I propositionen lämnar regeringen förslag till hur den fortsatta reformeringen av A-kassan skall genomföras. Det är i stort ett bra förslag. Att A-kassan nu blir allmän och obligatorisk är något som vi i folkpartiet liberalerna länge har arbetat för. Det finns dessutom ett behov till reformering då hela systemet går med ett mycket stort underskott.
Vad som fattas i propositionen är dock åtgärder för att komma till rätta med ett av de större problemen både vad gäller arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken i stort. Det gäller problemet med att det tar alldeles för lång tid för en arbetslös att komma in i en aktiv åtgärd. Kunde man komma bort från detta problem så skulle mycket pengar sparas både i arbetslöshetsförsäkringen och för samhället i stort då den enskilde arbetslöse ej i samma grad riskerar att slås ut från arbetsmarknaden.
I dag har det snarare blivit regel än undantag att det går väldigt lång tid från det att man blivit arbetslös till dess att man blir erbjuden en åtgärd. Det kan gå så långt som att man bara har 50 dagar kvar på sin ersättningsperiod innan man erbjuds en åtgärd. Detta är inte bra då den arbetslöse redan har hunnit bli långtidsarbetslös med de sociala sidoeffekter det innebär innan samhället engagerar sig för den arbetslöse. Risken är uppenbar att den enskilde tappar förankringen med arbetslivet och därigenom får en lång väg tillbaka till arbete i den öppna marknaden.
Detta tillvägagångssätt har blivit helt dominerande i debatten när det gäller synen på antalet ersättningsperioder samt ersättningsperiodernas längd. Man utgår från att en arbetslös skall gå med kontantersättning i 300 dagar för att sedan erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. När sedan åtgärden är slut är det dags för ersättning igen osv.
Enligt min mening måste denna syn på arbetslöshetsförsäkringen brytas. Jag föreslår att den arbetslöse skall ha en rättighet att få och en skyldighet att acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom två månader efter det att arbetslösheten började. Detta ställer krav på både den arbetslöse och arbetsförmedlingen att på ett snabbt och smidigt sätt finna en arbetsmarknadspolitiskt lämplig åtgärd som förhindrar att den enskilde individen kommer allt för långt bort från den ordinarie arbetsmarknaden. Den arbetslöse behåller kontakt med arbetslivet samtidigt som arbetsuppgifter som gagnar samhället blir gjorda vilket är bra för samhällsekonomin.
I lagen om arbetslöshetsförsäkring samt i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd bör det därför skrivas in två nya paragrafer på ställe som regeringen finner det lämpligt, med följande innebörd:Den försäkrade/sökande skall av arbetsförmedlingen erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast 60 dagar efter det att han/hon anmält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen.Den försäkrade/sökande är skyldig att acceptera ett erbjudande om arbetsmarknadspolitisk åtgärd enligt x §. Om den försäkrade/sökande ej gör detta skall han/hon avstängas från arbetslöshetsförsäkringen/det kontanta arbetsmarknadsstödet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd med den innebörd som anförts i motionen.
Stockholm den 5 maj 1994 Kjell-Arne Welin (fp)