Sexuella trakasserier är ett dolt, men vanligt, problem på
många arbetsplatser. Detta framgick mycket tydligt av den
stora enkät som JämO genomförde för några år sedan.
Det är nödvändigt att ett förbud mot sexuella
trakasserier införs i jämställdhetslagen. Den reglering som
finns i brottsbalken och arbetsmiljölagen räcker inte för att
komma till rätta med problemet.
Arbetsmiljölagen är mycket allmänt hållen. Vad
beträffar brottsbalkens regler finns det inte, och kan inte
heller i framtiden förväntas, tillräckliga resurser hos polis
och åklagare för att prioritera dessa brott. Det var ett
misstag att inte, i samband med att den nya
jämställdhetslagen antogs, genomföra
jämställdhetsutredningens förslag om förbud mot
ovälkomna krav eller förslag om sexuellt tillmötesgående
förenade med hot eller löften.
Det misstaget bör korrigeras nu. Jämställdhetslagen
föreslogs, då den var under utredning, inkludera också
utbildningsområdet. För att kunna beivra sexuella
trakasserier vid bl.a. högskolor och universitet bör lagen
vidgas till utbildningsområdet.
Skadestånd
Bestämmelsen i jämställdhetslagens 25 § andra stycket
innebär att ett skadestånd för diskriminering av mer än en
person skall bestämmas som om bara en av dem
diskriminerats. Skadeståndet skall delas lika.
Denna bestämmelse uppfyller sannolikt inte EG-rättens
krav på effektiva och avskräckande sanktioner. Regeln om
att skadeståndet skall bestämmas som om bara en blivit
diskriminerad bör därför tas bort. Sverige riskerar i annat
fall att fällas för brott mot EES-avtalet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i jämställdhetslagen att förbud mot sexuella
trakasserier införs i lagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om delat skadestånd till fler som
diskriminerats.
Stockholm den 21 januari 1994
Bengt Hurtig (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)