med anledning av prop. 1993/94:140 Bygder och regioner i utveckling
Inledningsvis nödgas vi konstatera att den nuvarande
regeringens politik inte enbart medfört en katastrofal
arbetslöshet utan också ökade regionala skillnader i
Sverige. Ett av de mest drabbade områdena är Bergslagen.
Orsaken till att de regionala skillnaderna ökat är flera.
En del kan spåras i näringslivets utveckling, men andra
orsaker finns bl.a. i privatisering och fokusering på
företagslönsamhet för offentlig verksamhet framför
samhällsekonomisk lönsamhet och rättvisa. I linje med
detta har också de stora infrastruktursatsningarna inom
kommunikationssektorn gynnat stora expansiva
befolkningscentra. I fråga om utbildningen har regeringen,
mot mångas inrådan, motsatt sig fasta forskningsresurser
vid de små och medelstora högskolorna. Tillgång till bra
kommunikationer och kvalificerad utbildning i alla Sveriges
län måste vara ett av de viktigaste fundamenten för att ge
hela Sverige goda framtidsmöjligheter.
För Socialdemokraterna är en aktiv regionalpolitik som
gör det möjligt att bo och få utkomst på alla ställen i Sverige
en rättvisefråga. I det följande tar motionen upp åtgärder
som är särskilt viktiga för Bergslagens framtid.
Ny tillväxtpolitik
I Örebro län, som till stor del ingår i Bergslagen, är
problemen i många fall lika med Norrlands inland på så sätt
att arbetslösheten är hög och den regionala
bruttonationalprodukten är låg. Till exempel Ljusnarsberg
och Hällefors kommuner har tal som är väsentligt sämre än
för flertalet av de kommuner som regeringen föreslår ska
ingå i stödområde 1. Däremot när det gäller orsaker och
behov av åtgärder finns det betydande skillnader mellan
Norrlands inland och Bergslagen. Allmänt kan man
konstatera att den proposition som förelagts riksdagen
saknar särskild analys och åtgärdsprogram för en framtida
tillväxtpolitik.
Bergslagen har under århundraden utgjort grunden för
det svenska välståndet och framväxten av det moderna
industrisamhället. Bergslagens malm, skog och vattenkraft
har varit grundpelarna. Runt de råvarubaserade företagen
har bildats verkstadsindustriföretag. Företagen har intagit
världsledande positioner inom en rad områden. Runt
masugnarna, valsverken och sågverken har samhällen och
bruksorter bildats. De största bruksorterna är numera
kommuncentra. Några större glesbygder eller stora
landsbygdsbefolkningar mellan bruksorterna finns i regel
inte.
Vad som hänt de senaste åren är att de råvarubaserade
företagen många gånger slagits samman med utländska
företag. Produktionsenheter har mycket dramatiskt lagts
ned eller reducerats personalmässigt. Huvudkontor och
utvecklingsavdelningar som skulle stå för utveckling av
koncernerna har lagts ner, flyttats till storstadsområden
eller utomlands.
Följden har blivit hög arbetslöshet och då särkilt för
ungdomar. Med ungdomsarbetslöshet på över 40 %
kommer nästan en halv generations ungdomar att
hindras från en normal integration i det svenska samhället
med arbete, bostad och familjebildning. Många har fått
sociala problem. Man skulle också kunna säga att det
svenska samhället aldrig har gett dem en rimlig chans.
För de äldre är det förtidspensioneringar som gäller. Det
finns i vissa kommuner inte en enda yrkesaktiv
metallarbetare över 60 år.
Inte minst är kommunernas möjligheter att ge service på
ett likvärdigt sätt en av förutsättningarna för att skapa
jämbördiga möjligheter i Sverige. Den utveckling som nu
beskrivits hotar många kommuners möjligheter att klara sig
på sikt. Redan nu har flera kommuner i Örebro län tvingats
dra ner servicen till innevånarna till ''miniminivåer''. Hög
arbetslöshet, snabbt åldrande befolkning,
befolkningsminskningar och låg inkomst skapar svårigheter
för den kommunala ekonomin. Skatteutjämningssystemen
har inte tagit hänsyn till detta. Allmänt kan sägas att
storstadslänen med sina relativt låga skatteuttag gynnats på
bl.a. inlandskommunernas bekostnad.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör ge
regeringen till känna att en särskild tillväxtpolitik skall
utformas för Bergslagen. Den bör omfatta såväl
skatteutjämningssystem som särskilda
infrastruktursatsningar samt direkta åtgärder riktade till
företagen.
Infrastruktur/järnvägar
Specialiseringsgraden inom näringslivet fortsätter att
öka och därmed också transportvärdet i varje produkt från
producent till konsument. Befintliga företag i Örebro län
exporterar av hävd en stor del av sin produktion. Bra
transportmöjligheter för varuproduktion och
telekommunikationer är avgörande både för befintliga
företag och för förnyelse av näringslivet.
Grunden för kommunikationsmönstret finns bl.a. i
riksdagens trafikpolitiska beslut. Inom Örebro län finns
viktiga trafiknoder och trafikleder. De stora godsflödena
passerar Bergslagen. Hallsberg utgör en av Sveriges
tågbildningspunkter för heltåg till kontinenten och Örebro
har en av Sveriges noder för kombitrafik. Även för
persontrafik på järnväg är en god infrastruktur under
uppbyggnad.
Inom några få år kommer Mälar- och Svealandsbanorna
att var utbyggda. Dessa banors förlängning den s.k.
Nobelbanan från Örebro över Karlskoga och Karlstad till
Oslo har utretts. Utredningen som gjorts efter samma
kriterier som för övriga större järnvägsinvesteringar visar
på mycket god lönsamhet. Dessutom skulle en sådan
förstärkning ge en avsevärd stimulans för särskilt de södra
delarna av Bergslagsregionen.
Bältet
Västerås/Eskilstuna-Örebro-Karlskoga-Kristinehamn-
Karlstad skulle knytas samman till en gemensam zon.
Arbetsmarknader och varumarknader vidgas, resetider
förkortas och inlandet ökar i intresse för expansioner och
etableringar.
Infrastruktur/vägar
Inom vägområdet har riksdagen nyligen beslutat att en
stympad Berslagsdiagonal skall ingå i stamvägnätet.
Bergslagsdiagonalens tillkomst och utbyggnad är en av de
väsentligaste förutsättningarna för att skapa tillväxt i stora
delar av Bergslagen. Som utredningar visar skulle en
komplett Bergslagsdiagonal dvs. E 4--Hälsingekusten--Borlänge--Falun--Örebro--
Askersund--Motala--E 4
ha de största effekterna. Stor enighet finns bland
berörda länsstyrelser och kommuner om betydelsen av att
prioritera Bergslagsdiagonalen i sin helhet.
Mot den bakgrunden bör riksdagen uttala att inom
ramen för ''Ny tillväxt för Bergslagen'' och i avvaktan på
revision av det nuvarande stamvägnätet den del som avser
Falun--Norrlandskusten vid nybyggnationer skall erhålla 13
meters standard. På så sätt skapas redan nu en homogen
standard för hela sträckan. Vidare bör riksdagen uttala att
hela Bergslagsdiagonalens utbyggnad tidsmässigt skall
prioriteras inom de ekonomiska ramar som riksdagen ställt
till Vägverkets förfogande.
Infrastruktur/flyg
För persontransporter på längre avstånd och varor med
högt kilopris kommer flyget att vara det dominerande
transportsättet. För Bergslagen med internationellt
inriktade företag är bra flygförbindelser en
överlevnadsfråga. Hittills har riksdagen alltför lite
uppmärksammat flygets betydelse för Bergslagen och
Örebro läns tillväxtmöjligheter.
Vi nödgas i detta sammanhang ge en historisk återblick.
Innan den moderna regionalpolitiken skapades med
stödområdesindelningar fanns en indelning av Sverige i s.k.
skogslän och övriga län. Motivet till detta var 50-talets
mekanisering inom skogsbruket med färre anställda. Trots
att problembilden i dag är helt annorlunda och den
regionalpolitiska indelningen sker efter andra grunder, har
skogslänsbegreppet ändå hängt med inom vissa sektorer
och utgör märkligt nog också ibland grund för den
regionalpolitiska fördelningen av medel. Så är fallet t.ex.
när det gäller fördelning av statliga medel till
regionalpolitiskt strategiska flygplatser och till vägar.
Resultatet blir både ologiskt och orättvist.
Av denna anledning anser vi att riksdagen skall ge
regeringen till känna att riksdagens stödområdesindelning
skall ersätta begreppet skogslän och framgent ensamt
utgöra underlag för de regionalpolitiska prioriteringarna för
samtliga sektorer. Då strategiska flygplatser har ett stort
upptagningsområde bör riksdagen uttala att statligt stöd bör
kunna utgå till strategiska flygplatser som bl.a. har
stödområdeskommuner som upptagningsområden och när
flygplatsen är belägen inom län som helt eller delvis tillhör
stödområden. Ett sådant tillkännagivande är en viktig del
av att skapa förutsättningar för en framtida tillväxtpolitik.
Infrastruktur/utbildning
Utbildningsnivån i hela landet kommer att ha avgörande
betydelse för Sveriges möjlighet att internationellt stärka
sin konkurrenskraft. På samma sätt kommer
utbildningsnivån att ha betydelse för olika regioners
konkurrenskraft. Det är därför allvarligt att
utbildningsnivån inom de mest utsatta delarna av länet --
Bergslagen -- ligger under genomsnittet i riket. Här finns
stora behov av kompetensutveckling och vidareutbildning
bland annat för anställda inom den fortfarande
förhållandevis stora industrisektorn.
Orsakerna är flera. En är att avståndet till många
utbildningar är långt, vilket gör att färre ungdomar väljer
längre utbildningar. Satsningar på universiteten i
Stockholm, Umeå, Göteborg, Lund och Uppsala har
mycket begränsade effekter för utvecklingen av Bergslagen.
Bergslagen förser dessa universitet med elever, men lämnar
relativt litet tillbaka. Högskolan i Örebro tillhör
tillsammans med högskolorna i Karlstad och Växjö de
högskolor som utvecklats utifrån tidigare
universitetsfilialer. Högskolan kan uppvisa såväl stor bredd
inom olika akademiska ämnen som djup, vilket bland annat
konfirmerats i beslutet att tilldela högskolan
magisterkompetens i tiotalet ämnen. Här finns en god
potential för att genom ökade forskningsinsatser bidra till
att uppfylla målet om kraftig ökning av antalet
forskarstuderande.
En viktigt förutsättning för att högskolan långsiktigt
skall uppehålla kvalitet i grundutbildning är att högskolan
successivt får del av fasta forskningsresurser. Det s.k.
professorsprogram som i samverkan mellan högskolan och
främst universitetet i Uppsala nu byggs upp, är ett viktigt
och följdriktigt steg i en utveckling mot fasta
forskningsresurser i länet.
Det nära samarbetet med högskolan i Karlstad liksom
högskolorna i Västerås/Eskilstuna underlättas av en
utbyggd Nobelbana.
I ett gemensamt framtaget utvecklingsprogram har
Örebro län framhållit miljörelaterad verksamhet som ett
viktigt framtidsområde. Ett betydelsefullt skäl till detta är
att länet redan har åtskilliga företag med kvalificerad
produktion inom miljöområdet. Högskolan, näringslivet
och länsstyrelsen har nyligen tagit fram ett gemensamt
forsknings- och utvecklingsprogram för samverkan mellan
högskola och näringsliv inom miljösektorn. Programmets
kostnad beräknas till cirka 10 miljoner kronor årligen.
För utvecklingen av denna industrisektor nationellt och
för Bergslagens näringsliv är det av största betydelse att det
kan genomföras. För de inledande tre åren i programmet
bör länsstyrelsen i Örebro län tillföras extra medel om 5
miljoner kronor årligen ur det s.k. länsanslaget för
programmets genomförande.
Vid högskolan finns en forskningsstiftelse särskilt
inriktad på småföretagarnas villkor. Forskningssamarbetet
är upplagt som ett nätverk, med så gott som samtliga
forskare som i dag är aktiva inom småföretagarområdet.
Detta samarbete bör kunna utvecklas mer riktat runt frågor
som har att göra med förnyelsen av Bergslagens näringsliv.
Ett forskningsprogram för de närmaste tre åren inom ramen
för ett belopp på 2 miljoner kronor bör utformas. Till detta
bör särskilda medel under perioden på samma belopp
ställas till förfogande för nya entreprenörinriktningar vid
den befintliga ekonomiutbildningen vid högskolan i
Örebro. Länsstyrelsen i Örebro län bör inom ramen för
länsanslaget tillföras särskilda medel för detta ändamål.
Distansutbildningen tillhör vidare de instrument som har
särskild regionalpolitisk betydelse. Det gäller inte minst
kommuner som Lindesberg, Hällefors och Ljusnarsberg,
där en utbyggd distansutbildning i samverkan med
högskolan i Örebro kraftigt kan öka möjligheterna till
vuxenutbildning.
Näringslivsförnyelse
Regeringens proposition fokuserar
landsbygdsutveckling. I och för sig en angelägen fråga.
Samtidigt måste konstateras att regeringen bortsett från den
struktur som gäller i vissa regioner bl.a. i Örebro län. Av
länets befolkning bor de allra flesta i bruksorter, andelen
sysselsatta i industri är hög och näringslivet är
internationellt inriktat. Därför är åtgärder av typen
stimulans till kombinationssysselsättning i jordbruksföretag
helt otillräckliga för att få Ny tillväxt i länet. Vissa delar av
regeringens medel och förslag är bra. Dit hör bl.a.
lokaliseringsstödet och det länsanslag som länsstyrelserna
föreslås få. Det förra är betydelsefullt för att företagen skall
kunna etablera sig och för företag att genomföra
expansionsinvesteringar. Det senare används för
utvecklingsprojekt som sedan i sin förlängning skapar
sysselsättning.
De finansiella stöden är inriktade på att möjliggöra
produktutveckling, marknadsföring och
expansionsinvesteringar som ger ökad sysselsättning. De
avlastar risk och skapar finansiellt utrymme för sådant som
är osäkert, t.ex. för nya produkter vars acceptans på
marknaden alltid är oviss. Sysselsättningsbidraget däremot
har en helt annan funktion. Det premierar företaget i
efterhand för att sysselsättningen ökat. Det utgår till alla
oavsett om det behövs eller inte. När företaget tog risken
eller när man behövde pengarna för att expandera då var
inte sysselsättningsbidraget tillgängligt. Först när man
lyckats och flera år efteråt får man stödet, så långt som fem
år efter det att expansionen gjordes. Enligt vår mening bör
det prövas om det inte är effektivare att ersätta delar av
sysselsättningsbidraget med en Bergslagsfond.
Vi kan vidare konstatera att regeringen föreslår att
Norrlandsfonden föreslås få ett förmögenhetstillskott på
cirka 200 miljoner kronor. Säkert en bra åtgärd för
Norrlands utveckling. Emellertid är problemen väl så
allvarliga i Bergslagen. Av detta skäl anser vi att en likartad
Bergslagsfond bör inrättas.
1. Bergslagsfonden -- en aktiv part i etableringsfasen
Dynamiken i näringslivet är hög. Varje år kommer
sannolikt cirka 50 000 nya arbetsplatser att skapas och
ungefär lika många att försvinna. För att få ''ny tillväxt i
Bergslagen'' måste fler nya företag inom tillväxtbranscher
skapas. Bergslagen skall göras till ett intressant
etableringsområde. Detta arbete sker på det regionala
planet i nära samarbete med länsstyrelser och kommuner.
Bergslagsfondens roll skulle kunna vara att göra sig känd
som nyetableringsorganisation, skapa kontakter, ha
erfarenhet av att starta företag och på så sätt vara en mycket
aktiv part för att få företag att etablera sig i Bergslagen och
att få lyckosamma etableringar. I sin kontaktverksamhet
bör Bergslagsfonden givetvis rikta sig till den svenska
marknaden, men också till andra länder som kan bedömas
ha intresse för etableringar i Sverige. Bergslagsfonden skall
inrikta sig mot företag i tillväxtbranscher med potential att
konkurrera på den internationella marknaden.
2. Skapa små tillväxtkoncerner
Företagsekonomisk forskning visar att de fortast
växande företagen snabbt bildar nya konstellationer med
andra företag. Minikoncerner bildas, produkter utvecklas,
köps och avyttras. Det är bland dessa typer av företag
embryot finns till nya storföretag. För Örebro läns del är det
brist på sådana dynamiska företagsbildningar. En orsak är
att Bergslagen har för få aktörer av detta slag. Ett vanligt
fenomen i hela Bergslagen är att aktiva tillväxföretag säljs
till större koncerner med huvudkontor,
utvecklingsavdelningar m.m. på andra håll. Många gånger
försvinner därmed den dynamiska delen från regionen. En
uppgift för den nya Bergslagsfonden bör vara att
tillsammans med privata intressenter skapa
''minitillväxtkoncerner'' med huvudkontor och
kvalificerade verksamheter i Bergslagen.
Stödområdesindelning
Regeringens förslag till stödområdesindelning tar inte
tillräcklig hänsyn till länets problembild.
Befolkningsutvecklingen, industrins
strukturrationaliseringar och arbetslöshetstalet visar att
delar av länet måste ges högre prioritet än vad regeringen
föreslagit.
Vad gäller industrisektorn har länet en koncentration av
tung verkstads-, process- och gruvindustri i länets norra,
västra och södra del kallad halvmånebältet. Efter analyser
och olika undersökningar kan man påvisa att detta
sammanhängande område har ett stort behov av
förändring, förnyelse och reindustrialisering. Gemensamt
för de i halvmånebältet ingående kommunerna är
beroendet av industrisektorn, både ur aspekten av en
bransch och beroende av ett företag. Området, speciellt
dess norra och västra delar har haft strukturproblem sedan
början av 70-talet. Detta har medfört att Örebro län haft en
mycket negativ befolkningsutveckling under den senaste 20-
årsperioden.
Det behövs kraftfulla åtgärder både i det kortsiktiga och
det långsiktiga perspektivet för att komma till rätta med
länets problem. I det kortsiktiga perspektivet behövs
utvidgade arbetsmarknadspolitiska insatser med mera
flexibilitet i användningen av dessa medel.
En placering av Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner
i stödområde 1 är därför i dagens svårbemästrade situation
en nödvändighet för att kunna vidga de
arbetsmarknadspolitiska insatserna. Karlskoga och
Degerfors kommuner är temporärt inplacerade i
stödområde 2, men bör permanent placeras där liksom
norra delen av Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttans
och Ramsbergs församlingar) samt Askersunds komun.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att forma en ny tillväxtpolitik i
Bergslagen och Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge Vägverket direktiv om att
utbyggnader av Falun--E 4 av Bergslagsdiagonalen skall
hålla 13 meters standard och att verket tidsmässigt skall
prioritera investeringar i hela Bergslagsdiagonalen inom de
ekonomiska ramar som ställts till verkets förfogande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att strategiska och kommunägda
flygplatser i stödområdeslän skall kunna erhålla statsbidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av fasta
forskningsresurser vid Högskolan i Örebro,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrätta en Bergslagsfond,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Hällefors och Ljusnarsbergs
kommuner inplaceras i stödområde 1, Degerfors,
Karlskoga, Askersund och norra delen av Lindesberg
(Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) i
stödområde 2.
Stockholm den 13 april 1994
Håkan Strömberg (s)
Maud Björnemalm (s)
Sture Ericson (s)
Inger Lundberg (s)
Hans Karlsson (s)