Under de senaste åren har hyrorna stigit kraftigt. Hyran
tar en allt större del av en familjs budget. Orsaken till detta
är den alltför snabba indragningen av räntebidragen. En
annan följd av denna indragning har blivit att ny- och
ombyggnaden av bostäder har sjunkit drastiskt.
Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har därför nu nått
höjder som aldrig förr.
Att det behöver sparas på bostadssubventionerna på sikt
är nödvändigt inte minst p.g.a. det stora
budgetunderskottet. Men att göra så drastiska
nedskärningar som nu görs i ett konjunkturläge då det
gäller att få i gång ekonomin är felaktigt. Det är också
tveksamt om det blir några besparingar överhuvudtaget.
Kontantstödet till alla arbetslösa urholkar besparingarna.
De besparingar som görs drabbar endast de 15 % av
hushållen som bor i bostäder byggda eller ombyggda efter
1980, d.v.s. de bostäder som har statligt subventionerade
räntor. Dessa hushåll drabbas dubbelt eftersom deras hus
redan är de som är dyrast i utgångsläget.
Det behövs därför en annan bostadspolitik. Först och
främst måste man avstå från att dra in ytterligare
räntebidrag. I stället behöver byggandet stimuleras. Stora
behov finns av att bygga nya bostäder och göra äldre
bostäder tillgängliga för äldre och handikappade. Skolor,
daghem m.m. behöver rustas upp.
Mera långsiktigt måste en bostadspolitik skapas genom
att hyresskillnaderna mellan det nya och det äldre beståndet
minskar. Därför kommer subventionerade räntor också att
behövas i framtiden till ny- och ombyggda bostäder. Dessa
subventioner kan finansieras genom fastighetsskatt för
äldre bostäder som inte längre behöver räntebidrag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förändrad bostadspolitik.
Stockholm den 24 januari 1994
Jan Andersson (s)
Bo Nilsson (s)