I propositionen föreslås en reducering av de statliga räntesubventionerna med 3 miljarder kronor under tre år.
Bostadsbyggandet, såväl nybyggnation som reparationer och ombyggnader, har minskat drastiskt under de senaste åren. Detta tillsammans med en sjunkande ränta har fått och kommer också fortsättningsvis att få till följd att statens kostnader för räntesubventioner minskar kraftigt. Det finns således av statsfinansiella skäl inte någon anledning att nu ytterligare minska räntebidragen.
De negativa effekterna av minskade bidrag blir att skillnaden i kostnad mellan nya/ombyggda bostäder och det äldre beståndet ökar i ett läge där skillnaderna borde minska för att åstadkomma en ökad rörlighet på bostadsmarknaden. På sikt kommer dessa stora skillnader mellan det nya och äldre beståndet antagligen också att innebära att överlåtelsevärdena på t.ex. äldre bostadsrätter ökar.
En ytterligare minskning av bostadssubventionerna kommer också att fördröja en sysselsättningsökning inom byggnadssektorn vilket är högst olyckligt. En ökad sysselsättning skulle med dagens höga arbetslöshet inte bara vara önskvärd för de hårt drabbade byggnadsarbetarna utan också för de spridningseffekter en ökad sysselsättning inom denna bransch skulle komma att medföra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att regeringens proposition 1993/94:8 avslås.
Stockholm den 20 oktober 1993 Jan Andersson (s)