De permitteringsregler som infördes 1 januari 1985 har i
praktiken försämrat anställningstryggheten för många
arbetstagare och samtidigt skapat stora problem i många
företag.
På grund av detta stelbenta regelverk blir i dag många
arbetstagare varslade och förlorar sina anställningar i stället
för att bli permitterade en kortare period.
Friare permitteringsregler skulle kunna få många
positiva följdverkningar. Först och främst därför att trycket
på arbetsgivaren att behöva göra definitiva friställningar
lättar. I dag är det så att långa varseltider i kombination med
osäkerhet inför framtiden innebär att ingreppen kan bli
onödigt överdrivna.
En annan aspekt är den sociala. Vid friställning drabbas
med definitiv verkan en grupp av de anställda. Andra sitter
kvar i orubbat bo. Denna splittring av arbetskamrater kan
uppfattas som orättvis.
Alternativet permittering vid försämrad sysselsättning
innebär t.ex. allmän korttidsvecka eller periodvis
helstängning av arbetsplatsen. En annan form är rullande
permittering där de anställda turas om att vara temporärt
friställda. Olika branscher skulle också kunna ha
verksamhetsanpassade system. I dag kan rent absurda
friställningar bli följden av de turordningsregler som gäller.
Trots att företagaren har arbete för en viss yrkeskategori
måste denna ingå i den krets som skall varslas för
uppsägning.
Gemensamt kännetecken vid permittering är att
samtliga berörda solidariskt delar konsekvenserna av
arbetsbrist -- liksom hoppet om att sysselsättningsläget snart
skall förbättras.
Dessa aspekter har hitintills inte berörts av den
arbetsrättsliga kommittén.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om närmare utredning om
konsekvenserna av en återgång till tidigare regler för
permittering.
Stockholm den 25 januari 1994
Lars Biörck (m)
Lars Björkman (m)