I stor utsträckning har anställda rätt till semesterlön även när de inte är närvarande i arbetet. Detta gäller vid sjukfrånvaro, föräldraledighet och ledigheter för närståendevård. I dessa fall erhåller den anställde sjukpenning, föräldrapenning respektive närståendevårdersättning genom försäkringskassan. Dessa ersättningar beräknas efter den anställdes hela årsinkomst, inklusive semesterlön. Detta innebär att ersättningarna från försäkringskassan inkluderar semesterlön.
Genom att arbetsgivaren enligt 17 § semesterlagen därutöver skall betala semesterlön vid dessa typer av frånvaro blir den anställde dubbelt kompenserad. Detta är inte rimligt och kan naturligtvis inte ha varit avsikten. Följden är ju att de som är frånvarande favoriseras i förhållande till dem som arbetar. Detta missförhållande bör rättas till. Detta sker bäst genom att de typer av frånvaro som nu nämns tas bort från uppräkningen i 17 § semesterlagen. Därigenom uppnås den stora fördelen att reglerna i semesterlagen stramas upp och förenklas.
En förändring bör därför ske i semesterlagens 17 § så att punkten 1 om sjukdom och arbetsskada, punkten 2 om föräldraledighet och punkten 8 om ledighet för närståendevård utgår ur bestämmelsen. En ren följdändring skall då göras i andra stycket semesterlagen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i semesterlagen så att dubbel semesterlön inte utges.
Stockholm den 18 januari 1994 Karin Israelsson (c) Gullan Lindblad (m)