Regeringen föreslår i rubricerade proposition bl.a att ett nytt landsbygdsstöd på högst 450 000 kr och med differentierade nivåer inrättas. Stödet kan lämnas till såväl s.k hårda som mjuka investeringar med högst nämnda belopp per ändamål under en treårsperiod.
Detta stöd är avsett att ersätta hittillsvarande små lokaliserings- och utvecklingsbidrag i de regionalpolitiska stödområdena samt glesbygdsstöd i glesbygdsområden som avgränsas av länsstyrelsen.
Regering och riksdag har tidigare, i samband med att det särskilda åtgärdsprogrammet för norra Sverige upphörde, uttalat att medlen för regionalpolitiska utvecklingsinsatser skall kunna användas för att stärka jordbruksnäringen och till verksamheter som bedrivs i kombination med jordbruksföretag. Enligt propositionen bör det nya landsbygdsstödet därför kunna beviljas för investeringar i jordbruksföretag på samma villkor och inom samma avgränsade områden som för övriga småföretag i de län som tidigare berördes av åtgärdsprogrammet. I övriga delar av landet anger propositionen en begränsning av stödet i så motto att det endast kan lämnas för investeringar i kombinationsverksamheter till jordbruket.
Vi anser att det är viktigt att regeringen i sin skrivning i princip jämställer jordbruksföretag med övriga småföretag. Lantbrukarna är fortfarande Sveriges största småföretagargrupp och lantbruket har som basnäring en avgörande betydelse vad gäller sysselsättning, bosättning och upprätthållande av infrastruktur på landsbygden. Vi reagerar dock mot att regeringen, i län som ligger utanför det gamla åtgärdsområdet, begränsar landsbygdsstödet till s.k. kombinationsverksamheter.
Glesbygdsproblematiken kan ofta vara lika uttalad i delar av södra och mellersta Sverige som i norra Sverige. Strukturen i det som i EU-sammanhang betecknas som det södra stödområdet är i många fall likartad med den i Norrland. Jordbruket i dessa bygder är ofta basen och förutsättningarna för nya s.k kombinationsverksamheter. Försvinner eller försvagas den egentliga jordbruksproduktionen tappar vi också möjligheten till nya verksamheter med jordbruksföretaget som bas. Möjligheten att ge stöd till investeringar och utvecklingsprojekt inom jordbruksnäringen bör därför gälla glesbygdsområden i hela landet. Erfarenheterna från tidigare stöd visar dessutom att det inte alltid är självklart vad som kan betecknas som kombinationsverksamhet i förhållande till övrig verksamhet vid jordbruksföretaget. Också detta talar för att den i propositionen föreslagna begränsningen slopas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det nya landsbygdsstödet.
Stockholm den 13 april 1994 Birgitta Carlsson (c) Birger Andersson (c)