För att kunna påverka utvecklingen måste kvinnor
finnas med där besluten fattas. En viktig uppgift är att se till
att kvinnor blir representerade och får ett reellt inflytande,
i förhållande till sin numerär. Kvinnors förutsättningar att
påverka skulle avsevärt förbättras om den lokala
demokratin stärktes. Den erfarenhet och helhetssyn
kvinnor har av hur det dagliga livet fungerar i närmiljön
måste tas tillvara.
Det är oacceptabelt att kvinnorepresentationen sjunker
och att löneklyftorna ökar. Kvinnors förvärvsfrekvens är
idag nästan lika hög som männens, men vi arbetar
fortfarande under olika förhållanden och med dålig
ekonomi för oss kvinnor som resultat. Lika oacceptabelt är
det våld som riktas mot kvinnor. Dessvärre är detta en del
av många kvinnors vardag.
Agenda 21, handlingsprogram från RIO-konferensen,
kräver kvinnors medverkan för att kunna förverkligas. Det
handlar om att förändra livsmönster, om rena
överlevnadsfrågor, hälsofrågor, om att skapa det
resurssnåla samhället. Miljöskulden måste betalas.
Det kvinnliga är det mänskliga
Vår uppgift är att beskriva kvinnors visioner om
samhället, så att de framträder som bättre och realistiska
alternativ till den nuvarande samhällsutvecklingen. En
utveckling mot ett mänskligare samhälle som både män och
kvinnor kan bejaka.
Kvinnor har ofta andra erfarenheter och referensramar
än män. Om kvinnor hade mer inflytande skulle samhället
planeras annorlunda. Det gäller inte bara i Sverige utan i
hela världen.
Det finns fortfarande kommunala nämnder och styrelser
där det inte finns en enda kvinna. Bland chefstjänstemän
inom den offentliga sektorn dominerar männen stort. I
näringslivets toppskikt är det ännu värre. Där den
ekonomiska och politiska makten finns, där samlas
männen.
Orsakerna till detta kan diskuteras i oändlighet, men nu
måste vi formulera vad vi tänker göra åt detta.
Vi Centerkvinnor har visioner som handlar om ett
samhälle där vi tar hänsyn till både människor och miljö.
Resurshushållning är självklart, både inom ekonomi och
politik. Det gamla husmodersidealet, som innehåller både
en framsynt planering av hur kommande behov ska klaras
och en filosofi om att allting ska tas tillvara på bästa sätt, är
en betydligt tryggare princip än den spekulations- och
tillväxtfilosofi som dominerat de senaste årtiondena.
Vår vision utgår ifrån vardagslivet och de grundläggande
mänskliga behoven. Vi utgår ifrån att ett samhälle där
kvinnorna är med och påverkar samhällsplaneringen blir ett
stabilt och konkurrenskraftigt samhälle.
Kretslopp och ekologiskt boende
Boende och bostadsmiljö har en central roll i människors
liv. I framtiden är inriktningen mot ett ekologiskt boende en
självklarhet för oss. Både nybyggda och befintliga bostäder
behöver anpassas till kretsloppen, så att det blir möjligt för
människor att leva miljövänligt.
Ökad uppmärksamhet måste också inriktas på den
sociala funktionen i bostadsområden. Gamla tiders
mötesplatser som t. ex. tvättstugan och brunnen har
försvunnit. Portarna är låsta i hyreshusen. Stora trafikstråk
skapar barriärer. Nya naturliga och trivsamma mötesplatser
måste tillåtas att växa fram såsom kompostrummet,
kvartersfaxen, kvartersfiket eller parkleken. Enkla
åtgärder och omtanke i planeringen skulle kunna betyda
mycket för den mänskliga samvaron och livskvalitén.
Tillgängligheten för alla är viktig. Idag planeras
samhället utifrån friska, rörliga personer med tillgång till
egen bil. Vi måste inse att många människor har olika
former av funktionshinder, många saknar körkort och bil
och alla människor förstår inte andra språk. Alla politiker
och planerare borde tänka på sin gamla mormor eller någon
vän som sitter i rullstol och hur samhället fungerar för dessa.
Barnvagnsperspektivet är också användbart, vilket många
föräldralediga pappor insett. Ett samhälle med bättre
tillgänglighet blir bättre för alla.
Demokrati och inflytande
Vi har också visioner om de demokratiska processerna.
Delaktighet och engagemang ger ett bättre samhälle.
Förhandlingsplanering där näringsliv och politiker gör upp
om planeringen utan möjlighet till insyn och påverkan
måste motverkas. Diskussionen måste föras ut till de
berörda innan alla beslut är fattade.
Decentralisering av makt är ett viktigt krav för att ge
kvinnor mer inflytande i samhället. Ge mer makt till
vårdlag, föräldraföreningar, daghemsföreståndare etc. så
kommer kvinnors inflytande att öka och beslut bli bättre.
Det är lättare för medborgarna att påverka ett beslut som
fattas lokalt än ett beslut som tas i riksdagen.
För att kunna förverkliga våra visioner behöver vi
kunskap om planeringsprocesserna. Genom studiecirklar,
nätverk och kurser kan vi lära oss mer hur vi ska agera, och
hur vi kommer in i ett tidigt skede av
planeringsprocesserna. Vi kvinnor behöver formulera våra
idéer i handfasta termer så att även ''grabbarna'' förstår. Som
politiker kan vi kvinnor vara föregångare genom att lyssna
och vara lyhörda för människors vilja att påverka.
En skuldfri framtid
Den politiska debatten handlar idag mycket om ekonomi
och statsskuld. Detta är naturligtvis mycket viktigt och alla
ansträngningar måste göras så att denna skuld kan minskas.
Men det som debatten måste handla mycket mer om är den
stora miljöskulden. Miljöskulden är det samlade belopp
som det kostar att återställa miljön som hittills har skadats
genom att vi levt på ett felaktigt sätt.
Vi måste komma fram till ett nytt värderingssystem där
''de mjuka tillgångarna'' som ren natur, friskt vatten, gröna
skogar och böljande åkrar är tillgångarna. Människor med
kreativitet och förmåga till lösningar är tillgångar.
Utsläppen från trafiken, industrin, jordbruket och
hushållen är skulder.
Kvinnor har sedan urminnes tider haft kunskaper i att
leva resurssnålt och ta tillvara vad naturen kan ge. Den
kunskapen måste nu komma till heders igen. Vi måste föra
denna kunskap vidare till barn och barnbarn och vetskapen
om att naturens resurser inte är oändliga. Vi vill leva på
jorden i harmoni med det naturliga kretsloppet.
Miljömedvetandet i vårt land är idag stort och det ökar.
Störst är det bland barn och ungdomar. Det gäller att ta vara
på detta intresse och denna vilja och sätta press på
näringsliv, beslutsfattare och andra som på olika sätt agerar
bromsklossar. Vi måste ändra våra livsmönster och fatta
nödvändiga beslut så att vi kan lämna efter oss en skuldfri
framtid. Fri från statsskuld och miljöskuld. Det är hög tid
att beräkna miljöskulden och att upprätta en plan för hur
den skall betalas.
Kärnkraften
Det är hög tid att starta kärnkraftsavvecklingen. Idag
finns ett energiöverskott. Energi från biobränslen har nu
ökat så att vi får mer energi därifrån än från kärnkraften.
Det är naturligt för oss kvinnor att leva resurssnålt och att
säga nej till kärnkraften, med dess oöverskådliga
konsekvenser.
Livslängden för ett kärnkraftverk är 25 år. Därför måste
aggregaten successivt avvecklas. Oskarshamn 1 som är den
äldsta reaktorn har stora driftsproblem. Även andra
aggregat har stått stilla långa tider. Istället för att slösa mer
pengar på reparationer måste avvecklingen starta nu. Minst
två reaktorer kan omedelbart tas ur drift.
Internationellt arbete
Världens kvinnor angår oss
Kvinnor i utvecklingsländer bär ett stort ansvar för hem,
barn och familjens försörjning. Kvinnor i världens fattigaste
länder har en väsentligt mer utsatt situation än männen.
Arbetsdagarna för de allra fattigaste är långa. De innebär
ofta tungt arbete med transport av vatten och ved långa
sträckor, jordbruksarbete och ansvar för barn och
matlagning.
Miljöproblemen är ett av de svåraste hindren för
ekonomisk utveckling i u-länderna. Kvinnor har en mycket
viktig roll i det lokala miljöarbetet. Kvinnor står för en stor
del av jordbruksproduktionen i t ex Afrika. De försörjer
sina familjer med inkomster från jordbruket. Kvinnor har
en avgörande betydelse för att en ekonomisk uthållig
utveckling ska komma till stånd i tredje världens länder.
Det är av central betydelse att kvinnors roll som
jordbrukare uppmärksammas i de satsningar som aviseras
inom jordbruksområdet. Tidigare misstag där man utgått
från att u-landsbonden är en man får inte upprepas. I detta
sammanhang bör kvinnans begränsade rätt att äga egendom
och jord uppmärksammas. I många u-länder har kvinnan
inte rätt att äga egendom inklusive jordbruksmark. Vid
privatisering av mark kommer därför kvinnor på undantag
och ett viktigt bidrag till familjens försörjning försvinner.
Målsättningen att integrera kvinnor inom allt bistånd är
därför av största betydelse också inom jordbruksområdet.
Befolkningsökningen
Ständiga graviditeter tär hårt på kvinnors hälsa. Det är
en myt att kvinnor i tredje världen vill ha stora barnaskaror.
Orsakerna till att man skaffar många barn beror på brist på
kunskap i t ex hälso- och mödravård och på utbildning.
Begränsad ekonomisk utveckling och bristande tillgång till
mödra- och barnavård är andra orsaker till det alltför stora
barnafödandet. Sociala satsningar, förbättrad utbildning,
förbättrade inkomstmöjligheter är långt viktigare insatser i
det traditionella u-landssamhället än direkta
familjeplaneringsåtgärder. Gamla kulturer och traditioner
spelar fortfarande en mycket viktig roll i dessa samhällen.
Den viktigaste befolkningsåtgärden är att stärka kvinnans
ställning. Om kvinnan får ökad status och själv kan styra
över sin ekonomi, föder hon inte fler barn än hon kan ta
hand om.
Vi anser det därför av betydelse, att den svenska
förberedelsekommittén inför befolkningskonferensen
beaktar denna helhetsyn på kvinnans situation och dess
betydelse för att dämpa takten i befolkningstillväxten.
Aviserade insatser inom området befolkning och utveckling
bör naturligtvis också präglas av en sådan helhetssyn.
Kvinnors möjligheter i samhällsutvecklingen
Insikten att både kvinnors och mäns kompetens och
möjligheter måste tas till vara för att bistånd ska vara
framgångsrikt och bidra till en uthållig utveckling framgår
tydligt av budgetpropositionen.
Kvinnor och mäns lika möjligheter att delta i
samhällsutvecklingen bör också uppmärksammas som ett av
de framväxande demokratiernas kännetecken. Om hälften
av befolkningen åsidosätts i de viktiga ekonomiska,
politiska och sociala besluten i ett samhälle är detta en stor
brist i demokratin.
Demokrati i sig kan vara svårt att definiera.
Budgetpropositionen tar upp yttrandefrihet, rättsstatens
roll och politisk pluralism med periodiskt hållna allmänna
val i definitionen. Vi anser att kvinnors och mäns lika
rättigheter att medverka till utvecklingen bör läggas till.
För att stärka kvinnans roll i den demokratiska
processen bör biståndsmedel i högre utsträckning kunna
anslås ur demokratianslaget för att stärka framväxande och
befintliga gräsrotsorganisationer som organiserar kvinnor.
Även politiska sådana, som t ex kvinnoförbund i tredje
världens länder, bör ha möjlighet att få del av
demokratistöd. Demokrati kan aldrig bli något som tillförs
ett land utifrån, det måste komma underifrån, ifrån
människor själva. Den pågående utredningen om politiska
partier bör särskilt uppmärksamma stöd till politiska
kvinnorörelser i tredje världen med bred folklig förankring.
Kvinnorepresentation i biståndsarbetet
FNs kvinnofond, UNIFEM, spelar en viktig roll som
katalysator för bistånd till kvinnor. Inför den internationella
kvinnokonferensen i Peking 1995 kommer den att ha en stor
uppgift. Det är därför positivt att ytterligare medel anslagits
för detta arbete.
Kravet på ökat bistånd till kvinnor i
utvecklingsprocessen och förbättrad integration av kvinnor
i densamma samt krav på fler kvinnor representerade i
biståndsorganisationernas alla beslutsnivåer bör omfatta
samtliga svenska biståndsmyndigheter såväl som FN-
organen, Världsbanken och andra utvecklingsbanker. På
samma sätt som Sverige i Världsbanken arbetar för att miljö
ska utgöra en integrerad del av utvecklingen bör man verka
för att integrera kvinnor.
Som vi tidigare motionerat om måste kvinnor i betydligt
högre utsträckning vara representerade inom samhällets
alla nivåer inklusive internationella fora. Förutom att
Sverige aktivt bör verka för att kvinnorepresentation inom
FN-systemet ökar, bör man också arbeta för detta inom
Världsbanken och IMF, den internationella valutafonden.
Målet bör vara att 50 % av alla ledande befattningar
innehas av kvinnor senast år 2000.
På så kallade icke traditionella kvinnoområden måste
kvinnors situation och roll uppmärksammas internationellt.
Även inom t ex infrastruktur och näringslivsutveckling kan
kvinnor ha en viktig funktion att fylla, som vi i vårt samhälle
inte är vana vid. Inom t ex jordbruk och
näringslivsutveckling, småföretagsamhet är det angeläget
att kvinnor får tillgång till kapital och utbildning.
Hjälp och stöd till världens flyktingar
Majoriteten av världens flyktingar utgörs av kvinnor och
barn. Det är därför av största betydelse att insatser i
katastrofsituationer tar hänsyn till detta faktum.
Hjälpsändningar bör innehålla produkter som underlättar
hygienen. Flyktingläger bör upprättas med hänsyn tagen till
att kvinnor och barn är i majoritet. Inte minst viktigt är att
den verksamhet som bedrivs i flyktingläger tar fasta på att
ge flyktingar kunskap som är av värde den dag de kan
återvända hem. Det kan vara lika viktigt att utbilda kvinnor
i hur man t ex gör byggnadsmaterial och bygger hus som hur
man gör tvål och syr.
Rasism och främlingsfientlighet
Rasism och främlingsfientlighet är ett växande problem
i Sverige liksom i hela Europa. Även om renodlad rasism är
sällsynt visar 1900-talets historia hur lätt det är att locka in
människor i människofientliga rörelser. Antisemitismen har
en lång historia och visar en förmåga att ständigt återuppstå
i nya former. Den fortsätter ofta som hets även mot andra
grupper. Om hatet mot en viss grupp accepteras går till sist
ingen grupp säker.
Det finns starka krafter som spelar på
främlingsfientligheten för att så split och splittring.
Samtidigt växer omfattande motaktioner fram. Fem i tolv-
rörelsens manifestation i december förra året fick stor
uppslutning i Sverige. Europarådet förbereder nu en
omfattande kampanj mot främlingsfientlighet med
samtidiga kampanjer i de 32 medlemsländerna. Nordiska
rådet har också fattat beslut om en motsvarande kampanj.
Kampanjer är bra men de måste följas av mänskliga
kontakter för att få effekt. Undersökningar visar att det är
svårt att informera bort främlingsfientlighet. Det är genom
de personliga mötena som förändringar sker.
Vi har alla vuxna ett ansvar att värna demokratin,
människors lika rätt och värde, religionsfriheten och andra
grundläggande värden som vi alltför länge tagit för givna.
Vi har en stor uppgift att prägla våra barns värderingar. Vi
har ett ansvar för vad vi gör men också för vad vi inte gör.
Trots att Sverige tagit emot en stor mängd flyktingar är
det en liten rännil av världens flyktingströmmar som når hit.
Antalet flyktingar i världen ökar ständigt och uppgår till
mer än 18 miljoner enligt UNHCR, FN:s
flyktingkommissarie. De allra flesta finns i fattiga länder i
Afrika och Asien.
Sverige bör ha en fortsatt öppen och generös
flyktingpolitik. Däremot bör den reformering av
flyktingmottagandet som påbörjats fortsätta i riktning mot
kortare handläggningstider och att låta den enskilde
flyktingen ta mer ansvar för sin situation.
Kvinnor och barn är särskilt utsatta i krig och konflikter.
Det visar inte minst alla rapporter från det forna
Jugoslavien om hur våldtäkter används systematiskt som ett
vapen i den etniska rensningen eller för att tvinga fram
information. Många av de kvinnor som kommit till vårt land
har utsatts för sådana övergrepp. Det faktum att våldtäkt är
förbjuden i landet håller inte som argument för att avvisa
dessa offer. Inte kommer någon polis att skydda den som är
våldtagen av andra poliser. Vi anser att våldtäkter som
utförts av företrädare för statsmakten ska anses som tortyr
och därmed utgöra skäl för asyl.
De våldtagna kvinnor, främst från f d Jugoslavien, som
kommer till vårt land befinner sig i en utsatt situation. De
har svårt att tala om sina upplevelser och de behöver hjälp
för att bearbeta sin situation. Det är oerhört viktigt att de
människor som möter dem har kunskaper om hur kvinnor
som utsatts för sådana övergrepp reagerar och hur de ska
mötas.
EU -- Kvinnorna kommer att avgöra
En av de största och svåraste frågorna under detta
århundrade är om Sverige ska bli medlem i EU eller ej. De
politiska partierna har bestämt att svenska folket ska avgöra
frågan om medlemskap i en folkomröstning. Riksdagens
partier har förbundit sig att följa folkomröstningsresultatet.
Flera olika opinionsundersökningar visar att kvinnornas
stöd för ett EU-medlemskap är lågt. Osäkerhet och skepsis
om hur kvinnornas situation kommer att bli gör att det är
svårt att bestämma sig.
Alla måste få kunskap om innebörden och
konsekvenserna av ett svenskt EU-medlemskap. Hur
kommer ett svenskt medlemskap att påverka situationen för
kvinnorna? Sverige har idag den högsta förvärvsfrekvensen
bland kvinnor i Europa, ca 80 procent. Danmark kommer
på andra plats med 78 procent. Farhågorna att kvinnorna
skulle tvingas tillbaka till hemmen är felaktiga. Detta
stämmer inte t. ex. för de danska kvinnnorna. Där ökade
förvärvsfrekvensen bland kvinnorna med 11 procent efter
EU-anslutningen.
Den europeiska unionen bestämmer inte över
socialpolitiken i respektive medlemsland. Oavsett
medlemskap eller ej bestämmer svenska folket självt hur
många dagisplatser det ska finnas. Den svenska riksdagen
fattar själv beslut om på vilken nivå föräldraförsäkringen
ska vara. Detta är exempel på nationella beslut som enbart
styrs av den ekonomiska utvecklingen och de prioriteringar
som Sverige själv gör.
Att Sverige inte ska sänka målsättningen för
jämställdhetsfrågor efter ett ev. EU-medlemskap är viktigt
att lägga fast. Redan nu bör man börja med ett göra en
strategi för hur Sverige ska driva jämställdhetsfrågorna om
vi blir medlemmar.
Det känns mycket angeläget att kvinnor får mer
information och kunskap inför det avgörande beslutet.
Kvinnor måste kunna följa de pågående
medlemsförhandlingarna. Svar måste kunna ges på hur ett
EU-medlemskap påverkar god miljö, regional utveckling
och livsmedelsproduktion, social trygghet och full
sysselsättning, respekt för alliansfrihet, demokrati och
öppenhet.
Medlemskapet får inte avgöras av att kvinnor är osäkra.
Kvinnor måste kunna ta ställning utifrån sin egen
övertygelse som är grundad på insikt och kunskap. Det
måste vara samhället som ansvarar för att varje svensk
medborgare får information.
EU:s regler inom jämställdhetsområdet är vassare än de
svenska. Både i Romfördraget och i ett flertal EU-direktiv
talas det om lika lön, likabehandling och om
ickediskriminering i arbetslivet. Dessa regler gäller även för
Sverige efter att EES-avtalet har godkänts. Därför finns det
nu anledning att analysera i vilken mån de faktiska
direktivens och även jämställdhetsprogrammets krav
uppfylls på den svenska arbetsmarknaden.
Kvinnor i försvaret
Kvinnor behövs i det svenska totalförsvaret. Även om
inget omedelbart militärt hot föreligger mot Sverige de
närmaste åren så finns det en beydande osäkerhet både i
vårt östra närområde och i omvärlden i övrigt. Det finns
därför grundad anledning att behålla den livförsäkring som
ett väl utrustat och övat försvar kan ge om än i den bantade
utformning som nu gäller.
För intresserade kvinnor finns ett stort antal möjligheter
att delta i totalförsvarets verksamhet. Det kan ske genom
att mönstra och göra värnplikt och därefter välja
officersyrket eller genom att engagera sig i någon av de
många frivilligorganisationerna såsom bilkåristerna,
lottorna eller Blå stjärnan. Utbildning inom civilförsvaret
och sedan tjänstgöring som hemskyddsombud eller en
resurs inom sjukvård, försörjningsberedskap och
flyktingmottagning är andra alternativ vid kriser i fredstid.
För många kvinnor känns det angeläget och viktigt att veta
var de skall vara och vilken funktion de har om något
händer.
Sveriges åtagande i FN:s fredsbevarande och
fredsskapande insatser i olika oroshärdar ger möjligheter
för kvinnor att också delta i detta viktiga uppdrag i fredens
tjänst. Kvinnors värderingar och erfarenheter behövs för att
förändra och utveckla verksamheten inom totalförsvaret.
Antalet anställda kvinnor inom försvaret ökar. Det är
därför viktigt att också uppmärksamma att samma
jämtälldhetsmål och lagar som gäller för övrig
arbetsmarknad också gäller försvaret. Jämställdhetsplaner
skall upprättas på samtliga arbetsplatser med över 10
anställda.
Kvinnors arbete
Utan tvekan har kvinnorna förlorat mycket på
lågkonjunkturen. De blir på flera sätt behandlade som en
arbetskraftsreserv att ta till vid högkonjunktur. Det syns nu
när förvärvsfrekvenstalen för första gången sjunker. Social
trygghet, ekonomiskt oberoende och personlig självkänsla
är kopplat till anställning. Kvinnors rätt till eget arbete får
aldrig ifrågasättas.
Det finns stora skillnader i kvinnors och mäns
möjligheter på arbetsmarknaden. Kvinnor har lägre löner,
arbetar på lägre nivåer och är ofta deltidsarbetslösa.
Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad. De
avskedanden som skett under de senaste åren har till stor
del skett i industrin och eftersom där finns flest män har
också arbetslösheten drabbat männen hårdast. Men det
finns många exempel på att personalminskningar på mer
blandade arbetsplatser drabbat kvinnor hårdare. I offentlig
sektor är det till större del kvinnor som förlorar sina jobb.
Jämställdhetslagen och arbetsmarknadspolitiken är
instrument att använda för att förbättra situationen men det
räcker inte. Det som krävs är utbildning, vägledning,
information och om att ändra attityder. Arbetsmarknadens
parter har här ett stort ansvar. Forskning om kvinnors
arbetsliv är oerhört angelägen. Det finns nu ett stort
intresse för detta, t ex är kvinnoforskning ett av
forskningsinstitutet Arbetslivscentrums prioriterade
områden.
Tjänstesektorn
En stor del av framtidens arbeten kommer att finnas i
tjänstesektorn, både inom offentlig och privat sektor. En
rad möjligheter till eget företagande växer fram som
alternativ till den offentliga tjänstesektorn. I takt med
förändringar och rationaliseringar inom både offentlig och
privat sektor försvinner många av de traditionella
kvinnojobben. Ofta är det äldre kvinnor som arbetat länge
med arbetsuppgifter som nu blir omoderna. Det är
angeläget att dessa kvinnor ges utbildning för att kunna vara
med och slåss om de nya jobben. För det krävs
utbildningsinsatser. Utbildningsvikariat är ett sätt att höja
kompetensen.
Sverige ligger långt framme när det gäller många
kommunala tjänster och inom sjukvården. EES-avtalet
öppnar nya möjligheter till export av den typen av tjänster,
där kvinnor har hög kompetens. Det är viktigt att kvinnor
uppmuntras att ta del av dessa möjligheter.
När det gäller den nya informations- och datatekniken
har kvinnor minst lika hög kompetens som män. En
kompetens som måste tas tillvara på ett bättre sätt än
hittills.
Arbetsorganisation
Även om stora förändringar sker i dagens arbetsliv är
arbetsorganisationen oftast alltför hierarkisk och omodern
för att möta de allt högre kraven på effektivitet och
prduktivitet. Yrkesrollerna är för låsta, vilket kan hindra
nödvändig utveckling och förändring. Enligt vår
uppfattning är det först när de enskilda människornas egen
kreativitet och förmåga får utvecklas som man kan uppnå
verklig effektivitet. Därför bör arbetslivet decentraliseras
ytterligare och inte stanna på mellanchefsnivå. Alltför
många kvinnor saknar idag verkligt inflytande över sin
arbetssituation. Det är slöseri med mänskliga resurser och
en ekonomisk förlust för samhälle och företag. De
förändringsprojekt som finns på flera håll måste
uppmuntras samtidigt som forskningen omkring
arbetsorganisationsfrågor prioriteras.
6-timmars arbetsdag
De konjunktursvängningar vi har idag på
arbetsmarknaden har lett till en stor obalans i
arbetsfördelningen. Medan många människor går
arbetslösa arbetar andra mycket övertid. Med en annan
fördelning av arbetstiden skulle flera nya arbetstillfällen
skapas. Den fördelning vi har av arbetet som finns idag är
mycket skev. Om all den tid som idag utförs ute på
företagen som övertid istället gjordes om till nya tjänster
skulle detta motsvara ca 50 000 nya anställda. Om vi
dessutom skulle omfördela arbetstiderna skulle detta skapa
ännu fler nya arbeten.
Flexiblare och mer individanpassade arbetstider blir allt
vanligare, även i kombination med olika arbeten. Alla
lokala försök som gjorts där arbetstiderna utformats
flexibelt i enlighet med de anställdas önskemål pekar på att
trivsel och produktivitet ökat och att arbetsskadorna
minskat. Både arbetsgivare och arbetstagare tjänar på
sådana system. En mer flexibel arbetstid kan införas inom
ramen för nuvarande lagstiftning. Men detta kräver flexibla
system och lösningar från kommunerna att anpassa
barnomsorgen.
Kvinnoarbetstiden är redan idag, generellt sett, sex
timmar per dag. Det är kvinnorna som har valt att frivilligt
förkorta sin betalda arbetstid för att familjens vardag skall
kunna fungera. Resultatet av detta blir att kvinnor tjänar
mindre. Andra konsekvenser blir även låg sjukpenning och
pension.
Samhället har allt att vinna på införandet av en
sextimmarsdag. Livskvalitén ökar både för dem som arbetar
för mycket och för dem som inte har något arbete alls. Den
enskilde kommer att ha mer tid att engagera sig i det
offentliga livet, familjen och fritiden. Med en förkortad
arbetsdag för alla får också männen en verklig möjlighet att
engagera sig i familjens vardag utan att behöva ge upp en
yrkeskarriär.
Målet är att alla skall få en normalarbetstid på 30 timmar
per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag på
sex timmar. En daglig förkortning av arbetstiden skulle ge
alla rättvisa möjligheter att konkurrera på
arbetsmarknaden. Kvinnor och män skulle då jämställas.
Nya undersökningar visar att både män och kvinnor är
beredda att gå ner till 6 timmars arbetsdag och samtidigt
acceptera en lönesänkning om detta ger jobb till flera.
Lösningen måste vara att den enskilde arbetstagaren i ett
längre perspektiv successivt trappar upp lönen samtidigt
som arbetstiden ligger kvar på sex timmar.
Vi efterlyser nu en ny utredning som analyserar de totala
konsekvenserna för samhället som en arbetstidsförkortning
skulle få. Sedan den förra arbetstidsutredningen gjordes har
mycket hänt. Utgångspunkten i den var att det var brist på
arbetskraft och arbetstidens längd diskuterades utifrån
detta faktum. Vi anser därför att en ny statlig
arbetstidsutredning bör göras i syfte att sänka
normalarbetstiden.
Samma lön
Lika lön för likvärdigt arbete är en av 90-talets viktigaste
frågor. Jämställdheten mellan kvinnor och män, mellan
kvinno- och mansdominerade yrken måste prioriteras. En
väl fungerande arbetsmarknad är inte könsuppdelad. Det är
den enskilda människans kompetens och intresse som måste
vara avgörande. När alla människors kompetens och
utvecklingsmöjligheter tas tillvara, oavsett kön, främjas
också tillväxten i ekonomin.
Vi behöver ett könsneutralt arbetsvärderingssystem. Ett
sådant skall omfatta både prestationer och krav och då
utformas tillsammans med de anställda. Men metoden bör
även användas till jämförelser mellan olika företag och
branscher. Först med en öppen redovisning av lönerna i
företagen och med en lönestatistik som visar skillnaden
mellan mans- och kvinnolöner kan problemet angripas med
kraft och kvinnorna på ett sakligt sätt driva sina lönekrav.
Det ger också kunskap till löneförhandlingarna. Vi måste
få fler kvinnliga löneförhandlare. Arbetsmarknadens parter
har det största ansvaret för att utjämna löneskillnaderna
mellan kvinnor och män.
Kvinnors företagande
Framtidens jobb kommer att finnas i småföretagen.
Kvinnligt företagande är en viktig del av framtidens
framgångsrika företagande i hela landet. Andelen kvinnliga
företagare bör öka från idag ca 15 % till 30 % inom en
femårsperiod. För att uppnå den målsättningen krävs rätt
förutsättningar, rådgivning, stimulans, utbildning och
tillgång till riskkapital.
Det finns idag en oerhörd kvinnokraft runt om i landet
med mängder av idéer; nätverk och olika typer av
utvecklingsprojekt växer fram överallt i landet. Det visade
inte minst de länskonferenser som
Arbetsmarknadsdepartementets och
Glesbygdsmyndighetens projekt Kvinnokraft på landet höll
under förra året. Därefter fortsätter arbetet med att
utveckla kvinnors företagande runt om i landet. Helt klart
är att kvinnor har lättare att förstå och värdera kvinnors
företagsidéer. Därför är det angeläget att samordna och
förstärka alla de resurser, helst kvinnliga, som finns för att
stödja kvinnors företagande och arbete på regional och
lokal nivå, t ex hos Utvecklingsfonden, Länsstyrelsen,
landsting och kommuner och banker till regionala
resurscentra för kvinnor. Regeringen har klart uttalat att
kvinnors företagande är angeläget, utvecklingsfonderna har
fått klara direktiv att stödja kvinnors företagande, NUTEK
har ett projekt för kvinnors företagande o s v. Regionala
resurscentra för kvinnor vore en naturlig konsekvens av
detta.
Kvinnors företagande ser annorlunda ut än mäns.
Kvinnor startar i mindre skala. De har ofta mindre
tillväxtambitioner utan att för den skull ha sämre
förutsättningar eller möjligheter. I stället har kvinnor en
mer realistisk syn på sitt företagande. Kapitalmarknaden är
inte sällan avvisande till att ge lån till kvinnors företag.
Enligt vår uppfattning bör de nya utvecklingsbolagen och
riskkapitalbolagen utöka sin verksamhet med garantier för
lån till kvinnors företagande. Det innebär ett försumbart
risktagande men skulle ge många nya arbetstillfällen.
Turism
Turismen är en expanderande näringsgren som ger
arbetstillfällen främst till kvinnor. Turismens stora
betydelse såväl för livskvalitet som för ekonomi och
sysselsättning är allmänt vedertagen. Kulturupplevelser i
samband med semester lockar. Ren luft, friskt vatten, orörd
natur och intresse för den kulturella identiteten på en ort
lockar alltfler. Därför måste också satsningar på turismen
erhålla stöd och rådgivning på samma sätt som verksamhet
inom andra näringar får.
Obetalda arbetet
I vårt samhälle utförs lika mycket betalt som obetalt
arbete. Det obetalda arbetets osynlighet gör att vi
underskattar dess betydelse. En jämn fördelning av detta
arbete mellan kvinnor och män är nödvändigt för ökad
jämställdhet.
Vi har i samhället en obetald stödtrupp som tar hand om
barnen, ungdomar och de gamla, en kvinnogrupp som fixar
och trixar och vänder ut och in på sig själva för att allas
vardag skall fungera. När neddragningar sker inom
hemsjukvård och hemtjänst ökar behovet av hjälp från
anhöriga. Även ideella organisationer gör stora insatser för
människor i behov av stöd och hjälp. Utan dessa insatser
skulle samhällets kostnader för vård och omsorg vara
betydligt större.
För att få kunskap om människors hela arbetssituation
måste det obetalda arbetet mätas och värderas.Enligt
slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Nairobi är en
av de viktigaste strategierna inför 2000-talet att man börjar
mäta och värdera det obetalda arbetet i ekonomisk statistik.
BNP-måttet måste kompletteras. Tidsanvändningsstudier
är därför nödvändiga för att vi ska kunna mäta detta
obetalda arbete. För det krävs lika modeller i hela Europa.
Det är viktigt att SCB fullföljer sitt uppdrag med att ta fram
ett nytt BNP-mått där de obetalda arbetet ingår.
Arbetsmiljö
Arbetsmiljön har stor betydelse för en persons totala
livssituation. En dålig arbetsmiljö kan leda till arbetsskador,
minskad arbetslust och minskade möjligheter till att
utvecklas och gå vidare i yrkeslivet. Arbetsmiljön för
kvinnor och män skiljer sig väsentligt. Kvinnors arbeten är
ofta enklare och mer repetitiva, ger mindre möjlighet till
inflytande och leder ofta till olika typer av
belastningsskador. Därför är det viktigt att man satsar på en
förbättrad arbetsmiljö även i tider med hög arbetslöshet.
Skillnaden gäller även om man jämför kvinnor och män
inom samma yrke. Skillnaderna är större inom
tjänstemannayrken än inom arbetaryrken. En av de mest
utsatta grupperna är de anställda inom äldreomsorgen, där
majoriteten är kvinnor. En viktig arbetsmiljöfaktor är den
enskildes ansvar och inflytande över sin arbetsorganisation.
Kvinnor måste kräva större inflytande över arbetet så att
arbetsgivarna inser att de har outnyttjade resurser som kan
tillvaratas på ett bättre sätt.
Ett allvarligt problem är de psykosociala
arbetsskadorna. Rapporter om mobbning på
arbetsplatserna visar att detta är ett allvarligt problem som
av naturliga skäl är svårare att tackla än de rent fysiska
problemen. Inte minst vid nedskärningar och osäkerhet om
framtiden blir dessa problem stora. Det är viktigt att de
psykosociala problemen på arbetsplatserna
uppmärksammas mer. En resurs kan vara
Företagshälsovården. Det är angeläget att den kunskap som
finns där inte försvinner, därför är det viktigt att
arbetsmarknadens parter tecknar avtal med
Företagshälsovården. I annat fall bör den lagregleras.
Tandvårdspersonal utsätts för särskilda
arbetsmiljöproblem genom hantering av kvicksilverhaltigt
amalgam. Även om användandet minskar kvarstår
problemet vid behandlingen av patienter med
amalgamfyllningar. Mätningar visar att höga värden uppstår
i samband med amalgamarbeten. Många tandsköterskor
och annan tandvårdspersonal har skador och
sjukdomstillstånd som pekar på kvicksilverförgiftning.
Detta måste bli erkänt som arbetsskada vilket hittills varit
nästan omöjligt.
Utbildning och forskning
Flickor och pojkar måste få utvecklas efter sina specifika
förutsättningar och ges möjlighet till lärande utifrån
individuella behov. Trots att undersökningar gång på gång
visar att skolans undervisning och innehåll bättre tillgodoser
pojkar så sker förändringar i alltför liten utsträckning och
alltför sakta. Detta visas framför allt genom flickors
begränsade intresse av naturvetenskapliga ämnen och
teknik.
Flickors rätt till en likvärdig utbildning
För att flickorna skall få en likvärdig utbildning i
grundskolan krävs åtgärder. Regeringen har
uppmärksammat problemet men ett aktivt åtgärdsprogram
behövs. I flera andra länder har särskilda planer utarbetats
för att stärka flickornas ställning. En sådan behövs även i
Sverige.
De nya läroplanerna som nyligen beslutats av riksdagen
ger stora möjligheter för varje enskild skola att organisera
undervisning och lägga upp ämnesstrukturer på ett sätt som
tillgodoser flickorna. En avgörande faktor är en förändrad
lärarutbildning. Lärarna måste i sin utbildning och
fortbildning ges utrymme för att få kunskaper om att flickor
missgynnas och hur undervisning ska bedrivas samt att
arbeta med sina egna attityder för att kunna ge en likvärdig
utbildning.
Ett annat område som måste åtgärdas är rektorernas
utbildning och fortbildning. Den måste uppmärksamma
flickornas underordnade ställning i skolan. Ett pedagogiskt
ledarskap kräver kunskap om dagens förhållanden och hur
man kan motverka att hälften av eleverna missgynnas.
I såväl rektorernas som lärarnas utbildning måste
forskningsresultat tas tillvara. Målet måste vara att få fram
metoder och pedagogik som gynnar flickors utbildning.
Högre utbildning och kvinnligt forskningsarbete
Flickor går i dag vidare till högre utbildning i samma
utsträckning som pojkar. Flickor väljer dock kortare
utbildningar och fortsätter i mycket mindre utsträckning till
forskarutbildning. Endast 6 % av landets professurer
innehas av kvinnor. Orsakerna till detta är många. En av de
tydligaste är den könsuppdelade arbetsmarknaden där
flickorna ofta tidigt tagit ställning till ett traditionellt
yrkesval. En annan är att traditionellt kvinnliga
utbildningar är sådana där forskning inte prioriterats. Syo-
funktionärerna i grund- och gymnasieskolan måste ges ökat
utrymme för att arbeta med flickors yrkesval.
Universitet och högskolor har nu helt andra
förutsättningar att utforma morgondagens högre
utbildning. Det måste ankomma på dem att ansvara för att
rekryteringen inte missgynnar flickor och att utbildningarna
och kursernas innehåll ger kvinnliga studerande likvärdiga
förutsättningar. Det är också viktigt att kvinnliga
professorer ges utrymme för att handleda kvinnliga
forskare.
Närheten till utbildning på eftergymnasial nivå är också
avgörande för kvinnors möjlighet att studera. Särskilt gäller
detta dem som väljer att studera senare i livet. De små och
medelstora högskolorna kan tillgodose en del av denna
grupps krav liksom en väl utbyggd möjlighet att studera på
distans. För dem som behöver komplettera en högre
utbildning eller disputera behövs ett ökat samarbete mellan
olika högskolor för att få flexibilitet och ge möjlighet till
kvalificerad handledning.
Krav måste ställas på universitet och högskolor att
komma tillrätta med sexuella trakasserier och mobbning.
Krav på åtgärdsprogram vid varje högskola/universitet
måste ställas. Dessa måste omfatta både personal och
studerande. Jämställdhetslagen måste ändras så att den
även omfattar sexuella trakasserier i skola/högre
utbildning.
Ett nytt studiemedelssystem måste utformas så att
flickor inte avskräcks från högre utbildning. Det är också
viktigt att kvinnliga doktorander och forskarstuderande ges
förutsättningar att fullgöra sina studier även om avbrott för
barnafödande görs.
Mannen är norm i statistiken, men även inom forskning
satsas betydligt mera pengar på ämnen som berör manliga
områden. Forskningen inom områden som kvinnors
arbetsliv, hälsa och roll i samhället är ofta svåra att hänföra
till specifika sektorer. Det är därför viktigt att
sektorsövergripande forskning får tillräckliga resurser.
Speciella centra för kvinno- och jämställdhetsforskningen
måste ges fortsatt stöd.
Till forskningsrådsnämndens arbetsuppgifter hör att
stödja kvinno- och jämställdhetsforskning. Stödet till denna
har ökat under innevarande år men ökningen har skett från
en oacceptabelt låg nivå. En ordentlig ökning av anslaget till
denna forskning måste ske, antingen genom omfördelning
eller genom att medel anslås från de kvarvarande
löntagarfondsmedlen. Universitet och högskolor har också
ett stort ansvar för att fördela medel även till
sektorsövergripande forskning. En uppföljning av hur detta
sker bör snarast genomföras.
Utbildning som arbetsmarknadsåtgärd
Att satsa på utbildning, när arbetslöshetssiffrorna är
höga, är ett kostnadseffektivt sätt att använda både
utbildningsresurser och arbetsmarknadsmedel. Det är
bättre att höja sin utbildnings- och kompetensnivå istället
för att gå arbetslös.
Många av de kvinnor som idag blir utan arbete har korta
teoretiska utbildningar. Genom fort- och
vidareutbildningar där arbets- och livserfarenheter
kompletteras med teoretiska kunskaper går inte deras
yrkeskunskaper förlorade.
Regional utveckling
Hembygd
Naturen, det folkliga kulturarvet och människorna utgör
hembygden. Denna helhet skapar trygghet. Därav följer att
det ligger ett värde i att bevara ett sammanhang i
hembygden mellan det förgångna, nuet och framtiden. Idag
byter människor hembygd oftare än förr och alltfler väljer
att bosätta sig i städer och tätorter och den nya bostadsorten
blir en hembygd att värna om. Exempelvis vill inte
stockholmaren se sin hembygd genomskuren av stora
motorvägsslingor i oersättliga nturområden. Storstaden
måste få utveckla sin charm och ta vara på sina unika
fördelar.
De naturresurser, miljövärden och kulturvärden som
den svenska landsbygden rymmer är av avgörande
betydelse för hela folket. Underlaget för en levande bygd
och ett öppet landskap bärs upp av de areella näringarna,
jord, skog, trädgård och fiske samt de människor som är
verksamma i dessa näringar. Den svenska landsbygden står
mitt uppe i en omvandlingsprocess. Åt vilket håll
utvecklingen går beror på möjligheterna till arbete,
utbildning, boende och service.
Målet måste vara att anpassa framtidens samhälle till
kretsloppen. Jordbruket är en viktig resurs för att nå detta
mål. All åkermark ska vara tillgänglig för
livsmedelsproduktion i första hand, i andra hand till andra
nyttigheter. Det innebär odling av livsmedel både till
hemmamarknaden och till en växande världsbefolkning,
biobränslen till energimarknaden, fiberväxter för industrin,
oljeväxter för oljeindustrin osv.
Jämfört med flertalet andra länder har Sverige en sträng
livsmedelslagstiftning innefattande minimering av
bekämpningsmedelsanvändning, fortsatt förbud att
använda antibiotika i förebyggande syfte och
tillväxthormoner i produktionen. Staten måste ha kvar sitt
inflytande över veterinärorganisationen. Kontroll av djur
och livsmedel från andra länder måste tryggas även vid ett
EU-inträde för att eliminera att smittosamma sjukdomar
införs till Sverige. Svenskt jordbruk producerar idag i allt
väsentligt ''rena'' livsmedel. Därför är det nödvändigt att
Sverige även framdeles har kvar sin lagstiftning.
Konsumenterna ska inte behöva känna oro för
livsmedlens kvalitet. Det behövs tydliga signaler till alla led
i livsmedelskedjan. Vi har tidigare krävt att varans innehåll,
ursprungsland och beredningsland klart ska framgå. Nu har
EES-avtalet trätt i kraft och ett ev. beslut om EU-
medlemskap innebär att kraven får drivas där. Ett system
där kvalitetsprodukter utifrån framställningen premieras
bör tas fram.
Konsumenterna har på senare tid blivit alltmer
medvetna och vill gärna veta varifrån en produkt kommer
och hur den är framställd. Närheten mellan producent och
konsument bör stärkas. Ett sätt är att stimulera småskalig
lokal produktion/ ekologisk produktion, med ett
investeringsbidrag, vilket regeringen nu tar upp i
budgetpropositionen. Likaså behöver
livsmedelslagstiftningen ses över för att bättre passa in på
den småskaliga livsmedelsproduktionen. Målet för den
ekologiska produktionen bör sättas till 10 procent av
livsmedelsproduktionen år 2000.
Social trygghet
Dagens socialförsäkringssystem bygger i stor
utsträckning på inkomstbortfallsprincipen. Det innebär att
kvinnor som utför arbete i hemmet och ofta arbetar på
deltidstjänster drabbas negativt när det gäller
socialförsäkringsförmåner. När nu sjukpenningförmånerna
minskar är behovet av ett grundskydd än mera påtagligt.
Summan av de nu genomförda avgiftsökningarna inom
hälso- och sjukvården samt äldreomsorgen innebär stora
ekonomiska påfrestningar för grupper av kvinnor. För
alltför många återstår endast att söka socialhjälp, vilket
upplevs mycket svårt. Vi förutsätter att regeringen noggrant
följer denna uteckling och vidtar åtgärder som ger en
grundtrygghet för alla medborgare.
Ensamstående med barn, oftast kvinnor, utgör en stor
grupp i vårt samhälle. Enligt vår uppfattning är deras
situation alltför lite uppmärksammad. Stödet till
ensamföräldrar måste ges en sådan utformning att det kan
ge en ekonomisk trygghet. Men fler faktorer har en
avgörande betydelse för den ensamma mammans situation.
Den undersökning som gjordes av SCB i slutet av 80-talet
visade att obekväma och oregelbundna tider är vanligt
bland kvinnor med små barn. Även i andra avseenden har
småbarnsföräldrar de mest ''barnovänliga'' jobben.
För att situationen för den ensamstående mamman och
hennes barn skall kunna förbättras krävs framförallt att en
större delaktighet och ett större ansvar tas av papporna.
Även om man som vuxna har separerat måste man ta ett
fortsatt gemensamt ansvar för barnen.
Pensioner
En självständig ekonomi är grunden för jämställdhet.
Ett rättvist pensionssystem förutsätter en grundpension.
Det nya reformförslaget bygger på att hela livsinkomsten
utgör pensionsunderlag. Vi är rädda för att
pensionsklyftorna ökar på detta sätt. Vi kräver en rejäl
grundpension. Att vård av barn liksom studier ska bli
pensionsgrundande välkomnar vi. Vi anser att
pensionsrätten ska kunna delas mellan makar och sambor.
Hemlösa
Antalet hemlösa var 9 903 i hela landet, vid en mätning
under en speciell vecka 1993. Av dessa var 17 % kvinnor.
Genomsnittsåldern var lägre hos kvinnorna (34,5 år)
jämfört med männen (39 år). Omkring 5 % av de hemlösa
hade vårdnaden om egna minderåriga barn. Merparten av
dessa var kvinnor. Socialbidrag och sjukbidrag eller
förtidspension är de helt dominerande försörjningskällorna
för de hemlösa.
Antalet hemlösa stiger och orsakerna till denna
utveckling är naturligtvis komplexa. Men detta förhållande
är oacceptabelt. Åtgärder måste vidtas som skyddar
medborgare från att hamna utanför det sociala skyddsnätet.
Många frivilliga organisationer utför ett beundransvärt
arbete bland dessa människor. Det krävs ett samarbete
mellan olika instanser för att lösa de problem som orsakat
hemlösheten. Samhället har ett ansvar att se till att alla har
tak över huvudet och en säng att sova i. Staten måste ge alla
kommuner i uppdrag att upprätta en plan för att uppfylla
detta.
Barnomsorg
Kvinnors vardag är ofta pressad. Detta gäller särskilt
heltidsarbetande kvinnor med små barn. Det är fortfarande
så att kvinnan har det övergripande ansvaret för barn och
familj. Mannens timmar i hemarbetet påverkas mycket litet
av hur många timmar kvinnan arbetar. Det måste vara en
självklarhet att när män och kvinnor förvärvsarbetar skall
båda ta lika ansvar för hem och barn och dela på
föräldraledigheter.
Till barnomsorgen i vid bemärkelse räknar vi givetvis
den omsorg som ges av föräldrarna. Särskilt för den
ensamstående är det svårt att hinna och orka vara en god
och trygg förälder som barn behöver, att klara de dubbla
uppgifter som ensamskapet ofta innebär.
För de flesta handlar det om en reell möjlighet att kunna
förkorta sin arbetstid. Föräldraförsäkringen är långt ifrån
tillräcklig. Enda möjligheten att använda denna i det här
sammanhanget är att inte fullt ut utnyttja sin rätt att på
heltid vara hemma med barnet under det första levnadsåret
och att således ''spara'' dagar. Det är ingen bra lösning.
Det aviserade vårdnadsbidraget, om vilket principbeslut
redan är fattat i riksdagen, ser vi som en ny möjlighet att
förbättra situationen inte minst för ensamstående föräldrar.
Avgörande för att det syftet skall kunna uppnås är förstås
den utformning som bidraget får.
Föräldrarna måste själva få välja vilken
barnomsorgsform som passar dem bäst. Deras önskemål
och behov skall styra utbudet. Därför måste de resurser som
finns fördelas rättvist. Samhällets uppgift är att sträva efter
att nå största möjliga valfrihet och rättvisa. Ett
vårdnadsbidrag ger föräldrarna en ekonomisk möjlighet att
förkorta sin arbetsdag.
Vårdnadsbidraget bör vara beskattat eftersom det
ersätter förvärvsinkomst. Det skall vara
pensionsgrundande. Avdrag måste få göras för styrkta
barnomsorgskostnader. Det behövs också ett varierat utbud
av barnomsorg som inrymmer mer flexibla lösningar.
Kvinnors hälsa
Det är kvinnorna som står för de ökade sjuktalen. Deras
ohälsotal har ökat med 13 dagar på tio år medan männens
ökat med knappt två. I detta ohälsotal ingår sjukfrånvaro,
frånvaro på grund av arbetsskador och förtidspensionering.
Under perioden med små barn är inte kvinnor mera sjuka
än jämförbara grupper utan barn. Den stora frånvaron
under dessa år beror till största delen på vård av barn. En
stor del av sjukskrivningarna beror också på att många
gravida sjukskrivs under den senare delen av graviditeten.
Resurser och forskning måste i högre grad inriktas på
sjukdomar som drabbar kvinnor mest. Idag utgår nästan
alla normalvärden inom medicinsk forskning från män.
Kvinnor och män är biologiskt olika, kvinnor måste bli
norm i forskning om kvinnors hälsa. I läkarutbildningen bör
kvinnors sjukdomsbild och bakgrund tas med i ökad
utsträckning. Samtidigt måste arbetslivets och samhällets
inställning till kvinnor i och utanför arbetslivet förändras.
Kvinnors problem tas för närvarande inte tillräckligt på
allvar inom sjukvården. Sveda och värk, svettningar och oro
ger inte en diagnos som tilltalar en vetenskapligt utbildad
läkare med mycket kort tid till sitt förfogande för denna
patientgrupp. Det ligger då nära till hands att i den
situationen förskriva lugnande läkemedel med
bensodiazepiner: Valium, Rohypnol och liknande preparat.
Utan rätt uppföljning och efter en snabbt ställd diagnos
dämpas ångest och sömnlöshet. Problemen finns dock kvar
och kan i många fall förvärras när läkemedlen ger ett
beroende. Dessa diagnosgrupper omfattas inte av några
vårdgarantier vilket många andra sjukdomar gör.
Kvinnor förstår sambanden mellan dagens livsstil och
den miljö vi lever i och lämnar efter oss till kommande
generationer. Trots detta tenderar rökning att bli vanligare
bland kvinnor än bland män. Rökning är idag mest utbredd
bland grupper med kort utbildning och låg inkomst.
Allergier och övre luftvägsinfektioner är vanligare i familjer
där någon av föräldrarna är rökare. En klar överdödlighet
har också visats hos passiva rökare. Rökning under
graviditeten ökar risken för överdödlighet hos fostret och
att barnet föds lågviktigt. Insatser för att minska
tobaksrökning behöver göras, inte minst bland skolelever.
Huvudansvaret för en ökad medvetenhet måste tas av
Folkhälsoinstitutet. Kvinnoförbunden bör ges resurser för
att delta i information i syfte att minska rökning bland
kvinnor.
Kvinnors missbruk
Kvinnornas förbättrade ekonomi och inträde i
arbetslivet med alla de påfrestningar det innebär har givit
som resultat ett ökande antal kvinnor med alkoholproblem.
Ofta döljs detta under så lång tid att adekvata åtgärder kan
sättas in alldeles för sent. Kvinnor tål alkohol sämre än
män, beroende på kroppens fett och
vattensammansättning. Således drabbas en kvinna
snabbare än en man av levercirros vid måttlig
alkoholkonsumtion.
Att förebygga drogmissbruk måste påbörjas redan i
ungdomsåren. Genom ökade informationsinsatser till unga
flickor och med ett arbete för att öka deras självförtroende
skapas möjligheter till ett drogfritt ungdomsliv.
Graviditetstiden och den tid som barnen ammas måste
vara alkoholfria. Mödravårdscentralens förebyggande
arbete får därför inte försämras i den förändrade
sjukvårdsorganisationen med primärvårdens inriktning på
husläkarsystem. Tvärtom behöver just mödravårdens
resurser för att förebygga och spåra missbruk förstärkas.
Den traditionella alkoholistvården har ofta misslyckats
när det gäller vård av kvinnor. Kvinnor mår bättre om vård
ges i vårdenheter med bara kvinnor. Det behövs fler platser
där de kan få ett adekvat omhändertagande. Vi kräver att
detta följs upp med ökad forskning. Ofta finns det även
flera familjemedlemmar som behöver vara med i det
behandlingsarbetet. Det är främst barnen, som far illa i hem
med missbrukande föräldrar. Vi hälsar med glädje att
centerns tidigare krav på en särskild belysning av dessa
barns situation skall genomföras. Antalet barn i
missbrukarhem uppskattas till ca 100 000. Av dessa barn
erhåller knappt 200 någon vårdinsats från samhällets sida.
Det arbete som Alkoholkommissionen genomför och de
förslag som läggs måste genomföras inte minst för att
förhindra och förebygga ökade skador på grund av alkohol.
Även i detta sammanhang är kvinnoorganisationerna
naturliga organ för att ge information till kvinnor om de
forskningsresultat som uppnåtts. Vi föreslår därför att en
viss del av de särskilda informationspengar som aviserats
kanaliseras via Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i
alkohol- och narkotikafrågor (KSAN) till alla där anslutna
kvinnoorganisationer.
Idrott
Idrotten ges ett mycket omfattande offentligt stöd. I
årets budget anslås 55 miljarder till idrotten. Till det
kommer insatser från landsting och kommuner. Det är
viktigt med ett fortsatt starkt samhällstöd eftersom det
gynnar den allmänna folkhälsan. Stödet måste dock
fördelas rättvist. Flickors idrottsutövande ska ske på lika
villkor och med likvärdigt stöd. Trots påpekanden om att
rättvisa måste komma till stånd sker förändringarna
långsamt. Det är nu hög tid för en ordentlig översyn av hur
offentliga medel används inom idrotten och fördelningen
mellan kvinnors och mäns idrottsutövande.
Flickor deltar i idrott i organiserad form i mindre
utsträckning än pojkar. Skälen till detta kan vara flera, men
ett är att flickors idrottsutövande sätts på undantag vad
gäller tillgång till träningstider och lokalanvändning. Ett
annat kan vara att flickors idrottande skiljer sig från
pojkarnas. Tävlingsmomentet är inte lika viktigt,
möjligheten till lek och spel är viktigare. Här har många
klubbar misslyckats med att tillgodose flickors behov.
För närvarande noteras en nedgång av antalet
tonåringar som idrottar och bl a redovisas att kraven på
framgång blivit för höga och att även unga idrottsutövare
köps och säljs. De har blivit en ekonomisk ''vara'' för
klubbarna. Den utvecklingen är naturligtvis inte önskvärd.
Varje ung människa ska kunna få utöva idrott utan krav på
att nå elitnivå. Klubbarna måste bli bättre på att ta tillvara
bredden. Ett förändrat synsätt skulle också gynna flickorna.
En fråga som fått stor uppmärksamhet är missbruket
inom idrotten. I vid bemärkelse inrymmer detta missbruk
såväl anabola steroider och andra förbjudna medel som
utvecklingen av anorexia. Inga sådana avarter har med
idrott att göra, de måste bort. Enbart vetskapen om att
sådant förekommer kan avskräcka många från att delta i
idrottsutövning. Kunskaperna om orsaker och
sammanhang är fortfarande dåliga. Därför måste sådana
missförhållanden och missbruk utredas och åtgärder vidtas.
Forskningsinsatser behövs på detta område.
Våld riktat mot kvinnor
Var tjugonde minut blir en kvinna slagen. I genomsnitt
misshandlas en kvinna till döds varje vecka i Sverige. Om
femtio personer om året skulle avlida och tusentals bli
skadade på grund av en viss arbetsskada eller något
miljöproblem, skulle detta betraktas som ett svårt miljö-
och folkhälsoproblem. Då skulle stora resurser sättas in för
att rätta till dessa missförhållande. Facket skulle agera och
forskningresurser skulle omprioriteras för att försöka lösa
problemet. Alla skulle instämma i att så många skadade och
dödade vore ett helt oacceptabelt missförhållande.
Det är mot den bakgrunden anmärkningsvärt att
kvinnomisshandel inte betraktas som ett stort
folkhälsoproblem. Det betraktas inte ens av alla som ett
samhällsproblem, utan istället som ett privat problem
mellan två makar eller före detta makar. Det hänförs ofta
till alkohol- och missbruksproblematiken med en antydan
om, att de inblandade personerna på något sätt har sig
själva att skylla.
För att klarlägga bakomliggande orsaker till kvinnovåld
och sexualiserat våld krävs, att den kvinnovetenskapliga
forskningen utökas. Även forskning om samband mellan
pornografi och kvinnovåld behövs. Vid Uppsala universitet
finns vid sociologiska institutionen en professur i forskning
med inriktning på makt och kön samt våld riktat mot
kvinnor. En ny institution behöver byggas upp omkring
denna professur och forskningsmedel bör tillkomma för att
ytterligare förstärka forskningen kring det sexualiserade
våldet.
Det pågår utbildning av berörda yrkesgrupper inom
rättsväsendet i syfte att ge kunskap om våldets effekter mot
kvinnor. Dessa utbildningsinsatser är nödvändiga. Det är av
stor vikt att de som utreder och handhar brott mot kvinnor,
som utsatts för sexuellt våld, har en djup och bred kunskap
om hur dessa brott påverkar kvinnan. Till dessa
personalkategorier hör bl.a. nämndemän, domstolsjurister,
åklagare, socialsekreterare och poliser. Det är av vikt att
denna utbildning och kunskap kommer dessa till del redan
under grundutbildningen. Vidare måste en hög kompetens
bibehållas med utbildningsinsatser och kontinuerlig
kompetensutveckling inom detta område.
Våldsskildringar
Det är viktigt att angripa grunden till kvinnovåld. Män
som begår brott mot kvinnor har oftast en snedvriden
kvinnosyn. En vanlig orsak till denna syn på kvinnan är ofta
erfarenheter i gärningsmannens egen barndom och intryck
från våldsskildringar i text och på film. Justitiekanslern har
utrett behovet av åtgärder rörande bestämmelserna om
olaga våldsskildring.
Brottsbalkens paragraf om olaga våldsskildring 16 kap.
10 b § förbjuder vålds- eller tvångsskildring i stillbild, film,
videogram eller TV med uppsåt att sprida bilden om det inte
varit försvarligt. Detta innebär, att kraftigt förnedrande
bilder som inte innehåller våld eller tvång ej faller inom det
straffbara området. Detta har inneburit att illustrationer
som varit mycket kränkande eller funnits i gränslandet
mellan det lagliga och olagliga frikänts. Hit hör bl.a.
illustration av ''fist-fucking''. Här rör det sig om kränkande
och nedvärderande bilder som i och för sig inte innehåller
vålds- eller tvångsskildring.
JK övervägde i rapporten bl.a. om formuleringen i 16
kap. 10 b § BrB borde jämkas något, så att de fall den är
avsedd att belägga med straff med större säkerhet kan
beivras med åtal. Vidare framfördes att tillräcklig
erfarenhet av utvecklingen av rättspraxis inte var
omfattande nog för att bedöma om ifrågavarande
bestämmelse var tillräcklig.
När justitieutskottet behandlade denna fråga,
refererades till att det inom Justitiedepartementet pågick en
beredning av densamma, varför man avstyrkte våra tidigare
motionsyrkanden. Utskottet poängterade vikten vid och
allvaret av omfattningen av det sexuella våldet i
videofilmer. Man bedömde även detta som inte obetydligt i
omfattning.
Mot bakgrund av den översyn som gjorts anser vi att det
är viktigt att ändra BrB 16 kap. 10 b §, så att den täcker de
gärningar som ovan beskrivits.
Innehav av barnpornografi
Barnpornografi och sexuellt utnyttjande av barn är
något som de flesta människor anser vara oacceptabelt.
Barnen måste på alla sätt skyddas för den förnedring som
barnpornografi innebär. Det gäller då inte bara lidandet och
förnedringen som själva framställningen innebär utan också
förnedringen i själva spridandet. Därför måste även
innehav av barnpornografi kriminaliseras. Om en
grundlagsändring är nödvändig så är vi inte främmande för
det. I likhet med FN:s barnkonvention måste vi jämställa
barnpornografi med sexuella övergrepp, inte som nu med
tryckfrihetsbrott. I en annan centermotion väcks kravet på
kriminalisering av innehav av barnpornografi.
Hot och övergrepp mot kvinnor
Brottsstatistiken visar på en markant ökning av
våldsbrotten för åren 1992 och 1993. Grovt räknat utgör en
femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten
familjevåld. Dessa brott domineras nästan helt av män, som
misshandlar sina nuvarande eller tidigare hustrur,
sammanboende eller fästmör. Det är mycket oroande, att
brott mot kvinnor ökar. Framförallt är ökningen av antalet
anmälda våldtäktsbrott allvarligt. Här behövs ökade
insatser vad gäller hjälp och stöd till de drabbade och ett
förbättrat skydd för utsatta kvinnor.
Kvinnor måste ha rätt att leva sitt liv utan fruktan för
våld och övergrepp. Att förhindra våld mot kvinnor och
skydda, stödja och hjälpa de kvinnor som utsatts för
misshandel och sexuella övergrepp, är en viktig
jämställdhetsfråga. Regeringen har lagt flera förslag i syfte
att stärka skyddet av kvinnor, men fortsatta insatser krävs.
Våldtäkter
För att undvika att kvinnor och unga flickor behöver ta
beslut om sen abort vid våldtäkt, är det viktigt att en ev.
graviditet alltid följs upp vid anmälan och utredning om
våldtäkt. Dock är det alltid den våldtagna själv, som måste
fatta beslut om abort. Bättre rutiner för handläggning av
våldtäktsfall och kortare handläggningstider mellan
anmälan och förhör och mellan åtal och domstolsprocess
kan bl.a. minska risken för sena och svåra aborter.
Ofta är det lång tid mellan anmälan och dom. Under den
tiden utsätts inte sällan kvinnan för nya och upprepade hot.
I Kanada tillämpas en modell där häktning, rättegång och
straff sker i direkt följd. För att den utsatta kvinnan så
snabbt som möjligt skall kunna återgå till ett normalt liv, är
det av vikt med skyndsam hantering av våldtäktsmål.
Mottagningar för våldtäktsoffer, terapi- och
rehabiliteringsinsatser
Övergreppen på barn får ofta förödande konsekvenser
för barnens utveckling och kan bidra till att de själva blir
socialt störda och ofta i sin tur blir misshandlare och
misshandlade. Terapiinsatser bör sättas in så fort som
möjligt. Självklart skall incestoffren få sina terapikostnader
betalda. Även för gärningsmännen krävs
rehabiliteringsinsatser för att förhindra återfall efter
avtjänad strafftid.
Kvinnor som utsatts för våldsövergrepp har olika
hjälpbehov. Det kan gälla såväl medicinsk vård som socialt
och psykologiskt stöd. Vi har tidigare lagt förslag om
inrättande av mottagning för våldtäktsoffer. Sådana finns
redan i många länder bl.a. i Norge och USA. Behovet av
våldtäktskliniker i Sverige bedöms som stort och
igångsättandet av sådana skulle utgöra ett viktigt
komplement till övriga insatser inom hälso- och sjukvården.
Denna fråga måste prövas av sjukvårdshuvudmännen, som
ofta har begränsade resurser. Bidrag bör därför kunna fås
för de insatser som påtalats från den centrala
brottsofferfond, som nu föreslås bli inrättad.
Trygghetspaket, livvaktsskydd och bevakning av
gärningsmännen
Åtgärder för att skydda särskilt hotade kvinnor är en
viktig angelägenhet som måste utvecklas och förstärkas.
Försöksverksamhet med livvakt åt särskilt hotade kvinnor
pågår, samtidigt som Rikspolisstyrelsen har utvärderat
försöksverksamheten. Utvärderingen visar, att
livvaktsskyddet hittills endast använts i två fall. Däremot
har specialutrustade väskor, de s k trygghetspaketen, som
centern tidigare motionerat om och som tagits fram för akut
skydd mot olika former av våldsbrott, använts i ganska stor
omfattning. Det är viktigt att nödvändiga resurser ställs till
förfogande så att dessa verksamheter kan fortsätta.
Vi måste mer än tidigare fokusera förövaren, varför vi
anser det viktigt att komplettera skyddet så, att polisen
speciellt bevakar och kontrollerar männen som förföljer
kvinnorna. I detta avseende bör det vara naturligt att pröva
om elektronisk övervakning kan vara ett hjälpmedel i detta
sammanhang.
Kvinnojourer, brottsofferjourer och jourlägenheter
Kvinnojourerna och brottsofferjourerna är en mycket
stor tillgång för de drabbade kvinnorna och brottsoffren.
Tyvärr har jourerna länge haft små resurser till sitt
förfogande. Därför är det viktigt med statliga anslag till
jourverksamheten. Det är även nödvändigt att kommuner
och landsting ger jourerna stöd och hjälp med exempelvis
lokaler och utbildning. Samhället har ett gemensamt ansvar
att sörja för att tillräckliga resurser tillförs kvinno- och
brottsofferjourerna. Målet bör vara minst en
brottsofferjour i varje polisdistrikt och en kvinnojour i varje
kommun.
Det kan vara nödvändigt, att misshandlade kvinnor
söker sin tillflykt till kvinnojourer utanför den egna
kommunen, för att försvåra för förövaren att spåra kvinnan.
Detta leder ofta till komplikationer, när kvinnan ska söka
socialhjälp. Kommunen, i vilken kvinnojouren finns,
motsätter sig många gånger att betala för de kvinnor som
inte är skrivna i kommunen, eller har sin stadigvarande
bostad i kommunen. Ett sätt att lösa detta är att jämställa
vistelse i jourlägenhet med vistelse på sjukhus. Det är
synnerligen angeläget att dessa problem löses snabbt, varför
regeringen skyndsamt bör utreda detta och återkomma med
förslag till riksdagen.
Prostitution
Flertalet av de kvinnor som idag prostituerar sig har
blivit utsatta för sexuella övergrepp antingen i barndomen
eller senare. Många prostituerade lider av självförakt, har
allvarliga drogproblem eller lever i social misär. Några är
dessutom HIV-smittade.
För ca tio år sedan gjordes en större utredning om
prostitution. Denna ledde inte fram till krav på
kriminalisering. I första hand skulle sociala insatser sättas
in för att komma till rätta med prostitutionen. En
kriminalisering skulle motverka detta menade utredarna.
Eftersom problemen med prostitution fortfarande är
omfattande har förnyade krav ställts på kriminalisering.
Nya prostituerade har tillkommit. Det har bl.a. att göra
med att kvinnor från andra länder, t.ex från forna
Sovjetunionen, väljer att prostituera sig i vårt land framför
allt av ekonomiska skäl. Det är viktigt att försöka stävja
denna nya tendens.
Vi har tidigare krävt kriminalisering av könsköparna vid
prostitution. Kriminalisering av båda parter är ett annat
krav som ställts. Dessa olika krav har lett fram till en ny
prostitutionsutredning inom Socialdepartementets ram. Vi
menar att man i utredningen bör uppmärksamma det
faktum, att kvinnor i utökad utsträckning kommer till vårt
land för att prostituera sig.
Rättshjälp
Reglerna för allmän rättshjälp vid bodelning ändrades
senast i proposition 87/88:73. Reglerna blev därefter mer
restriktiva, vilket gjort att rättshjälp i bodelningsärenden i
praktiken avskaffats. Det är och kan inte ha varit
lagstiftarens mening att rättshjälp inte skall beviljas när det
förekommer övergrepp, misshandel, då maken/makan
undanhåller gemensamma tillgångar eller vägrar medverka
vid bodelning. Det är vår uppfattning att reglerna om
rättshjälp vid bodelningsärenden är alltför snäva och
behöver ses över. Denna fråga bör belysas av den kommitté
som regeringen tillsatt med uppgift att göra en översyn av
rättshjälpslagen.
Svenska kyrkan
En nära kontakt mellan kyrka och samhälle behövs för
att de kristna värderingarna skall ha möjlighet att göra sig
gällande i vårt land också i framtiden. Vårt kyrkosystem har
en mycket lång tradition och är djupt förankrat hos svenska
folket. Detta talar för ett fortsatt samband mellan kyrkan
och staten. Det ger också garantier för demokrati och
folkligt inflytande i kyrkan och gör att kyrkan kan vara en
folkkyrka öppen för alla.
De svenska frikyrkosamfunden spelar en viktig roll i vårt
samhälle och skall självklart få samhällets stöd på olika sätt.
Det finns ett gammalt och väletablerat kvinnoarbete
inom kyrkan. Det är kvinnor, som ivrigast och mest
handfast stöttar missionen. Det är kvinnor, som oftast finns
med i kyrkans barn- och ungdomsarbete och i arbete inom
kyrkans diakonala engagemang. Det är i praktiken kvinnor
som bär upp kyrkans faktiska funktioner och
verksamhetsformer på lokalplanet. I kyrkoråd och
kyrkofullmäktige finns numera ofta en majoritet av
kvinnor, men ju högre upp i beslutshierarkin man kommer,
desto färre kvinnor finns det med. Det innebär risk för att
kvinnoperspektivet och kvinnors speciella kompetens inte
beaktas.
Det dröjde ända till 1958 innan det blev tillåtet för
kvinnor att prästvigas och för många av de kvinnor som
numera finns som präster i alla stift har det inneburit kamp
och förödmjukelse. Få kvinnor har utnämnts till
kontraktsprostar och ännu finns ingen kvinna som biskop.
Det är viktgt att stödja och främja kvinnors engagemang i
kyrkans mångskiftande sammanhang.
I prop. 1993/94:115 föreslås att mandatperioden förlängs
till fyra år med början från och med 1994 års ordinarie val.
Sålunda skall de första ordinarie valen därefter hållas 1998.
Förslaget föranleder ändringar i regeringsformen och i
kommunallagen. Däremot har kyrkliga församlingar och
samfälligheter lämnats utanför. Enligt vår mening bör även
de kyrkliga mandatperioderna förlängas till fyra år. Något
skäl till att bibehålla treåriga mandatperioder finns inte,
bl.a. mot bakgrund av att några förslag till förändrade
relationer mellan kyrka och stat inte kan genomföras före
1998 års ordinarie riksdagsval.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i
beslutande församlingar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beräkning av
miljöskulden,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprättande av en plan för hur
miljöskulden betalas,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avveckling av
kärnkraften,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors betydelse för en
ekonomiskt uthållig utveckling i
utvecklingsländerna,3
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors integrering på
jordbruksområdet inom biståndet,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att
Förberedelsekommittén inför befolkningskonferensen
beaktar en helhetssyn på kvinnans situation inom
befolknings- och utvecklingsområdet,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors och mäns lika
rättigheter att medverka i utvecklingsarbetet för att uppnå
demokrati,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till politiska
kvinnorörelser,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnor som flyktingar,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar av
flyktingpolitiken,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mottagande och asyl till
våldtagna kvinnor,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetet med en strategi för
jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av EES-reglerna på
den svenska arbetsmarknaden,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnors roll i
totalförsvaret,5
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stimulans av kvinnors del i
tjänsteexport,2
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringsprojekt angående
arbetsorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning kring arbetets
organisation,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flexibel arbetstid,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att målet är att alla skall få
möjlighet till en arbetstid om 30 timmar i veckan, vilket ger
utrymme för 6 timmars arbetsdag,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny arbetstidsutredning i syfte
att sänka normalarbetstiden,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett könsneutralt
arbetsvärderingssystem,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionala resurscentra för
kvinnor,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riskvilligt kapital för kvinnors
företagande,2
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd och rådgivning för
turistnäringen,2
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tandvårdspersonal med
kvicksilverförgiftningssymptom skall få sin sjukdom erkänd
som arbetsskada,4
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utarbeta ett åtgärdsprogram
för likvärdig utbildning för flickor,6
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av lärar- och
rektorsutbildningarna i syfte att öka utrymmet för
kunskaper om flickors behov,6
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka kunskaperna om
forskningsresultat om metoder och pedagogik för flickors
inlärning,6
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade insatser för kvinno- och
jämställdhets- forskning,6
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förstärka de små och
medelstora högskolornas möjligheter att tillgodose
kvinnors behov av utbildning, kompetenshöjning och
distansutbildning,6
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i
jämställdhetslagstiftningen så att sexuella trakasserier i
skola/högre utbildning inryms i denna,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett nytt studiemedelssystem
måste utformas så att det tar hänsyn till kvinnors
förutsättningar,4
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa upp och utvärdera
högskolornas sektorsövergripande forskning,6
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktade utbildningsinsatser för
kvinnor vars arbetsuppgifter rationaliseras bort,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett kretsloppsanpassat
jordbruk,1
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett system där kvalitetsprodukter
premieras,1
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anpassning av livsmedelslagen
till småskalig och ekologisk livsmedelsproduktion,7
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundpension,4
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samhällets ansvar för de
hemlösa,8
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vårdnadsbidraget bör
utformas så att det reellt ökar småbarnsföräldrarnas
möjlighet till förkortad arbetstid,8
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att avdrag för
barnomsorgskostnad bör få göras för alla former av
barnomsorg,8
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning kring kvinnors
hälsa,8
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om informationsmedel till
kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande
droger och tobak,8
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att utvärdera statens
stöd till idrotten och vidta åtgärder för likvärdigt stöd till
kvinnoidrott,9
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att öka forskning om
missbruk, dopingmedel och anorexia inom idrotten och
befria idrotten från dessa avarter,9
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning, grund- och
vidareutbildning om kvinnomisshandelns orsaker och
verkningar,10
48. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av 16 kap. 10 b §
brottsbalken,10
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handläggning vid
våldtäktsfall,10
50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trygghetspaket och
livvaktsskydd,10
51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om våldtäktskliniker, terapi- och
rehabiliterings- insatser,8
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att jämföra vistelse
i jourlägenhet med vistelse på sjukhus,8
53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prostituerade från andra
länder,8
54. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna för rättshjälp
vid bodelning,10
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan
kyrka och stat,11
56. att riksdagen beslutar att ändra kyrkolagens
bestämmelser om valperioder för kyrkliga val till fyra
år.11
Stockholm den 25 januari 1994
Karin Starrin (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Christina Linderholm (c)
Rosa Östh (c)
Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Gunhild Bolander (c)
Ulla Tillander (c)
Marianne Andersson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Stina Eliasson (c)
Karin Israelsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Ingrid Skeppstedt (c)
1 Yrkandena 2, 3, 36 och 37 hänvisade till JoU
2 Yrkandena 4, 16, 24 och 25 hänvisade till NU
3 Yrkandena 5--10 hänvisade till UU
4 Yrkandena 11, 12, 26, 33 och 39 hänvisade till SfU
5 Yrkande 15 hänvisat till FöU
6 Yrkandena 27--31 och 34 hänvisade till UbU
7 Yrkande 38 hänvisat till LU
8 Yrkandena 40--44 och 51--53 hänvisade till SoU
9 Yrkandena 45 och 46 hänvisade till KrU
10 Yrkandena 47--50 och 54 hänvisade till JuU
11 Yrkandena 55 och 56 hänvisade till KU