med anledning av prop. 1993/94:140 Bygder och regioner i utveckling
I propositionen sägs att ''Grunden för en stabil
utveckling på landsbygden är att basnäringar som jord- och
skogsbruk samt fiske kan utvecklas positivt''. Det sägs
vidare att landsbygdens resurser bör tas till vara och
utvecklas.
Med detta konstaterande som bakgrund är det en gåta
hur man från regeringen kan lägga ett förslag om bygder och
regioner i utveckling utan att föreslå några som helst
åtgärder för främjande av skogsbruket och för att
vidmakthålla och utveckla detta i våra glesbygder.
Vad som istället har hänt under de senaste åren är ju att
en rad stödåtgärder i skogsbruket har avskaffats, stöd som
framför allt gick till norra Sveriges inland. Många fler än de
som är direkt beroende av skogsbruk i dessa regioner har
protesterat mot att dessa stöd har borttagits. Nu när nya
grepp skulle tas i regionalpolitiken så förväntade man sig
här en föränding, att skogsbruket skulle ges den
uppmärksamhet och stöd som det rimligen borde ha. Så
blev inte fallet.
I vårt grannland Norge har man en annan syn på
skogsbruket och dess värde för bygden. Nu i den senaste
lågkonjunkturen när priserna på skogsråvaran sjönk så gick
den norska staten in med ett stöd på 26 kr/m3. I vårt
land sjönk priserna med 30 % och hamnade därmed realt
på 1973 års nivå. Vad detta och höjda fraktavdrag innebar
för Norrlands inland är inte svårt att förstå, något stöd till
skogsbruket blev det däremot inte.
Nu är det nog inte sådana stöd som bör införas i
regionalpolitiken, det är nog alla som efterlyser åtgärder
överens om. Nej, i likhet med att vi har ett stöd för
jordbruket i norra Sverige så borde av samma skäl ett stöd
för skogsbruket införas.
Ett stöd till skogsbruket kan lämpligen handla om stöd
till byggande av skogsbilvägar, som borde vara en självklar
del av infrastrukturen. Långa avstånd medför höga
transportkostnader, en utjämning och stöd för transporter
borde därför vara väl motiverat. Man kan också stödja ett
tredje virkessortiment för energianvändning.
Den norra delen av vårt land och i synnerhet dess inland
har kärvare klimat och sämre naturliga förutsättningar för
skogsbruk än i övriga landet. Vad det hela handlar om är ju
att genom olika åtgärder begränsa de nackdelar som finns
och att möjliggöra ett fortsatt skogsbruk i dessa regioner.
Stödet som fanns för återväxtåtgärder i svårföryngrade
områden måste därför återinföras.
Erfarenheter från tidigare åtgärdspaket för särskilda
insatser i skogsbruket, bl a i Västerbottens inland, visar på
mycket positiva effekter. Inte minst dessa erfarenheter
borde ju ha inneburit att skogsbruket fått sin givna plats i
de regionalpolitiska insatserna.
Om nu inte regeringen med en skogsmästare som
ansvarig minister för regionalpolitiken förstått att
skogsbruket har en avgörande betydelse för landsbygden,
så kan ju riksdagen ändra på detta. Riksdagen bör sålunda
hos regeringen begära förslag på regionalpolitiska åtgärder
för skogsbruket i framför allt Norrlands inland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionalpolitiska åtgärder för
skogsbruket.