Motion till riksdagen
1993/94:Bo206
av Sigge Godin och Siw Persson (fp)

Elallergi och elöverkänslighet


Riksdagen har tidigare beslutat om en ny lag om
bostadsanpassningsbidrag. Denna lag ersätter bl a tidigare
förordningar om bostadsanpassning. Fr o m den 1 januari
1993 har flertalet statsbidrag inordnats i ett generellt system
för de statliga bidragen. Med hänsyn till
bostadsanpassningens viktiga roll för äldre och
handikappade har riksdagen beslutat om den nya lagen.
Lagen ger kommunerna en skyldighet att svara för
verksamheten.
Bostadsutskottet har under föregående riksdagsår
behandlat frågan om elektromagnetiska fält och beslutat att
förlägga en utfrågning till januari 1994.
Ellallergiker är organiserade i föreningen för El- och
Bildskärmsskadade. Föreningen har 1 400 medlemmar och
uppskattar antalet elallergiker till ca 2 000 personer.
Den hittills bedrivna forskningen har inte kunnat
klarlägga orsakerna till elöverkänslighet. Överkänsligheten
har troligen flera orsaker av vilka känslighet för elektriska
och magnetiska fält kan vara en. Men också andra orsaker
som allergier, ljudkänslighet och kemiska ämnen kan ha
betydelse.
Eftersom elöverkänslighet inte existerar officiellt blir
handläggningen ofta godtycklig från samhällets sida. De
som är drabbade möts ofta av oförståelse av många
instanser såsom läkare, tandläkare, försäkringskassa och
kommunen. Eftersom kommunerna handlägger och
beslutar i ärenden om bostadsanpassningsbidrag bör de få
tydligare anvisningar om elallergikernas situation. De som
drabbas måste oftast göra stora ombyggnader i sin bostad
för att kunna vistas där. Oftast får de ingen ersättning för
detta. Elallergikerna bör kunna få rätt till
bostadsanpassningsbidrag. Socialstyrelsen eller annan
lämplig instans bör därför ges i uppdrag att utfärda
anvisningar om elallergikernas rätt till
bostadsanpassningsbidrag.
I de nya råd och föreskrifter om bildskärmsarbete som
Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat sägs om elöverkänslighet
att det i väntan på forskningsresultat behövs en ökad
beredskap för att kunna hjälpa och stödja personer som har
besvär. Om denna typ av problem dyker upp på
arbetsplatsen är det viktigt att arbetsgivaren med hjälp av
exempelvis företagshälsovården gör en utredning och vidtar
åtgärder för att hjälpa den drabbade personen. Med
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter har det således
klarlagts att arbetsmiljölagstiftningen kan åberopas för att
på arbetsplatserna hjälpa dem som drabbats av
elöverkänslighet. Arbetarskyddsstyrelsens synpunkter
efterlevs inte på alla fföretag och inte i alla delar av landet.
Betydande insatser kan göras av företagshälsovården och
åtgärder kan sättas in som eliminerar problemen eller ger
lindring för de allra känsligaste. Arbetarskyddsstyrelsen bör
ges i uppdrag att informera och syna synpunkter om vad
som kan göras i avvaktan på forskarnas resultat.
Möjligheterna att uppnå mera långtgående och
bestående resultat kräver insatser såväl på arbetsplatsen
som i hemmet. Utelämnas den ena så leder ofta inte heller
andra insatser till positiva resultat. Det är därför viktigt att
insatser kan göras jämsides på arbetsplatsen och i hemmet.
Rätten till bostadsanpassningsbidrag bör därför, på samma
sätt som i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar,
dokumenteras i anvisningar och allmänna råd. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätten till
bostadsanpassningsbidrag för dem som lider av elallergi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en bredare information om
Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid
elallergi,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av
såväl arbetsplats som bostad för elallergiker.

Stockholm den 19 januari 1994

Sigge Godin (fp)

Siw Persson (fp)
1 Yrkande 2 hänvisat till AU