De allmännyttiga bostadsföretagen spelar sedan länge en
central roll på den svenska bostadsmarknaden. De ger
kommunerna möjlighet att förverkliga en social
bostadspolitik. Genom att bygga bra bostäder, som svarar
mot befolkningens behov, och göra dem tillgängliga för alla,
uppfyller kommunerna en av sina uppgifter i
bostadsförsörjningen.
Grundstenar i den allmännyttiga hyresrätten är att
den drivs utan enskilt vinstintresse, hyrorna är baserade
på självkostnaden, den erbjuder demokratiskt
inflytande, hyressättningen sker efter
bruksvärde/boendevärde, det krävs ingen kontantinsats.
Den allmännyttiga hyresrätten sätter också genom
bruksvärdesystemet tak för hyrorna i det privata beståndet
och är en förutsättning för en solidarisk hyressättning.
Genom detta påverkas också prisbildningen på egnahem
och bostadsrätter där priserna helt styrs av marknaden.
Sammantaget ger detta omistliga värden för den sociala
bostadspolitiken och för svensk bostadsmarknad. De
allmännyttiga företagens starka ställning är sannolikt en av
de viktigaste orsakerna till att vi i vårt land saknar s.k.
socialbostäder, dvs. särskilda hus/områden för dem som av
olika skäl inte klarar sig på den reguljära
bostadsmarknaden.
Effektivt
Eftersom hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen
påverkar hyrorna även i det privat ägda beståndet är det
angeläget att de drivs ekonomiskt effektivt och inte heller
belastas med sådana extra kostnader som egentligen borde
betalas av alla medborgare oavsett boendeform.
Beteckningen allmännyttiga bostadsföretag innebär ett
särskilt ansvarstagande. Det skall vara företag som skötes
väl, som har en väl fungerande ekonomi, insyn och
inflytande för de boende och som av de ansvariga
kommunpolitikerna ses som ett instrument för en social
bostadspolitik.
Begreppet allmännyttigt bostadsföretag har mer och mer
utmönstrats ur lagstiftningen. Finansieringsvillkor och
beskattningsregler är numera till stora delar likvärdiga
oberoende av hyresvärd.
Kommunägda
Ett viktigt kännetecken för de tidigare allmännyttiga
bostadsföretagen är dock fortfarande att de är
kommunägda vilket innebär att kommunallagens regler
gäller för kommunernas innehav av företag liksom för
vinstutdelning m.m.
Kommunerna har som regel startat de
allmännyttiga/kommunala bostadsföretagen helt i enlighet
med §8 i nuvarande kommunallag.
I denna sägs:
Kommuner och landsting får driva näringsverksamhet,
om den drivs utan vinstsyfte och går ut på att tillhandahålla
allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i
kommunen eller i landstinget.
Avsikten har alltså inte varit att generera vinst till ägarna
utan syftet har varit att tillhandahålla nyttigheter i form av
i detta fall bostäder utan vinstsyfte. Att allmännyttiga
bostadsföretags villkor förändrats i flera avseenden ändrar
inte detta förhållande.
Självkostnadsprincipen kan dock behöva förtydligas i
lagtext.
De kommunala bostadsföretagens speciella regler
motiverar att dess hyror även fortsättningsvis får ha den
dämpande roll i hyressättningen som bruksvärdesregeln
innebär. Utan att ge den någon saklig ändring bör man
därmed med en annan formulering i hyreslagens
bruksvärdesregel kunna bibehålla dess innebörd. En
tänkbar formulering kan vara av innebörden
''bostadsföretag som drivs enligt självkostnadsprincipen,
utan enskilt vinstintresse och vars hyror fastställs i
förhandlingar''.
Bosparande
Det är viktigt att allmännyttans roll förtydligas i
lagstiftningen, men det räcker självfallet inte för att försvara
dess ställning. En förutsättning för att de kommunala
företagen skall kunna klara sig och utvecklas är att de ges
rimliga ekonomiska villkor.
Det samhällsekonomiska läget tillåter ingen kraftig
ökning av subventionerna till boendet. Därför kommer det
att krävas en ökad egeninsats och därmed ett ökat
bosparande i framtiden. I Vadstena har det kommunala
bostadsföretaget försökt utveckla ett eget bosparsystem.
Tyvärr utgör dagens skatteregler ett problem i
sammanhanget.
Vi anser att det finns skäl att ge särskild stimulans till
bosparande. Riksdagen bör uttala att alla, oavsett
boendeform, skall kunna få del av stimulansen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att
självkostnadsprincipen förtydligas och att de kommunala
bostadsföretagen får behålla sin prisdämpande roll i
bruksvärdesregeln,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att stimulera
bosparande och att alla boende, oavsett boendeform, skall
kunna få del av stimulansen.
Stockholm den 21 januari 1994
Lars Stjernkvist (s)
Anita Johansson (s)
Marianne Carlström (s)