarna arbetslösa,
24 % av arkitekterna, 16 % av elektrikerna osv.
70 % av gymnasieeleverna på bygglinjerna har inte
kunnat erbjudas praktikplatser. Bland dem som blev av
med sina byggjobb var 2 av 3 under 30 år. Antal yngre i
byggarbete sjönk med mer än 50 % på tre år.
En så omfattande utslagning av en hel yrkeskår riskerar
att bli ett allvarligt problem när konjunkturen vänder. I en
framtida högkonjunktur försvåras utvecklingen när
byggnadsarbetarkåren är dels för liten, dels till stor del
består av äldre.
Ett riktigt ROT-program måste till. Riksdagens beslut
om skattereduktionen för reparation av bostäder räcker
inte. Nivån på bidraget var för låg för att ha någon
avgörande effekt. Av anvisade 800 miljoner kronor till
underhåll av kommunala byggnader har redan mer än 690
miljoner förbrukats. Anslagna medel till andra kvantitativt
mindre stöd såsom bidrag till ombyggnad av äldrebostäder,
kulturhus, RBF-stöd har förbrukats i början av 1994.
Byggnadsarbetarförbundet, byggentreprenörer m.fl.
har skissat på ett ROT-program av en annan dimension.
Staten skulle exempelvis gå in med ett 25-procentigt
investeringsstöd till renovering av bostäder. Det skulle vara
aktuellt för ca 100 000 lägenheter. Investeringar för 25
miljarder skulle göras. Statens utgift skulle bli ca 4,4
miljarder. Ökade intäkter och uteblivna utgifter för staten
skulle uppgå till 15,7 miljarder. Sammanlagt skapas en vinst
för staten på 11,3 miljarder, 58 000 nya jobb och 100 000
nyrenoverade lägenheter.
Renovera offentliga lokaler, byggnader och
anläggningar
Stora behov finns av renovering och ombyggnad av
offentliga lokaler. Det gäller skollokaler, dagis och
samlingslokaler. Det gäller kulturhistoriskt värdefulla
byggnader och det gäller kollektivtrafikanläggningar.
Vänsterpartiet vill i detta läge inte precisera exakt
fördelning av medlen utan Boverket m.fl. berörda
myndigheter får göra bedömningar om medelsfördelning.
Den 1,1 miljard vi anslår utöver regeringens förslag torde
täcka huvuddelen av de projekt som är möjliga att starta
under budgetåret.
Handikappanpassning och behovet av äldrebostäder
Prognoser visar att det finns ett behov av 100 000
bostäder till år 2000 som är äldre- och handikappanpassade.
Boverket har visat på ett behov av 25 000 gruppbostäder för
samma tidsperiod.
Vi behöver också bygga om många befintliga
äldrebostäder och vårdhem. Många offentliga och privata
lokaler behöver handikappanpassas. Med de extramedel
Vänsterpartiet vill anslå under de kommande åren kan vi
kombinera lösningen av dessa behov med vår strävan att
sänka arbetslösheten. Gör vi det inte nu riskerar vi att
behöva göra det när det råder arbetskraftsbrist och
byggkostnaderna har stigit.
Vänsterpartiets förslag
--
p1pVänsterpartiet var tidigare ensamt om att kräva att
räntebidragen inte skulle försämras de närmaste åren
eftersom krisen på bygg- och bostadsmarknaden är så djup.
Socialdemokraterna har nu anslutit sig till vår bedömning.
För kommande budgetår innebär det att 500 miljoner
kronor inte ska skäras bort från räntebidragen. Det innebär
också att besluten om neddragningar för åren -95 och -96
ska rivas upp.Vi gör bedömningen att renovering av
minst 40 000 fler lägenheter än planerat skulle kunna ske
under budgetåret. För att få till stånd denna
investeringsvolym bör riksdagen besluta om ett direkt
investeringsstöd på 25 % för ROT-verksamhet inom
bostadssektorn. Ett nytt anslag på 2,2 miljarder bör inrättas
för detta.För att öka ROT-verksamheten inom den
offentliga sektorn bör bl.a. kommunerna få ett fortsatt
investeringsstöd till detta. Vi beräknar att 1,1 miljard
behövs under budgetåret. Riksdagen bör fatta beslut om
detta.
Dessa medel bör i första hand gå till upprustning av
skollokaler, vårdhem, barnstugor och kulturhistoriskt
värdefulla byggnader.
--
p1pUnder budgetåret bör ytterligare minst 8 000 nya bostäder
byggas för att motverka den extremt svaga nyproduktionen.
Vi beräknar att det behövs ett investeringsstöd på 15 % till
nyproduktion till en kostnad av ca 400 miljoner för
kommande budgetår. Riksdagen bör fatta beslut om detta.
Behovet av dessa extraanslag får sedan prövas inför
nästa år. Situationen på bygg- och bostadsmarknaden är
svår och labil. Svängningar kan komma att ske snabbt.
Förmodligen kommer det att behövas extra stöd även
under -95. Stöden kan också behöva ändras i samband med
kompletteringspropositionen.
Viktigt ur fördelnings- och segregeringssynvinkel är
också att stöden riktas till miljonprogramområden för att
motverka segregation och stötta de hushåll som har det
svårast.
Andra åtgärder som riksdagen -- när nu regeringen inte
fungerar -- snarast bör ta beslut om är att inte skära ner
bostadssubventionerna mer, att få bostadskreditmarknaden
att fungera tillfredsställande, att påskynda investeringar i
infrastruktur som kan ingå i det framtida
kretsloppssamhället (tele- och datakommunikation,
järnväg, annan kollektivtrafik, nya miljöanpassade va-
system) etc. Detta tar vänsterpartiet upp i andra
riksdagsmotioner.
Riksdagen bör fatta beslut om en långsiktig social
bostadspolitik som säkerställer en stabil nyproduktion av
bostäder. De kraftiga svängningar som sker i
bostadsproduktionen är ekonomiskt djupt skadliga och
bäddar bl.a. för nya bostadslöshetskriser i slutet av 90-talet.
De upprepade försämringarna av villkoren för
nyproducerade bostäder har förlamat marknaden.
Hyrorna i bostäder som byggts de senaste åren är på
många platser i landet mycket höga. Det är stora skillnader
jämfört med hyran i äldre fastigheter. Många människor har
varken råd eller lust att betala hyrorna som ibland uppfattas
som fantasisummor.
För att vi inte ska få ännu fler tomma och dyra
lägenheter bör regeringen ges i uppdrag att återkomma med
förslag om hur hyrorna ska sänkas i de nyare fastigheterna
och hur skillnaderna mellan likvärdiga men olikåldriga
bostäder ska minska.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar upphäva beslutet om
neddragningar på räntebidragen för åren 1994, 1995 och
1996,
2. att riksdagen beslutar om ett investeringsstöd på 2 200
000 000 kr för ROT-verksamhet inom bostadssektorn,
3. att riksdagen beslutar om ett investeringsstöd på 1 100
000 000 kr för ROT-verksamhet inom offentliga byggnader
och anläggningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hur ROT-medlen för offentliga
byggnader och anläggningar ska användas,
5. att riksdagen beslutar om ett investeringsstöd på 400
000 000 kr till nyproduktion av bostäder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla den sociala
bostadspolitiken,
7. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer
med förslag om hur hyresnivån skall sänkas i de senaste
årens nyproducerade bostäder.
Stockholm den 24 januari 1994
Lars Werner (v)
Rolf L Nilson (v)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Jennehag (v)
Bengt Hurtig (v)