För vanligt folk är det uppenbart att man måste ta ett
personligt ansvar för sina handlingar och underlåtenheter.
Den här självklarheten gäller dock inte för samhällets
toppar, t ex inom politik, myndigheter och inom finans- och
bankvärlden.
Friheten från ansvar kan vara lagstiftad, vara en följd av
mygel eller avtal eller ta sig uttryck i s k fallskärmsavtal eller
förmånliga avgångsvederlag och pensioner.
Personlig frihet är inte en frihet från ansvar utan just en
frihet under ansvar. Om den personliga friheten inte
samtidigt innebär ett personligt ansvar blir den meningslös.
Reglerna och förutsättningarna måste ändras så att det
går att utkräva ett personligt ansvar av etablissemangets
företrädare, ledande befattningshavare, inom den
offentliga sektorn, t ex kommunalråd, landstingsråd,
chefstjänstemän, höga ämbetsmän, höga domare.
Detsamma bör gälla för ledamöter i bankstyrelser,
försäkringsbolag och inom andra verksamheter där
samhället ställt upp särskilda aktsamhetskrav för
verksamheten. Fallskärmsavtal bör inte tillåtas i sådana
verksamheter.
Åtgärder mot fallskärmsavtal
I stat, kommun, organisationer och i näringslivet
förekommer s k fallskärmsavtal för chefer,
styrelseledamöter och andra ledande befattningshavare.
Fallskärmsavtalen är ofta mycket förmånliga med olika
former av ersättningar, pensioner, pensionsutfästelser och
andra förmåner som kan vara tidsbegränsade eller på
livstid. Dessa vederlag är ofta skönsmässigt utformade och
avtalade inom ramen för en svågerpolitik, som rimligtvis
inte hör hemma i skattesubventionerade verksamheter.
I sammanhanget är det viktigt att klargöra skillnaden
mellan avgångsvederlag och fallskärmsavtal.
Avgångsvederlag eller s.k. fallskärmar för höga chefer
måste av konkurrensskäl sannolikt finnas även inom
offentlig verksamhet. Dessa vederlag måste dock dels vara
rimliga (max. två årslöner), dels öppet redovisas.
Avgångsvederlag grundar sig ofta på kollektivavtal som
i fallet med kommunalt anställda chefer. De är klart och
tydligt formulerade och inte stötande för den allmänna
rättskänslan, eftersom de inte är mer förmånliga än de avtal
många privat anställda har genom LAS.
Fallskärmsavtal däremot grundas inte på ett speciellt
regelsystem, utan avtalas individuellt från fall till fall. Dessa
kan till synes få gigantiska konsekvenser i händelse av att
de utfaller. Det mest flagranta exemplet, som behandlats i
pressen, torde vara Nordbanken.
Skulle några av de gynnade veckla ut sina fallskärmar för
att segla i väg med någon eller några miljoner på grund av
detta, så är det vad vi får betala för tidigare synders skull.
Det viktigaste är att de personer som blir kvar tar sitt
moraliska ansvar och kvarstår i organisationerna som goda
exempel.
I motionen föreslås olika, i vissa fall alternativa, åtgärder
för att komma till rätta med problemet med fallskärmsavtal.
Utgångspunkten är inte de fallskärmsavtal som redan är
utbetalda, utan de som kan komma att utbetalas.
Vad kan göras?
I princip finns följande metoder för att komma åt
fallskärmsavtalen:
1. Att ogiltigförklara avtalen genom en särskild lag,
direkt eller indirekt.
2. Att beskatta ersättning som följer av fallskärmsavtal
på ett särskilt sätt. I och för sig skulle man kunna tänka sig
ett slags särskild skatt, skattesats, på ersättning som med
hänsyn till sin storlek och övriga omständigheter i avtalet ter
sig stötande för det allmänna rättsmedvetandet och som
utgår till person som medverkat i åtgärder som i inte
obetydlig omfattning bidragit till skada för samhället och
skattebetalarna.
3. Att regler skapas så att fallskärmsavtalen blir
offentliga. Bo Lundgren har låtit utfärda riktlinjer för
anställningsvillkor avseende ledningen i statligt ägda
kreditinstitut och vissa andra bolag inom
Finansdepartementets ansvarsområde. Förutom att
principer anges för lön, uppsägningstid, avgångsvederlag
och avräkning av vederlaget sägs följande om
offentliggörandet: ''Lön och övriga anställningsvillkor för
VD och övriga i institutets ledning bör redovisas i
årsberättelsen. Anteckning om att statens villkor följts bör
finnas.'' Dessa riktlinjer avser främst Gota, Nordbanken,
SBAB och Securum.
4. Att använda ekonomiska styrmedel där sådana är
möjliga. Organisationer, banker och andra får bidrag och
stöd från staten. Stödet skulle kunna villkoras av att
mottagaren inte tillämpar fallskärmsavtal eller att bidraget
minskas med nuvärdet av fallskärmsavtalet. Även
kommuner och landsting får statsbidrag.
Vad bör göras?
I fråga om punkt 1 kan man tänka sig en konstruktion
som utgår från avtalslagens 36 § om jämkning av avtal och
som bygger på i huvudsak detsamma som står i punkt 2
ovan. Alltså att sådana otillständiga avtal får jämkas. Det
ger då arbetsgivaren, banken (i Nordbankens fall staten) en
möjlighet att begära nedsättning, jämkning, av belopp ända
ned till 0 om det befinnes rimligt. Av anständighetsskäl bör
det vara så att jämkningen grundas på omständighet som
arbetsgivaren inte kände till. Retroaktiviteten torde inte
vara något problem från rättslig synpunkt. Jämkningsregeln
blir av arbetsrättlig natur, men den här typen av chefer som
det rör sig om är ju som regel inte skyddade av arbetsrätten.
Anledning till en sådan lagändring är ju naturligtvis att
nuvarande lagar inte räcker och att man helt enkelt måste
göra något.
Om den nuvarande avtalslagen inte räcker till så måste
en särskild lag om jämkning av otillbörliga avtalsvillkor i s
k fallskärmsavtal med retroaktiv verkan skapas. I och för sig
kan retroaktiviteten te sig tveksam.
Inom stat och kommun bör det finnas goda möjligheter
att genom särskild lagstiftning förbjuda s k fallskärmsavtal
eller i vart fall att reglera företeelsen närmare.
Beskattningsmetoden har sina uppenbara nackdelar och
blir närmast av konfiskatorisk art.
Uppenbarligen bör fallskärmsavtalen offentliggöras.
Förutsättningarna för detta måste redas ut.
Utredningen bör även undersöka möjligheterna att
koppla ihop de kollektivanställdas skadestånd vid
oberättigad uppsägning med villkoren i företagsledningens
fallskärmar.
Att villkora bidrag och annat stöd, t ex genom krav på
offentlighet av fallskärmsavtal eller minskning, justering, av
bidraget med hänsyn till nuvärdet av fallskärmsavtalet har
sina uppenbara fördelar. En sådan åtgärd kommer också att
uppfattas positivt av allmänheten, skattebetalarna. Den
som inte vill lämna ut uppgifter om fallskärmsavtal skall inte
erhålla något statsbidrag eller stöd på annat sätt från staten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det måste skapas bättre
förutsättningar för att utkräva ett personligt ansvar hos
personer med ledande befattningar inom den offentliga
sektorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det måste skapas bättre
förutsättningar för att utkräva ett personligt ansvar hos
ledamöter i bankstyrelser, försäkringsbolags styrelser eller
ledamöter i styrelser, eller hos annan ledande
befattningshavare i sådan verksamhet där samhället ställt
upp särskilda aktsamhetskrav för verksamheten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot
s k fallskärmsavtal eller andra generösa former av förmåner
för ledande befattningshavare inom den offentliga sektorn,
stat eller kommun,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot
fallskärmsavtal eller andra generösa former av förmåner för
ledande befattningshavare i banker, försäkringsverksamhet
eller annan verksamhet där samhället genom lag eller på
annat sätt ställt upp särskilda aktsamhetskrav för
verksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär att det tillsätts en
särskild utredning med uppgift att utreda frågan om
fallskärmsavtal och föreslå åtgärder mot företeelsen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna att
ogiltigförklara fallskärmsavtal genom särskild lagstiftning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa särskilda regler som
förbjuder fallskärmsavtal inom offentlig verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa särskilda regler som
förbjuder fallskärmsavtal inom företag som helt eller delvis
ägs av stat eller kommun,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa särskilda regler som
förbjuder fallskärmsavtal inom kommun och landsting,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
att offentliggöra alla fallskärmsavtal,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att villkora bidrag och annat stöd
till organisationer, banker, kommuner och andra
inrättningar i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att statens bidrag och annat stöd
till organisationer, banker, kommuner och andra
inrättningar skall minskas med hänsyn till nuvärdet av
förekommande fallskärmsavtal hos mottagaren eller
förekomsten av fallskärmsavtal,
13. att riksdagen hos regeringen begär att fallskärmsavtal
för offentliganställda omedelbart offentliggörs och
omförhandlas.
Stockholm den 25 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Simon Liliedahl (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Claus Zaar (nyd)