Inledningsvis nödgas vi konstatera att den nuvarande regeringens politik inte enbart medfört en katastrofal arbetslöshet utan också ökade regionala skillnader i Sverige. Ett av de mest drabbade områdena är Bergslagen.
Orsaken till att de regionala skillnaderna ökat är flera. En del kan spåras i näringslivets utveckling, men andra orsaker finns bl.a. i privatisering och fokusering på företagslönsamhet för offentlig verksamhet framför samhällsekonomisk lönsamhet och rättvisa. I linje med detta har också de stora infrastruktursatsningarna inom kommunikationssektorn gynnat stora expansiva befolkningscentra. I fråga om utbildningen har regeringen, mot mångas inrådan, motsatt sig fasta forskningsresurser vid de små och medelstora högskolorna. Tillgång till bra kommunikationer och kvalificerad utbildning i alla Sveriges län måste vara ett av de viktigaste fundamenten för att ge hela Sverige goda framtidsmöjligheter.
För Socialdemokraterna är en aktiv regionalpolitik som gör det möjligt att bo och få utkomst på alla ställen i Sverige en rättvisefråga. I det följande tar motionen upp åtgärder som är särskilt viktiga för Bergslagens framtid.
Ny tillväxtpolitik
I Örebro län, som till stor del ingår i Bergslagen, är problemen i många fall lika med Norrlands inland på så sätt att arbetslösheten är hög och den regionala bruttonationalprodukten är låg. Till exempel Ljusnarsberg och Hällefors kommuner har tal som är väsentligt sämre än för flertalet av de kommuner som regeringen föreslår ska ingå i stödområde 1. Däremot när det gäller orsaker och behov av åtgärder finns det betydande skillnader mellan Norrlands inland och Bergslagen. Allmänt kan man konstatera att den proposition som förelagts riksdagen saknar särskild analys och åtgärdsprogram för en framtida tillväxtpolitik.
Bergslagen har under århundraden utgjort grunden för det svenska välståndet och framväxten av det moderna industrisamhället. Bergslagens malm, skog och vattenkraft har varit grundpelarna. Runt de råvarubaserade företagen har bildats verkstadsindustriföretag. Företagen har intagit världsledande positioner inom en rad områden. Runt masugnarna, valsverken och sågverken har samhällen och bruksorter bildats. De största bruksorterna är numera kommuncentra. Några större glesbygder eller stora landsbygdsbefolkningar mellan bruksorterna finns i regel inte.
Vad som hänt de senaste åren är att de råvarubaserade företagen många gånger slagits samman med utländska företag. Produktionsenheter har mycket dramatiskt lagts ned eller reducerats personalmässigt. Huvudkontor och utvecklingsavdelningar som skulle stå för utveckling av koncernerna har lagts ner, flyttats till storstadsområden eller utomlands.
Följden har blivit hög arbetslöshet och då särkilt för ungdomar. Med ungdomsarbetslöshet på över 40 % kommer nästan en halv generations ungdomar att hindras från en normal integration i det svenska samhället med arbete, bostad och familjebildning. Många har fått sociala problem. Man skulle också kunna säga att det svenska samhället aldrig har gett dem en rimlig chans.
För de äldre är det förtidspensioneringar som gäller. Det finns i vissa kommuner inte en enda yrkesaktiv metallarbetare över 60 år.
Inte minst är kommunernas möjligheter att ge service på ett likvärdigt sätt en av förutsättningarna för att skapa jämbördiga möjligheter i Sverige. Den utveckling som nu beskrivits hotar många kommuners möjligheter att klara sig på sikt. Redan nu har flera kommuner i Örebro län tvingats dra ner servicen till innevånarna till ''miniminivåer''. Hög arbetslöshet, snabbt åldrande befolkning, befolkningsminskningar och låg inkomst skapar svårigheter för den kommunala ekonomin. Skatteutjämningssystemen har inte tagit hänsyn till detta. Allmänt kan sägas att storstadslänen med sina relativt låga skatteuttag gynnats på bl.a. inlandskommunernas bekostnad.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör ge regeringen till känna att en särskild tillväxtpolitik skall utformas för Bergslagen. Den bör omfatta såväl skatteutjämningssystem som särskilda infrastruktursatsningar samt direkta åtgärder riktade till företagen.
Infrastruktur/järnvägar
Specialiseringsgraden inom näringslivet fortsätter att öka och därmed också transportvärdet i varje produkt från producent till konsument. Befintliga företag i Örebro län exporterar av hävd en stor del av sin produktion. Bra transportmöjligheter för varuproduktion och telekommunikationer är avgörande både för befintliga företag och för förnyelse av näringslivet.
Grunden för kommunikationsmönstret finns bl.a. i riksdagens trafikpolitiska beslut. Inom Örebro län finns viktiga trafiknoder och trafikleder. De stora godsflödena passerar Bergslagen. Hallsberg utgör en av Sveriges tågbildningspunkter för heltåg till kontinenten och Örebro har en av Sveriges noder för kombitrafik. Även för persontrafik på järnväg är en god infrastruktur under uppbyggnad.
Inom några få år kommer Mälar- och Svealandsbanorna att var utbyggda. Dessa banors förlängning den s.k. Nobelbanan från Örebro över Karlskoga och Karlstad till Oslo har utretts. Utredningen som gjorts efter samma kriterier som för övriga större järnvägsinvesteringar visar på mycket god lönsamhet. Dessutom skulle en sådan förstärkning ge en avsevärd stimulans för särskilt de södra delarna av Bergslagsregionen.
Bältet
Västerås/Eskilstuna-Örebro-Karlskoga-Kristinehamn- Karlstad skulle knytas samman till en gemensam zon. Arbetsmarknader och varumarknader vidgas, resetider förkortas och inlandet ökar i intresse för expansioner och etableringar.
Infrastruktur/vägar
Inom vägområdet har riksdagen nyligen beslutat att en stympad Berslagsdiagonal skall ingå i stamvägnätet. Bergslagsdiagonalens tillkomst och utbyggnad är en av de väsentligaste förutsättningarna för att skapa tillväxt i stora delar av Bergslagen. Som utredningar visar skulle en komplett Bergslagsdiagonal dvs. E 4--Hälsingekusten--Borlänge--Falun--Örebro-- Askersund--Motala--E 4 ha de största effekterna. Stor enighet finns bland berörda länsstyrelser och kommuner om betydelsen av att prioritera Bergslagsdiagonalen i sin helhet.
Mot den bakgrunden bör riksdagen uttala att inom ramen för ''Ny tillväxt för Bergslagen'' och i avvaktan på revision av det nuvarande stamvägnätet den del som avser Falun--Norrlandskusten vid nybyggnationer skall erhålla 13 meters standard. På så sätt skapas redan nu en homogen standard för hela sträckan. Vidare bör riksdagen uttala att hela Bergslagsdiagonalens utbyggnad tidsmässigt skall prioriteras inom de ekonomiska ramar som riksdagen ställt till Vägverkets förfogande.
Infrastruktur/flyg
För persontransporter på längre avstånd och varor med högt kilopris kommer flyget att vara det dominerande transportsättet. För Bergslagen med internationellt inriktade företag är bra flygförbindelser en överlevnadsfråga. Hittills har riksdagen alltför lite uppmärksammat flygets betydelse för Bergslagen och Örebro läns tillväxtmöjligheter.
Vi nödgas i detta sammanhang ge en historisk återblick. Innan den moderna regionalpolitiken skapades med stödområdesindelningar fanns en indelning av Sverige i s.k. skogslän och övriga län. Motivet till detta var 50-talets mekanisering inom skogsbruket med färre anställda. Trots att problembilden i dag är helt annorlunda och den regionalpolitiska indelningen sker efter andra grunder, har skogslänsbegreppet ändå hängt med inom vissa sektorer och utgör märkligt nog också ibland grund för den regionalpolitiska fördelningen av medel. Så är fallet t.ex. när det gäller fördelning av statliga medel till regionalpolitiskt strategiska flygplatser och till vägar. Resultatet blir både ologiskt och orättvist.
Av denna anledning anser vi att riksdagen skall ge regeringen till känna att riksdagens stödområdesindelning skall ersätta begreppet skogslän och framgent ensamt utgöra underlag för de regionalpolitiska prioriteringarna för samtliga sektorer. Då strategiska flygplatser har ett stort upptagningsområde bör riksdagen uttala att statligt stöd bör kunna utgå till strategiska flygplatser som bl.a. har stödområdeskommuner som upptagningsområden och när flygplatsen är belägen inom län som helt eller delvis tillhör stödområden. Ett sådant tillkännagivande är en viktig del av att skapa förutsättningar för en framtida tillväxtpolitik.
Infrastruktur/utbildning
Utbildningsnivån i hela landet kommer att ha avgörande betydelse för Sveriges möjlighet att internationellt stärka sin konkurrenskraft. På samma sätt kommer utbildningsnivån att ha betydelse för olika regioners konkurrenskraft. Det är därför allvarligt att utbildningsnivån inom de mest utsatta delarna av länet -- Bergslagen -- ligger under genomsnittet i riket. Här finns stora behov av kompetensutveckling och vidareutbildning bland annat för anställda inom den fortfarande förhållandevis stora industrisektorn.
Orsakerna är flera. En är att avståndet till många utbildningar är långt, vilket gör att färre ungdomar väljer längre utbildningar. Satsningar på universiteten i Stockholm, Umeå, Göteborg, Lund och Uppsala har mycket begränsade effekter för utvecklingen av Bergslagen. Bergslagen förser dessa universitet med elever, men lämnar relativt litet tillbaka. Högskolan i Örebro tillhör tillsammans med högskolorna i Karlstad och Växjö de högskolor som utvecklats utifrån tidigare universitetsfilialer. Högskolan kan uppvisa såväl stor bredd inom olika akademiska ämnen som djup, vilket bland annat konfirmerats i beslutet att tilldela högskolan magisterkompetens i tiotalet ämnen. Här finns en god potential för att genom ökade forskningsinsatser bidra till att uppfylla målet om kraftig ökning av antalet forskarstuderande.
En viktigt förutsättning för att högskolan långsiktigt skall uppehålla kvalitet i grundutbildning är att högskolan successivt får del av fasta forskningsresurser. Det s.k. professorsprogram som i samverkan mellan högskolan och främst universitetet i Uppsala nu byggs upp, är ett viktigt och följdriktigt steg i en utveckling mot fasta forskningsresurser i länet.
Det nära samarbetet med högskolan i Karlstad liksom högskolorna i Västerås/Eskilstuna underlättas av en utbyggd Nobelbana.
I ett gemensamt framtaget utvecklingsprogram har Örebro län framhållit miljörelaterad verksamhet som ett viktigt framtidsområde. Ett betydelsefullt skäl till detta är att länet redan har åtskilliga företag med kvalificerad produktion inom miljöområdet. Högskolan, näringslivet och länsstyrelsen har nyligen tagit fram ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för samverkan mellan högskola och näringsliv inom miljösektorn. Programmets kostnad beräknas till cirka 10 miljoner kronor årligen.
För utvecklingen av denna industrisektor nationellt och för Bergslagens näringsliv är det av största betydelse att det kan genomföras. För de inledande tre åren i programmet bör länsstyrelsen i Örebro län tillföras extra medel om 5 miljoner kronor årligen ur det s.k. länsanslaget för programmets genomförande.
Vid högskolan finns en forskningsstiftelse särskilt inriktad på småföretagarnas villkor. Forskningssamarbetet är upplagt som ett nätverk, med så gott som samtliga forskare som i dag är aktiva inom småföretagarområdet. Detta samarbete bör kunna utvecklas mer riktat runt frågor som har att göra med förnyelsen av Bergslagens näringsliv. Ett forskningsprogram för de närmaste tre åren inom ramen för ett belopp på 2 miljoner kronor bör utformas. Till detta bör särskilda medel under perioden på samma belopp ställas till förfogande för nya entreprenörinriktningar vid den befintliga ekonomiutbildningen vid högskolan i Örebro. Länsstyrelsen i Örebro län bör inom ramen för länsanslaget tillföras särskilda medel för detta ändamål.
Distansutbildningen tillhör vidare de instrument som har särskild regionalpolitisk betydelse. Det gäller inte minst kommuner som Lindesberg, Hällefors och Ljusnarsberg, där en utbyggd distansutbildning i samverkan med högskolan i Örebro kraftigt kan öka möjligheterna till vuxenutbildning.
Näringslivsförnyelse
Regeringens proposition fokuserar landsbygdsutveckling. I och för sig en angelägen fråga. Samtidigt måste konstateras att regeringen bortsett från den struktur som gäller i vissa regioner bl.a. i Örebro län. Av länets befolkning bor de allra flesta i bruksorter, andelen sysselsatta i industri är hög och näringslivet är internationellt inriktat. Därför är åtgärder av typen stimulans till kombinationssysselsättning i jordbruksföretag helt otillräckliga för att få Ny tillväxt i länet. Vissa delar av regeringens medel och förslag är bra. Dit hör bl.a. lokaliseringsstödet och det länsanslag som länsstyrelserna föreslås få. Det förra är betydelsefullt för att företagen skall kunna etablera sig och för företag att genomföra expansionsinvesteringar. Det senare används för utvecklingsprojekt som sedan i sin förlängning skapar sysselsättning.
De finansiella stöden är inriktade på att möjliggöra produktutveckling, marknadsföring och expansionsinvesteringar som ger ökad sysselsättning. De avlastar risk och skapar finansiellt utrymme för sådant som är osäkert, t.ex. för nya produkter vars acceptans på marknaden alltid är oviss. Sysselsättningsbidraget däremot har en helt annan funktion. Det premierar företaget i efterhand för att sysselsättningen ökat. Det utgår till alla oavsett om det behövs eller inte. När företaget tog risken eller när man behövde pengarna för att expandera då var inte sysselsättningsbidraget tillgängligt. Först när man lyckats och flera år efteråt får man stödet, så långt som fem år efter det att expansionen gjordes. Enligt vår mening bör det prövas om det inte är effektivare att ersätta delar av sysselsättningsbidraget med en Bergslagsfond.
Vi kan vidare konstatera att regeringen föreslår att Norrlandsfonden föreslås få ett förmögenhetstillskott på cirka 200 miljoner kronor. Säkert en bra åtgärd för Norrlands utveckling. Emellertid är problemen väl så allvarliga i Bergslagen. Av detta skäl anser vi att en likartad Bergslagsfond bör inrättas.
1. Bergslagsfonden -- en aktiv part i etableringsfasen
Dynamiken i näringslivet är hög. Varje år kommer sannolikt cirka 50 000 nya arbetsplatser att skapas och ungefär lika många att försvinna. För att få ''ny tillväxt i Bergslagen'' måste fler nya företag inom tillväxtbranscher skapas. Bergslagen skall göras till ett intressant etableringsområde. Detta arbete sker på det regionala planet i nära samarbete med länsstyrelser och kommuner.
Bergslagsfondens roll skulle kunna vara att göra sig känd som nyetableringsorganisation, skapa kontakter, ha erfarenhet av att starta företag och på så sätt vara en mycket aktiv part för att få företag att etablera sig i Bergslagen och att få lyckosamma etableringar. I sin kontaktverksamhet bör Bergslagsfonden givetvis rikta sig till den svenska marknaden, men också till andra länder som kan bedömas ha intresse för etableringar i Sverige. Bergslagsfonden skall inrikta sig mot företag i tillväxtbranscher med potential att konkurrera på den internationella marknaden.
2. Skapa små tillväxtkoncerner
Företagsekonomisk forskning visar att de fortast växande företagen snabbt bildar nya konstellationer med andra företag. Minikoncerner bildas, produkter utvecklas, köps och avyttras. Det är bland dessa typer av företag embryot finns till nya storföretag. För Örebro läns del är det brist på sådana dynamiska företagsbildningar. En orsak är att Bergslagen har för få aktörer av detta slag. Ett vanligt fenomen i hela Bergslagen är att aktiva tillväxföretag säljs till större koncerner med huvudkontor, utvecklingsavdelningar m.m. på andra håll. Många gånger försvinner därmed den dynamiska delen från regionen. En uppgift för den nya Bergslagsfonden bör vara att tillsammans med privata intressenter skapa ''minitillväxtkoncerner'' med huvudkontor och kvalificerade verksamheter i Bergslagen.
Stödområdesindelning
Regeringens förslag till stödområdesindelning tar inte tillräcklig hänsyn till länets problembild. Befolkningsutvecklingen, industrins strukturrationaliseringar och arbetslöshetstalet visar att delar av länet måste ges högre prioritet än vad regeringen föreslagit.
Vad gäller industrisektorn har länet en koncentration av tung verkstads-, process- och gruvindustri i länets norra, västra och södra del kallad halvmånebältet. Efter analyser och olika undersökningar kan man påvisa att detta sammanhängande område har ett stort behov av förändring, förnyelse och reindustrialisering. Gemensamt för de i halvmånebältet ingående kommunerna är beroendet av industrisektorn, både ur aspekten av en bransch och beroende av ett företag. Området, speciellt dess norra och västra delar har haft strukturproblem sedan början av 70-talet. Detta har medfört att Örebro län haft en mycket negativ befolkningsutveckling under den senaste 20- årsperioden.
Det behövs kraftfulla åtgärder både i det kortsiktiga och det långsiktiga perspektivet för att komma till rätta med länets problem. I det kortsiktiga perspektivet behövs utvidgade arbetsmarknadspolitiska insatser med mera flexibilitet i användningen av dessa medel.
En placering av Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner i stödområde 1 är därför i dagens svårbemästrade situation en nödvändighet för att kunna vidga de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Karlskoga och Degerfors kommuner är temporärt inplacerade i stödområde 2, men bör permanent placeras där liksom norra delen av Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) samt Askersunds komun.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forma en ny tillväxtpolitik i Bergslagen och Örebro län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Vägverket direktiv om att utbyggnader av Falun--E 4 av Bergslagsdiagonalen skall hålla 13 meters standard och att verket tidsmässigt skall prioritera investeringar i hela Bergslagsdiagonalen inom de ekonomiska ramar som ställts till verkets förfogande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att strategiska och kommunägda flygplatser i stödområdeslän skall kunna erhålla statsbidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av fasta forskningsresurser vid Högskolan i Örebro,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en Bergslagsfond,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner inplaceras i stödområde 1, Degerfors, Karlskoga, Askersund och norra delen av Lindesberg (Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) i stödområde 2.
Stockholm den 13 april 1994 Håkan Strömberg (s) Maud Björnemalm (s) Sture Ericson (s) Inger Lundberg (s) Hans Karlsson (s)