Riksdag och regering har i tidigare konjunkturnedgångar stimulerat bostadsproduktionen i vetskap om att en fungerande byggindustri är en motor för hemmamarknaden som ger positiva följdeffekter i snickeri-, möbel-, sanitets- och vitvarubranscherna. Ett byggnadsarbete brukar man beräkna ger tre till fyra ytterligare arbetstillfällen.
Vi befinner oss i en konjunktur som kan jämföras med 30-talets depression och där ännu ingen ljusning kan skönjas för hemmamarknaden. I detta läge har den borgerliga regeringen bedrivit en ideologiskt enögd politik och alltför snabbt och okänsligt skurit i bostadssubventioner och bostadsbidrag. Målsättningen har varit att 80 miljarder i stöd skulle försvinna under en tioårsperiod. Bostadsdepartementet har avskaffats och plan- och byggfrågor splittrats upp på sju olika departement och många gånger behandlats som andrarangsfrågor. En samlad bedömning och ett samlat ansvar för detta samhällsekonomiskt viktiga område saknas enligt vår uppfattning i regeringen.
Resultatet för byggandet i vårt land har blivit en katastrof. Från 1991 till 1994 minskar nyproduktionen av antalet lägenheter med 80 procent. Ombyggnationen går ner. Nybyggnation för kontors- och butiksändamål är i dag borta. Hela byggsektorn utgjorde drygt 16 procent av BNP 1990. I år minskar den till 11,5 procent. Faktum är att det inte byggts så litet sedan krigsåret 1941. Då skapades 17 000 lägenheter i totalbeståndet mot strax över 15 000 år 1993. Sveriges byggras slår hårdare mätt i andel av BNP än Finlands förlust av östhandeln. Över 30 000 personer har sedan början av 90-talet lämnat byggbranschen. En tredjedel av dessa har gått ut i arbetslöshet.
Trähusbranschen är på väg att duka under. Småhusbranschens kräftgång har varit snabbare och brutalare än vad teko- och varvsindustrins en gång var. I början av 90-talet producerades 25 000 lägenheter i småhus per år. 1993 var man nere i 3 000 och 1994 väntas det bli ännu färre. Jönköpings län, speciellt Vetlanda kommun, är hårt drabbat av arbetslöshet genom den utslagning av trähusindustrin och snickeribranschen som ägt rum. Risk för ytterligare företagsnedläggningar kan inte uteslutas under 1994. Enbart i Vetlanda kommun har 984 arbetstillfällen försvunnit på 90-talet i småhusindustrin. Arbetslösheten för byggnadsarbetareförbundets medlemmar i Jönköpings län låg 94-01-19 på 28,7 procent och i Vetlanda kommun på 40 procent. För träindustriarbetareförbundets medlemmar var motsvarande siffror 16 procent och 21,5 procent.
Ingen verklig ljusning kan skönjas förrän 1996 trots att konjunkturuppgången troligen kommer något tidigare. Förklaringen ligger i de långa ledtiderna mellan planering och produktion. 1993 byggdes hus färdiga som började planeras 1991 och påbörjades 1992. Redan i dag finns ett uppdämt behov av lägenheter, 75 000 ungdomar har i dag inte flyttat hemifrån för att de saknar arbete och trygg försörjning.
När konjunkturen vänder kommer kunnande och kapacitet att vara otillräckliga för att möta efterfrågan. Kostnader för att ta igen det förlorade blir höga och flaskhalsproblem uppstår. I sista hand drabbas köparna. Redan i dag går för övrigt en del produktionsutrustning på export. Byggandet måste planeras för en långsiktig och jämn produktion. Det får inte tillåtas sjunka under en sådan nivå att den långsiktiga utvecklingen för framtiden skadas.
Husbranschen har inte klarat de våldsamma tvärvändningarna i förutsättningarna som ägt rum på 90- talet. Vi efterlyser därför skyndsamma åtgärder av regeringen, ett brett upplagt åtgärdsprogram så att trähusindustrin kan räddas. Utvärderingen av minskade räntesubventioner bör göras redan nu och inte 1995. Man bör överväga om obligatoriet att kommunen skall gå i borgen för all nyproduktion skall upphöra och ett tillfälligt investeringsprogram skapas. Sveriges Trähusfabrikanters förslag -- om ett stöd på 70 000 kr per lägenhet, om arbetslösa tas i anspråk och därmed hjälp till småhusindustrin ges samtidigt som en samhällsekonomisk vinst uppnås -- bör seriöst prövas. Bundet bistånd för hjälp med trähus och byggkunnande och stöd till ytterligare exportsatsningar skulle kunna utgöra en del i detta åtgärdsprogram.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma åtgärder för småhusindustrins fortlevnad och framtida utveckling.
Stockholm den 20 januari 1994 Catarina Rönnung (s) Åke Gustavsson (s) Nils Nordh (s) Martin Nilsson (s) Allan Larsson (s)