Skåne har som det sydligaste landskapet i Sverige en
viktig roll i ytkommunikationerna med Europa inte enbart
i ett svenskt utan även skandinaviskt perspektiv. Skåne är
granne med den Europeiska unionen. Kommunismens fall
i länderna i Östeuropa medför därtill att dessa är öppna för
ökat ekonomiskt och kulturellt utbyte. Skånes möjligheter
till utvecklande kontakter med länderna på andra sidan
Östersjön är nu åter tillgängliga.
Skåneregionens korta transportsträckor till den
europeiska kontinenten måste bättre tas tillvara. Skånes
utbud av utbildning, forskning och företagande, en rik livs-
och naturmiljö med rekreationsmöjligheter och ett
mångfacetterat kulturliv måste stärkas och utvecklas.
Sett ur svenskt perspektiv är Skåne porten till Europa. I
Skåne finns förutsättningar för ett starkt näringsliv och en
blomstrande arbetsmarknad. Detta är inte enbart till godo
för skåningarna utan ger ett positivt bidrag till ett bättre
Sverige.
De regionala uppgifterna i Skåne är i dag fördelade på
två länsstyrelser, tre landsting, ett antal kommunalförbund
och en rad statliga sektorsorgan. Splittringen leder till
revirtänkande och till ett kortsiktigt administrativt
förhållningssätt. Vad som behövs är samling och visioner.
För att ta tillvara dessa möjligheter krävs både en ny
regional organisation, ett tydligare statligt engagemang i
regionens utvecklingen och en ny politik för landet.
Vi ser nödvändigheten av ett direktvalt skånskt
regionfullmäktige, utrustat med egen beskattningsrätt.
Härigenom ändras radikalt förutsättningarna att planera
och fatta beslut i regionala frågor. En samlad regional
uppgiftshantering kräver att också staten ställer en rimlig
andel av sina resurser till regionens förfogande.
Dagsläget, arbetslöshet och näringslivskris
Den borgerliga regeringens politik, med sin övertro på
konkurrens och marknadslösningar, har missgynnat Skåne.
Utbildning, forskning och utveckling handlar allt mindre
om vad som långsiktigt gynnar det omgivande samhället.
Gymnasieskolor och universitet måste sälja sig med
kortsiktigt populära kurser och lätt mätbara studieresultat.
De nödvändiga satsningarna på vägar och järnvägar har
varit senfärdiga och otillräckliga. Beslutsvåndan vad gäller
fasta förbindelser över Öresund har varit rent parodisk och
medfört en stor osäkerhet i den regionala planeringen.
Regeringens och de borgerliga partiernas nonchalans
inför arbetslöshet har drabbat också Skåne. I december
1993 hade Malmöhus län en öppen arbetslöshet på 7,2 %
av den arbetsföra befolkningen, eller 36 106
personer. Inkluderas alla de som befann sig i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder så var den totala
arbetslösheten i Malmöhus län 9,4 %.
Bland ungdomar var bara den öppna arbetslösheten
10,4 %.
Av de öppet arbetslösa i Malmöhus län var så många
som 36 %
långtidsarbetslösa.
I Kristianstads län var i december 1993 6,4 %,
eller 11 420
personer, öppet arbetslösa. Räknas alla de som
befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder så var den
totala arbetslösheten 9,7 %.
Bland ungdomar var den öppna arbetslösheten 10,1 %.
Av de öppet arbetslösa i Kristianstads län var 29 %
långtidsarbetslösa.
Den vikande internationella konjunkturen har givetvis
drabbat Skåne. Den borgerliga regeringens agerande har
därtill dämpat utvecklingen i Skåne. Förändringarna inom
bostadspolitiken och majoritetens acceptans av nedgången
i investeringar i övrigt är exempel på detta. Ett högt
ränteläge har ytterligare fördjupat krisen. Nedgången i
byggandet drog med sig byggmaterielproducenter,
trähusfabrikanter, transportföretag, konsulter liksom
företag specialiserade på köksinredning, sanitet, golv eller
ventilation. I Skåne har detta varit en viktig sektor inom
näringslivet.
Nu riskerar arbetslösheten att snabbt öka bland de
offentliganställda, och därmed inte minst bland kvinnorna.
Tidigare har den offentliga sektorn i viss utsträckning
kunnat agera motkonjunkturellt och därmed stabiliserat
sysselsättningen på en jämn nivå. När det varit
lågkonjunktur har man tidigarelagt den nödvändiga
utbyggnaden av den offentliga verksamheten. Regeringen
Bildt möter emellertid krisen med nedskärningar och
restriktioner för kommuner och landsting. Affärsverken
skär ner. Bidragen till föreningar och vuxenutbildning
minskar. Därmed förvärras krisen. Arbetslösheten ökar.
Folk far illa.
Nedskärningar i den kommunala verksamheten drabbar
inte enbart de anställda. Värre är att efterfrågad och
angelägen service dras in, service- och investeringsklimatet
försämras. Finns det ont om daghem och är skolorna
nedslitna, så är det svårt att få företagen att etablera sig i en
region. Tvingas kulturaktiviteterna att gå på sparlåga eller
släcks de ut så väljs andra attraktivare
lokaliseringsalternativ.
Arbetslösheten innebär för den enskilde psykiskt
lidande, social isolering, större sjukbenägenhet och i värsta
fall utslagning. För ungdomar innebär arbetslöshet att de
fråntas viktiga år i livet. För regionen är arbetslösheten ett
stort slöseri med resurser. De som går arbetslösa i dag
behövs för att bygga upp infrastrukturen och utveckla
kompetensen i skånskt näringsliv. Exportföretagen har
dragit nytta av den flytande kronan och ökat sina
marknadsandelar. Detta har dock inte märkbart ökat
sysselsättningen. Nu riskerar regionen istället att förlora
värdefullt kunnande när detta inte används.
En politik för utveckling av skånskt näringsliv
En regional näringspolitik för Skåne syftar till att skapa
förutsättningar för ekonomisk utveckling och full
sysselsättning.
Näringspolitik handlar om att skapa en fungerande
infrastruktur, med kommunikationer och kunskaper,
energi- och kretsloppssystem, forskningsresurser och
kulturverksamhet.
Men näringspolitik måste också handla om att få företag
och enskilda att utnyttja den infrastruktur som finns. Lunds
Universitet förfogar över en stor mängd kunskap, liksom
Högskolorna i Malmöhus och Kristianstads län och
Lantbruksuniversitetet i Alnarp. Tyvärr stannar dessa
kunskaper ofta inom institutionernas väggar.
Exemplen på vad som bättre kunde tas till vara är
många. Det finns t.ex. möjligheter att ta tillvara ny teknik
för avfallshantering. Effekten skulle bli bättre
resursutnyttjande och en bättre miljö. Men hushållen och
näringslivet måste få del av denna kunskap och göras
intresserade av att investera i den. Vem utvecklar tekniken
och vem introducerar den? Ett annat exempel är att vad
hjälper det med snabbtågsförbindelse till kontinenten och
Stockholm, om de anslutande kommunikationerna i
regionen är otillräckliga?
En offensiv politik för utvecklingen av skånskt näringsliv
skall sträva efter:Regional balans. Hela landskapet har
förutsättningar att utvecklas.Full sysselsättning.Allas
delaktighet. De sociala trygghetssystemen skall uppmuntra
kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Kvinnligt
företagande skall stimuleras. Invandrarnas erfarenheter
och traditioner skall tas tillvara.Utveckling av den totala
livsmiljön. Utveckling och företagande kräver en
fungerande offentlig sektor, möjligheter till
fritidsaktiviteter, en bra kultur- och naturmiljö.En
sektorsövergripande syn på regional uppgiftshantering. Det
handlar om att kraftsamla resurser, över administrativa
gränser.
Förändringar av infrastrukturen i Skåne
Skåne står inför stora och vittomfattande investeringar.
Det handlar om mycket mer än fasta förbindelser över
Öresund, även om detta projekt dominerar i
samhällsdebatten.
Järnvägsnätet i Skåne skall rustas upp. Västkustbanan
skall byggas ut till dubbelspår. En tunnel genom
Hallandsåsen är på väg att förverkligas. En riksbangård
planeras för att med den i drift kunna möta de krav på
effektiviseringar som godstrafiken kräver.
Vägnätet moderniseras och byggs ut. Trafiken till
kontinenten växer och kräver utbyggnader för att i första
hand trafiken med gods skall kunna utvecklas. Närmast i tur
torde stå en utbyggnad av hamnen i Trelleborg och dess
tillfartsvägar.
Ett omfattande planeringsproblem
Förändringarna kräver lösningar på många omfattande
och skiftande problem, som alla måste lösas eller elimineras
genom planering. I planeringen och genomförandet är
många inblandade. Enbart det omfattande bro--tunnel-
projektet med anslutande lands- och järnvägar ger stora
konsekvenser i alla Skånes 33 kommuner. De besvärligaste
planeringsproblemen med etableringen av fasta
förbindelser över Öresund finns på land. Jämförelsevis är
''vattendelen'' enklare.
De olika organen i Skåne står således inför en
omfattande uppgift på samhällsplaneringens område.
Uppgiften är komplicerad. Många är på olika sätt
involverade. I någon mening kan alla skåningar ha intressen
att bevaka. Intressena är splittrade. Den effektiva lösningen
innebär bland annat en bra koordinering av de olika
delförloppen. Huvuduppgiften som planeringen skall lösa
är att skapa ett bra Skåne. Att på nuvarande stadium dra
slutsatsen att detta inte är en enkel uppgift torde flertalet
kunna göra utan några reservationer.
Samhällsplaneringen med PBL och NRL
Planeringsprocessen för användningen av mark och
vatten styrs i huvudsak av plan- och bygglagen (PBL) och
lagen om naturresurshushållning (NRL). Karaktären på
dessa lagar är att de präglas av demokratiska inslag och att
det är kommunerna som är spelförare i
planeringsprocessen.
Kretsen av sakägare är i dessa fall mycket stor. Det är
många som därtill kan komma att ha synpunkter på de
frågor som är aktuella. De statliga intressena företräds i
detta sammanhang av länsstyrelserna. De har enligt PBL
och NRL att göra en sammanvägning och redovisa de
samlade statliga intressena.
De nu aktuella planeringsuppgifterna och projekten
drivs av olika huvudmän med olika utgångspunkter och mål
för arbetet. De övriga med intressen att bevaka är till
antalet omfattande. De har dessutom inte sällan
motstående uppfattningar i sak. Av praktiska eller andra
skäl är ibland de i och för sig sammanhållna projekten
delade i olika skeden och delprojekt. Dessa delprojekt drivs
vanligen som formellt självständiga projekt. Sammantaget
leder detta till att det är svårt att hålla en aktuell och samlad
överblick.
Planeringssystemet kommer att utsättas för stora
påfrestningar. Inte bara genom att antalet och volymen i
projekten under en viss tid kommer att vara onormalt hög.
Projekten inrymmer många frågor som är speciellt
besvärliga och de skall lösas med stöd av ett underlag som
ännu inte är komplett. Arbetet med översiktsplanerna
enligt PBL är exempelvis i dess första omgång inte slutförd
i Skåne. Av givna skäl, eftersom PBL-tiden är relativt färsk,
saknas också erfarenheter av att arbeta med sådana
komplexa planeringsproblem som det nu är fråga om.
Saknaden av en komplett första omgång av
översiktsplanering skall i och för sig inte överdrivas.
Mellankommunala planeringsproblem är emellertid alltid
svåra att lösa. De är dock svårare att lösa så länge denna
brist kvarstår eftersom de kanske inte är kända.
Planeringen enligt PBL/NRL, som i grunden är en
utpräglat demokratisk process, ger även stort utrymme för
diskussioner och överläggningar. Eftersom konflikterna
mellan olika intressen när det gäller markanvändningen är
stora, kan det förutsättas att många av besluten kommer att
överklagas. Detta leder till betydande förlängningar av
ledtiderna.
Ytterst kan det komma att tvinga fram kraftiga,
korrigerande ingrepp i senare skeden av planeringsfasen.
Den önskade koordineringen kan därmed kanske inte
komma till stånd. Förändringarna, som i sig inte behöver
vara negativa, leder emellertid vanligen sammantaget till
förluster genom det sätt på vilka de genomföres.
Överblick och omvärldskontakt
Mot denna bakgrund är det naturligt att söka en lösning
som innebär att problemet ''samlad överblick'' löses. Det är
klart olämpligt och hämmande att kunskapen om ''vad som
pågår'' och ''vem som gör vad'' etc. inte finns samlad på ett
ställe. Skåne i sin helhet är mer eller mindre berört. En för
hela Skåne samlad översikt av ''läget'' bör därför tas fram
och hållas aktuell.
Det råder mellan de politiska partierna i Skåne en bred
enighet om att i Skåne skapa ett regionfullmäktige. En av
de viktigare uppgifterna för ett sådant skulle vara att svara
för den samlade, övergripande samhällsplaneringen som
inte är myndighetsutövning vad gäller användningen av
mark och vatten.
Frågan om ett regionfullmäktige avancerar genom att en
statlig utredning gällande detta nu är ute på remiss. Att
avvakta utfallet av denna beredning innebär att viktig
planeringstid förloras. En övergångslösning avseende vissa
övergripande planeringsuppgifter måste därför tillgripas.
Länsstyrelserna har bland annat uppgiften att i
planeringsprocessen för användningen av mark och vatten
svara för de samlade statliga intressena. Omständigheterna
i Skåne talar för att de bägge länsstyrelserna bör ha ett nära
samarbeta i denna uppgift. En strukturplan måsta arbetas
fram för hela Skåne. En strukturplan som anger den
huvudsakliga förläggningen och markanvändningen för de
större strukturbildande elementen.
I avvaktan på att ett regionfullmäktige i Skåne kan ta sig
an en sådan uppgift bör länsstyrelserna ges i uppdrag att
inleda arbetet med att ta fram en strukturplan för Skåne.
Visserligen är det demokratiska inslaget i länsstyrelsernas
arbete begränsat, men mycket skulle vara vunnit om
länsstyrelserna kunde ta fram det som är deras uppgift
enligt PBL och NRL, nämligen att samordna de statliga
intressena när det gäller användningen av mark och vatten.
Det bör särskilt noteras möjligheten att skapa en mellan
de bägge länsstyrelserna gemensam planeringsenhet, som i
första hand skulle ha uppgiften att svara för dessa tunga,
länsövergripande planeringsfrågor som nämnts ovan. En
sådan ordning skulle också underlätta omställningen till en
verksamhet inom det kommande regionfullmäktige för
Skåne.
Riksdagen bör ge regeringen till känna behovet av en
strukturplan för Skåne och länsstyrelsernas i Skåne ansvar
för detta.
En politik för Skånes kommunikationer
Skåne är Sveriges viktigaste kommunikationsregion. En
stor del av det gods och av de människor som skall till eller
från kontinenten passerar skånska järnvägar, vägar och
hamnar.
Sverige och Danmark har kommit överens om att bygga
en bro över Öresund. Socialdemokraterna har på
kongressen 1993 ställts sig bakom planerna att bygga en bro
över Öresund.
Effektivare transporter genom Skåne innebär också
effektivare transporter för svenskt näringsliv till och från
kontinenten.
En fast förbindelse över Öresund ställer samtidigt krav
på anslutande förbindelser. Ett utvidgat transportnät
medför belastningar på omgivning och natur. Kraven på
samhällsplanering blir stora.
För att ta tillvara möjligheterna och möta problemen
med ett intensivt och växande transportsystem, vill vi att ett
kraftfullt transporttekniskt centrum utvecklas i Skåne.
Lunds Tekniska Högskola ligger mitt i ett
kommunikationsområde -- Skåne. Möjligheterna till ett
nära samarbete mellan kvalificerad forskning kring
kommunikationer och miljöanpassning och annan
samhällsplanering måste tas till vara.
Allteftersom närkommunikationer byggs ut kommer
Skåne att i allt större omfattning bli en gemensam bostads-
och arbetsmarknad. Valfriheten för den enskilde ökar.
Tillväxtförutsättningar för regionen förbättras. Men då
krävs samordning mellan nationella, regionala och lokala
trafiksystem. Flyg-, färje- och tågförbindelser måste ha bra
anslutningar till buss- och personbilstrafik, i framtiden
kanske till snabbspårvägar och lokala system för elbussar.
En heltäckande skånsk trafikplan för snabba, energisnåla
och miljövänliga transporter måste utarbetas.
Ett regionalt demokratiskt organ för hela Skåne
förbättrar förutsättningarna för planering och samordning.
Staten får en tydlig samarbetspartner i Skåne.
Skåne får inte bli en flaskhals för gods- och
persontrafiken. Redan i dag finns det trånga sektorer. Att
exempelvis på samma järnvägsspår ha såväl person- som
godstrafik fungerar intill ett visst kapacitetsutnyttjande.
Framtidens spårbundna trafik skall växa och omfatta på
persontrafiksidan kollektivtrafik, regional- och fjärrtrafik
samt snabbtåg och vidare godstrafik av såväl regional som
fjärrtåg samt därutöver en växande internationell
godstrafik. Då räcker i vissa avsnitt inte dagens spårsystem
och andra järnvägsinvesteringar till i Skåne.
Kapacitetstaket är nått och flaskhalsarna hindrar en sund
utveckling. Flaskhalsar som drabbar Skåne men i lika hög
grad det övriga Skandinaviens näringsliv och innevånare.
Regeringen bör därför ta sådana initiativ att person- och
godstrafiken i och genom Skåne kommer att kunna fungera
på ett tillfredsställande sätt.
Bättre vägar
För att ta till vara möjligheterna i Skånes närhet till
kontinenten och i förbindelserna över Öresund krävs ett
vägnät av internationell standard. De insatser som måste
göras är i första hand att rusta upp och förbättra det redan
befintliga vägnätet till en standard som motsvarar kraven på
framkomlighet och säkerhet.
Vägnätet skall ta till vara tillväxtpotentialen i hela
regionen:
Vi vill ha satsningar på vägarna E 4
och E 6,
väg 23 i en delvis ny sträckning som väg av hög
standard söderifrån till Hässleholm med anslutning till E 4:an,
samt väg E 22
som motorväg genom hela sin sträckning. Vad gäller
tvärförbindelserna är satsningar på vägarna 21 och 11 av
största betydelse.
Tågtrafiken
Transportsystemen påverkar natur- och livsmiljö.
Ekosystemet i Skåne utsätts redan i dag för stora
belastningar. Befolkningstätheten är större och nedfallet av
försurande och förorenande ämnen mer omfattande än i
någon annan del av vårt land. Skadorna på flora och fauna
är så stora att de börjar få ekonomiska konsekvenser för
vårt jord- och skogsbruk. Buller är ett stort problem i våra
tätorter.
Det viktigaste inslaget i ett miljövänligt trafiksystem är
att bygga ut de spårbundna transporterna.
Hulterströmöverenskommelsen för Malmöregionens
trafiksystem syftar till att göra järnvägstrafiken till stommen
i Skånes kollektivtrafiksystem. Snabbtåg kan bli ett
attraktivt resealternativ både mot Stockholm och
Göteborg. SJ:s och Banverkets påbörjade arbete, såväl
snabbtågsanpassningen av Södra stambanan som en
utbyggnad till dubbelspår på hela Västkustbanan, måste
fullföljas utan dröjsmål.
Vi anser att Västkustbanan skall dras via Landskrona i
samband med utbyggnaden. På så sätt knyts hela den
skånska västkusten samman i järnvägsnätet. En sådan ny
dragning är lönsam beroende på det stora reseunderlaget.
Statsmakterna bör medverka till, driva på och utveckla
samarbetet mellan SJ, DSB och Själlands och Skånes
regionala trafikorgan om den spårbundna trafiken kring
Öresund. Förbindelse över Öresund öppnar stora
möjligheter för den spårbundna kollektivtrafiken.
För att klara dagens krav på hastighet och
leveranstrygghet måste den spårbundna godstrafiken ges
bättre förutsättningar. Vi har ovan pekat på riskerna med
flaskhalsar för transportflödena. Etablerandet av en
Riksbangård Syd skulle innebära bättre
rangeringsmöjligheter för kontinentaltrafiken utöver de
effektiviseringar som följer för de regionala godsflödena.
En Riksbangård Syd bör ges en, med hänsyn till miljö,
ekonomi och trafikeffektivitet optimal placering.
Flyg
Goda flygförbindelser är en viktig del i ett väl
fungerande transportsystem. Skåne har i dag tre flygplatser,
vilka ger närhet till flygförbindelserna för hela landskapet.
Snabbtågsförbindelserna innebär en hårdare
konkurrens. Avregleringen av flyget har lett till en
koncentration av flygtrafiken till större flygplatser.
Tillkomsten av järnvägsförbindelse mellan Kastrup och
Malmö ändrar förutsättningarna för flygtrafiken på Sturup.
De skånska flygplatsernas framtid måste därför utredas
noga. Vi utgår ifrån att regeringen och berörda organ tar
erforderliga initiativ.
Kunskapstillväxt för ökad kompetens
En betydelsefull komponent för en regions
utvecklingsmöjligheter är förmågan att stimulera
framväxten av ny kunskap och kompetens.
Skåne har här ett gott utgångsläge. Här finns
Universitetet i Lund, Lantbruksuniversitetet i Alnarp,
högskolorna runt om i landskapet och, i en integrerad
Öresundsregion, de danska Universiteten i Köpenhamn och
Roskilde. Här finns folkhögskolor och en stark
folkbildningstradition.
Men vi vet också att forskningsanknytningen och antalet
högskoleutbildade i olika branscher varierar. Här finns ett
betydande antal kunskapsintensiva företag t.ex. inom
läkemedelsindustrin. Samtidigt saknas nästan helt
forskningsanknytning inom andra viktiga näringar, som
livsmedels- och träindustri.
En viktig uppgift för staten och de regionala organen är
att organisera ett kunskapsutbyte mellan å ena sidan
kunskapssamhället och forskningen och å andra sidan
företagen, den offentliga sektorn och arbetslivet i vid
mening.
Möjligheterna att decentralisera olika utbildningar har
radikalt försämrats med det nya resurstilldelningssystem
som genomförts av den borgerliga regeringen. Detta system
innebär att huvudparten av statsbidragen fördelas efter
prestation dvs. efter antalet utexaminerade studenter vilket
gynnar snabb genomströmning och koncentration av
utbildning till de stora universitets- och högskoleorterna.
För att högskolepolitiken effektivt skall kunna stödja
regionalpolitiken krävs ett nytt resursfördelningssystem till
högskoleutbildning.
Ett centrum för näringslivsutveckling
Av stor betydelse för skånskt näringsliv och för
sysselsättning i Skåne är utvecklingen i små och medelstora
företag. Inte minst exportföretagen behöver ofta
högkvalificerade underleverantörer. En servicenäring som
turismen har stora möjligheter i Skåne men kräver kunniga
och initiativrika företag beredda att ta risker.
Kunskapsföretag inom data- och konsultbranschen är ofta
arbetsintensiva fåmansföretag. Liksom kultur- och
informationsföretag som producerar TV-program, video,
böcker eller musik handlar det ofta om människor besjälade
av en idé men som kan behöva rådgivning hur idén skall
omsättas i en produkt som förs ut på marknaden.
I Skåne borde det därför finnas ett utvecklingscentrum
dit företag, uppfinnare, blivande företagare, fackliga
organisationer och anställda kan vända sig med sina idéer
eller problem. Där skall finnas kompetenta handläggare
med uppgift att ge rådgivning hur problemen skall lösas och
idéerna vidarutvecklas. Ett skånskt centrum för
näringslivsutveckling skall kunna förmedla kontakter t.ex.
till länsarbetsnämnderna, Exportrådet, Utvecklingsfonden,
universitetet eller högskolan -- men också till andra
företagare eller nätverk, svenska eller internationella.
Detta kräver ingen stor byråkrati. Den nya
informationsteknologin gör det möjligt att samla och
förmedla kunskap utan att centralisera och byråkratisera.
En gemensam skånsk utvecklingsfond
I dag är svårigheterna att få krediter och bra finansiell
rådgivning ett hinder för skånskt nyföretagande, och för de
små och medelstora företagen överhuvudtaget.
Utvecklingsfonderna har utgjort ett viktigt komplement till
banken, demokratiskt styrda och med god kännedom om
regionala förhållanden. I en framtida demokratisk regional
organisation för hela Skåne är utvecklingsfondernas
uppgifter av central betydelse för en regional näringspolitik.
Beslutet att från 1 juli 1994 ersätta landstingens och
statens gemensamma huvudmannaskap för de regionala
utvecklingsfonderna med en organisation där staten och
centrala näringslivsorganisationer är ägare av ett
moderbolag med regionala dotterbolag innebär tvärtemot
dagens strävanden en centralisering. Det innebär också en
uppenbar risk att utvecklingsfonderna står isolerade från
samhällets övriga arsenal av regionala verktyg för
näringslivspolitik.
Vi anser att de båda utvecklingsfonderna i Skåne skall
slås samman. Det är vidare lämpligt att så snart
verksamheten med ett skånskt regionfullmäktige startar
föra över den skånska Utvecklingsfonden till detta organ.
Staten och regionfullmäktige och näringslivet delar
huvudmannaskapet för den skånska Utvecklingsfonden,
med regionfullmäktige som den dominerande ägaren.
Ett regionalt utvecklingscentrum för kvinnor
Hela Skånes befolkning måste vara delaktig i den
regionala utvecklingen. Speciellt viktigt är att uppmuntra
kvinnligt företagande. Den offentliga sektorn är inte längre
den trygga självklara arbetsmarknaden för många kvinnor.
Undersökningar visar att regionalt stöd i ringa utsträckning
kommer de kvinnliga företagarna till del. Att låta
utvecklingsfondernas verksamhet omfatta också
serviceföretag kommer att gynna kvinnliga företagare. Men
det räcker inte. Vad som behövs är riktade insatser för
kvinnligt företagande och kvinnlig kompetensutveckling.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till till Skåne
riktade insatser för kvinnligt företagande och kvinnlig
kompetensutveckling. Länsstyrelserna bör kunna
medverka till ett skånskt utvecklingscentrum för kvinnor.
När försöksverksamheten med ett skånskt
regionfullmäktige inleds anser vi att detta centrum förs in
under detta organ.
Centret skall medverka till utvecklingsprojekt för
kvinnor med rådgivning och stötta kvinnors idéer kring nya
produkter, produktionsteknik och företagande.
Centret skall uppmuntra och bedriva
kompetensutveckling för regionens kvinnor. Kurser kan
inriktas mot blivande företagare eller deltagare i en
projektverksamhet, som behöver kunskaper på ett speciellt
område, men också politiker och andra makthavare. Det
skall finansiera utredningsarbete och forskning om kvinnors
villkor i regionen så att de projekt som bedrivs kan sättas in
i ett större sammanhang. Detta måste självklart ske i
samarbete med andra regionala centrum.
Program för skånsk livsmedelssektor
Livsmedelssektorn är av stor betydelse för skånskt
näringsliv. Jordbruk, livsmedelsproduktion och
livsmedelshantering sysselsätter i Skåne 25 000
personer. Trots att Skånes landareal bara utgör 2,6 %
av Sveriges totala så finns här ca 17 % av landets
åkerareal.
Jordbruk och livsmedelsindustri tillhör dock, jämte
byggsektorn, de näringsgrenar där sysselsättningskrisen
varit särskilt påtaglig i Skåne.
Skånskt jordbruk och skånsk livsmedelsindustri har
goda förutsättningar att konkurrera med livsmedel från
EG. Det skånska jordbruket är högavkastande. Värdet av
den skånska växtodlingen uppgår ett normalår till ca 25 %
av det totala skördevärdet i landet. Skåne har
Sveriges i särklass bästa jordar. Brukningsenheterna är
stora och effektiva. Livsmedelsindustrin kännetecknas av
inarbetade varumärken som borgar för rena produkter av
hög kvalitet.
Men om skånsk mat och dryck skall kunna hävda sig i
den internationella konkurrensen och långsiktigt bidra till
ett bättre sysselsättningsläge, krävs mer kunskap och mer
kompetens i alla led, från ax till kaka.
Vid en internationell jämförelse är utbildningsnivån i
den svenska livsmedelssektorn låg. Alldeles för små
resurser har avdelats till forskning, produktutveckling, ny
teknik och organisation.
Ett program för att utveckla den skånska
livsmedelssektorn bör ta sikte på att utveckla kvalitet i både
produktion och produkt -- rena livsmedel, miljöriktig och
uthållig produktion, hög förädlingsgrad och högt
kunskapsinnehåll. Skåne skall inte konkurrera med
bulkprodukter, låga löner och ökad hastighet vid de
löpande banden.
Vi vill att staten och regionala organ -- i samverkan med
branschen -- utarbetar ett framtidsprogram för
bionäringarna och livsmedelsindustrin. Centrala moment i
programmet skall vara att öka forskning och
utvecklingsinsatser, föra ut kunskaper och öka
kompetensen.
Verksamheten vid Lantbrukshögskolan i Alnarp är en
viktig resurs för Skåne men också för hela landet. Den
unika verksamhet som förekommer där måste tillförsäkras
en stabil grund för sin fortsatta existens. Den sydsvenska
jordbruksnäringen m.m. utvecklas givetvis bäst i sin
naturliga växtmiljö. Det är vidare angeläget att den
verksamhet vid Alnarp som omfattar den urbaniserade
gröna miljön ges goda arbetsbetingelser.
För att bredda insatserna till stöd för livsmedelsområdet
vill vi att det inrättas en agroteknisk utbildning på
högskolenivå i Kristianstad. Utbildningen skall förmedla
kunskaper och forskningsresultat och samarbeta med
Livsmedelstekniskt centrum i Lund och med
Fytokemicentrum på Balsgård. Utbildningen i agroteknik
skall givetvis inte konkurrera med den utbildning som
bedrivs vid Alnarp utan komplettera denna.
Ett program för den skånska livsmedelssektorn bör
omfatta inte bara jordbruk och trädgårdsnäringar utan
också fisket. I Skåne finns ca 500 yrkesfiskare. Värdet av
den totala fångsten ett normalår är en halv miljard kronor.
Fisket i Östersjön, i Öresund och Kattegatt är i dag osäkert.
Däremot tillväxer sötvattensfisket. Kräftodling i dammar är
av stor omfattning i Skåne. Fritidsfiske och fiskevård är av
växande betydelse i de skånska inlandsvattnen.
Gröna resurscentra
Det största skånska miljöproblemet är kväveöverskottet
som förorenar luft och vatten. En plan för reducering av
kväveutsläppen måste tas fram. I ett kort perspektiv kan
arbetsmarknadspolitiska resurser inriktas på
beredskapsarbeten för att minska kväveläckaget från
jordbruket.
Skånes sju naturbruksgymnasier borde vara en resurs i
kunskapsöverföringen från den forskning som bedrivs vid
Alnarp, på Balsgård, på Ultuna och inom
livsmedelsindustrin och ut till jordbruk, skogbruk,
trädgårdsodling och hästhållning.
I Skåne pågår sedan 1991 ett samarbete kring utveckling
av naturbruksgymnasierna till ''Gröna resurscentra''.
Skolorna skall inte bara erbjuda ungdomar grund- och
vidareutbildning inom en eller flera av
naturbruksprogrammets inriktningar. De skall också svara
för kvalificerad fortbildning av yrkesverksamma, och
utbildning av företagsledare. Vid de gröna resurscentra
skall bedrivas försöks- och utvecklingsarbete kopplat till
information och rådgivning.
För att naturbruksgymnasierna effektivt, som gröna
resurscentra, skall kunna bidra med kunskapsöverföringen
till skånskt lantbruk, krävs en ny organisation. I dag präglas
naturbruksutbildningarna i Skåne av små enheter, baserade
på ett snävt utbildningsutbud. Naturbruksutbildningarna
borde bättre avpassas för en näring i snabb förändring. Det
behövs en skånsk länsövergripande organisation för
samordnad, långsiktig planering och samverkan med statlig
forskning och livsmedelsindustri.
Vi vill att staten som en del i samverkan kring ett
program för utveckling av bionäringarna och
livsmedelssektorn också aktivt deltar i utvecklingen av en
regional skånsk organisation för Gröna resurscentra.
Ett centrum för miljövetenskaplig forskning
Miljöproblemen i Skåne är stora. Trafikssystemen och
jordbruket är de enskilt största föroreningskällorna.
Kväveutsläppen förstör luft och vatten. De inhemska
luftföroreningarna är, tillsammans med det sura nedfallet
från kontinenten, ett hot mot framför allt skogsmarkerna.
Havsbottnarna dör i Östersjön, Öresund och Kattegatt.
Men miljöproblemen är inte bara ett hot, de är också en
möjlighet. Miljöarbete och miljöteknologi är
framtidsbranscher. Kunskaperna inom avfallshantering och
återvinning växer snabbt.
Vi vill att ett miljövetenskapligt tvärfackligt
forskningscentrum skapas vid Lunds Universitet. Viktiga
forskningsområden är miljöpedagogik, miljövänliga
energisystem och odlingsmetoder, avfallshantering och
kretsloppssystem, nya metoder för vattenrening etc. Vi
fäster stor vikt vid tvärfackligheten och ser det som
nödvändigt att komplettera den traditionella forskningens
väl sektoriserade område med de sammansatta problem
som miljön i sig tillhandahåller.
Detta tvärfackliga forskningscentrum skulle samarbeta
med Högskolan i Kristianstad och Lantbrukshögskolan och
också kunna bli ett kompetenscentrum för energi- och
miljöteknik.
Det ligger i Sveriges och Östersjölandskapens intresse
att utveckla effektivare, miljövänligare energisystem, i t.ex.
Polen och Baltikum. Det är också av stort intresse att
ytterligare resurser tillförs programmet för att rena
Östersjön.
Ett skånskt miljövärn
Miljödelegationen Västra Skåne kritiserade att det
saknas ett samlat ansvar för den skånska miljön. Ett skånskt
regionfullmäktige kan ta detta samlade miljöansvar. Men då
krävs bra instrument för de operativa miljöinsatserna. I dag
är de uppgifterna uppdelade på flera bland annat
länsstyrelser och kommunen.
Förslaget från Miljödelegationen Västra Skåne om
miljövärn bör genomföras. Att ett skånskt
regionfullmäktige inrättas är inget hinder för detta. Ett
skånskt regionfullmäktige kan komma att bli en viktig aktör
inom eller till och med ta över huvudmannaskapet beroende
på hur vissa andra huvudmannaskapsfrågor inom
miljöområdet löses.
Riksdagen bör därför ge regeringen som sin mening till
känna nödvändigheten av att förslaget från
Miljödelegationen Västra Skåne om miljövärn bör
genomföras omgående.
Gör ett skånskt regemente till ett miljövärnsregemente
En FN-studie inför Rio-konferensen 1992 om miljö och
utveckling rekommenderade etablering av en internationell
miljöräddningstrupp. Denna skulle, enligt förslaget, stå till
förfogande, när ett land begär hjälp vid miljökatastrofer
och svårare saneringsarbeten.
I Sverige har FN-förslaget utmynnat i en diskussion om
att inrätta ett skånskt miljövärnsregemente. Tanken är att
avdela tidigare militära resurser och att låta en del
värnpliktiga utföra direkta miljövårdande och
miljöräddande insatser, för långsiktig naturvård och för
akut miljösanering i samband med olyckor i Skåne, i
Sverige och i Östersjöregionen. Kristianstad, där stadens
två regementen kommer att läggas ner, är en lämplig
lokaliseringsort.
Vi vill att en skånsk miljövärnskår inrättas i Kristianstad.
Det goda arbetet
Den borgerliga regeringen tror att det går att skapa
tillväxt i ekonomin genom att vrida tillbaka utvecklingen på
arbetsmarknaden. Anställningstryggheten urholkas. Den
höga arbetslösheten pressar tillbaka löneutvecklingen och
ökar löneskillnaderna. Familjepolitiken vidgar klyftorna
mellan män och kvinnor. Minskade möjligheter till
vidareutbildning konserverar utbildningsskillnader och
bevarar en hierarkisk företagsorganisation.
Vi menar att förnyelsen av produktion och näringsliv
måste utgå från en helhetssyn på arbetslivet, där människan
är en fri, fullt ansvarig medborgare också som anställd.
Att bygga framtidens näringsliv måste handla om att
utveckla det goda arbetet. Långsiktig lönsamhet och
sysselsättning skapas inte genom låga löner och försämrade
anställningsvillkor, utan genom kunskaper, avancerad
teknologi och motiverade ''medarbetare'' beredda att ta
eget ansvar.
Vi vill att ett skånskt centrum för arbetslivsutveckling
skapas.
Här samordnas resurser inom t.ex. universitet och
högskola, företag, fackliga organisationer och andra
folkrörelser.
Skånes säkerhetspolitiska betydelse
Europas säkerhetspolitiska karta har radikalt förändrats
de senaste åren. Warszawapakten är upplöst. Europas
kärnvapenmakter nedrustar. Samtidigt pågår oroligheter
runt om i Östeuropa, med ett blodigt inbördeskrig i före
detta Jugoslavien och etniska konflikter i det forna
Sovjetunionen.
Det är under överblickbar framtid otroligt att Sverige
skulle dras in i en konflikt mellan USA och Ryssland, eller
bli utsatt för en militär invasion.
Däremot utsätts vi fortfarande för gränskränkningar.
Detta gäller i synnerhet skånskt vatten och skånskt luftrum.
Skånes läge är mot denna bakgrund utsatt. Vi befinner
oss närmast kontinenten, nära möjliga oroscentra i
Östeuropa. I Skåne finns flygplatser och viktiga
förbindelseleder. Här finns jordbruk och livmedelsindustri,
av stor betydelse om försörjningsläget skulle försämras.
Dessa faktorer bör prägla statens fördelning av medel till
civilförsvar. De borde också vara av betydelse för
lokaliseringen av militär utbildning. Militär utbildning bör
förläggas där det finns stora befolkningscentra att skydda.
I Malmö finns Kockums Submarine, en viktig
försvarsindustri, högteknologisk och av stor betydelse för
sysselsättningen. Företaget har drygt 730 anställda varav
452 är tjänstemän av vilka de flesta är kvalificerade
tekniker. Kockums Submarine System besitter en för
Sverige unik kompetens. Svensk undervattensteknologi
befinner sig internationellt sett i den absoluta frontlinjen.
Företagets framgångar beror på att dess kunskaper
omfattar hela kedjan -- utveckling, konstruktion,
produktion, underhåll och modernisering. Denna kapacitet
måste behållas. Medel bör därför garanteras för studiefas
och projektering av Ubåt 2000 snarast och produktionsstart
fastläggas till 1998.
Vi vill därför att Skånes utsatta säkerhetspolitiska läge
beaktas vid fördelningen av statsbidrag till civilförsvaret.
Vi vill att den stora befolkningskoncentrationen i Skåne
vägs in i förläggningen av militär utbildning.
Vi vill slå vakt om försvarsindustrin på Kockums
Submarine.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett transporttekniskt centrum vid
Lunds Tekniska högskola,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägnätet i Skåne,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om person- och godstrafiken i och
genom Skåne,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flygplatser m.m. i Skåne,2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samarbete mellan SJ, DSB och
de regionala huvudmännen för tågtrafiken kring
Öresund,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingsfonderna i Malmöhus
och Kristianstads län,3
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett skånskt utvecklingscentrum
för kvinnor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av att regeringen tillsammans med regionala organ
och branscher utarbetar ett framtidsprogram för Skånes
bionäringar och livsmedelsindustri i enlighet med vad som
anförts i motionen,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om agroteknisk högskoleutbildning
i Kristianstad,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett miljövetenskapligt
forskningscentrum vid Lunds universitet,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett skånskt miljövärn,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett skånskt
miljövärnsregemente,5
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska insatser
mot kväveföroreningar i luft och vatten,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett centrum i Skåne för
arbetslivsutveckling,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av anslagen till
civilförsvaret,5
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förläggning av militär
utbildning,5
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kockum Marine i Malmö,5
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en strukturplan för
Skåne.
Stockholm den 25 januari 1994
Johnny Ahlqvist (s)
Börje Nilsson (s)
Maja Bäckström (s)
Kaj Larsson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Nils T Svensson (s)
Bo Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Jan Andersson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Per Olof Håkansson (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)
Karin Wegestål (s)
Anita Jönsson (s)
1 Yrkandena 1, 9 och 10 hänvisade till UbU
2 Yrkandena 2--5 hänvisade till TU
3 Yrkandena 6--8 hänvisade till NU
4 Yrkande 11 hänvisat till JoU
5 Yrkandena 12, 15--17 hänvisade till FöU