Lagen om anställningsskydd (LAS) förändrades från den
1 januari 1994 på en rad väsentliga punkter till följd av den
översyn som ägt rum. Den tillsatta utredningen gjorde ett
på alla vis väl dokumenterat underlag men en del av
förslagen till reformer förblev mycket försiktiga.
Det är beklagligt att man i detta sammanhang ej kunnat
nå fram till mer långtgående och genomgripande reformer
i syfte att skapa regler och lagar som är enkla och rimliga
och som verkligen främjar intresset av att anställa och skapa
arbetstillfällen.
Det är därför, enligt min mening, nödvändigt att man på
följande punkter gör ytterligare förändringar.
Arbetstagarbegreppet
Den som i ett rättsförhållande åberopar ett F-skattebevis
skall aldrig kunna betraktas som arbetstagare. Detta skulle
leda till en ökad tydlighet avseende arbetstagarbegreppet,
eftersom F-skattebeviset är ett mycket klart tecken på att
innehavaren är näringsidkare och inte arbetstagare.
Turordning vid uppsägning
Det är ett steg i rätt riktning att två nyckelpersoner skall
kunna undantagas från turordningen vid arbetsbrist. Detta
är dock inte tillräckligt, frikretsen bör omfatta en tredjedel
av de anställda inom varje turordningskrets.
Enligt min uppfattning bör dock turordningsreglerna
slopas helt och ansvaret föras över på arbetsgivaren. Det är
arbetsgivaren som ansvarar för verksamheten i dess helhet
och som har såväl ansvar som kompetens att fatta beslut
rörande uppsägning vid arbetsbrist. För att skapa skydd för
arbetstagare med lång anställning kan lösningar som lång
uppsägningstid eller en form av försäkringssystem vara
alternativen till dagens rigida lagstiftning.
Sanktionsregler
Brott mot arbetsrättsliga lagar bör inte bedömas hårdare
än andra brott av samma karaktär. Storleken på de
normerade skadeståndsbeloppen är för höga och bör
sänkas. Det bör dessutom införas ''skäliga''
skadeståndsbelopp för arbetsgivare som gjort sig skyldig till
diskriminerande eller lagstridiga åtgärder, där bland annat
hänsyn tas såväl till den skadevållandes betalningsförmåga
som till eventuellt medvållande från den skadelidande. För
en del mindre företag blir dagens belopp orimligt
betungande.
Beräkning av anställningstid
I syfte att uppnå enkla och klara regler bör anställda
enbart få tillgodoräkna sig den period av arbetad tid som
senast påbörjats. Det kan inte vara rimligt att i olika
sammanhang kunna tillgodoräkna sig tidigare anställningar
hos samma arbetsgivare. Detta gäller självklart endast då
anställning en gång formellt har upphört och inte vid
lagstadgad ledighet eller vid befordran eller förflyttning
inom ett företag eller en koncern.
Dessutom bör det arbetsrättsliga området i framtiden i
allt större utsträckning präglas av en större lokal och
individuell avtalsfrihet. Bland annat bör möjligheten
övervägas att disposivitet skall gälla för alla anställda och
arbetstagare och ej kunna begränsas av arbetsmarknadens
parter. Detta mot bakgrund av att många anställda i mindre
företag ej är anslutna till någon arbetstagarorganisation och
hälften av alla småföretag saknar kollektivavtal.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ytterligare
förändringar i lagen om anställningsskydd,
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
arbetstagarbegreppet i lagen om anställningsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av turordningsreglerna i lagen om
anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändrade sanktionsregler i lagen om anställningsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändrad beräkning av anställningstid i lagen om
anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
dispositiviteten i lagen om anställningsskydd i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till ökad
lokal och individuell avtalsfrihet på det arbetsrättsliga
området.