med anledning av skriv. 1993/94:95 Redogörelse för handläggningen av prövningen av ansökan om en fast förbindelse över Östersund
Inledning
Den svenska och den danska regeringen träffade den 23
mars 1991 ett avtal om att anlägga en fast förbindelse mellan
Malmö och Köpenhamn. Detta avtal godkändes med bred
majoritet i de båda ländernas riksdag. Efter ratificeringen
utgör avtalet således ett internationellt, folkrättsligt
bindande avtal.
Regeringen har belutat att förbindelsen skall prövas
enligt naturresurslagen (1987:12). Regeringen har
dessutom beslutat att genomföra prövningen av projektet
enligt vattenlagen. Öresundskonsortiet, som tillskapats av
de båda ländernas ägarbolag, har i uppdrag att bygga, äga
och driva förbindelsen i delen kust-till-kust. Detta
huvudmannaskap innebär att alla relevanta tillstånd vad
gäller förbindelsen enligt gällande lagstiftning skall sökas av
konsortiet.
Beslutsläget
I avtalets artikel 7 anges: ''Det åligger Sverige och
Danmark att tillse att arbetet med Öresundsförbindelsen
inriktas på att anläggningsarbetena kan påbörjas år 1993.''
Under den tid som den svenska miljöprövningen av
projektet har genomförts har projektet utsatts för en mängd
negativa synpunkter vad gäller dess miljöpåverkan. Vi
anser att samtliga synpunkter på ett trovärdigt och seriöst
sätt har bemötts av konsortiet. Den fortgående
utvecklingen av projektets utformning, vilket är ett helt
naturligt förfarande i stora byggprojekt, har också lett till
att riskerna för förbindelsens negativa miljöpåverkan
successivt har reducerats. Som exempel kan nämnas att det
förslag till utformning som redovisades i avtalet hade en
blockerande effekt på vattengenomströmningen i Öresund
på ca 2,5%. I det nu aktuella förslaget uppgår
blockeringseffekten till mindre än 1,0%, utan att
kompensationsmuddring genomförs.
I trafikutskottets betänkande 1990/91:31 står:
Utskottet konstaterar att det finns få frågor som varit
föremål för ett så omfattande utredningsarbete som frågan
om fasta förbindelser över Öresund. Ett betydande
underlag har sålunda tagits fram under ett antal år som
belyser en rad alternativ och konsekvenser kring frågan om
anläggande av fasta förbindelser. I utredningsarbetet har
engagerats en lång rad experter på skilda samhällsområden.
Genomförda remissbehandlingar och en aktiv diskussion i
olika fora borgar vidare för att projektet blivit allsidigt
belyst. Som framhålls i vissa motioner är dock utvecklingen
på transportområdet liksom på det internationella området
snabb varför det alltid kan anföras att nya fakta kan förtjäna
att belysas. Fullständig klarhet i alla detaljer kan vidare
heller aldrig uppnås på förhand i ett sådant omfattande
projekt som den nu aktuella utbyggnaden. Det måste dock
någon gång sättas en punkt för hur länge ett
utredningsarbete kan bedrivas och när beslutsunderlaget
kan bedömas som fullt tillräckligt.
Utskottet ser därför för egen del med tillfredsställelse på
att det långvariga och komplicerade utrednings- och
förhandlingsarbetet rörande en fast förbindelse över
Öresund nu lett fram till den aktuella överenskommelsen.
Utskottet anser sålunda att det inte är erforderligt eller
motiverat att företa ytterligare utredningsarbete innan ett
ställningstagande är möjligt att fatta.
Vår uppfattning är således att de
miljökonsekvensbeskrivningar som Öresundskonsortiet har
låtit utarbeta är av högsta tänkbara kvalitet, och vad gäller
infrastrukturprojekt i Sverige i denna del står helt utan
jämförelse. Vår uppfattning delas av flertalet av de
remissinstanser som har att lämna synpunker på konsortiets
miljökonsekvensbeskrivning. Trots detta kan konstateras
att ytterligare utredningar eller kompletteringar gjorts av
olika instanser.
Vår uppfattning är nu att det i sak inte kan finnas någon
ytterligare relevant information att tillföra
beslutsunderlaget.
Projektets fördelar
I debatten diskuteras uteslutande huruvida de negativa
effekter förbindelsen ev kan få kan uppvägas av de fördelar
projektet åstadkommer. Koncessionsnämnden för
miljöskydd angav i sitt yttrande att man inte fann nyttan
med projektet motsvara de möjliga negativa miljöeffekter
som förbindelsen kunde orsaka. Samhällsnyttan av
projektet har dock tidigt i processen fastlagts av denna
riksdag i och med att avtalet godkändes. Det är i detta
sammanhang angeläget att framhålla att den utformning av
projektet som Koncessionsnämnden avstyrkte var
annorlunda än det nuvarande förslag till utformning som
vattendomstolen -- som har att pröva projektet enligt
vattenlagen -- tillstyrkte.
Öresundskonsortiet har också visat på att de kalkyler
som ligger till grund för projektet är trovärdiga. Inom
konsortiet har vidare en fullständig genomarbetning av
projektets ekonomi gjorts, varvid man fann att projektets
kostnad uppgår till ca 12 miljarder kr i 1990 års prisnivå,
vilket medger en återbetalningstid på ca 30 år. Denna
återbetalningstid tillåter dessutom en utdelning till de båda
ländernas ägarbolag med 300 miljoner kr per år. Talet om
att projektet inte skulle vara lönsamt saknar enligt vår
uppfattning grund. Skattemedel kommer inte att behöva
tillskjutas!
Trafikalt fyller förbindelsen flera olika behov. Restiden
mellan Malmö och Köpenhamn kommer att förkortas
avsevärt. Dessutom kommer den spårburna trafiken att ges
stora konkurrensfördelar i och med att förbindelsen gör det
möjligt att bedriva en konkurrenskraftig järnvägstrafik över
Sundet. Som exempel på detta kan nämnas att
transporttiden för järnvägsgods från Skåne till Hamburg
kommer att halveras från 16 till 8 timmar. I detta
sammanhang förtjänar det att påpekas att drygt 55% av
Sveriges export går till Västeuropa, medan bara knappt 3%
går till Öst- och Centraleuropa. I och med en fast
förbindelse kommer dessutom den regionala utvecklingen
att ges en betydande stimulans. Regionen är idag
Skandinaviens största befolkningscentrum. Detta innebär
mycket goda förutsättningar för en gemensam, diversifierad
och utvecklad arbetsmarknad, kvalificerad forskning och
sjukvård, ett omfattande kulturellt utbyte m.m.
Malmöregionen har under en följd av år varit en
eftersatt region vad gäller den ekonomiska utvecklingen.
Arbetsmarknaden i regionen har idag betydande problem.
Sysselsättningen i regionen kommer att ges en avsevärd
stimulans av förbindelsen såväl direkt som indirekt.
Beräkningar visar att projektet direkt kommer att skapa 15
000--17 000 årsarbetskrafter.
Det internationella förtroendet
Slutligen -- regeringen har att ta hänsyn till vad en
försening och i värsta fall ett avbrytande av projektet
kommer att betyda för vårt lands internationella anseende.
Sverige förhandlar för närvarande om medlemskap i
Europeiska Unionen. Sverige har i det sammanhanget att
enas om ett avtal med 12 länder, vars förtroende för Sverige
som avtalsslutande part och dess förmåga att leva upp till
sina åtaganden är helt avgörande för förhandlingsresultatet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att utan ytterligare
dröjsmål nu pröva ansökan om en fast förbindelse över
Östersund.
Stockholm den 7 december 1993
Lars-Erik Lövdén (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Nils T Svensson (s)