med anledning av prop. 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
I propositionen lämnar regeringen förslag till hur den
fortsatta reformeringen av A-kassan skall genomföras. Det
är i stort ett bra förslag. Att A-kassan nu blir allmän och
obligatorisk är något som vi i folkpartiet liberalerna länge
har arbetat för. Det finns dessutom ett behov till
reformering då hela systemet går med ett mycket stort
underskott.
Vad som fattas i propositionen är dock åtgärder för att
komma till rätta med ett av de större problemen både vad
gäller arbetslöshetsförsäkringen och
arbetsmarknadspolitiken i stort. Det gäller problemet med
att det tar alldeles för lång tid för en arbetslös att komma in
i en aktiv åtgärd. Kunde man komma bort från detta
problem så skulle mycket pengar sparas både i
arbetslöshetsförsäkringen och för samhället i stort då den
enskilde arbetslöse ej i samma grad riskerar att slås ut från
arbetsmarknaden.
I dag har det snarare blivit regel än undantag att det går
väldigt lång tid från det att man blivit arbetslös till dess att
man blir erbjuden en åtgärd. Det kan gå så långt som att
man bara har 50 dagar kvar på sin ersättningsperiod innan
man erbjuds en åtgärd. Detta är inte bra då den arbetslöse
redan har hunnit bli långtidsarbetslös med de sociala
sidoeffekter det innebär innan samhället engagerar sig för
den arbetslöse. Risken är uppenbar att den enskilde tappar
förankringen med arbetslivet och därigenom får en lång väg
tillbaka till arbete i den öppna marknaden.
Detta tillvägagångssätt har blivit helt dominerande i
debatten när det gäller synen på antalet ersättningsperioder
samt ersättningsperiodernas längd. Man utgår från att en
arbetslös skall gå med kontantersättning i 300 dagar för att
sedan erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. När
sedan åtgärden är slut är det dags för ersättning igen osv.
Enligt min mening måste denna syn på
arbetslöshetsförsäkringen brytas. Jag föreslår att den
arbetslöse skall ha en rättighet att få och en skyldighet att
acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom två
månader efter det att arbetslösheten började. Detta ställer
krav på både den arbetslöse och arbetsförmedlingen att på
ett snabbt och smidigt sätt finna en arbetsmarknadspolitiskt
lämplig åtgärd som förhindrar att den enskilde individen
kommer allt för långt bort från den ordinarie
arbetsmarknaden. Den arbetslöse behåller kontakt med
arbetslivet samtidigt som arbetsuppgifter som gagnar
samhället blir gjorda vilket är bra för samhällsekonomin.
I lagen om arbetslöshetsförsäkring samt i lagen om
kontant arbetsmarknadsstöd bör det därför skrivas in två
nya paragrafer på ställe som regeringen finner det lämpligt,
med följande innebörd:Den försäkrade/sökande skall av
arbetsförmedlingen erbjudas en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd senast 60 dagar efter det att han/hon anmält sig som
arbetssökande vid arbetsförmedlingen.Den
försäkrade/sökande är skyldig att acceptera ett erbjudande
om arbetsmarknadspolitisk åtgärd enligt x §. Om den
försäkrade/sökande ej gör detta skall han/hon avstängas
från arbetslöshetsförsäkringen/det kontanta
arbetsmarknadsstödet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar
i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd med den innebörd som anförts i
motionen.