Alla som har med socialt arbete att göra tycks idag lägga
märke till en ökad segregation i boendet framför allt i våra
större städer. Statistiska belägg för denna bild redovisade
också Storstadsutredningen utan att analysera den närmare
eller föreslå konkreta motåtgärder.
Sannolikt är det ett komplicerat socialt förlopp, som
resulterar i att vissa bostadsområden samlar många av dem
som har det sämst i samhället som arbetslösa, lågutbildade,
upplösta hushåll, långtidssjuka och alkohol- och
drogberoende m.fl. Än så länge utgör de bara en del av
invånarna i dessa miljöer, som i övrigt består av hushåll med
mer alldaglig levnadsstandard. Men tendensen är tydlig att
många hushåll med trygga ekonomiska och sociala
förhållanden söker sig bort från bostadsområden, som
kommit in i en negativ segregationsspiral. Koncentrationen
av hushåll med olika typer av sociala problem ökar.
Tydligast syns segregationstendenserna i skolorna, där
utslagningens arv till barnen skapar stora och väl kända
problem.
De djupaste orsakerna till denna ökande skiktning av
samhället ligger sannolikt dels i den lågkonjunktur som
lämnat många, särskilt lågutbildade, utan egna
försörjningsmöjligheter, dels i allmänna
strukturförändringar i det moderna samhället. Den
påverkas också i hög grad av den försvagning av
välfärdssystemen, som blivit en följd av neddragningen av
den offentliga ekonomin. Till detta kommer den politiska
oro i världen som drivit flyktingar till Sverige. De får här
dela de sämst ställdas villkor.
De individuella och kollektiva svårigheter som orsakas
av dessa grundläggande mekanismer till segregation tycks
ofta förstärkas av brister i bostadsmiljöerna.
Storstadsutredningen visade hur städernas perifera
bostadsbestånd, ofta tillkomna under miljonprogrammet på
1960- och 1970-talen och i den kommunala allmännyttans
förvaltning, blir hemort för hushåll i de lägsta
inkomstskikten och med stort bidragsberoende.
Förmågan att motverka dessa lokala koncentrationer
har minskats genom uppluckring av hyreskontrollen och
genom att de kommunala bostadsförmedlingarna fått allt
mindre inflytande över de privata och kooperativa
bostadsbestånden.
Engagemang och instrument för aktiv fysisk planering
har minskat. Faktorer som arbetsplatsers förläggning
liksom högskolors och flygplatsers lokalisering ges inte
tillräcklig roll i ansträngningarna att motverka
segregationen. Ej heller har skatteutjämningen mellan
kommunerna tillräckligt motverkat den. Den som valt
bostadsområden i kommuner med få hushåll med särskilda
sociala behov har i lägre utsträckning än andra delat
ansvaret för sina medmänniskor. Allmännyttan har nästan
ensam fått ta på sig ett stort ansvar, inte bara för en utsatt
teknisk bostadsförvaltning utan också för hanteringen av
svåra sociala problem. Avvecklingen av
bostadsanvisningslagen och de nya villkoren för
allmännyttan påverkar också segregationsspiralen.
Förändringen av de större städernas struktur och
försörjning har ytterligare bidragit till att göra dessa miljöer
torftiga. Butiker, omvårdnadens lokaler, kultur- och
gemensamhetslokaler har lagts ner och glesats ut.
Skolpengar och barnomsorgspengar förstärker
segregationen. Tendensen är redan nu tydlig att den som
har råd söker sig bort från skolor och barnomsorg som
utarmas.
Husläkarlagen minskar resurserna för lokala
vårdcentraler och möjligheterna till ett aktivt
folkhälsoarbete. För den dagliga försörjningen har bilen
blivit allt nödvändigare. Kollektivtrafiken har inte byggts ut
och ger inte den valfrihet för inköp, t.ex. i billiga
stormarknader, som bilen erbjuder.
Vi anser det angeläget att segregationsproblemen
uppmärksammas. Den kommunala omsorgen om de
bostadsområden som hamnat i en negativ segregationsspiral
måste höjas inom samhällsplanering, byggande och
förvaltning. Insatser kan göras i kollektivtrafik och
serviceförsörjning för att underlätta det dagliga livet för de
boende. Framför allt bör kommunerna genom en ny och
effektiv lag för bostadsanvisning eller på andra sätt få ökade
rättigheter att motverka lokala koncentrationer av hushåll
med försörjningssvårigheter.
Regeringen bör därför tillsätta en beredning eller
arbetsgrupp, som studerar och tydligt belyser
segregationens orsaker, omfattning och följder.
Beredningen bör granska segregationsutvecklingen i dess
helhet, men särskilt studera vilka åtgärder, som krävs i de
s.k. miljonprogramsområdena. Statistiska centralbyrån bör
ges i uppdrag att finna indikatorer på segregation och att
mäta dess förändringar. Socialstyrelsen och Boverket bör
förnya sina råd och bostadssociala inventeringar för att ge
kommunerna instrument att i tid upptäcka
segregationstendenser i bostadsbestånden och dessas
samband med underförsörjning i service, arbetsplatser,
kultur, trafik, skolor och förskolor m.m. I arbetet krävs en
aktiv medverkan av de allmännyttiga bostadsföretagen, de
har omfattande erfarenheter från segregationens vardag.
För att begränsa segregationen i samhället behövs
givetvis mer djupgående förändringar av de ekonomiska
systemen och välfärdsgarantierna, i det ligger mycket av
kärnan i en socialdemokratisk politik. Parallellt med sådana
förändringar är det likväl angeläget att så långt möjligt
lindra symptomen av de stora skillnaderna i
försörjningsmöjligheter som ryms inom det svenska
samhället och som på ett oroande sätt syns vara i snabb
ökning.
Risken är uppenbar att de segregationstendenser i det
svenska samhället, som blir alltmer uppenbara, befästs och
bidrar till uppsplittring av samhället och utslagning och
utanförstående för stora grupper barn och unga, som växer
upp i segregerade miljöer. Riksdagen bör därför
understryka det brådskande i att regeringen tar initiativ i
dessa frågor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en särskild
arbetsgrupp/ beredning tillsätts med uppgift att studera
segregationens orsaker, omfattning och följder och föreslå
konkreta åtgärder för att motverka denna.
Stockholm den 21 januari 1994
Inger Lundberg (s)
Hans Göran Franck (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Anita Johansson (s)
Björn Kaaling (s)
Lars Stjernkvist (s)
Margareta Israelsson (s)
Berit Löfstedt (s)