Sexuella trakasserier är ett dolt, men vanligt, problem på många arbetsplatser. Detta framgick mycket tydligt av den stora enkät som JämO genomförde för några år sedan.
Det är nödvändigt att ett förbud mot sexuella trakasserier införs i jämställdhetslagen. Den reglering som finns i brottsbalken och arbetsmiljölagen räcker inte för att komma till rätta med problemet.
Arbetsmiljölagen är mycket allmänt hållen. Vad beträffar brottsbalkens regler finns det inte, och kan inte heller i framtiden förväntas, tillräckliga resurser hos polis och åklagare för att prioritera dessa brott. Det var ett misstag att inte, i samband med att den nya jämställdhetslagen antogs, genomföra jämställdhetsutredningens förslag om förbud mot ovälkomna krav eller förslag om sexuellt tillmötesgående förenade med hot eller löften.
Det misstaget bör korrigeras nu. Jämställdhetslagen föreslogs, då den var under utredning, inkludera också utbildningsområdet. För att kunna beivra sexuella trakasserier vid bl.a. högskolor och universitet bör lagen vidgas till utbildningsområdet.
Skadestånd
Bestämmelsen i jämställdhetslagens 25 § andra stycket innebär att ett skadestånd för diskriminering av mer än en person skall bestämmas som om bara en av dem diskriminerats. Skadeståndet skall delas lika.
Denna bestämmelse uppfyller sannolikt inte EG-rättens krav på effektiva och avskräckande sanktioner. Regeln om att skadeståndet skall bestämmas som om bara en blivit diskriminerad bör därför tas bort. Sverige riskerar i annat fall att fällas för brott mot EES-avtalet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jämställdhetslagen att förbud mot sexuella trakasserier införs i lagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat skadestånd till fler som diskriminerats.
Stockholm den 21 januari 1994 Bengt Hurtig (v) Elisabeth Persson (v) Björn Samuelson (v) Gudrun Schyman (v)