I regeringens proposition 1993/94:140 föreslås bl.a. att ett nytt landsbygdsstöd till företagsinvesteringar på högst 450 000 kr per objekt inrättas. Stödet kan lämnas till såväl hårda investeringar -- t.ex. byggnader, maskiner, utrustning, markanläggningar -- som mjuka investeringar -- t.ex. marknadsföring, produktutveckling, utbildning.
Stödet är avsett att ersätta lokaliserings- och utvecklingsbidrag i de regionalpolitiska stödområdena samt glesbygdsstöd i glesbygdsområdena.
Enligt propositionen skall bidrag ur det nya landsbygdsstödet kunna beviljas för investeringar även i jordbruksföretag och i verksamhet som drivs i kombination med jordbruksföretag i norra Sverige. I övriga delar av landet skall stöd endast kunna beviljas jordbruksföretag i kombination med annan företagsverksamhet.
Det är bra att regeringen jämställer jordbruksföretag med övriga småföretag. Lantbrukarna är fortfarande Sveriges största småföretagarbransch. Näringen har avgörande betydelse för sysselsättning, bosättning och infrastruktur på landsbygden.
En sorts glesbygdsproblematik kan vara lika tydlig i delar av södra och mellersta Sverige som i norra Sverige. Jordbruket är ofta basen och förutsättningen både för med jordbruksföretag kombinerad verksamhet och för annan företagsamhet i jordbruksbygd. Försvinner eller försvagas den egentliga jordbruksproduktionen minskar också möjligheten till annan verksamhet i området. Så är det t.ex. på Småländska höglandet, där jordbruket är grund för en levande landsbygd med differentierat näringsliv.
Jag anser, att möjlighet till landsbygdsstöd inte i södra Sverige generellt skall begränsas till kombinationsföretag utan kunna utgå även för renodlade jordbruksföretag i glesbygdsområden i hela landet. Det bör riksdagen ge regeringen till känna.
Man torde kunna förutsätta, att varje länsstyrelse prövar eventuella ansökningar med restriktivitet och kan avgöra i vilka fall stöd till enskilda jordbruksföretag är i linje med propositionens intentioner -- och riksdagens beslut. Därför bör inte landsbygdsstödet regleras så kategoriskt att länsstyrelsernas möjlighet att göra för varje bygds behov riktiga beslut begränsas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nya landsbygdsstödet skall kunna beviljas för både egentliga jordbruksföretag och med jordbruk kombinerad verksamhet i glesbygdsområden i hela landet.
Stockholm den 13 april 1994 Carl-Johan Wilson (fp)