Jämställdhetslagen som trädde i kraft 1 jan 1992 siktar
till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet.
Paragraferna 4--14 beskriver att det ska ske ett målinriktat
arbete och reglerar olika aktiva åtgärder från arbetsgivarens
sida för att uppnå detta.
Arbetsgivare, som har minst 10 anställda, skall varje år
upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete som beskriver
de åtgärder som är behövliga på arbetsplatsen och hur man
avser att åtgärda dessa. Lagen ålägger arbetsgivaren att
bl.a. redovisa hur man ska förbättra arbetsförhållanden att
lämpa sig både för kvinnor och män och hur man genom
lämpliga åtgärder främjar en jämn fördelning mellan
kvinnor och män i skilda typer av arbeten, vidare skall
arbetsgivaren underlätta för både kvinnliga och manliga
arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap.
De nedskärningar som gjorts i den offentliga sektorn har
gjort att kvinnor blivit arbetslösa. Många arbetsgivare har
förändrat tjänster från heltid till deltid vilket främst drabbat
kvinnor. Det finns också ett antal fall där kvinnor som varit
borta från arbetet p.g.a. föräldraledighet förlorat jobbet.
Det är också vanligt att män, i rädsla för att bli åsidosatta
på arbetsplatsen, inte har tagit ut någon föräldraledighet.
Mycket tyder på att målen och intentionerna med lagen inte
kunnat uppfyllas.
Vi anser därför att det behövs en uppföljning och
utvärdering av om, och hur, arbetsgivare har följt lagen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en uppföljning och utvärdering
av jämställdhetslagen.
Stockholm den 25 januari 1994
Birthe Sörestedt (s)
Ines Uusmann (s)