med anledning av prop. 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen
Översynen av arbetsmiljölagen bygger i stor
utsträckning på förslag som framlagts inom den
arbetsmiljökommission som 1988 tillsattes av den
socialdemokratiska regeringen. Det kan konstateras att
många av de reformer som skett inom arbetslivets område
har tillkommit tack vare detta socialdemokratiska initiativ.
De nu framlagda förslagen innebär flera förbättringar av
den nuvarande arbetsmiljölagen. Av särskild vikt är
förtydligandet av skyddsansvaret vid gemensamma
arbetsställen för den som råder över arbetsmiljön samt för
den som anlitar inhyrd arbetskraft. Angelägna förändringar
är även möjlighet till varningsinformation och återkallelse
av levererade produkter samt införande av
sanktionsavgifter kopplade till direkt straffsanktionerade
föreskrifter.
Det finns emellertid också skäl att rikta invändningar
mot propositionen.
Gemensamma arbetsställen m.m.
I stort är de förändringar som nu föreslås i fråga om
klargörande av skyddsansvaret på gemensamma
arbetsställen tillfredsställande. Det är angeläget att den
samordningsansvariges roll preciseras på det sätt som nu
föreslås exempelvis beträffande tidsplanering av arbetet,
utfärdande av skyddsregler för arbetsstället och tillgång till
personalutrymmen. Förändringarna är av särskild vikt
eftersom de även omfattar egenföretagare/entreprenörer.
Inom flera delar av arbetsmarknaden innebär arbetet att
man är beroende av anordningar, exempelvis lastkajer,
lastanordningar m.m. som inte tillhandahålls av den egna
arbetsgivaren utan av den som råder över ett arbetsställe.
Vi välkomnar därför att arbetsmiljökraven på detta nu tas
upp i lagen.
Av specialmotiveringen framgår dock klart att ägare
eller nyttjare av bostadsfastighet ej omfattas av detta
rådighetsansvar vilket vi anser vara en allvarlig brist i lagen.
Vi anser att en utvidgning och ett förtydligande av lagen
måste göras ifråga om den nu föreslagna i 3 kap. 12 §, så att
den även kan tillämpas för förbättring av arbetsmiljön för
drifts- och underhållspersonal som ej är anställd av ägare
eller nyttjare av bostadsfastighet.
Den viktigaste frågan utredaren har haft att behandla
gäller arbetsmiljöansvaret för inhyrd arbetskraft. I 3 kap.
12 § föreslås nu en utvidgning av skyddsansvaret till inhyrd
arbetskraft vilket vi välkomnar. Även arbetsgivare som
anlitar entreprenörer/egenföretagare som ofta har
anställningsliknande förhållanden bör omfattas av lagens
arbetsgivaransvar för arbetsmiljön. Detta bl.a. på grund av
den ''illojala'' konkurrens som företag med vanliga anställda
eller uthyrda entreprenadanställda i förhållande till
egenföretagare/entreprenörer kan drabbas av. AML bör
inte ge någon anställningsform särställning.
Propositionens argumentering att privatpersoner får ett
arbetsmiljöansvar när de anlitar specialister är knappast
hållbar. Detta är i så fall även tillämpbart på ''inhyrd
personal'' eftersom även dessa kan utnyttjas av
privatpersoner.
Enligt vår mening bör skyddsansvaret också innefatta
egenföretagare för att undvika att ''social dumping'' blir en
konkurrensfaktor mellan entreprenörer som söker
uppdragsgivare. Risken för detta är mycket stor till följd av
den ökning som kan förväntas av egenföretagandet, i
synnerhet om var och en med F-skattsedel i framtiden skall
betraktas som egenföretagare och om facket ej längre skall
ha vetorätt vid anlitande av entreprenörer.
Många egenföretagare (entreprenörer) har
anställningsliknande förhållanden. Entreprenörer riskerar
att utsättas för olämpliga förhållanden ifråga om exempelvis
arbetsorganisation och arbetstider som de av
konkurrensskäl eller av andra skäl har mycket svårt att
påverka. Därmed kan även arbetsmiljön för anställd
personal påverkas negativt. Därför anser vi att
rådighetsansvaret enligt 3 kap. 12 § AML även bör omfatta
egenföretagare.
Sanktioner m.m.
Vi välkomnar förslaget om sanktionsavgift men vill
understryka vad som sägs i betänkandet om att det relativt
begränsade tillämpningsområdet för sanktionsavgifter på
sikt måste kunna utvidgas, exempelvis till
internkontrollområdet kopplat till bl.a. kravet på
handlingsplaner och sammanställningar av ohälsa och
arbetsskador.
Den föreslagna förändringen innebär bl.a. att man inte
behöver finna en enskild ansvarig för brott mot
arbetsmiljölagen. Den fördelen har även företagsboten.
Den sanktionsformen har dock sällan använts p.g.a. de
villkor som gäller för utnyttjande av företagsbot -- krav på
grovt åsidosättande etc. Vi vill här understryka vikten av
utredningens förslag att miljöskyddskommittén skall
utarbeta förslag angående lagändring för att underlätta
utnyttjande av företagsbot.
Skyddet för gravida kvinnor och fostret i arbetslivet
Även om Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) erhållit
bemyndigande att utfärda föreskrifter som omfattar gravida
kvinnor och fostret, kvarstår oklarhet i vilken utsträckning
övriga lagregler är tillämpbara. Lagen och de på lagen
baserade föreskrifterna måste vara tydliga ifråga om vilka
åtgärder som är möjliga att kräva. Ett bemyndigande i sig
ger dessutom ingen garanti för att föreskrifter verkligen
kommer att utfärdas. Rätten till omplacering är angelägen
med hänsyn främst till att såväl den gravida kvinnan som
fostrets hälsa riskeras, men även på grund av att
sjukskrivning i alltför många fall blir den åtgärd som vidtas.
Det kan konstateras att den grundläggande
författningen på det kemiska området ''den hygieniska
gränsvärdeslistan'' innehåller ett förhållandevis litet antal
ämnen som är ''R-märkta'', d.v.s. där reproduktionsrisker
är angivna. Inte ens kvicksilver är angivet som riskfaktor i
denna föreskrift.
Cirka 30 000 av de omkring 100 000 kvinnor som årligen
föder barn tvingas utnyttja den s.k.
havandeskapspenningen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Det skäl som krävs för att
havandeskapspenningen skall kunna utnyttjas är att arbetet
är tungt eller på annat sätt mycket fysiskt krävande.
Omkring 1 miljon ersättningsdagar med
havandeskapspenning tas ut per år. Utöver arbetstyngd
gäller denna ersättning endast vid arbete med bly och vid
dykeriarbete. Den gäller ej vid arbete med strålningsrisker
och ej heller när reproduktionsskadliga ämnen (R-märkta)
finns på arbetsplatsen.
Många kvinnor som utsätts för arbetsmiljörisker tvingas
således ta ut sin föräldrapenning i förtid. Rätten till
omplacering har i ett fåtal arbeten kunnat inskrivas i avtal.
Rätten till omplacering finns ej utöver när rätt till
havandeskapspenning föreligger inskriven i
arbetsmiljölagen eller några föreskrifter. Gravida kvinnor
omnämns enbart kort i en föreskrift angående anpassning
och rehabilitering.
Här finns således ett mycket stort hälsoproblem för
kvinnor -- och för foster -- som snarast måste åtgärdas.
Också ekonomiskt drabbas nu många kvinnor eftersom
ersättningsnivån sänkts. Vi anser inte att kvinnor på detta
sätt skall få ''betala'' för att arbetsmiljön innebär risker för
dem själva och deras ofödda barn.
En rad olika miljöfaktorer -- fysiska, kemiska och
psykosociala -- måste beaktas i förhållande till eventuella
risker för gravida kvinnor och deras foster. Hänvisning till
gränsvärdeslistan och kemiska riskfaktorer är inte tillräcklig
eftersom det finns belägg för att även fysikaliska och
organisatoriska förhållanden i arbetsmiljön kan påverka
gravida kvinnor och foster. Grunden för lagstiftningen bör
enligt vår uppfattning vara att gränsvärden och övriga
miljökrav skall utformas så att varken gravida kvinnor,
fostret eller männens reproduktiva funktioner tar skada.
Särregler som riskerar att leda till utestängning av kvinnor
från arbetsmarknaden måste undvikas. Här måste en
grundlig översyn göras av berörda lagar och deras
tillämpning. Berörda myndigheter är bl.a. ASS,
Riksförsäkringsverket och Kemikalieinspektionen.
När det finns klara specifika riskindikationer och
förebyggande lagstiftande och övriga insatser inte är
tillräckliga måste anpassande åtgärder vidtas på
arbetsplatser för gravida kvinnor och fostret genom
ändrade arbetsuppgifter/omplacering i enlighet med vad
som sägs i EG-direktivet.
Vi anser att detta är frågor som ytterligare behöver
åtgärdas såväl i arbetsmiljölagstiftning som i
ledighetslagstiftningen. En förstärkning och ett
förtydligande av den svenska lagstiftningen och/eller
föreskriften på området bör vidtas. Vi utgår från att detta
arbete kan genomföras så snart som möjligt och i samarbete
med arbetsmarknadens parter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att förtydliga
arbetsmiljölagen med avseende på arbetsmiljön för drifts-
och underhållspersonal,
2. att riksdagen beslutar att skyddsansvar enligt 3 kap. 12
§ även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som
anlitas under anställningsliknande former,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn i
enlighet med vad som anförts i motionen om skyddet för
gravida kvinnor och fostret.
Stockholm den 13 april 1994
Ingela Thalén (s)
Kjell Nilsson (s)
Georg Andersson (s)
Lahja Exner (s)
Sten Östlund (s)
Monica Öhman (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Berit Andnor (s)