Alla som har med socialt arbete att göra tycks idag lägga märke till en ökad segregation i boendet framför allt i våra större städer. Statistiska belägg för denna bild redovisade också Storstadsutredningen utan att analysera den närmare eller föreslå konkreta motåtgärder.
Sannolikt är det ett komplicerat socialt förlopp, som resulterar i att vissa bostadsområden samlar många av dem som har det sämst i samhället som arbetslösa, lågutbildade, upplösta hushåll, långtidssjuka och alkohol- och drogberoende m.fl. Än så länge utgör de bara en del av invånarna i dessa miljöer, som i övrigt består av hushåll med mer alldaglig levnadsstandard. Men tendensen är tydlig att många hushåll med trygga ekonomiska och sociala förhållanden söker sig bort från bostadsområden, som kommit in i en negativ segregationsspiral. Koncentrationen av hushåll med olika typer av sociala problem ökar.
Tydligast syns segregationstendenserna i skolorna, där utslagningens arv till barnen skapar stora och väl kända problem.
De djupaste orsakerna till denna ökande skiktning av samhället ligger sannolikt dels i den lågkonjunktur som lämnat många, särskilt lågutbildade, utan egna försörjningsmöjligheter, dels i allmänna strukturförändringar i det moderna samhället. Den påverkas också i hög grad av den försvagning av välfärdssystemen, som blivit en följd av neddragningen av den offentliga ekonomin. Till detta kommer den politiska oro i världen som drivit flyktingar till Sverige. De får här dela de sämst ställdas villkor.
De individuella och kollektiva svårigheter som orsakas av dessa grundläggande mekanismer till segregation tycks ofta förstärkas av brister i bostadsmiljöerna.
Storstadsutredningen visade hur städernas perifera bostadsbestånd, ofta tillkomna under miljonprogrammet på 1960- och 1970-talen och i den kommunala allmännyttans förvaltning, blir hemort för hushåll i de lägsta inkomstskikten och med stort bidragsberoende.
Förmågan att motverka dessa lokala koncentrationer har minskats genom uppluckring av hyreskontrollen och genom att de kommunala bostadsförmedlingarna fått allt mindre inflytande över de privata och kooperativa bostadsbestånden.
Engagemang och instrument för aktiv fysisk planering har minskat. Faktorer som arbetsplatsers förläggning liksom högskolors och flygplatsers lokalisering ges inte tillräcklig roll i ansträngningarna att motverka segregationen. Ej heller har skatteutjämningen mellan kommunerna tillräckligt motverkat den. Den som valt bostadsområden i kommuner med få hushåll med särskilda sociala behov har i lägre utsträckning än andra delat ansvaret för sina medmänniskor. Allmännyttan har nästan ensam fått ta på sig ett stort ansvar, inte bara för en utsatt teknisk bostadsförvaltning utan också för hanteringen av svåra sociala problem. Avvecklingen av bostadsanvisningslagen och de nya villkoren för allmännyttan påverkar också segregationsspiralen.
Förändringen av de större städernas struktur och försörjning har ytterligare bidragit till att göra dessa miljöer torftiga. Butiker, omvårdnadens lokaler, kultur- och gemensamhetslokaler har lagts ner och glesats ut. Skolpengar och barnomsorgspengar förstärker segregationen. Tendensen är redan nu tydlig att den som har råd söker sig bort från skolor och barnomsorg som utarmas.
Husläkarlagen minskar resurserna för lokala vårdcentraler och möjligheterna till ett aktivt folkhälsoarbete. För den dagliga försörjningen har bilen blivit allt nödvändigare. Kollektivtrafiken har inte byggts ut och ger inte den valfrihet för inköp, t.ex. i billiga stormarknader, som bilen erbjuder.
Vi anser det angeläget att segregationsproblemen uppmärksammas. Den kommunala omsorgen om de bostadsområden som hamnat i en negativ segregationsspiral måste höjas inom samhällsplanering, byggande och förvaltning. Insatser kan göras i kollektivtrafik och serviceförsörjning för att underlätta det dagliga livet för de boende. Framför allt bör kommunerna genom en ny och effektiv lag för bostadsanvisning eller på andra sätt få ökade rättigheter att motverka lokala koncentrationer av hushåll med försörjningssvårigheter.
Regeringen bör därför tillsätta en beredning eller arbetsgrupp, som studerar och tydligt belyser segregationens orsaker, omfattning och följder. Beredningen bör granska segregationsutvecklingen i dess helhet, men särskilt studera vilka åtgärder, som krävs i de s.k. miljonprogramsområdena. Statistiska centralbyrån bör ges i uppdrag att finna indikatorer på segregation och att mäta dess förändringar. Socialstyrelsen och Boverket bör förnya sina råd och bostadssociala inventeringar för att ge kommunerna instrument att i tid upptäcka segregationstendenser i bostadsbestånden och dessas samband med underförsörjning i service, arbetsplatser, kultur, trafik, skolor och förskolor m.m. I arbetet krävs en aktiv medverkan av de allmännyttiga bostadsföretagen, de har omfattande erfarenheter från segregationens vardag.
För att begränsa segregationen i samhället behövs givetvis mer djupgående förändringar av de ekonomiska systemen och välfärdsgarantierna, i det ligger mycket av kärnan i en socialdemokratisk politik. Parallellt med sådana förändringar är det likväl angeläget att så långt möjligt lindra symptomen av de stora skillnaderna i försörjningsmöjligheter som ryms inom det svenska samhället och som på ett oroande sätt syns vara i snabb ökning.
Risken är uppenbar att de segregationstendenser i det svenska samhället, som blir alltmer uppenbara, befästs och bidrar till uppsplittring av samhället och utslagning och utanförstående för stora grupper barn och unga, som växer upp i segregerade miljöer. Riksdagen bör därför understryka det brådskande i att regeringen tar initiativ i dessa frågor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en särskild arbetsgrupp/ beredning tillsätts med uppgift att studera segregationens orsaker, omfattning och följder och föreslå konkreta åtgärder för att motverka denna.
Stockholm den 21 januari 1994 Inger Lundberg (s) Hans Göran Franck (s) Inga-Britt Johansson (s) Lars-Erik Lövdén (s) Anita Johansson (s) Björn Kaaling (s) Lars Stjernkvist (s) Margareta Israelsson (s) Berit Löfstedt (s)