Regeringen framhåller i den nu aktuella propositionen att företagsförnyelse och kompetensutveckling i näringslivet är särskilt viktiga inslag i det regionala utvecklingsarbetet. Jag delar helt denna uppfattning. Tillgång på kunskap och kompetens är av avgörande betydelse för att företag i Sverige skall kunna konkurrera på en internationell marknad. Den snabba utvecklingen mot allt mer högteknologiska produkter och verksamheter gör att företagen måste förnya och komplettera sina kunskaper.
Företag i glesbygdsområden har vissa konkurrensnackdelar, t.ex. långa avstånd. Dessa företag har även en lägre soliditet än mindre företag i övriga delar av landet. För att kompensera detta är det viktigt att företagen ges möjlighet att satsa på produkt- och kompetensutveckling.
Det är angeläget att den utvärdering av olika företagsstöd som förordas i propositionen snarast genomförs. Det är viktigt att få en helhetssyn och en samordning av de olika stöden. Stöden måste ges en utformning som bättre motsvarar individernas och företagens verkliga behov och önskemål. Detta är inte minst viktigt för mindre företag med allmänt sett begränsade resurser. Stöden bör särskilt analyseras ur kostnads- och konkurrenshänseende. Bl.a. har Glesbygdsmyndighetens rapport om glesbygdsstödet och övriga företagsstöd från 1993 visat att stöden inte alltid fungerar på ett effektivt och rättvist sätt i dessa avseenden.
För små företagare erbjuds i dag utbildning av varierande kvalitet inom ett antal högskolor, utvecklingsfonder och näringslivsorganisationer. För att stärka utbildningen och göra den effektivare bör resurserna samordnas till ett Kunskapscentrum för småföretagsamhet, som bör drivas av Företagarnas Riksorganisation, FR. FR har en väl utbyggd organisation och en omfattande kunskap om småföretagarnas villkor. FR bedriver sedan många år framgångsrikt en Hantverkets folkhögskola i Leksand.
Jag föreslår således att ett Kunskapscentrum inrättas, med uppgift att genom kursverksamhet höja kompetensen bland småföretagare i olika frågor, t.ex. ledarskap, miljö och ekonomi. Ett Kunskapscentrum bör även ha till uppgift att utveckla olika åtgärder och program som kan komma andra kunskapsförmedlare, t.ex. radio och TV, till del. En annan viktig uppgift bör vara att verka samordnande för utbildningsarrangörer på småföretagarområdet och bistå företagare med råd och tips om olika utbildningsalternativ. Man bör även vara pådrivande i utbildningsfrågor gentemot andra organisationer, myndigheter, riksdag och departement.
Ytterligare en uppgift bör vara att förmedla och utveckla den erfarenhet som Arbetslivsfonden erhållit i småföretagarfrågor. Det förslag som regeringens utredare av Arbetslivsfondens verksamhet nyligen lämnat i frågan är inte godtagbart. Det går ut på att nya lokala kunskapsförmedlingar skall inrättas som i första hand skall stödja små företag i arbetslivs- och arbetsmiljöutveckling. Det är enligt min mening smidigare att låta detta utföras inom ramen för det arbete som en redan väl fungerande organisation i småföretagarfrågor, Företagarnas Riksorganisation, bedriver. När det gäller finansieringen av ett Kunskapscentrum vill jag i första hand föreslå en omprioritering av utgifter inom befintliga anslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av olika former av företagsstöd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett Kunskapscentrum för småföretagsamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara Arbetslivsfondens erfarenheter på småföretagarområdet.
Stockholm den 13 april 1994 Sten Svensson (m)