med anledning av prop. 1993/94:140 Bygder och regioner i utveckling
I regeringens proposition 1993/94:140 föreslås bl.a. att
ett nytt landsbygdsstöd till företagsinvesteringar på högst
450 000 kr per objekt inrättas. Stödet kan lämnas till såväl
hårda investeringar -- t.ex. byggnader, maskiner,
utrustning, markanläggningar -- som mjuka investeringar --
t.ex. marknadsföring, produktutveckling, utbildning.
Stödet är avsett att ersätta lokaliserings- och
utvecklingsbidrag i de regionalpolitiska stödområdena samt
glesbygdsstöd i glesbygdsområdena.
Enligt propositionen skall bidrag ur det nya
landsbygdsstödet kunna beviljas för investeringar även i
jordbruksföretag och i verksamhet som drivs i kombination
med jordbruksföretag i norra Sverige. I övriga delar av
landet skall stöd endast kunna beviljas jordbruksföretag i
kombination med annan företagsverksamhet.
Det är bra att regeringen jämställer jordbruksföretag
med övriga småföretag. Lantbrukarna är fortfarande
Sveriges största småföretagarbransch. Näringen har
avgörande betydelse för sysselsättning, bosättning och
infrastruktur på landsbygden.
En sorts glesbygdsproblematik kan vara lika tydlig i
delar av södra och mellersta Sverige som i norra Sverige.
Jordbruket är ofta basen och förutsättningen både för med
jordbruksföretag kombinerad verksamhet och för annan
företagsamhet i jordbruksbygd. Försvinner eller försvagas
den egentliga jordbruksproduktionen minskar också
möjligheten till annan verksamhet i området. Så är det t.ex.
på Småländska höglandet, där jordbruket är grund för en
levande landsbygd med differentierat näringsliv.
Jag anser, att möjlighet till landsbygdsstöd inte i södra
Sverige generellt skall begränsas till kombinationsföretag
utan kunna utgå även för renodlade jordbruksföretag i
glesbygdsområden i hela landet. Det bör riksdagen ge
regeringen till känna.
Man torde kunna förutsätta, att varje länsstyrelse prövar
eventuella ansökningar med restriktivitet och kan avgöra i
vilka fall stöd till enskilda jordbruksföretag är i linje med
propositionens intentioner -- och riksdagens beslut. Därför
bör inte landsbygdsstödet regleras så kategoriskt att
länsstyrelsernas möjlighet att göra för varje bygds behov
riktiga beslut begränsas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det nya landsbygdsstödet
skall kunna beviljas för både egentliga jordbruksföretag och
med jordbruk kombinerad verksamhet i glesbygdsområden
i hela landet.
Stockholm den 13 april 1994
Carl-Johan Wilson (fp)