Riksdagen har tidigare beslutat om en ny lag om bostadsanpassningsbidrag. Denna lag ersätter bl a tidigare förordningar om bostadsanpassning. Fr o m den 1 januari 1993 har flertalet statsbidrag inordnats i ett generellt system för de statliga bidragen. Med hänsyn till bostadsanpassningens viktiga roll för äldre och handikappade har riksdagen beslutat om den nya lagen. Lagen ger kommunerna en skyldighet att svara för verksamheten.
Bostadsutskottet har under föregående riksdagsår behandlat frågan om elektromagnetiska fält och beslutat att förlägga en utfrågning till januari 1994.
Ellallergiker är organiserade i föreningen för El- och Bildskärmsskadade. Föreningen har 1 400 medlemmar och uppskattar antalet elallergiker till ca 2 000 personer.
Den hittills bedrivna forskningen har inte kunnat klarlägga orsakerna till elöverkänslighet. Överkänsligheten har troligen flera orsaker av vilka känslighet för elektriska och magnetiska fält kan vara en. Men också andra orsaker som allergier, ljudkänslighet och kemiska ämnen kan ha betydelse.
Eftersom elöverkänslighet inte existerar officiellt blir handläggningen ofta godtycklig från samhällets sida. De som är drabbade möts ofta av oförståelse av många instanser såsom läkare, tandläkare, försäkringskassa och kommunen. Eftersom kommunerna handlägger och beslutar i ärenden om bostadsanpassningsbidrag bör de få tydligare anvisningar om elallergikernas situation. De som drabbas måste oftast göra stora ombyggnader i sin bostad för att kunna vistas där. Oftast får de ingen ersättning för detta. Elallergikerna bör kunna få rätt till bostadsanpassningsbidrag. Socialstyrelsen eller annan lämplig instans bör därför ges i uppdrag att utfärda anvisningar om elallergikernas rätt till bostadsanpassningsbidrag.
I de nya råd och föreskrifter om bildskärmsarbete som Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat sägs om elöverkänslighet att det i väntan på forskningsresultat behövs en ökad beredskap för att kunna hjälpa och stödja personer som har besvär. Om denna typ av problem dyker upp på arbetsplatsen är det viktigt att arbetsgivaren med hjälp av exempelvis företagshälsovården gör en utredning och vidtar åtgärder för att hjälpa den drabbade personen. Med Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter har det således klarlagts att arbetsmiljölagstiftningen kan åberopas för att på arbetsplatserna hjälpa dem som drabbats av elöverkänslighet. Arbetarskyddsstyrelsens synpunkter efterlevs inte på alla fföretag och inte i alla delar av landet. Betydande insatser kan göras av företagshälsovården och åtgärder kan sättas in som eliminerar problemen eller ger lindring för de allra känsligaste. Arbetarskyddsstyrelsen bör ges i uppdrag att informera och syna synpunkter om vad som kan göras i avvaktan på forskarnas resultat.
Möjligheterna att uppnå mera långtgående och bestående resultat kräver insatser såväl på arbetsplatsen som i hemmet. Utelämnas den ena så leder ofta inte heller andra insatser till positiva resultat. Det är därför viktigt att insatser kan göras jämsides på arbetsplatsen och i hemmet. Rätten till bostadsanpassningsbidrag bör därför, på samma sätt som i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar, dokumenteras i anvisningar och allmänna råd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till bostadsanpassningsbidrag för dem som lider av elallergi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bredare information om Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid elallergi,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av såväl arbetsplats som bostad för elallergiker.
Stockholm den 19 januari 1994 Sigge Godin (fp) Siw Persson (fp)
1 Yrkande 2 hänvisat till AU