Sammanfattning
Vänsterpartiet konstaterar att regeringen dels har försvagat regionalpolitikens målsättning om regional balans och dels att det helt saknas en förnyelse i riktning mot en ekologiskt hållbar utveckling.
Nedskärningspolitiken inom den offentliga sektorn drabbar de problemtyngda regionerna hårt liksom avsaknaden av en näringspolitik värd namnet.
Positivt är att regeringens proposition tagit till sig kraven på ett underifrånperspektiv och börjat inse kvinnornas roll i det regionala förnyelsearbetet vilket vi länge krävt.
Regeringen fortsätter dock med de traditionella regionalpolitiska greppen trots att det är alltmer uppenbart att det krävs utvecklingsinsatser av förnyad typ.
Vänsterpartiet föreslår viss omfördelning av det regionalpolitiska stödet till förmån för en mer modern inriktning på stödområdena samtidigt som vi kan acceptera viss omfördelning till småföretagsstöd med positiva sysselsättningseffekter.
Regeringen lånar pengar från kommande budgetårs arbetsmarknadspolitiska anslag, vilket vi avvisar. Dessa pengar krävs dock för att hålla nere den öppna arbetslösheten. Däremot föreslår vi att en del av de arbetsmarknadspolitiska medlen för innevarande budgetår som ej kommer att kunna utnyttjas som avsett kan disponeras av länsstyrelserna.
Vänsterpartiet föreslår att Norrlandsfonden förstärks kraftigt och att en ny Bergslagsfond inrättas liksom en fond för utveckling i fyrstadsregionen kring Uddevalla.
Vänsterpartiet föreslår att en del av vattenkraftsvinsterna återförs till de vattenkraftsproducerande länen.
Vänsterpartiet förelår justeringar i landsbygdspolitiken och när det gäller kvinnoinriktningen.
Vi är kritiska till de regionalpolitiska effekterna av det träffade EU-avtalet liksom till stora delar av hur beredningen av den regionalpolitiska propositionen skett.
Många av Vänsterpartiets förslag inom olika sektorer och politikområden har kraftfulla regionala effekter varför de åberopas i motionen även om finansieringen går utanför den lilla regionalpolitikens ram.
Regeringens förslag i korthet
Det överordnade målet skall vara att öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort. Glesbygdsstödet och vissa andra stöd slås samman till ett landsbygdsstöd. Större stöd till lanthandeln Ett mikrostöd på högst 20 000 kronor införs Fortsatt nedsatta sociala avgifter i stödområdet Fortsatt transportstöd Sysselsättningsbidraget höjs Tjänsteföretag skall kunna få lokaliseringsbidrag Norrlandsfonden förstärks med 220 miljoner kronor Kvinnliga resurscentra etableras Länsanslaget höjs Ett ettårsstöd på 800 miljoner kronor till småföretag. Mindre och medelstora högskolor får 30 miljoner extra.
Regionalpolitikens mål
Regeringens förslag till regeringspolitiskt mål kan inte accepteras i sin nuvarande form. I propositionen föreslås det övergripande målet få följande lydelse: att öka den enskildes möjligheter att fritt kunna välja arbete och bostadsort. Det skall åstadkommas genom att regionalpolitiken skall bidra till att utveckla livskraftiga regioner i alla delar av landet. Regionalpolitiken skall också åstadkomma en mer likvärdig ekonomisk, social och kulturell standard för landets olika delar.
Vänsterpartiet anser att den formulering som fanns i proposition 1989/90:76 är mer precis och ambitiös och bör användas: Regionalpolitiken skall inriktas på att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet.
Med tanke på de försämringar av den offentliga sektorn som pågår blir det än mer viktigt att begreppet service finns med i en målbeskrivning för en god regionalpolitik. Det är kanske dessutom symptomatiskt för en propositions renons på miljöpolitik att begreppet miljö inte längre finns med i målbeskrivningen. Det bör riksdagen ändra på.
Vi anser dock inte att ens dessa förändringar av regionalpolitikens mål räcker. Utvecklingen går idag mot en alltmer diversifierad verklighet för de flesta människor och därmed också för de flesta bygder, orter och regioner. Slår det socialt snett är det dåligt men utvecklar det lokalt näringsliv och kultur är det bra. Vi jobbar idag inte längre bara på bruket och ser Hylands hörna på TV. Dessutom vill allt fler människor bestämma allt mer om sin egen vardag. Denna utveckling måste politiken anpassa sig till och hjälpa till att utveckla på ett positivt sätt.
Vi anser att det nedifrån-och-upp-perspektiv som myntats av bygdegrupper och som regeringen anser sig ha anammat är bra och det bör man ta fasta på. Det kräver dock att regionalpolitiken skall genomsyras av ett sådant perspektiv. Det gäller att bryta ett passivt rekvirerande av bidrag för att istället stimulera ett aktivt utvecklings- och förnyelsearbete. Vi kan inte se att regeringens regionalpolitik gör så.
Dessutom måste en politik som berör områden som kommunikationer, energi, näringsliv osv. vara fast förankrad i en genomtänkt syn på miljön. På samma sätt som konsekvensanalyser vad gäller regionala hänsyn måste göras vid alla viktiga politiska beslut, skall miljökonsekvensanalyser göras när stora och viktiga regionalpolitiska beslut tas.
Vänsterpartiet menar därför att målbeskrivningen bör kompletteras med mer kvalitativa mål, och där ingår att en förstärkning av lokal och regional demokrati skall ske i utvecklingsprocessen, ett medvetet arbete för att göra regionerna mindre sårbara och mer oberoende och dessutom bör varje regions kulturella identitet stärkas. Regionerna skall också inriktas mot att bli kretsloppsmässigt uthålliga.
Med tanke på den starka betoning Vänsterpartiet gör av regionernas egen möjlighet att bestämma över sin inriktning måste det vara absolut nödvändigt att långsiktiga tvärsektoriella regionala program upprättas för att skapa en genomskinlighet av den utveckling som regionen genomgår och så att regionala och lokala aktörer drar åt samma håll. Allt för regionens bästa. Det bör vara en förutsättning för tilldelning av regionala utvecklingsmedel.
Den stora regionalpolitiken
De förändringar inom den internationella ekonomiska politiken som nu sker är enligt den ansedda engelska ekonomiska tidskriften The Economist den största förändringen sedan industrialismens genombrott på 1800- talet. Kina är på väg in i marknadsekonomin, vilket betyder att en fjärdedel av jordens befolkning kommer att verka under helt nya betingelser. Kina kommer att vara en marknad för svensk industri men även en stark konkurrent om arbetstillfällen. Länder i Asien som Taiwan, Sydkorea, Malaysia, Thailand och snart Vietnam har en liknande utveckling som Kina men ligger ännu längre fram i utvecklingen. I och med utvecklingen i Östeuropa har vi nu låglöneföretag på bara några timmars båtfärd från Sverige.
Det internationella finanskapitalet flyttar idag miljarder över gränserna på några sekunder genom ny teknik. Datorisering och robotisering går allt snabbare. Elektroniska informationssystem har förändrat de geografiska avståndens effekter i grunden.
Skall Sverige fortsätta att vara ett välfärdssamhälle kan inte vissa starka regioner springa ifrån de övriga som en del utredare har förespråkat. Någon ''nedsippringsteori'' på regionnivå tror inte vi på. Stad och land måste samverka för att vi skall få tillväxt och få bort arbetslösheten.
Jämför man med andra länder har Sveriges regionalpolitik varit framgångsrik. De regionala skillnaderna mätta i ekonomiska termer är enligt en nordisk forskningsrapport endast cirka 13 % i hela Norden medan de uppgår till cirka 300 % inom de 12 EU-staterna. Den stora och viktiga motorn i denna utjämning i Norden är offentliga medel som skatteutjämningsbidrag men även statens övriga investeringar och driftstillskott.
Som vi kan läsa oss till i regeringens proposition är den lilla regionalpolitiken en minimal del av de resurser som i allt fördelas över landet -- cirka 3 miljarder årligen, vilket är 0,5 % av budgeten.
Den s.k. stora regionalpolitiken gäller villkoren för sjukvård, utbildning, post, tele, transporter m.m. och rör sig om summor i storleksordningen 80--200 miljarder beroende på hur man räknar.
Under de trettio år som det svenska samhället har förändrats från varuproducerande till tjänsteproducerande har förvandlingen varit störst i landsbygdsregioner och krisregioner. Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna har förbättrats avsevärt genom en expansion av offentlig sektor. Skogen och malmen har i stor utsträckning ersatts av offentliga sektorn som ''basnäring''.
De besparingar och nedskärningar som under senare år har dragit genom den offentliga sektorn och de statliga företagen slår därmed hårdast mot sysselsättningen i glesbygden på sikt. Även om många glesbygdskommuner fortfarande kan hålla en bättre service än storstadsregionerna inom vård och omsorg betyder sysselsättningsneddragningar här att främst kvinnor kommer att slås ut från arbetsmarknaden. Även om det kvinnliga företagandet kommer igång ordentligt kommer på många ställen alternativ till arbete inom offentliga sektorn aldrig att uppstå.
Till det kommer att de affärsdrivande verken och de statliga företagen samtidigt drar ner antalet anställda kraftigt. De tågverkstäder, stationer och postkontor som har funnits i glesbygden har ofta haft strategisk betydelse för att hålla uppe sysselsättningen. De försvinner nu i allt snabbare takt. Bara under de senaste tre åren har 35 000 jobb försvunnit i de sex största statliga bolagen och affärsverken. Under de närmaste två åren kommer ytterligare 20 000 jobb att försvinna.
Vänsterpartiet har kraftfullt motsatt sig denna utveckling och bl.a. varit för att ta bort kommunalskattestoppet samt föreslagit att grundavdraget skall slopas för höginkomsttagare för att kommunerna skall kunna stärka sin ekonomi. Vi har även förslagit förstärkningar för vuxenutbildningen, folkbildningen och utveckling av de små högskolorna. Vi har också gått emot utförsäljningar av strategiska statliga företag. Alla dessa förslag skulle betyda mycket för krisregioner och glesbygd.
Den regionalpolitiska inriktningen
Under rubrikerna Regionalpolitikens mål och Den stora regionalpolitiken liksom i samband med de särskilda genomgångarna av särskilda områden framför vi stark kritik av regeringens politik vad gäller dess regionala konsekvenser. Här vill vi endast komplettera med några synpunkter.
Som påpekats är den ekonomiska politiken med dess nedskärningslinje inom offentlig sektor och transfereringssystem katastrofal för de utsatta regionerna.
Avregleringen och bolagiseringen inom affärsverkens område har likaså starkt negativa regionala effekter vilket har exemplifierats i ett otal fall under de senaste åren. De regionalpolitiskt motiverade utlokaliseringarna kan försvinna i samband med bolagisering och privatisering.
Regeringen har inte tagit denna utveckling på allvar vilket vi genomgående har kritiserat inom olika sektorsområden. Det måste slås fast att denna utveckling är helt oacceptabel ur regionalpolitisk synpunkt.
Det finns ännu inte strategiska program utarbetade för regionerna. Det saknas fortfarande länsövergripande initiativ på många håll. Regeringen har inte lyckats leva upp till vad som kunde krävas vad det gäller genomarbetade strategier för att förnya regioners utvecklingskraft.
Detta hänger säkert ihop med den marknadsliberala hållning som utmärker regeringen i stort och avsaknaden av näringspolitiska initiativ, energipolitisk strukturförnyelse och en vilja att kvalitativt utveckla den offentliga sektorn.
Rent bedrövligt är det att konstatera att den ekologiska aspekten lyser med sin frånvaro trots att vi här har att göra med faktorer som har stor lokal förankring och som kan generera mycket ny långsiktigt hållbar sysselsättning.
Det positiva är att landsbygdsutvecklingen får en skjuts och att möjligheten till småskaliga bidrag utvidgas. Stödet till lokala utvecklingsgrupper är positivt för att hävda initiativkraft och underifrånperspektiv. Likaså att en ny förståelse för kvinnors roll har växt fram. Här finns dock mycket att göra innan en rättmätig del av de regionalpolitiska resurserna gått till kvinnorna.
Mycket litet nytänkande kan dock spåras vad gäller den traditionella regionalpolitiken, t.ex. vad gäller driftsstöd till företag trots kritiska analyser och utvärderingar från bl.a. NUTEK:s sida. Det är visserligen politiskt känsligt att röra befintliga stödformer ett valår, men vi borde successivt övergå till mera utvecklingsinriktade stödformer.
Risken är ju att regionalpolitiska stöd konserverar gamla strukturer genom att subventionera befintlig verksamhet. Därmed minskas omvandlingstrycket och drivkrafterna till förnyelse och modernare teknik och produkter med högre förädlingsgrad, kunskapsinnehåll och bättre miljöhänsyn. Det gäller att gå försiktigt fram så att tid finns för omställning. Vänsterpartiet framför vissa förslag i denna riktning genom att minska driftsstödet med sänkta socialavgifter för att i stället öka utvecklingsbidrag.
Det är ett viktigt moment att skogslänen får ett bättre utbyte av regionens naturresurser genom att medel från en vattenkraftsavgift tillförs området. Likaså bör regionala fonder upprättas och förstärkas som kan ge finansiella resurser för utveckling av näringslivet. Exempel på detta är i denna motion Norrlandsfonden, inrättande av särskilda fonder i Bergslagen och Fyrstadsregionen. Regeringen är förvånansvärt initiativlös i dessa frågor.
I stället lånar regeringen av budgeten för arbetsmarknadsmedel för kommande budgetår. Vi menar att detta är felaktigt. Pengarna behövs för att genomföra ett ambitiöst arbetsmarknadsprogram som framför allt är inriktat på att höja kompetensnivån. För att skapa rimliga incitament för de enskilda måste då bl.a. utbildningsbidragen höjas för arbetsmarknadsutbildning och antalet platser utvidgas.
Det är fel att beröva arbetsmarknadspolitiken dessa resurser under nästa år. Däremot finns det medel att utnyttja från innevarande budgetår som delvis kan utnyttjas för stöd till utveckling av småföretagsinvesteringar och utveckling i enlighet med propositionens förslag. Delar av medlen bör dock reserveras för samma område som gäller för nedsättning av socialavgifter. Mycket av det övriga tillfälliga stödet till småföretagen som specificeras ganska slarvigt i propositionen kan myckert väl lämnas inom ramen för AMS-åtgärder.
Generellt gäller att så mycket som möjligt av utvecklingsinsatserna skall förläggas på lokal och regional nivå. Trycket skall komma underifrån för förnyelse. Staten skall ge ramarna och bidra med basresurser och se till att de regionala programmen passar in i nationella prioriteringar och utvecklingsstrategier.
Särskilda områden inom regionalpolitiken
Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor
För att satsningar i glesbygd skall ske enligt så fruktbara metoder som möjligt är det av vikt att öka kunskapen om utvecklingen i glesbygd samt effekterna av offentliga insatser i olika regioner. Det är också väsentligt att skapa förståelse för hur samverkan mellan näringsliv och kommuner/landsting fungerar i olika delar av landet. Vänsterpartiet anser att en del av de av regeringen anslagna medlen för långsiktigt samarbete mellan näringslivet och de små och mellanstora högskolorna bör kunna riktas också till offentliga institutioner t.ex. kommuner och landsting. En betydande forskningspotential finns i ett ökat samarbete med den offentliga sektorn.
För att särskilt stödja de små och mellanstora högskolorna i strävan att bygga upp egna forskningsresurser föreslår Vänsterpartiet ett ökat anslag med 70 miljoner kronor till detta ändamål.
I konsekvens med det mål vi vill se i regionalpolitiken att regionerna skall stärkas föreslår vi att de små högskolorna får extra medel för att få igång samarbetet med likadana skolor i andra länder. Dels för att kunna koppla upp sig på datanätverk men också för att personligen kunna träffas och utveckla ett samarbete. Vi föreslår 10 miljoner kronor till denna verksamhet, med speciell inriktning på en fortsatt utveckling av det arbete över gränserna som redan finns i vissa regioner.
Slutligen, för att underlätta rekryteringen av kvalificerad arbetskraft till företag i stödområde 1, föreslås att ett system införs för nedskrivning av statliga studielån för vissa personer med utbildning från universitet och högskola.
Kretsloppssamhället
Det mest förvånande är propositionens låga profil vad gäller kretsloppssamhället. Jorden och skogen är Sveriges viktigaste naturtillgångar och utgör en resurs för framtiden. Dessa resurser måste tas tillvara.
En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter att samhället baseras på kretsloppets principer. Användningen av fossila bränslen måste minska. Andra ändliga råvaror måste återanvändas. Vi anser att en miljöinriktad skatteväxling bör genomföras. Vi har i motionen ''Om skatteväxling för miljö och sysselsättning'' utvecklat detta men vill här peka på några förslag som är viktiga för regionalpolitiken.
Bensinskatt
För att främja utvecklingen av miljövänliga drivmedel och fordon som drar allt mindre mängder drivmedel är det viktigt att utnyttja alla möjligheter. I detta arbete kan lagstiftning liksom förbud användas -- t.ex. förbud mot bly i drivmedel. En annan metod är en lagstiftning som reglerar användningen, t.ex. att ett fordon måste kunna köras på ett bränsle som innehåller en viss mininivå av biobränslen.
Ytterligare ett styrinstrument som bör utnyttjas är att skattebelasta eller avgiftsbelägga en vara eller ett visst beteende. Ekonomiska styrmedel har allt större effekt och betydelse i kampen för att skapa ett miljöanpassat samhälle. Som ett led i detta har skatten på bensin (och diesel) höjts successivt. Detta har fungerat relativt bra. Stora och snabba förändringar i priset, tillsammans med en dåligt utbyggd kollektivtrafik, har dock gjort att många haft svårt att snabbt anpassa sitt beteende och därmed att acceptera förändringarna.
En rad forskningsresultat visar att vägtrafiken inte betalar de externa kostnader som den orsakar i form av trängseleffekter, olyckskostnader, slitage på infrastrukturen, samt övriga miljökostnader. I januari 1994 presenterade den internationella miljöorganisationen, The European Federation for Transport and Environment (T & E), en rapport kring trafiken och miljökostnaderna i ett europeiskt perspektiv. I rapporten hävdades att bensinskatten på sikt borde höjas med 60 % och dieselskatten med 130 % om trafiken skulle bära alla sina externa kostnader.
För svenska förhållanden skulle det enligt rapporten betyda en ökning av trafikskatterna från 29 till 49 miljarder kronor. En liter bensin skulle enligt T & E:s kalkyler behöva kosta 11 kr om trafiken skulle betala alla sina externa kostnader. Denna ökning bör enligt rapporten ske i form av en skatteväxling med höjd skatt på trafik och sänkt skatt på arbete. Utan att exakt låsa sig för med hur mycket, och hur snabbt skatterna på trafiken bör höjas, kan Vänsterpartiet konstatera att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas under 1990-talet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kostnaderna varierar mycket med avseende på tiden och rummet. Att köra en mil med bil i rusningstrafik i Stockholm genererar mycket högre externa kostnader än att köra samma mil i glesbygd. Därför är det angeläget att precisera skattebelastningen på vägtrafiken så långt det går i tid och rum. Den moderna datatekniken ger också dessa möjligheter. Vänsterpartiet föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå utformningen av en regionalt differentierad bensinskatt. I första hand bör denna differentiering utformas så att bensinskatten ökar i de tre storstadsregionerna. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Energisektorn
Omställningen av energisektorn är strategiskt sett den viktigaste. Den påverkar alla andra sektorer. Det är frågan om allvarliga miljöproblem och en skatteväxling genererar många nya arbetstillfällen.
Energisektorn måste baseras på förnybara energislag. Särskilt viktigt är det att öka användningen av biobränslen. Dels har vi ett stort och växande överskott av råvara från skogs- och jordbruksmark, dels är biobränslen förnyelsebara. Regeringen sänkte våren 1992 energiskatterna för industrin. Energiintensiv industri premieras. Det är ur miljösynpunkt och skatteväxlingssynpunkt oacceptabelt och motverkar nödvändig modernisering och omstrukturering av industrin.
Den energi vi måste förbruka skall i allt större grad produceras från förnyelsebara energikällor. För Sveriges del innebär det en högre andel av biobränslen, vindkraft och solenergi. På sikt tillkommer förmodligen andra miljövänliga energislag.
Energiskatterna bör ändras så att de successivt ökar för icke-förnybara energislag. I detta bör ett långsiktigt perspektiv ingå så energiaktörer åtminstone för en femårsperiod vet vilka regler som gäller. De senaste åren har det hänt att skattereglerna för energiaktörer ändrats 5 gånger -- på ett år. Detta är inte acceptabelt.
Biobränslen ger idag 60 TWh, men kan ge ytterligare 80 TWh.
En stor del av de framtida biobränslena kommer att produceras på skogsmark. Åtminstone 20--30 TWh mer kan tas ut från skogen utan att utarma markerna. Detta gäller särskilt om man kan hitta lämpliga metoder att återföra askan till skogsmarken.
Biobränslen har stor regional betydelse och skall utvecklas och brukas nära sina produktionsområden. Energiskogar skall även utnyttjas i områden där risk för läckage av näringssalt föreligger, t.ex. runt Laholmsbukten. Biobränsleanläggningar, som t.ex. den i Lidköping, visar på framtidsutvecklingen.
Vid utvecklingen av biobränsleproduktion skall vi samarbeta med Östeuropa där vi i gemensamma projekt kan arbeta för att ställa om Östeuropas energiproduktion till miljövänligare och energieffektivare alternativ, t.ex. modern biobränsleproduktion. Detta genererar -- frånsett miljöförbättringarna -- även många arbetstillfällen på båda sidor om Östersjön.
Exempel 1: Tio nya metanolfabriker som producerar drivmedel ur skogs- och jordbruksråvara skulle ge 5 000 arbetstillfällen.
Exempel 2: Om vi skulle ta hand om en högre grad av de 30 miljoner ton träråvara som lämnas i våra skogar skulle denna verksamhet kunna alstra upp emot 30 000 nya jobb -- i huvudsak i glesbygd. God illustration till detta är Hässelbyverkens (Stockholm) försöksprojekt med att köra skogsråvara på pråm från södra Norrlandskusten till sin energianläggning i Stockholm för värmeproduktion.
Samhället måste överhuvudtaget mer utveckla ekonomiska system som bygger på biologiska hänsynstaganden -- den gröna ekonomin.
Det betyder inte att vi går tillbaka till något jordkulesamhälle. Tvärtom kommer det att krävas de yppersta teknologiska lösningar för att på ett bra och ekonomiskt försvarbart sätt ta vara på det naturen ger. Regionalpolitiska åtgärder med målet att göra regionerna mindre sårbara och mer oberoende kommer i ett sådant perspektiv att framstå som ännu mer motiverade.
Kommunikationer och transporter
Vänsterpartiet efterlyser en utvärdering av vad investeringar i olika kommunikationsslag betyder för glesbygden. Vägnätet beskrivs relativt utförligt medan järnvägssidan blir mer styvmoderligt behandlad. Var tog exempelvis den nygamla Inlandsbanan vägen?
Informationsteknologins betydelse för att hela landet skall leva har Vänsterpartiet beskrivit relativt utförligt i en motion under den allmänna motionstiden. Vi vill dock här peka på de enorma konkurrensfördelar som de delar av landet får som har AXE-systemet utbyggt. Vi anser att staten som ägare av Telia måste snabba på utbyggnaden än mer så att hela landet får lika möjligheter vad gäller efterfrågade teletjänster. För etableringen av företag och uppbyggnaden av avancerad distansundervisning måste investeringar inom telekommunikationsområdet ges en helt annan tyngd än hittills i regionalpolitiken.
Avreglering
I idéskriften ''Landet vinner'' från Glesbygdsmyndigheten tas upp krav som mycket väl stämmer med målsättningen att göra regioner mer oberoende och demokratiska. I skriften föreslås en s.k. frizon för landsbygden. Utgångspunkten i frizonstanken är att sektorsorganen har ansvaret för att den garanterade basservicen finns, men att befolkning och näringsliv i en bygd ges möjlighet att ta ansvar för hur servicen organiseras. De mest effektiva samordningslösningarna skapas ur behov och förutsättningar på lokal nivå, men motverkas ibland av varje enskild servicesektors oförmåga att samordna sig med andra sektorer. Ökade krav på samordning mellan olika servicegivare, t.ex. posten, Vägverket och Telia, är därför nödvändigt. Ett sätt att stimulera till sektorssamordning är att de politiska uppdragen till sektorsorganen, vid sidan om att man anger en garanterad basservicenivå, också innehåller en skyldighet att medverka i en bygds planering. Vänsterpartiet vill se en försöksverksamhet enligt dessa riktlinjer på ett tiotal ställen i landet.
Vi vill här markera att för att en regionalpolitik nedifrån- och-upp överhuvudtaget skall få någon mening måste avregleringar leda till att postens ideliga försämringar i glesbygden stoppas av ägarna. Dessutom måste det avregleringsbenägna Näringsdepartementet förhindras att både fördyra och försämra elförsörjningen i glesbygden. Alla näringsbidrag i världen kan inte ge lönsamhet åt en näringsverksamhet som står stilla på grund av usel energiförsörjning.
Näringslivsfrågor
Riskkapitalsituationen
Företagen är beroende av att kapitalförsörjningen fungerar tillfredsställande. Bank- och finanskrisen har fått till följd att bankerna är överdrivet försiktiga med sin utlåning. Detta har i sin tur medfört onödiga konkurser. Kreditsystemet måste börja fungera på normalt sätt igen. Staten bör direkt som bankägare och indirekt via bankstödsnämnden kräva att bankerna bedriver normal utlåning till företagen och att de inte genom ett stort räntegap låter kunderna betala bankkrisen.
Det har under valperioden fattats beslut om riskkapitalbolag och inrättande av Industri- och nyföretagarfonden och förändring av Utvecklingsfondernas organisation till regionala utvecklingsbolag och moderbolag. Det är för tidigt att bedöma effekterna av dessa förändringar, men det är viktigt att utvecklingsfondernas kompetens bevaras och att man undviker tempoförluster vid omorganiseringen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Under året har också företagsbeskattningen förändrats. I propositionen hävdas att detta betytt en kraftfull förbättring av riskkapitalförsörjningen. Det skulle då också betyda en förbättring av investeringsmöjligheterna. Ett av de stora problemen i den nuvarande konjunkturuppgången är den stora oviljan till investeringar i produktiv verksamhet -- något som vi också påpekade att riksdagen kunde bidra med om den accepterade regeringens förslag till företagsbeskattning. Tyvärr har vi fått rätt.
För att ytterligare öka tillgången på riskvilligt kapital anser Vänsterpartiet att AP-fonderna bör få möjlighet att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier, företrädesvis i små- och medelstora företag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Samarbete för småföretag
Inför EES-avtalets ikraftträdande saknar ofta de små företagen resurser för att kunna konkurrera på Europamarknaden. De stora företagen kan ha egna försäljningskontor inom EU. Det har inte de små resurser till. Staten bör ta initiativ till att det över hela landet bildas nätverk där småföretag kan samarbeta om försäljning, dataservice, forskning och utveckling.
Statliga företag
Vänsterpartiet vill ha ett näringsliv med olika ägarformer, privat, kooperativt och samhällsägt. Det svenska näringslivet domineras av starkt koncentrerat privat ägande. Statligt ägande kan vara en rimlig motvikt till denna privata maktkoncentration. Statligt ägande är främst motiverat inom strategiska sektorer av näringslivet. Ägandet bör vara aktivt. Anställda i statliga företag kräver inflytande över sina arbetsplatser, men de kräver också engagerade och aktiva ägare. Affärsverk och bolag som Vattenfall och Telia bör förbli statliga och utvecklas i rollen som kraftcentra för teknologisk utveckling. Ett statligt företag som LKAB genomför idag enorma investeringar i Kiruna. För ett tiotal år sedan gick LKAB med stora förluster. Utan ett uthålligt statligt ägande hade idag kanske nordanvinden svept över tomma gruvschakt och vår yttersta nordliga utpost hade varit en mer eller mindre död stad istället för ett av de stora investeringsobjekten. Likaså krävde moderniseringen av SSAB betydande satsningar från statens sida, vilket det privata näringslivet inte var berett att göra. Det har lett till att SSAB idag är det kanske modernaste stålverket i Europa -- och dessutom lönsamt!
Regeringen har ingen förståelse för statligt ägande. Den vill sälja ut i första hand 35 namngivna statliga företag, däribland stora delar av den svenska basindustrin. Regeringen har också fått riksdagens bemyndigande att sälja ut dessa företag när och på det sätt man finner lämpligt. Utförsäljningen av Celsius och SSAB förskräcker. Den var en extremt dålig affär för staten och fördelningen av aktierna har dessutom varit djupt orättvis. Vänsterpartiet avvisar denna utförsäljningspolitik. Nordbanken, som också nämnts som försäljningskandidat, bör enligt vår uppfattning tills vidare förbli i statlig ägo och ägandet i Pharmacia bibehållas.
Vi anser det självklart att riksdagen skall höras vid varje större förändring av statens ägande och att riksdagens bemyndigande därför skall återkallas.
För skogslänen är det av avgörande betydelse att träindustrin genomgår en förändring mot ökad förädlingsgrad. Vi vill i övrigt hänvisa till vår näringspolitiska motion och till vår motion om skogs- och trävaruindustrins speciella förutsättningar och problem. (1993/94:N281 och 1993/94:N245)
Landsbygdsutveckling
Det är ett framsteg att regeringen tar ett samlat grepp över landsbygdsutvecklingen i propositionen. Regeringen betonar också bygdegruppernas betydelse i arbetet för att hela Sverige skall leva. Glesbygdsmyndigheten betonar att bygdegrupperna saknar medel och föreslår en bygdepeng. Regeringen menar att dessa medel eventuellt kan komma från kommuner och landsting. Vänsterpartiet vill dock för att markera nedifrån-och-upp-perspektivet anslå statliga medel för detta ändamål. Varje bygdegrupp bör efter ansökan till länsstyrelsen tilldelas ett belopp på 15 000 kronor för att kunna driva sin viktiga verksamhet. Medel kan överföras från kontot C 2 Regionala utvecklingsinsatser.
Vi vill här också peka på de satsningar som vi i andra motioner krävt på vuxenutbildning, folkhögskolor, distansutbildning, datornät m.m. för att sprida kunskap och utbildning i hela landet. Ungdomssatsningar på landsbygden är av avgörande betydelse för bygdens framtid. Generella åtgärder, som t.ex. utveckling av de kollektiva kommunikationerna så att ungdomar kan använda bra trafikservice även efter klockan 18.00 och under helgerna, är viktiga, men även att det byggs mindre bostäder på landsbygden för att ge ungdomar chansen att bo kvar.
Som försöksverksamhet skulle Vänsterpartiet vilja föreslå att lokala fonder bildas för att ge ungdomar möjlighet att resa ut, lära sig nya saker och komma tillbaka med annorlunda och speciella kunskaper som behövs för det framtida lokala näringslivet. Vi föreslår att två länsstyrelser får medel för att starta sådan försöksverksamhet efter ansökan. Vi föreslår att 10 miljoner kronor anslås från kontot C 2:s ej använda medel.
Landsbygden i sig själv kan ha en stor attraktivitet för ungdomar. I första hand gäller detta för pojkar, medan däremot flickornas möjlighet att förverkliga sina intressen är mindre. Det finns ett stort utbud av traditionellt manliga verksamheter som jakt och sport, ofta med hög status, medan det som attraherar flickor oftast kommer i andra hand. Vi har också en bestämd känsla av att pojkarnas verksamhetsbehov i första hand blir tillgodosedda. Om man vill utveckla ungdomars livsmiljö på landsbygden måste en prioritering göras till förmån för flickorna. Detta bör regeringen ges till känna.
Vänsterpartiet vill också ge kommunerna i stödområdet möjlighet att satsa på välutvecklade och breda ungdomsaktiviteter. Med ett nedifrån-och-upp-perspektiv bör ungdomarna själva styra verksamheten när det gäller lokalutformning, uthyrning, typ av aktiviteter m.m. Vi föreslår att regeringen kommer tillbaka med förslag på hur ett sådant stöd skall kunna utformas.
I vår arbetsmarknadspolitiska motion (1993/94:A250) föreslår vi en satsning på miljöåtgärder i ett ungdomsprojekt kring lokala ''Agenda 21''.
I annan proposition tas frågan om medborgarkontor upp. Tyvärr har regeringen inte hitills kunnat hitta en tillfredsställande lösning på hur riktigt små medborgarkontor skall lösa frågor kring personlig integritet och rättssäkerhet. Vi hoppas dock att den utredning som tillsätts skall kunna hitta en lösning på frågorna eftersom medborgarkontor kanske skulle ha en än större funktion i en glesbygd än i en storstad.
Barnomsorg skall också finnas i glesbygd. Det är därför hög tid att bestämma hur denna skall utformas. Under de senaste åren har det runt om i landet pågått olika former av försöksverksamheter med barnomsorg i glesbygd. Det bör därför vara möjligt att finna fungerande modeller för de ca 8 000 barn på landsbygden som är i behov av någon form av barntillsyn.
Barnmiljörådet gjorde i samarbete med Socialstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Kommunförbundet ett projekt i sex kommuner. Syftet var egentligen inte att ordna barnomsorg utan att öka lantbrukarbarnens säkerhet, vilket också verksamheten avsevärt gjorde. Dessutom fick man också fram en barnomsorgsform, skördedagis, som passade brukarnas behov. De allra flesta var nöjda eller mycket nöjda. Det hade kännts lugnt och tryggt att ha barnen i goda händer och föräldrarnas arbetssitution hade helt naturligt förbättrats. De allra flesta ville att projektet skulle upprepas. Även barnen uttryckte förtjusning över att få vara på dagis. Vi föreslår att Barnombudsmannen får till uppgift att göra en översyn av barntillsynssituationen på landsbygden.
När det gäller äldres boende i servicehem är vi emot koncentrationen till stora servicehem i tätorter. Liksom när det gäller barnomsorgen har det runt om i landet gjorts ett flertal försök med boende på mindre institutioner mycket nära hemmiljön. Vi anser att man nu samlat så mycket kunskap om detta att denna inriktning kan permanentas. En sådan inriktning tror vi stärks om kommunerna i lag får ansvaret för att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad, vilket Vänsterpartiet föreslagit.
Företagsstöd
Särskilda stödområden
Fyrstadsregionen
Arbetsmarknaden i Fyrstadsregionen har drabbats mycket svårt av den industriella tillbakagången under inledningen av 1990-talet. En rad industriföretag i regionen har lagts ner eller helt avvecklat sin verksamhet. Det mest kända exemplet är Volvo Uddevallaverken, men samma negativa utveckling har gällt för en rad andra industriföretag i regionen.
Satsningen på en ny fabrik blev lyckosam i så måtto att man på Uddevallaverken utvecklade en världsunik arbets- och produktionsorganisation. Denna framtidssatsning avbröts dock genom Volvos beslut att lägga ner sin modernaste fabrik.
Den industriella nedgången har gjort att industrisysselsättningen gått ner mycket kraftigt i regionen. Metalljobben i Fyrstad har nästan halverats på fem år. Arbetslösheten i regionen ligger ungefär 3 % över genomsnittet för riket.
Denna utveckling måste och kan brytas. Den gryende högkonjunkturen inger hopp. Grunden för den högkonjunktur som nu kan skönjas står dock till stor del att söka i den fallande kronkursen. I längden kan inte den industriella utvecklingen grundas på en låg kronkurs. Fyrstad behöver en uthållig och stabil industriell bas. Fyrstad behöver fler mindre och medelstora industriföretag.
Kommunerna i Fyrstad har tagit initiativ som kan bidra till en sådan utveckling. Samtliga kommuner försöker med begränsade resurser att driva ett aktivt näringspolitiskt arbete. Genom den s.k. Fyrstadskommittén finns ett organiserat samarbete inom flera viktiga sektorer: näringspolitik, trafikplanering, utbildning och kultur. I Trollhättans kommun finns en särskild industrisatsning benämnd SIRU, Strategigruppen för industriell och regional utveckling. Dessa satsningar bör dock kompletteras med en särskild regional fond för industriell utveckling, ''Fyrstadsfonden''.
Förslag om en sådan fond har utvecklats i ett aktionsprogram från metallavdelningarna i Fyrstadsregionen. Förslaget är så genomarbetat att det relativt snabbt kan omvandlas till praktisk handling. Ett snabbt och effektivt förverkligande av planerna skulle dock väsentligen underlättas genom positiva beslut från riksdagens sida -- beslut som riksdagen bör och kan fatta under våren 1994.
Fyrstadsfond
Fondens uppgift skall vara att stödja lokala innovatörer, stödja företag att utveckla nya produkter, hjälpa till med lokalanskaffning och ge stöd till omstruktureringar. Fonden skall vidare administrera starta-eget-bidragen, ge professionell handledning och fungera som kontaktlänk mellan företag och offentliga institutioner.
Ett område för fonden av särskild vikt är att tillsammans med Utvecklingsfonden utveckla program för att stärka regionens underleverantörer.
Fonden bör vara särskilt aktiv inom områden som hjälp med lönsamhetsbedömning till företag och innovatörer, rådgivning för att utveckla arbetsorganisationen, marknadsföring, utbildning och finansiering.
Finansieringen innebär att fonden skall gå in i företag med riskkapital och delta i ledningsfunktioner. När företaget stabiliserat sig så bör fonden gå ur verksamheten med sitt kapital, för att kunna satsa det i nya företag.
Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen kommer att stödja ett s.k. BIC-kontor i regionen, men i nuvarande läge räcker det inte. Vi anser därför att Fyrstadsregionen bör placeras in i det tillfälliga stödområdet. Vi anser också i likhet med NUTEK att för att få stabilitet i arbetet bör tiden för inplacering vara fem år. Vi föreslår också att regeringen skall komma tillbaka med förslag på hur finansieringen skall ordnas men vill peka på att medel från innevarande budgetår A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte har kunnat användas fullt ut.
Norrlandsfonden
Under årens lopp har Norrlandsfonden haft en mycket stor betydelse för utveckling och förnyelse av norrländskt näringsliv. Staten har via de regionala utvecklingsfonderna, det regionala företagsstödet främst inom stödområdet, de nya riskkapitalbolagen och Industri- och nyföretagarfonden varit med och skapat en riskkapitalförsörjning utöver den som banker och Norrlandsfonden kan ge. Ofta är situationen den att riskkapital utöver det egna kapitalet måste tillskjutas från flera av aktörerna för att ett projekt skall bli av. Om Norrlandsfonden inte har möjlighet att ställa upp kan det innebära att också de andra aktörerna drar sig ur om riskerna inte kan delas på flera händer. Det bör påpekas att Norrlandsfonden ger lån också utanför stödområdet. Cirka 80 % av den norrländska industrin ligger utanför stödområdet. De nya riskkapitalbolagen kan inte heller på grund av sitt börsberoende ta särskilt stora risker. I de allra flesta fall går Norrlandsfonden in med 20-- 30 % av riskkapitalbehovet. De insatser som fonden kan göra har därmed en hävstångseffekt som innebär att investeringar upp till fem gånger fondens insats kan komma igång.
Om vi utgår ifrån att Norrlandslänen bör uppnå samma sysselsättningsgrad i forsknings- och kunskapsintensiv industri som övriga landet bör antalet i sådan industri öka med 25 000 arbetstillfällen. Den traditionella basindustrin kommer även fortsättningsvis att vara av stor betydelse för såväl landets handelsbalans som norrländskt näringsliv. Men några stora sysselsättningsökningar kan inte förväntas. Några fler pappersmaskiner kommer sannolikt inte att startas, däremot behövs givetvis alltid reinvesteringar.
Med ett kapitaltillskott på 500 miljoner kronor skulle fonden kunna öka sin utlåning med bibehållen kapitalbas och nå upp till en volym på 250 miljoner kronor per år i genomsnitt under resten av 1990-talet. Detta skulle kunna ge en investeringsvolym på 1,2--1,3 miljarder kronor per år eller 1 200 arbetstillfällen per år. Under en tioårsperiod skulle 12 000 arbetstillfällen tillföras länen.
Norrlandsfonden behöver inte rikta in sitt engagemang mot vissa branscher eller geografiska områden i sitt verksamhetsområde. Däremot bör stort intresse visas för kunskaps- och forskningsintensiva företag och företag som kan ingå i det kretsloppsbaserade samhället.
En förstärkning av Norrlandsfonden med 500 miljoner kronor innebär en förstärkning av den samhälleliga kapitalbildningen och kommer på sikt att stärka också statsfinanserna.
Vänsterpartiet anser att också Gävleborgs län bör få möjlighet att få del av Norrlandsfondens tjänster i samband med en förstärkning av Norrlandsfondens kapital.
Flera statliga utredningar och ett antal riksdagsmotioner har visat på möjligheten att återföra en del av vattenkraftsvinsterna till de vattenkraftsproducerande länen. 1 öre per kWh från vattenkraft producerad i de fyra nordligaste länen ger drygt 500 miljoner kronor per år. Det är nu hög tid för regeringen att lägga ett förslag om återförande av vattenkraftsvinster till investeringar. Det första årets överföring kan ske till Norrlandsfonden.
Bergslagen
Bergslagen i Mellansverige är en geografiskt sammanhängande region som omfattar delar av sex län vars residensstäder samtliga ligger utanför Bergslagsområdet.
Regionen har en likartad näringsstruktur och industriell och kulturell historia. Gruvhantering, järnframställning och -förädling har tillsammans med tung verkstadsindustri varit och delvis är en hörnpelare i regionen. Skogsbruket och förädlande träindustri i olika former är en annan.
Strukturomvandlingen har drabbat regionen hårt. Storindustrier och mindre bruk har i många fall lagts ned och övergivit många orter. I en del fall har näringslivet kunnat förnyas och småföretag inom olika branscher kunnat etableras. Men detta har skett i alldeles för liten omfattning. Problemen kan avläsas på många sätt bl.a. genom negativ befolkningsutveckling, ålderssamansättning, mycket hög arbetslöshet, högt ohälsotal med stor omfattning på förtidspensioneringar samt låg utbildningsnivå.
Utvecklingen har således varit negativ trots att regionen ligger nära expansiva områden med diversifierad arbetsmarknad. Likaså är avstånden inte särskilt stora och regionen har ett mycket stort antal mindre orter med goda industriella traditioner. Natur- och kulturbygd med goda förutsättningar för turism finns i hela området. Gemensamma satsningar som Ekomuseum som bevarar Bergslagens specifika historia har utvecklats.
I många stycken delar Bergslagen de norrländska förutsättningarna och problemen även om den geografiska skalan och den industriella historien avviker en del.
På lokal nivå finns i kommunerna både initiativkraft och kompetens. Det som saknats är resurser och samordning för att utveckla ett decentraliserat, hållbart och mindre sårbart näringsliv. Det behövs ett utvecklat utbildningssystem, även på högskolenivå, som tar tillvara regionens speciella fördelar. Det behövs kompletterande investeringar i järnvägstrafik och telekommunikationer som kan lägga grund för en modern industri- och tjänstesektor. Det behövs en bred kompetensutveckling bland stora delar av befolkningen. Det behövs inte minst kraftfulla utbildningssatsningar för kvinnorna i regionen som så starkt präglats av manligt dominerade industrier.
I Bergslagen har de traditionella storindustrierna och bruken haft en stark ställning och deras slagskugga vilar fortfarande tungt över regionen. De exploaterade arbetskraften så länge det var lönsamt och dominerade helt regionens utveckling. De lämnade sedan regionens människor åt sitt öde. Bergslagens stora bidrag till Sveriges industrialisering och exportinkomster har inte kommit regionen till del.
Det är dags för en rejäl satsning på förnyelse av Bergslagen. På samma sätt som Norrlandslänen har en fond för utveckling av infrastruktur och investeringar, nyföretagande och kompetenshöjande insatser menar vi att denna region skulle tillföras motsvarande resurser.
Vi föreslår att en fond inrättas på 200 miljoner kronor för detta ändamål. Administration och förvaltning får handhas av en organisation gemensam för de ingående länsstyrelserna och kommunerna. Det är viktigt att god ekonomisk och näringspolitisk kompetens finns tillgänglig vid fonden eller alternativt vid en Bergslagens utvecklingsstiftelse. En förutsättning är att lokala krafter mobiliseras och att det lokala näringslivet dras med i ett utvecklingsarbete. En annan förutsättning är att insatserna passar in i länsprogram eller den regionala strategin för Bergslagen. Insatserna tar sikte på att förnya regionen på ett integrerat sätt. Det handlar inte endast om ''passivt'' företagsstöd.
Finansieringen sker medelst de regionalpolitiska medlen. För framtiden kan dock medel från vattenkraftsavgift på ett öre per kWh från regionens vattenkraftsproduktion tas i anspråk på analogt sätt som i fallet Norrlandsfonden.
Nedsatta sociala avgifter m.m.
Som vi tidigare berört anser vi att företagen skall vara utsatta för ett omvandlingstryck. Det finns en risk att med regionalpolitiskt stöd konservera gamla strukturer. Vi föreslår i enlighet med detta synsätt att driftsstödet i form av sänkta socialavgifter minskas för att istället öka utvecklingsbidraget. Vi föreslår en minskning av anslaget för nedsättning av sociala avgifter med 200 miljoner kronor och avsätter istället 250 miljoner till 15 % stöd vid sysselsättningsökning inom stödområdet för småföretag enligt vad som sägs i propositionen under avsnitt 12. 50 miljoner tillförs där från ej använda medel under nuvarande budgetår under anslag A 2.
Vi menar att det är fel att låna av budgeten för arbetsmarknadsmedel för kommande budgetår. Vi avslår därför förslaget om 800 miljoner kronor till småföretagsstöd. Istället vill vi dels, enligt ovan, att särskilda medel avsätts till stödområdet för sysselsättningsökning, dels att 400 miljoner kronor tas från årets budgetmedel på A 2-anslaget till sysselsättningsökning i övriga landet enligt avsnitt 12 i propositionen. Dock menar vi att av de 800 miljoner som därmed återförs till arbetsmarknadsmedel för nästa år kan 150 miljoner kronor speciellt öronmärkas för konsultinsatser enligt propositionen.
Länsanslaget
Vänsterpartiet vill peka på att det bland invandrargrupper i större städer idag förekommer en arbetslöshet på upp till 50 %. Detta är en grupp som idag i stor utsträckning saknar röst i det svenska samhället och som dessutom med stor sannolikhet kommer att ha en mycket hög arbetslöshet även i en högkonjunktur. Ofta finns i de områden som har en hög andel invandrare mycket få arbetstillfällen och liten service vad gäller banker m.m. Vi anser att denna situation bör uppmärksammas särskilt vid tilldelning av länsanslagen och vid fördelning i länen. Vi föreslår därför en höjning av länsanslaget för att särskilt användas i invandrarområden i större städer på 100 miljoner kronor att tas från oanvända medel i årets budget på anslag A 2.
Kvinnoinsatser
För första gången finns inte bara pliktskyldigast med ett kort avsnitt om kvinnor och kvinnligt företagande. En fördjupning har skett och vi hälsar det med tillfredsställelse.
Vi tror dock att de kvinnliga regionala resurscentra som föreslås måste få en bredare inriktning än enbart företagande. De måste också kunna omfatta kultur, offentlig sektor, infrastruktur m.m. I likhet med organisationen Kvinnokraft tror vi också att det är viktigt att centrumbildningarna drivs tillsammans med ''gräsrotskvinnor''.
Det nationella resurscentret bör också få en självständig ställning och endast administrativt tillhöra Glesbygdsmyndigheten. Med utökade arbetsuppgifter bör myndigheten få förstärkta anslag. Vi föreslår att 2 miljoner utöver vad regeringen föreslagit går till Glesbygdsmyndigheten.
Vänsterpartiet anser som i tidigare års motioner att det är helt nödvändigt att kvotera in kvinnor i styrelsen för länsstyrelsen och att det bör ske ett aktivt arbete för att knyta kvinnliga handläggare till länsstyrelsen och utvecklingsfonden.
Regionalpolitisk forskning
De snabba förändringarna vad gäller samhällsstruktur och ekonomiska förutsättningar påverkar den regionala utvecklingen starkt. Det handlar om nationella processer likaväl som en dramatiskt förändrad internationell verklighet.
Tekniska förändringar revolutionerar näringsliv och informationssystem samtidigt som människornas värderingar successivt förändras.
Avreglering och förändringar av organisationsformer och styrningsmekanismer inom offentlig sektor har försvårat det regionalpolitiska arbetet.
Lokala initiativ och regionala utvecklingstendenser uppkommer alltefter den aktuella problembilden. Kvinnorna ställer rättmätiga krav på att vara delaktiga i utvecklingen och få ta en rättvis del av resurserna i anspråk.
Den tid är förbi då man passivt rekvirerade statliga stödmedel för att driva gamla verksamheter vidare. Nu finns det ett stort antal aktörer som med olika kompetenser agerar inom regionalpolitikens ram. Det är viktigt att ett strategiskt tänkande ligger bakom de regionala program som är en förutsättning för de konkreta utvecklingsinsatserna och de regionalpolitiska stöden.
Behovet av kunskap och kvalificerad analys är således avgörande för en förnyad och förstärkt regionalpolitik. Det handlar om både problembild och möjligheter för framtiden.
Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) är en myndighet som skall initiera och samordna forskning om regional utveckling samt stå för kunskapsspridning. Beslutet 1992 att flytta ERU till Östersund angav grunden till den nyordning som regeringen vill skall gälla för regionforskningen.
ERU förutsätts liksom tidigare genomföra sitt program i nära samarbete med universitet och högskolor i hela landet. Enligt direktiven bör ERU särskilt beakta den kompetens inom forskningsområdet som finns vid Högskolan i Östersund. Likaså bör en dialog ske med aktörer på olika nivåer som deltar i utformning och genomförande av regionalpolitiken. Vi noterar att även Glesbygdsmyndigheten har utlokaliserats till Östersund vilket gör att här finns stor kompetens.
ERU har nyligen beslutat om sitt forskningsprogram för den kommande treårsperioden och initierar nu verksamheten på allvar. Det är av utomordentlig betydelse att ERU med sin nya lokalisering har rimliga resurser för att kunna erbjuda effektiv forskning och service av god kvalitet. Vi föreslår att anslaget räknas upp med 2 miljoner kronor. Det rimliga är att ERU får bestämma var medel för forskning inom området skall föras i enlighet med sina prioriteringar. Om medel skall tillföras för forskning med inriktning på glesbygdens geografi med dess ekonomisk- geografiska och sociala struktur som regeringen föreslår och en högskola särskilt skall anges är det med ovan anförda förutsättningar Mitthögskolan i Östersund som är det naturliga alternativet. Inom Umeå universitet finns i och för sig viss kompetens inom området men motiven för regeringens förslag lyser med sin frånvaro. Detta bör ges regeringen till känna.
Regionalpolitiken i ett EU-perspektiv
Vänsterpartiet säger nej till medlemskap i EU. En folkomröstning skall avgöra frågan i november 1994 för Sveriges del.
I samband med redovisningen av avtalet om EU- medlemskap har det förekommit starkt vinklade uppgifter om de förväntade regionalpolitiska effekterna av ett eventuellt medlemskap. I propositionen ges en översiktlig bild av läget. Det finns anledning att kommentera några punkter.
Redan EES-avtalet innebär en del restriktioner för vilket regionalt stöd som är möjligt att ha utan att bryta mot EES-avtalets regler. EFTA:s övervakningsmyndighet ESA har uppgiften att kontrollera att reglerna efterlevs.
Regeringens inställning har varit att nuvarande stödformer och omfattning i huvudsak kommer att kunna fortsätta. EU-rådet har delegerat till kommissionen att övervaka att statsstödsreglerna följs eftersom frågan ej löstes i avtalet om EU-medlemskap. Fortfarande pågår överläggningar om bl.a. de svenska stödområdenas omfattning och företagsstödens utformning!
I samband med avtalsförhandlingarna definierades ett nytt mål, mål 6, för EU:s strukturfonder baserat på befolkningens gleshet. Detta eftersom mål 1 som bygger på ett ''fattigdoms''-kriterium inte var tillämpligt. 360 miljoner kronor avsätts för mål 6.
Övriga stödformer som förekommer är tillämpliga och kan för Sveriges del omfatta ca 2 miljarder kronor. Stöden avser näringspolitiska, arbetsmarknadspolitiska och jordbruks- och glesbygdspolitiska insatser.
Mycket återstår dock. Förhandlingarna fortsätter avseende avgränsningen av områden för vissa stöd och fördelningen i pengar mellan olika mål. Kommissionen fattar det slutgiltiga beslutet!
Avgränsningen av mål 6-området som i stort sett följer stödområdet avser perioden 1995--99. Därefter görs en översyn!
Flera av målen kan inte kombineras med mål 6 varför en stor risk finns att inte de nuvarande geografiska prioriteringarna för regionalpolitiken kan upprätthållas. Detta blir än mer markerat eftersom en förutsättning att få EU:s strukturmedel är att dessa kompletteras med ny nationell finansiering till minst 50 %!
Denna medfinansiering blir med EU:s regler bekymmersam att åstadkomma med en regionalpolitisk rimlig prioritering av de svenska medlen! Detta framgår också av den innehållsligt obegripliga skrivningen på s. 166 i propositionen angående finansieringen av nationella tillskott och i vilken mån dessa skulle behöva inrymmas i propositionens anslag. Riksdagen bör uppmärksamma detta vare sig formuleringarna beror på att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta eller på att det är resultatet av politisk kohandel mellan oeniga regeringspartier.
Det bör alltså uppmärksammas att förhandlingsresultatet är både oklart och ofärdigt och att regionalpolitiskt ogynnsamma konsekvenser kan uppstå genom avtalets konstruktion.
Bortsett från dessa mer specifika kommentarer är det Vänsterpartiets uppfattning att många effekter av ett EU- medlemskap har starkt negativa regionalpolitiska effekter.
Det handlar om den s.k. stora regionalpolitiken, om möjligheterna att i den ekonomiska politiken prioritera kampen mot arbetslösheten och att upprätthålla den offentliga sektorns nivå över hela landet. Bara de dryga medlemsavgifterna och andra påfrestningar på statsbudgeten innebär ett starkt hot mot såväl den offentliga sektorns konsumtion som transfereringar.
Som påpekats i Kommunförbundets rapport Levnadsförhållanden i Sveriges kommuner är genomsnittsåldern högre i glesbygdskommunerna liksom det är störst arbetslöshet där. Andelen förtidspensionerade, andelen transfereringar av hushållens disponibla inkomst och andelen offentligt anställda är störst i glesbygdskommunerna. Det högsta ohälsotalet finner vi Bergslagen och i norra Sverige etc.
Den offentliga sektorns service, utbildningssystemet, de statliga investeringsprogrammen i infrastruktur och näringspolitiska insatser spelar tillsammans med arbetsmarknadspolitik och socialförsäkringssystemet en mycket viktig roll för att upprätthålla regional balans och någorlunda likvärdiga levnadsförhållanden i olika delar av landet. Detta är den avgörande regionalpolitiska faktorn. Och just detta hotas av den ekonomiska politik som följer i EU-medlemskapets spår. Vi kan även notera att skogslänens jordbruk inte blir de särskilt gynnade när EU:s slösande jordbruksstöd tillämpas.
Den regionala effekten av ett medlemskap i EU är sannolikt starkt negativ. Kostnaden för att komma åt de i avtalet utlovade 2,4 miljarder kronorna är mycket hög, i synnerhet för de regioner som är i behov av stöd för sin utveckling.
Beredning av den regionalpolitiska propositionen
Det har saknats sedvanlig beredning och parlamentarisk förankring i samband med utarbetandet av regionalpolitiken denna gång. Någon egentlig regionalpolitisk utredning förekom inte trots de radikalt förändrade förutsättningar som nu föreligger. Enmansutredningar, fria idéskrifter från skribenter, ett inkallat regionalpolitiskt råd, utvärderingsrapporter från NUTEK och RRV, och en serie landsbygdskonferenser i Folkrörelserådets regi med disparata krav och förslag har legat till grund för regeringens beslut.
Den parlamentariskt sammansatta referensgruppen som under några sammanträden under hösten 1993 fick visst material redovisat för sig var en helt otillräcklig grund för samråd och parlamentarisk förankring.
Någon helhetsbild kunde aldrig förmedlas, och någon övergripande analys gjordes aldrig där olika perspektiv och erfarenheter kunde vägas ihop.
Inhämtandet av lokala erfarenheter och förslag från byutvecklingsgrupper och personer på det lokala fältet var ett nytt inslag som måste bedömas som värdefullt. Dock saknades systematiken och överblicken och en sammanvägd utvärdering har inte skett. Utformningen av propositionen visar också på denna brist.
Vänsterpartiet anser att den parlamentariska förankringen var mycket otillfredsställande och att genomförda utvärderingar inte fått tillräckligt genomslag i propositionen. Detta är säkert en förklaring till att propositionen lider brist på förnyelse i många avseenden.
Vänsterpartiet föreslår att ERU ges i uppgift att analysera och värdera beredningsarbetet och olika aktörers roll.
Organisatorisk struktur och aktörerna inom regionalpolitiken
Både på central, regional och lokal nivå finns en betydande oklarhet när det gäller kompetens och ansvarsfördelning. Det är uppenbart att det råder ett konkurrensförhållande mellan olika aktörer som inte alltid är sunt. I stället för ett positivt samarbete kan man ibland skönja en tävlan om att bli delaktig av anslagna medel som inte alltid gagnar de regionalpolitiska syftena. Regeringen har enligt vår uppfattning inte tillräckligt förmått belysa dessa frågeställningar. Förhållandet och resurstilldelningen till NUTEK, Glesbygdsmyndigheten och ERU visar detta. Det borde också ha förts en utförligare diskussion om rollfördelningen mellan länsstyrelser, landsting och kommuner. Förhållandet mellan Glesbygdsmyndigheten och Folkrörelserådet borde ha belysts bättre. Inte minst viktigt är att Glesbygdsmyndigheten, som tagit många initiativ som utnyttjats i propositionen, i sin nya lokalisering ges reella förutsättningar att utöva sina viktiga samordnande funktioner.
Samarbetet mellan olika aktörer inom regionalpolitiken är av yttersta vikt och onödigt dubbelarbete, kompetenstvister och osund konkurrens om resurser underblåses. Regionalpolitik har tillräckligt av inbyggda konflikttendenser i form av geografisk konkurrens och olikartade aktörers intresseområden ändå.
Vi föreslår att ERU som en del av sitt program för forskning kring regionalpolitikens aktörer får i uppdrag att lämna en rekommendation till förbättring av den operativa organisationen inom området.
Vi menar också att det skulle ha varit av stort värde att i enlighet med NUTEK:s förslag skapa en ''frizon'' på försök, där olika arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitiska medel kunde ha använts friare i länet i syfte att maximera sysselsättningseffekten och utvecklingskraften av insatserna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag i motsvarande delar, godkänner de mål för regionalpolitiken som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den stora regionalpolitiken och tillväxt över hela landet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den stora regionalpolitiken i övrigt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den regionalpolitiska inriktningen,
5. att riksdagen till fasta forskningsresurser vid mindre och medelstora högskolor anslår 70 miljoner kronor enligt vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen för samarbete över gränserna mellan mindre och medelstora högskolor anslår 10 miljoner kronor enligt vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om studielån enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kretsloppssamhället,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentiering av bensinskatten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiskatter i övrigt,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer och transporter,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om frizoner enligt vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riskkapital och AP-fonder,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga företag,
15. att riksdagen till bygdegrupperna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 34,5 miljoner kronor enligt vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen till försöksverksamhet för lokala ungdomsfonder för budgetåret 1994/95 anvisar 10 miljoner kronor enligt vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flickors fritid,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ungdomsaktiviteter kan ordnas på landsbygden enligt vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen hos regeringen begär att Barnombudsmannen får till uppgift att kartlägga barntillsynen på landsbygden enligt vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen beslutar att Fyrstadsregionen skall ingå i det tillfälliga stödområdet enligt vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur en fyrstadsfond kan bildas enligt vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av Norrlandsfonden,
23. att riksdagen till Norrlandsfonden för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 500 miljoner kronor enligt vad som anförts i motionen,
24. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om hur en vattenkraftsavgift kan uttas enligt vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen till en Bergslagsfond för budgetåret 1994/95 anslår 200 miljoner kronor enligt vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedsättning av sociala avgifter i stödområdet i tillämpliga delar enligt vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar 250 miljoner kronor till ett sysselsättningsstöd för småföretag i stödområdet enligt vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag under avsnitt 12 i propositionen om att anslå medel på 800 miljoner kronor från arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
29. att riksdagen för innevarande budgetår beslutar om 400 miljoner kronor till sysselsättningsstöd för småföretag utanför stödområdet att tas från anslag A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, enligt vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen hos regeringen begär att Arbetsmarknadsverket får i uppdrag att från innevarande budgetårs medel anslå medel till konsultstöd åt småföretag m.m. enligt vad som sägs i propositionen under avsnitt 12,
31. att riksdagen beslutar om en höjning av länsanslaget med 100 miljoner kronor att tas från anslag A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder innevarande budgetår för insatser för sysselsättning för invandrare enligt vad som anförts i motionen,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnoinsatser,
33. att riksdagen till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1994/95 anvisar 2 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 22 miljoner kronor,
34. att riksdagen till ERU för budgetåret 1994/95 anvisar 2 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 8,5 miljoner kronor,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ERU och Mitthögskolan,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiken i ett EU- perspektiv,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredningen av den regionalpolitiska propositionen,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisatorisk struktur och aktörerna inom regionalpolitiken.
Stockholm den 13 april 1994 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v) Hans Andersson (v)