Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet
för att skapa drägliga villkor och förutsättningar för
människor som vill bo, arbeta och verka i skärgården måste
fortsätta. Politiska beslut kan medverka till att stimulera
ökad kreativitet, fler enskilda initiativ och lokal
mobilisering av resurser. Att bo i skärgård är verkligen att
bo i glesbygd. En levande skärgård är ett måste om hela
Sverige ska leva!
Politiker, myndigheter och enskilda har ett ansvar för att
skärgårdens unika miljöer bevaras och att djurlivet skyddas
både på land och till sjöss.
Släpp företagandet loss!
I alla tider har skärgårdsborna tvingats vara initiativrika
och driftiga för att överleva. Fiske och jordbruk har varit
basnäringar, men ofta i kombination med andra sysslor. Ett
livskraftigt fiske och skärgårdsjordbruk är fortfarande en
viktig förutsättning för en levande skärgård, även om
betydelsen växlar mellan olika områden. Vid sidan av dessa
näringar är annat småföretagande det viktigaste medlet att
hålla bygden levande. Småföretag ger befolkningen service
och arbetstillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker
de små företagen måste tas till vara på ett ännu bättre sätt.
Varje steg som tas mot ett bättre småföretagarklimat
innebär samtidigt ökade möjligheter för en levande
skärgård. Onödig byråkrati och fördyrande regler måste
omedelbart avvecklas.
Att regeringen nu föreslår en rad åtgärder för att
förbättra småföretagarklimatet, bl.a.
riskkapitalförsörjning, är positivt. Detta kommer att
förbättra småföretagens möjligheter att verka även i
skärgårdsområdena.
Andelen förvärvsarbetande i bl.a. Stockholms skärgård
är totalt räknat lägre än i riket i övrigt. Särskilt låg är
förvärvsfrekvensen för kvinnor. Detta bör ges särskild
uppmärksamhet.
Fastighetstaxeringen
Ett ännu olöst problem för många bofasta skärgårdsbor
är fastighetstaxeringens konsekvenser. Många ägare av
attraktiva skärgårdsfastigheter har under hela sitt liv bott
och verkat i skärgården och försörjt sig av fiske och
jordbruk eller annat småföretagande. Plötsligt har deras
fastigheter värderats till mångmiljonbelopp och ägarna får
mycket höga boendekostnader, som kan göra det svårt att
bo kvar i skärgården. Det är därför mycket angeläget att
regeringen särskilt beaktar detta problem i samband med
översyn av fastighetstaxering och fastighetsskatt.
Jordbruk
Jordbruket står inför stora förändringar. Ett avreglerat
jordbruk och en generell arealersättning ger jordbruket i
kustnära områden en verklig möjlighet att hålla landskapet
öppet och bygden levande.
Skärgårdsområdena med sina skogar, ängar och
hagmarker är extra känsliga för ingrepp. Skogs- och
jordbruk måste i dessa områden bedrivas varsamt och med
beaktande av att dess viktigaste produkter ofta är
Naturvårdsersättning, bl.a. NOLA-bidrag
(naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet) är viktiga
satsningar för att stödja miljövården.
Välfärd och valfrihet
Skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd
och omsorg som människor på fastlandet. Byråkrati får inte
hindra okonventionella lösningar som passar
skärgårdsbefolkningens behov och önskemål.
Äldre skärgårdsbor bör kunna bo kvar så länge som
möjligt på sin hemö. Vintervistelse på ålderdomshem kan
vara en bra lösning för dem som så önskar.
Tillgången på låg- och mellanstadieskolor i skärgården
är av väsentlig betydelse. Föräldrar skall inte behöva känna
oro för att deras barn inte skall kunna ha tillgång till lämplig
skola om de väljer att bo i skärgården.
Ålägganden enligt socialtjänstlagen
Kommuner med många fritidsboende har under många
år haft stora ekonomiska problem. Detta gäller särskilt
skärsgårdskommuner som också av andra skäl har en svår
ekonomisk situation. Skärgårdskommunerna får t.ex. inte
regionalpolitiskt stöd på samma villkor som andra
glesbygdsområden.
Ett allvarligt problem för många skärgårdskommuner är
att de tvingas betala t.ex. hemtjänst också för de människor
som inte är skrivna i kommunen utan bara bor där under
några sommarmånader. Dessa människor betalar inte skatt
i kommunen. Sedan fastighetsskatten försvann som
inkomstkälla utgör fritidsfastigheterna en ekonomisk
belastning för skärgårdskommunerna genom lagreglerad
service, t.ex. brandförsvar.
Självfallet ska även äldre och handikappade människor
ha möjlighet att vara i sina fritidshus när de så önskar.
Rimligt är dock att deras hemkommun, dvs. den
kommun de är skrivna i, betalar för den eventuella service
som då krävs. Skärgårdskommunerna bör inte tvingas stå
för denna kostnad.
Det finns också en risk att kommuner med ekonomiska
problem utnyttjar andra kommuner genom att sända sina
äldre och handikappade dit över sommaren.
Skälet till att detta problem uppstått är att en människas
''vistelseort'' bestämmer vilken kommun som ska stå för
eventuell hemtjänst. Var hon eller han är skriven är alltså
inte avgörande.
Just nu arbetar den statliga socialtjänstkommittén med
att se över socialtjänstlagen. Vi anser att det vore rimligt att
speciell uppmärksamhet riktas mot frågor som rör
vistelsebegreppet i socialtjänstlagen och då särskilt till det
problem som behandlats ovan.
Turism
Behov av rekreation och vila gör att många människor
söker sig till skärgården. Dess skönhet och rogivande
atmosfär gör skärgården attraktiv för turister från såväl
Sverige som andra länder.
Många kustkommuner är oerhört beroende av turism
och sommargäster. För det lokala näringslivet är
sommarmånadernas verksamhet avgörande för resten av
året. Underlag för livsmedelsaffärer, bensinstationer och
andra serviceföretag finns tack vare många fritidsboende.
För många av dem som lever och arbetar i kustområdena
kan turistnäringen utgöra ett viktigt komplement till annan
sysselsättning. Turistanläggningar bör inte drivas av
kommuner utan av privata företag, organisationer eller på
entreprenad av enskilda företagare. Anläggningar som på
ett eller annat sätt är skattesubventionerade skall inte
kunna konkurrera ut privata intressenter.
Den speciella skärgårdsmiljön har i alla tider lockat
konstnärer och kulturskapare. I det moderna skärgårdslivet
måste inslag av hemslöjd, musik, hantverk och gamla
brukningsmetoder tas till vara. Hembygds- och
slöjdföreningar har en viktig funktion som kulturbärare.
Likvärdig service -- även för kustborna
Goda post- och telekommunikationer är absolut
nödvändiga för skärgårdens innevånare. En mycken liten
del, 0,04 procent, av alla svenska hushåll saknar postservice
fem dagar i veckan, men av dessa finns många i
skärgårdsområdena. I takt med att telekommunikationerna
förbättras skapas nya möjligheter för näringsverksamhet på
distans från kunder och uppdragsgivare. Detta är bra.
Postverket däremot aviserar en kraftig försämring, vilket är
oacceptabelt.
Det går att finna lösningar med hjälp av fantasi och god
vilja. Samverkan mellan post, andra myndigheter och verk,
företag och kommuner där man drar nytta av varandras
kompetens, lokaler och transportmedel bör övervägas där
förutsättningar finns. En lanthandel kan mycket väl vara
knutpunkt för olika typer av service, t.ex. post, apotek och
bankverksamhet.
Genom utbyggnad av telekommunikationer kan
företagande och boende i glesbygd och skärgård få nya
bättre förutsättningar. Utbyggnad av AXE-systemet måste
omedelbart påbörjas även i dessa områden. Borttagandet
av mindre lönsamma telefonautomater i skärgården är en
allvarlig försämring av servicen på de små orterna --
telefoner kan rädda liv. Viktigt är också att det finns
nödtelefoner i skärgården.
Sjöfart
Transporter till sjöss är ett relativt miljöanpassat,
energisnålt och säkert sätt att frakta människor och gods.
Det finns dock mycket att göra för att ytterligare förbättra
sjöfartens miljövänlighet, säkerhet och effektivitet.
För att trygga kusttillsyn och säkerhet är det viktigt att
kustbevakning, sjöpolis och lots- och fyrverksamheten hålls
på en rimlig nivå. Bemannade utsjöplatser bevaras t.ex.
enligt den modell för samverkan som används för Svenska
Högarna i Norrtälje kommun.
Hårdare tag mot farligt gods i hamnar
Inte sällan begås brott mot bestämmelserna för hur
miljöfarligt gods skall hanteras i hamn, eller transporteras
till sjöss. De som inte respekterar reglerna bör få mer
kännbara påföljder. Kustbevakningen,
sjöfartsinspektionen, tullen och länstrafikgrupperna bör
förstärkas så att fler ''flygande'' kontroller kan göras.
När uppgifter om fartygslasterna saknas kan följderna
vid en ev olycka bli katastrofala. Räddningspersonalens
möjlighet att göra en effektiv insats minskar samtidigt som
de kan utsätta sig för stora risker.
Detta är ett problem som bör uppmärksammas av
länsstyrelser och andra berörda myndigheter.
Oljetransporter i skärgården -- ett ständigt hot
Världens tankerflotta består till oroväckande stor del av
omoderna och föråldrade fartyg som utgör en ständig fara
för den marina miljön. Vid en oljeolycka blir
konsekvenserna för havet och djurlivet katastrofala och
kostnaderna för saneringsarbetet uppgår till
mångmiljonbelopp. Säkerhetskraven regleras till stor del av
internationella avtal, men detta hindrar inte Sverige från att
gå vidare och ställa högre krav på fartyg som trafikerar
svenska vatten och anlöper svenska hamnar.
Kemikalieprodukter skall numera transporteras i fartyg
med dubbelskrov, samma krav borde självfallet även gälla
fartyg som skall frakta petroleumprodukter. Sverige bör
verka för att samtliga Östersjöländer inför liknande regler.
Många transporter skulle inte behöva gå genom
skärgårdens känsligaste delar. Genom att flytta ut viss
hamnverksamhet till Kapellskär och Nynäshamn skulle de
känsligaste områdena i Stockholms skärgård inte beröras av
detta problem. Dessutom skulle antalet tunga transporter
genom Stockholms innerstad reduceras. Vidare minskar
behovet av att öppna någon ny farled och projektet med
Rödkobbsleden kan läggas ner. Möjligheten att bygga
rörledningar för oljetransporter bör prövas.
Färjetrafiken kommer sannolikt att öka i Östersjön
under de närmaste åren genom ökad turism och handel med
grannländerna i öst. Detta kommer att ha stor betydelse för
kommunerna längs hela Östersjökusten, bland vilka många
har vänorter i öst.
Vi är självfallet mycket positiva till ökat utbyte och
kontakt med våra grannländer. Vi vill samtidigt erinra om
att det är angeläget att vi kommer överens om att anpassa
transportsystemen till vad miljön tål. Beträffande
färjetrafiken är utsläppen redan i dag alldeles för stora.
Luftföroreningar och buller måste radikalt minskas.
Svavelhalten i bunkeroljorna måste sänkas till samma nivå
som tillåts på land. Rökgasrening ska vara lagfäst.
Obligatorisk miljödeklaration av bottenfärger skall
omgående införas.
Naturskyddsfond
Principen ''förorenaren betalar'' skall givetvis även gälla
i skärgården. En möjlighet är att inrätta en naturskyddsfond
som finansieras med passageraravgifter. Fonden kan
exempelvis förvaltas av en från rederierna fristående
styrelse sammansatt av företrädare för
skärgårdskommunerna, miljöorganisationerna,
länsstyrelsen etc.
Fondens medel skall kunna användas för t.ex.
återställande av skadade stränder, forskning och insatser för
levande skärgård.
Regionalpolitiskt stöd
Merparten av det statliga regionala stödet riktar sig idag
till skogslänen. Situationen i skogslänen kan jämföras med
den i Stockholms skärgård där ungefär 5 000 personer bor
på öar utan fast förbindelse, lika många som i en del
stödberättigade glesbygdskommuner. Därför finns det
anledning att justera reglerna för regionalpolitiskt stöd så
att det även kommer skärgården till godo.
Vår förhoppning är att skärgårdsutredningen noggrant
belyser de särskilda frågor som vi här berört beträffande
förutsättningarna för en levande skärgård.
Den statliga glesbygdsmyndigheten utarbetar nu ett
nationellt program med bred inriktning för skärgårdens
utveckling i vid bemärkelse. I detta arbete är aktiva och
intresserade skärgårdsbor engagerade, bl.a. genom
Skärgårdarnas Riksförbund, vilket garanterar ett
verklighetsförankrat resultat och en bra grund för offensiva
beslut.
Vår förhoppning är också att skärgårdsutredningen
noggrant belyser de särskilda frågor som vi här berört
beträffande förutsättningarna för en levande skärgård.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
småföretagarvänlig politik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvinnornas
sysselsättningssituation i skärgården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
fastighetstaxeringen i skärgården,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en fullgod
samhällsservice i skärgården,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad säkerhet vid sjötransporter
av farligt gods,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlokalisering av
hamnverksamhet från Stockholms hamn,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av luftföroreningar
från sjöfarten,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av svavelhalten i
bunkerolja,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en
naturvårdsfond,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det regionalpolitiska stödet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vistelsebegreppet i
socialtjänstlagen.4
Stockholm den 25 januari 1994
Karin Pilsäter (fp)
Christer Lindblom (fp)
Sören Norrby (fp)
1 Yrkande 3 hänvisat till SkU
2 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till TU
3 Yrkandena 7--9 hänvisade till JoU
4 Yrkande 11 hänvisat till SoU