Den offentliga sektorn utgör en hörnpelare i välfärdssamhället. Det gäller inkomstbortfallsprincipen i de sociala trygghetssystemen, kommunernas och landstingens uppgifter i vård, skola och omsorger samt främst de statliga verkens roller för likvärdig basal service i järnvägar, vägar, flyg, tele och post. Utan likvärdig basal service skulle inte skogslänen -- deras människor och företag -- haft nuvarande förutsättningar till arbete och boende.
Nu balanserar Sverige på en slak lina. Skall regionalpolitiken och dess samhällsengagemang fullföljas eller skall marknadsidéerna ta över och forma skogslänens framtid? Vi socialdemokrater är bestämda och förordar ett regionalt engagemang och ett nationellt samhällsansvar för likvärdiga förutsättningar i infrastrukturen.
När lokaliserings- eller regionalpolitiken började utformas i Sverige under 1960-talet var huvuduppgiften att befrämja industriell utveckling i hela landet samt att stödja ekonomiskt svaga regioner. Under de senaste 25 åren har tyngdpunktsförskjutningar gjorts i målen för regionalpolitiken. Men bestående har varit ett nationellt och statligt engagemang för en balanserad regional utveckling i vårt land. Detta har också varit naturligt med tanke på basindustrins betydelse för landets exportinkomster.
Skogslänen står för stora och viktiga exportinkomster. Negativt är en ensidig näringslivsbas, högre arbetslöshet, svagare infrastruktur (mest utmärkande i forskning och högre utbildning) och svagare likvid bas i näringslivet.
För framtiden är det således angeläget att bedriva en kraftfull regionalpolitik. Om marknadsliberalismens antipolitik segrar blir skogslänen förlorare i likvärdiga utvecklingsmöjligheter och Sverige försvagat i exportinkomster.
Det finns ett folkligt engagemang för att regering och riksdag skall bedriva en aktiv regionalpolitik. Därför är det angeläget att stanna upp den bolagiserings- och privatiseringslinje som påbörjats för de statliga affärsverken. Inom t.ex. Posten och Vägverket prövas beställar--utförar-modellen. I många fall leder inte de nya modellerna till några effektivitetsförbättringar utan i stället till ökad byråkrati.
Denna bolagisering och marknadsorientering hotar möjligheterna att bygga infrastrukturen stark och rättvis över landet. Det finns heller inget folkligt stöd för ett försvagat samhällsansvar. Flera fackliga organisationer är också negativa till beställar--utförar-modellen. Här finns andra och bättre framkomstvägar genom en decentraliserad och produktionsstyrd organisation. Därför bör inte konkurrensmodellen drivas fram ytterligare utan att konsekvenserna belysts tillräckligt. Vi föreslår därför att en ordentlig genomgång görs av vilka effekter beställar-- utförar-modellen har fått innan man går vidare på den vägen.
Många landsting och kommuner har lockats in i ett ökat marknadsekonomiskt tänkande, och ett antal kommuner och landsting har också prövat s.k. köp--sälj-modeller. Det har inte varit lyckat och därtill krockat med demokratin och det lika människovärdet.
Det kan inte nog understrykas att jakten på effektivitet och kostnadsbesparingar i kommunerna inte får leda till att grundläggande demokratiska värderingar åsidosätts. Förmågan att betala avgifter får inte vara avgörande för rätten till vård och omsorg. Vårt sociala välfärdssystem måste också fortsättningsvis baseras på en solidarisk skattefinansiering.
Det är vår bestämda uppfattning att regionalpolitiken framåt inte kan bedrivas om affärsverken marknadsanpassar sin verksamhet. Regionalpolitiken kom till i reaktion mot de fria marknaderna. Syftet var att låta skogslänen överleva på lika villkor. Bryts detta övergripande mål faller rättvisan och demokratin för kortsiktig marknad. Detta missgynnar hela landet.
Samordnad offentlig service
Under 1980-talet inleddes ett arbete med samordning av offentlig service mellan myndigheter i glesbygden. Detta för att kunna behålla viktig service. Det bör nu göras en utvärdering från de orter och myndigheter som samlokaliserat sina verksamheter. Det är nu tid att lägga fast riktlinjer så att inte service i onödan försvinner från glesbygden.
Regional statistik
Vi har i tidigare års riksdagsmotioner från skogslänen efterlyst bättre regional statistik. Det är besvärande att frågan lågprioriterats. En satsning på regional statistik behövs för regionalpolitiken, inför EG/EU och för kvalitetsutveckling av välfärdssystemen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfull regionalpolitik,
2. att riksdagen av regeringen begär en genomgång av vilka effekter köp--sälj-modellen har i de statliga verksamheter där den införts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riktlinjer så att inte service i onödan försvinner från glesbygden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning på regional statistik för regionalpolitiken, inför EG/EU och för kvalitetsutveckling av välfärdssystemen.
Stockholm den 25 januari 1994 Bo Holmberg (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Axel Andersson (s) Leo Persson (s) Carin Lundberg (s) Ewa Hedkvist Petersen (s)