När de som drabbades av förgiftningar genom tandlagningar, det som felaktigt kom att kallas oral galvanism, slog larm om sina svårdiagnostiserade problem, hade de svårt att få stöd. I dag är det ingen som rycker på axlarna åt deras problem.
Dessvärre tycks de som nu har drabbats av ''elöverkänslighet'' mötas av samma problem. Eftersom sambanden mellan symptom och det som antas vara deras orsak inte i alla avseenden synes vara helt klara, åtminstone finns det vissa åsiktsskillnader om detta -- när gör det inte det initialt inom ett forskningsområde -- så tycks situationen ha blivit låst.
Vad som är extra allvarligt är att det inte bara är dem som redan drabbats av problem, som det gäller, utan de fall som kommer att ''rekryteras''. Oavsett om magnetfält och elströmmar är själva orsaken till de drabbades problem, eller en utlösande faktor bland flera, är deras problem påtagliga. För att förhindra att antalet drabbade snabbt ökar, måste pågående forskning samordnas och gjorda rön snabbt komma till praktisk användning.
Framför allt måste vi förhindra att sjukdomsutlösande faktorer, oavsett vilka de är i vår miljö, inte hos unga människor staplas till en höjd, där ingen återvändo finns, och kanske på länge än ingen bot.
Lösenordet framför alla andra är självfallet -- förebyggande åtgärder. Det rör sig ännu ''bara'' om ett par tusen drabbade, men om/när de blir fler blir kostnaderna för uteblivna arbetsinsatser, vård och el-sanering av arbetsplatser och bostäder ytterligare en ekonomisk belastning såväl för den enskilde som för samhället.
I Arbetsmiljöfondens publikation, AMFO-info nr 5 år 1993, presenteras många av de problem som på olika sätt relaterats till fält, strömmar och strålning. Tillsammans med annan pressinformation och TV-program under hösten 1993 ges man tillräcklig information för att inse att något måste göras omgående.
Ett åtgärdsprogram, som tar upp både förebyggande, sanerande och vårdande åtgärder liksom en genomgång av arbetsskadebestämmelsernas tillämpning för de drabbade, borde snarast utarbetas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att motverka och råda bot på de problem som drabbar elallergikerna.
Stockholm den 21 januari 1994 Lennart Fridén (m) Ola Karlsson (m)