Arbetsdomstolen är en s.k. partssammansatt domstol.
Partssammansatta domstolar är fristående från de allmänna
underrätterna och utgör s.k. specialdomstolar. Eftersom
Arbetsdomstolen är högsta instans inom arbetsrätten, finns
ingen rätt att föra någon talan mot dess domar.
Syftet med fristående domstolar är att de skall tillämpa
de särskilda regler som gäller inom ett visst rättsligt område.
AD skall genom sin sammansättning vara särskilt lämpad
att avgöra arbetsrättsliga tvister.
Arbetsdomstolens ursprungliga uppgift var
huvudsakligen att tolka kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens parter. En del av detta var att snabbt
avgöra mål om olovliga strejker. I och med den omfattande
arbetsrättsliga lagstiftning som tillkom huvudsakligen under
1970-talet förändrades arbetsdomstolens karaktär. Den
blev dömande instans också i mål som behandlade enskildas
rätt. Det finns skäl att uttrycka starka betänkligheter mot
att en partssammansatt domstol avgör mål som rör
förhållanden mellan en enskild och någon av eller båda de
parter som är representerade i domstolen, i all synnerhet
som överprövningsrätt inte föreligger. Det finns därför skäl
att utreda formerna för ett överförande av arbetsrättsliga
frågor till allmän domstol i syfte att stärka den enskildes
rättsliga ställning.
I proposition 1991/92:84 om ändring i lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister m.m. föreslogs en rad
åtgärder i syfte att förbättra AD:s arbetssituation. Ett av
förslagen innebar att vissa mål skulle prövas i annan ordning
än enligt arbetstvistlagen. Dessutom uttalades i
propositionen avsikten att återkomma till frågorna om en
förstärkning av AD och vilka målkategorier som borde
kunna prövas av domstolen som första instans.
Frågan om vilka målkategorier som skall kunna prövas
av domstolen står alltjämt öppen, ett förhållande som
påtalas i en skrivelse den 25 juni 1992 från AD till
regeringen. Enligt AD:s uppfattning är det angeläget att
denna fråga får en slutgiltig lösning. Man kan möjligen
hävda att det faktum att de i arbetsdomstolen företrädda
parternas samstämmiga uppfattning att det inte finns
anledning att vidta ytterligare ändringar i
rättegångsordningen för arbetstvister skulle utgöra en
anledning att inte genomföra någon förändring. En sådan
inställning tar dock inte hänsyn till att en handläggning av
denna typ av mål inom de allmänna domstolarna garanterar
den enskilde större rättssäkerhet. Redan nu handlägger de
allmänna domstolarna som första instans mål som rör
enskilda anställda i företag som saknar kollektivavtal,
liksom mål där den enskilde inte stöds av sin fackliga
organisation. I dessa fall utgör AD den enda
prövningsinstansen. Ett överförande till allmän domstol av
alla mål som rör enskildas förhållanden på arbetsplatserna
skulle därför innebära en enhetlig handläggning av sådana
mål, vilket vore till gagn för rättssäkerheten.
Det finns således skäl att utreda formerna för ett
överförande av arbetsrättsliga frågor till de allmänna
domstolarna i syfte att stärka den enskildes rättsliga
ställning. Därigenom skulle arbetsdomstolen återges sin
ursprungliga roll.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av arbetsrättsliga
tvistemål till allmän domstol.
Stockholm den 24 januari 1994
Jan Backman (m)
Per Stenmarck (m)