Studerande vid universitet och högskolor omfattas inte av den nuvarande jämställdhetslagen.
Det innebär bl a att förbudet mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen inte gäller för dem som studerar.
Studenternas arbetsmiljö vid universiteten och högskolorna skiljer sig inte nämnvärt från det som gäller inom arbetslivet f ö. Det är därför svårt att se något bärande skäl till varför inte jämställdhetslagen också skall gälla här.
Att sexuella trakasserier i hög grad förekommer vid universiteten har bekräftats av undersökningar som bl a studentkårerna vid universiteten i Göteborg och Stockholm låtit göra.
När jämställdhetslagen senast reviderades 1992 avvisades tanken på att låta lagen även omfatta dem som studerar, med hänvisning till att det är en arbetsrättslag och att den därför inte borde ha annan omfattning än vad som gäller för övriga arbetsrättslagar.
Genom vissa tillägg i högskolelagen och i arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter har visserligen positionerna i någon mån flyttats fram men inte tillräckligt för att motsvara det förbud som finns i arbetsmiljölagen.
Även om man kan ha viss förståelse för att det kan finnas lagtekniska problem med att låta jämställdhetslagen ha en annan omfattning än övriga arbetsrättslagar, väger det inte tillräckligt starkt för att man skall avstå ifrån att förbjuda sexuella trakasserier även vid våra högskolor.
Då bör i så fall istället övervägas att införa ett sådant förbud i någon av de andra lagar som redan gäller för de studerande t ex arbetsmiljölagen eller högskolelagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att förbudet om sexuella trakasserier på arbetsplatsen gäller även studerande vid universitet och högskolor.
Stockholm den 19 januari 1994 Roland Larsson (c)