Den sociala dimensionen i den bostadspolitiska debatten
måste återvinnas. Under slutet av 1980-talet har debatten
mycket ensidigt styrts av marknadsanhängare. Regeringens
förslag med anledning av de utredningar som presenterats
från enmansutredaren Georg Danell har haft samma
inriktning. Man vill avpolitisera bostadsfrågan och låta
marknaden ensam ta ansvaret. Bostadens sociala roll och
boendets betydelse för en sund samhällsutveckling har
därmed inte uppmärksammats tillräckligt.
Bostaden i våra liv
Bostaden har stor betydelse i våra liv och kommer att få
än större betydelse i framtiden. Vi vistas en stor del av vår
tid i och omkring bostaden. Bostaden och bostadsområdet
är redan i dag den viktigaste arbetsplatsen, den viktigaste
vårdplatsen, den viktigaste platsen för rekreation och vila
och den viktigaste platsen för omsorg om barnen.
Utvecklingen bort från institutioner och den nya
inriktningen av äldreomsorgen ställer också boendet i
fokus. Detsamma gäller ökade krav på att värna vår miljö
och hushålla med våra naturresurser.
Allt detta ställer mycket stora krav på utformningen av
bostäder och bostadsområden, på förvaltningen av
bostäderna och på boendets sociala och ekonomiska villkor.
Över huvud taget kommer bostaden och
bostadsområdet i framtiden att få större betydelse för
människors livsvillkor och för möjligheten att skapa en bra
livskvalitet. I en bra boendemiljö stärks sammanhållningen
och de sociala skillnaderna suddas ut.
Boendemiljön och bostadsförsörjningen är mycket
betydelsefulla faktorer när det gäller att nå övergripande
mål för samhällsutvecklingen som t.ex. jämlikhet,
gemenskap, delaktighet och solidaritet. Detsamma gäller
förutsättningarna för att skapa goda livsmiljöer och
hushålla med våra naturresurser.
Samhället måste därför ha ansvaret för
bostadsförsörjningen.
Boendet har så stor betydelse för att främja en sund
samhällsutveckling och en god folkhälsa att det är
nödvändigt att prioritera boendet vid fördelningen av våra
gemensamma resurser.
Bostäder är inte som andra varor och tjänster
Om alla skall garanteras rätten till en bra bostad i en bra
miljö kan bostadsförsörjningen inte överlåtas åt
marknadskrafterna. Marknaden klarar inte att garantera
trygghet och valfrihet i boendet. För detta krävs det
spelregler som kommer till rätta med avarter på den fria
marknaden och ger även i olika avseenden resurssvaga
hushåll en chans till ett bra boende.
Den alldeles övervägande delen av verksamheten inom
bostadssektorn lyder under marknadsekonomins villkor. I
alla led i bygg- och förvaltningsprocessen, från
byggmaterielindustrin till upphandling av entreprenader
och förvaltningstjänster, råder i huvudsak fri konkurrens.
Sådan konkurrens är viktig för att åstadkomma
effektivitet och kostnadspress. Ibland kan konkurrensen
behöva begränsas medvetet, men oftast har en begränsad
konkurrens sin grund i att marknaden inte fungerar, t.ex. på
grund av hög grad av monopolisering och inte i regleringar
eller anddra politiska ingrepp. Den största delen av
bostäderna fördelas också på en fri marknad genom att det
är fri prisbildning på både bostadsrätter och egnahem.
Men bostäder skiljer sig från andra varor och tjänster.
Dels innebär boendets stora sociala betydelse att vissa
restriktioner för marknadskrafterna behövs, på samma sätt
som gäller för att garantera alla en bra utbildning och
sjukvård. Dels är bostäder långsiktiga investeringar.
Bostädernas särart i förhållande till andra varor och
tjänster kan beskrivas på följande sätt:Bostadsbyggandet
tar stora resurser i anspråk. Resurser i form av mark,
kapital och arbetskraft kan behöva användas för olika
ändamål. Bostadsproduktionen kräver därför planering och
fordrar tid för förberedelse och genomförande.Bostäder
är mycket långsiktiga och kapitalkrävande investeringar.
Detta kräver att kapitalmarknaden fungerar så att
kostnaden kan betalas under lång tid. Den långa
brukningstiden kräver också att bostäderna utformas på ett
sådant sätt att de fungerar bra inte bara när de är nya utan
också efter 40--50 år.Bostäders användning och värde
påverkas i hög grad av hur samhället utvecklas. Det går inte
att på kort sikt anpassa utbudet till efterfrågan. Samhället
måste därför ta ett ansvar för förluster som kan uppstå
genom förändringar i samhället. På samma sätt måste
samhället få tillgodogöra sig de vinster som uppstår genom
samhällets utveckling.Bostäderna påverkar våra liv i
många avseenden, t.ex. vilken skola barnen hamnar i och
vilken service som erbjuds där vi bor. En bostadsförsörjning
enbart styrd av marknadskrafterna skapar därför
segregation och ojämlika levnadsvillkor.
Bostadskonsumtion är ett långvarigt ''kundförhållande''.
Av många olika skäl blir man bunden till sin bostad och har
svårt för att minska eller ändra sin konsumtion då priserna
stiger. Därför krävs det att hyresgästerna har ett starkt
besittningsskydd och inflytande över de ekonomiska
villkoren för sitt boende.
Den nuvarande regeringspolitiken tar inte hänsyn till
dessa grundläggande förhållanden. Bristen på ansvar för de
bostadspolitiska frågorna har också tagit sig uttrycket att de
splittrats upp på flera olika departement utan att något
statsråd uppenbarligen är beredd att påta sig ett mer direkt
ansvar. Regeringen har visserligen tillsatt en
tjänstemannagrupp vars uppgift är att samordna de olika
departementens insatser. Denna samordning tycks dock
främst syfta till att samordna en avveckling av
bostadspolitiken. Det behövs därför att ett
bostadsdepartement åter inrättas för att tillgodose kraven
om behoven som angetts i denna motion.
Under allmänna motionstiden 1993 lämnade vi en
motion med samma krav som vi nu återkommer med.
Bostadsutskottet hänvisade i sin behandling av motionen till
att det är regeringen som själv beslutar om
departementsorganisation och departementsindelning. Vi
är medvetna om detta, men då bostadspolitiken i dag
handläggs av sex ibland sju olika departement och
regeringen inte inser svårigheterna med detta förhållande,
så bör riksdagen göra ett kraftfullt uttalande för inrättande
av ett bostadsdepartement.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar
för bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull
politik i detta syfte från regeringens sida,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett bostadsdepartement
inrättas.
Stockholm den 18 januari 1994
Håkan Strömberg (s)
Anita Johansson (s)
Jan Fransson (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Lars Stjernkvist (s)