Nuvarande jämställdhetslag som trädde i kraft 1 januari
1992 är liksom den gamla lagen dispositiv.
Arbetsmarknadens parter har möjlighet att teckna avtal
som inte når upp till lagens nivå. Det är inte
tillfredsställande och borde ha förändrats när den nya lagen
infördes.
Trots att den nya lagen endast varit i kraft i två år måste
den ändå förändras på grund av denna stora brist.
Möjligheten att teckna avtal som avviker från lagen skall
endast få ske när avtalet sträcker sig längre än lagens krav.
JämO bör få rätt att använda sig även av annan
lagstiftning än jämställdhetslagen.
I de fall Jämställdhetsombudsmannen driver ett ärende
till domstol är JämO begränsad till att åberopa
jämställdhetslagen som grund för talan. I många ärenden
kan det emellertid vara aktuellt att åberopa ytterligare
grunder för processen. Ett ärende kan alltså innehålla en
kombination av brott mot olika lagar och kollektivavtal
liksom enskilt anställningsavtal. I flera fall kan det således
föreligga brott såväl mot jämställdhetslagen som
föräldraledighetslagen och lagen om anställningsskydd.
Fristående ombud åberopar givetvis samtliga aktuella
grunder till stöd för talan. Med hänsyn till JämO:s
begränsning till att endast kunna åberopa
jämställdhetslagen som grund kan anmälaren bli sämre
företrädd i de fall JämO driver ärendet.
JämO bör få möjlighet att använda sig av ombud
Att driva ett ärende till domstol innebär ett omfattande
och resurskrävande utredningsarbete. Även inför en
bedömning av om en process skall inledas måste en
omfattande utredning ske. Genom en eventuell process åtar
sig också myndigheten att svara för motpartens
rättegångskostnader. I vissa fall bör JämO kunna anlita
utomstående ombud och då åta sig att svara för
kostnaderna.
JämO bör få uttala sig över hela samhällsområdet
Jämställdhetslagen är begränsad till arbetslivet. Med
lagens utformning är denna begränsning motiverad. En helt
annan sak är egentligen inom vilket område som JämO skall
verka. Allmänheten har redan i dag den föreställningen att
JämO bevakar jämställdhetssträvanden inom hela
samhällslivet. Varje år får JämO in en mängd förfrågningar
utanför arbetslivet, exempelvis inom utbildningsväsendet,
idrottsrörelsen, familjelivet, skatte- och bidragsregler och
försäkringsvillkor. JämO blir även kontaktad i frågor som
rör annan lagstiftning med jämställdhetsanknytning,
särskilt föräldraledighetslagen.
Förordningen med instruktion för
Jämställdhetsombudsmannen är så utformad att JämO
endast bör agera i frågor som rör jämställdhet inom
arbetslivet. I vissa fall har JämO ansett att en fråga har haft
en sådan anknytning till arbetslivet att den ändock bör tas
upp till diskussion. Detta har främst rört frågor inom
utbildningsväsendet.
Även om lagens utformning inte ändras till att avse
områden utanför arbetslivet borde JämO:s uppgifter
utvidgas till att avse bevakning av jämställdhetsfrågor inom
samhällslivet i dess helhet. Med eventuellt negativa
uttalanden som enda sanktion är det svårt att se några
närmare betänkligheter mot en sådan ordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förändring av
jämställdhetslagens dispositivitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av
annan lagstiftning än jämställdhetslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av
ombud,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om JämO:s rätt att få uttala sig över
hela samhällsområdet.
Stockholm den 24 januari 1994
Rose-Marie Frebran (kds)
Stefan Attefall (kds)