EES-avtalet, som trädde i kraft vid årsskiftet, omfattar
bl.a. ett arbetsrättsligt direktiv om överlåtelse av företag
(77/187). Direktivet bygger på tanken att anställdas avtal
vid ett överlåtet företag automatiskt skall övergå till
anställningar hos den nye innehavaren av företaget. I EES-
propositionen antog regeringen ståndpunkten att svensk
rätt uppfyller direktivets krav. Riksdagen accepterade
synsättet och några särskilda lagstiftningsåtgärder blev
därför inte aktuella.
Ställningstagandet var felaktigt. På flera punkter
uppfyller inte svensk rätt direktivets krav. Redan begreppet
företagsöverlåtelse har i svensk rätt en snävare innebörd än
i direktivet. Vidare får en överlåtelse enligt direktivet inte
utgöra grund för uppsägning hos vare sig överlåtaren eller
förvärvaren. I anställningsskyddslagen är överlåtelsen
däremot skäl för arbetsgivaren att åberopa arbetsbrist och
vidta uppsägningar. Dessutom finns inte, som föreskrivs i
direktivet, någon skyldighet för förvärvaren att överta de
anställda med samma individuellt avtalade
anställningsvillkor som de hade hos överlåtaren. Inte heller
för kollektivt avtalade anställningsvillkor finns i svensk rätt
ett absolut skydd på det sätt som fordras i direktivet.
De 12 EG-staterna har alla funnit det nödvändigt att
göra olika förändringar i sitt regelsystem på grund av
direktivet. Även Finland och Norge har infört lagändringar
med anledning av direktivet. Enligt vår mening måste
självklart även Sverige vidta de åtgärder som är nödvändiga
för att förverkliga den integration, som EES-avtalet åsyftar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
lagstiftning med anledning av direktiv 77/187/EEG som
omfattas av EES-avtalet.
Stockholm den 24 januari 1994
Britta Sundin (s)
Gunnar Thollander (s)
Monica Widnemark (s)
Jarl Lander (s)
Kaj Larsson (s)