Inledning
Den svenska och den danska regeringen träffade den 23 mars 1991 ett avtal om att anlägga en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn. Detta avtal godkändes med bred majoritet i de båda ländernas riksdag. Efter ratificeringen utgör avtalet således ett internationellt, folkrättsligt bindande avtal.
Regeringen har belutat att förbindelsen skall prövas enligt naturresurslagen (1987:12). Regeringen har dessutom beslutat att genomföra prövningen av projektet enligt vattenlagen. Öresundskonsortiet, som tillskapats av de båda ländernas ägarbolag, har i uppdrag att bygga, äga och driva förbindelsen i delen kust-till-kust. Detta huvudmannaskap innebär att alla relevanta tillstånd vad gäller förbindelsen enligt gällande lagstiftning skall sökas av konsortiet.
Beslutsläget
I avtalets artikel 7 anges: ''Det åligger Sverige och Danmark att tillse att arbetet med Öresundsförbindelsen inriktas på att anläggningsarbetena kan påbörjas år 1993.''
Under den tid som den svenska miljöprövningen av projektet har genomförts har projektet utsatts för en mängd negativa synpunkter vad gäller dess miljöpåverkan. Vi anser att samtliga synpunkter på ett trovärdigt och seriöst sätt har bemötts av konsortiet. Den fortgående utvecklingen av projektets utformning, vilket är ett helt naturligt förfarande i stora byggprojekt, har också lett till att riskerna för förbindelsens negativa miljöpåverkan successivt har reducerats. Som exempel kan nämnas att det förslag till utformning som redovisades i avtalet hade en blockerande effekt på vattengenomströmningen i Öresund på ca 2,5%. I det nu aktuella förslaget uppgår blockeringseffekten till mindre än 1,0%, utan att kompensationsmuddring genomförs.
I trafikutskottets betänkande 1990/91:31 står:
Utskottet konstaterar att det finns få frågor som varit föremål för ett så omfattande utredningsarbete som frågan om fasta förbindelser över Öresund. Ett betydande underlag har sålunda tagits fram under ett antal år som belyser en rad alternativ och konsekvenser kring frågan om anläggande av fasta förbindelser. I utredningsarbetet har engagerats en lång rad experter på skilda samhällsområden. Genomförda remissbehandlingar och en aktiv diskussion i olika fora borgar vidare för att projektet blivit allsidigt belyst. Som framhålls i vissa motioner är dock utvecklingen på transportområdet liksom på det internationella området snabb varför det alltid kan anföras att nya fakta kan förtjäna att belysas. Fullständig klarhet i alla detaljer kan vidare heller aldrig uppnås på förhand i ett sådant omfattande projekt som den nu aktuella utbyggnaden. Det måste dock någon gång sättas en punkt för hur länge ett utredningsarbete kan bedrivas och när beslutsunderlaget kan bedömas som fullt tillräckligt.
Utskottet ser därför för egen del med tillfredsställelse på att det långvariga och komplicerade utrednings- och förhandlingsarbetet rörande en fast förbindelse över Öresund nu lett fram till den aktuella överenskommelsen. Utskottet anser sålunda att det inte är erforderligt eller motiverat att företa ytterligare utredningsarbete innan ett ställningstagande är möjligt att fatta.
Vår uppfattning är således att de miljökonsekvensbeskrivningar som Öresundskonsortiet har låtit utarbeta är av högsta tänkbara kvalitet, och vad gäller infrastrukturprojekt i Sverige i denna del står helt utan jämförelse. Vår uppfattning delas av flertalet av de remissinstanser som har att lämna synpunker på konsortiets miljökonsekvensbeskrivning. Trots detta kan konstateras att ytterligare utredningar eller kompletteringar gjorts av olika instanser.
Vår uppfattning är nu att det i sak inte kan finnas någon ytterligare relevant information att tillföra beslutsunderlaget.
Projektets fördelar
I debatten diskuteras uteslutande huruvida de negativa effekter förbindelsen ev kan få kan uppvägas av de fördelar projektet åstadkommer. Koncessionsnämnden för miljöskydd angav i sitt yttrande att man inte fann nyttan med projektet motsvara de möjliga negativa miljöeffekter som förbindelsen kunde orsaka. Samhällsnyttan av projektet har dock tidigt i processen fastlagts av denna riksdag i och med att avtalet godkändes. Det är i detta sammanhang angeläget att framhålla att den utformning av projektet som Koncessionsnämnden avstyrkte var annorlunda än det nuvarande förslag till utformning som vattendomstolen -- som har att pröva projektet enligt vattenlagen -- tillstyrkte.
Öresundskonsortiet har också visat på att de kalkyler som ligger till grund för projektet är trovärdiga. Inom konsortiet har vidare en fullständig genomarbetning av projektets ekonomi gjorts, varvid man fann att projektets kostnad uppgår till ca 12 miljarder kr i 1990 års prisnivå, vilket medger en återbetalningstid på ca 30 år. Denna återbetalningstid tillåter dessutom en utdelning till de båda ländernas ägarbolag med 300 miljoner kr per år. Talet om att projektet inte skulle vara lönsamt saknar enligt vår uppfattning grund. Skattemedel kommer inte att behöva tillskjutas!
Trafikalt fyller förbindelsen flera olika behov. Restiden mellan Malmö och Köpenhamn kommer att förkortas avsevärt. Dessutom kommer den spårburna trafiken att ges stora konkurrensfördelar i och med att förbindelsen gör det möjligt att bedriva en konkurrenskraftig järnvägstrafik över Sundet. Som exempel på detta kan nämnas att transporttiden för järnvägsgods från Skåne till Hamburg kommer att halveras från 16 till 8 timmar. I detta sammanhang förtjänar det att påpekas att drygt 55% av Sveriges export går till Västeuropa, medan bara knappt 3% går till Öst- och Centraleuropa. I och med en fast förbindelse kommer dessutom den regionala utvecklingen att ges en betydande stimulans. Regionen är idag Skandinaviens största befolkningscentrum. Detta innebär mycket goda förutsättningar för en gemensam, diversifierad och utvecklad arbetsmarknad, kvalificerad forskning och sjukvård, ett omfattande kulturellt utbyte m.m.
Malmöregionen har under en följd av år varit en eftersatt region vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Arbetsmarknaden i regionen har idag betydande problem. Sysselsättningen i regionen kommer att ges en avsevärd stimulans av förbindelsen såväl direkt som indirekt. Beräkningar visar att projektet direkt kommer att skapa 15 000--17 000 årsarbetskrafter.
Det internationella förtroendet
Slutligen -- regeringen har att ta hänsyn till vad en försening och i värsta fall ett avbrytande av projektet kommer att betyda för vårt lands internationella anseende. Sverige förhandlar för närvarande om medlemskap i Europeiska Unionen. Sverige har i det sammanhanget att enas om ett avtal med 12 länder, vars förtroende för Sverige som avtalsslutande part och dess förmåga att leva upp till sina åtaganden är helt avgörande för förhandlingsresultatet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utan ytterligare dröjsmål nu pröva ansökan om en fast förbindelse över Östersund.
Stockholm den 7 december 1993 Lars-Erik Lövdén (s) Kurt Ove Johansson (s) Birthe Sörestedt (s) Nils T Svensson (s)