Under 1980-talet ökade antalet personer i arbete i
Dalarna på ett markant sätt, från 128 200
till 141 600.
Främst gynnade utvecklingen kvinnorna. Deras
förvärvsfrekvens ökade från 65 till 78 %
under perioden 1983 till 1989. En stor del av ökningen
hänför sig till en starkt expanderande tjänstesektor.
Utvecklingen innebar ökat välstånd och jämställdhet för
länets innevånare. Ungdomar kunde planera sina liv med
förutsättningen att det fanns arbete att få.
I dag är situationen radikalt förändrad, antalet personer
i arbetskraften i länet har minskat från 145 000
(1990) till drygt 123 000
(1993). Det motsvarar en minskning med 15 %,
vilket är den största minskningen i landet. Man kan
ha olika uppfattning om vart alla dessa människor har tagit
vägen, men det är ostridigt så att en stor andel av dem har
för alltid lämnat arbetsmarknaden och kommer inte att
kunna bidra till de gemensamma resurserna i framtiden.
Av de som fortfarande finns kvar i arbetskraften är 23 000--24 000
övertaliga -- alltså arbetslösa. En tredjedel av dessa
är i någon form av arbetsmarknadsåtgärd. Endast 3 000
utbildar sig genom länsarbetsnämndens försorg.
Detta är inte kritik mot nämnden, tvärtom, den gör ett
mycket bra arbete men med en så hög arbetslöshet är det
omöjligt att undvika att en stor andel arbetslösa går på
kontantstöd eller är i passiva åtgärder. Antalet
långtidsarbetslösa närmar sig nu 6 000
personer. Andelen ungdomar av de arbetslösa är 25 %.
Större
delen av arbetslösheten kommer från det privata
näringslivet. Länets industriella bas är allvarligt
underminerad. Detta avspeglas också i att 67 %
av de arbetslösa är män. I våra basnäringar har många
arbeten försvunnit utan att produktionen därför har sjunkit
i motsvarande mån. Det senaste exemplet är Avesta-
Sheffield som varslar 240 anställda i Avesta och säger sig
ändå behålla samma produktionsvolym.
Landstinget
Landstinget har under det senaste året varslat 800
anställda, och det kan bli fler. Om detta varsel går över i
arbetslöshet innebär det en ytterligare stark försvagning av
länets arbetsmarknad. Från landstingsledningens sida har
man ambitionen att ingen av de varslade skall gå ut i öppen
arbetslöshet, men detta förutsätter att länsarbetsnämnden
kan hjälpa till att finansiera de åtgärder man planerar.
Landstinget är självt berett att satsa 60 miljoner kronor för
ändamålet.
Länsarbetsnämndens roll
Under budgetårets första halva har endast 28 %
av länsarbetsnämndens anslag förbrukats. Det finns
40 miljoner
kronor över på anslaget för
arbetshandikappade. AMS har begärt tillbaka 68 miljoner
kronor från nämnden. Det finns alltså utrymme
för ytterligare insatser från nämndens sida det som lägger
hinder i vägen är regelsystemet. Om landstinget kunde
tillgodogöra sig t.ex. bidrag för utbildningsvikariat utan att
vikarien först måste vara försatt i arbetslöshet, skulle man
kunna undvika att de varslade blir öppet arbetslösa.
Landstingets nuvarande planering medger ett sådant
åtagande till den 1 juli
1995, men kan rimligen tillämpas under längre tid
och därigenom kanske förhindra att varslen fullföljs.
Detta förutsätter dock att landstinget kan få ekonomisk
hjälp av länsarbetsnämnden att genomföra planerna.
Bygg- och träindustri
Den utomordentligt dåliga byggkonjunkturen har slagit
mycket hårt mot Dalarna. Byggarbetslösheten är den
högsta i landet, 47,4 %.
Den innebär också att antalet anställda i träindustrin
(exkl. sågverk) har halverats sedan 1990. Länets
husfabriker hade 478 träindustriarbetare anställda 1990 --
nu är det 38 kvar. Bostadsinvesteringarna förväntas sjunka
med ytterligare 34 %
under 1994. Följderna för Dalarna kan inte
överskattas eftersom en stor andel av våra industrier är
byggberoende och det blir inte bättre av att de ofta ligger i
glesbygd eller på små orter. I en särskild motion utvecklar
vi vår syn på de träfiberbaserade näringarna och deras
utvecklingsmöjligheter.
För att långsiktigt stärka träindustrin bör regeringen
uppdra åt NUTEK att upprätta ett nytt träprogram. I detta
sammanhang bör också resurser avsättas för att TRÄTEK
skall kunna inrätta ett trätekniskt centrum i länet.
I dag finns det många tomma lägenheter i länet, men
antalet motsvarar inte ens de tre årsklasser ungdomar som
nu är ''mambos''. I det ögonblick dessa ungdomar kan
efterfråga en egen bostad är bostadsbristen ett faktum. Det
enda bostadsbyggande som nu planeras i kommunerna är
äldreboende. Åtgärder måste nu till för att få i gång
bostadsbyggandet i länet, dels för att inte utplåna
byggbranschen, dels för att motverka en framtida
bostadsbrist. Enligt Byggentreprenörerna minskar
bostadsinvesteringarna med 75 %
på två år, det motsvarar en sänkning av BNP med 1,5 %
första året och 2 %
andra året. Förslag på detta område för vi fram i en
särskild motion.
Infrastruktur
Det infrastrukturprogram som det talats mycket om men
som det inte blivit mycket bevänt med måste göras betydligt
större och radikalare. Trots att summorna kan tyckas stora
motsvarar de bara en bråkdel av det bortfall som ägt rum i
byggsektorn.
För Dalarnas del måste bärigheten på vägnätet
förbättras radikalt för att garantera skogsindustrins
råvaruförsörjning. Skogsindustrin kräver i dag kontinuerlig
tillförsel av färsk råvara året om. Kombinationen
avståndsrelaterad prissättning på skogsråvaran och
avstängda vägar riskerar att bli förödande för länets
skogsbruk. Därför måste avsevärda resurser satsas för detta
ändamål. I en särskild motion tar vi upp problematiken
kring Trätåg i Dalarna.
För Dalarnas del har det under nuvarande planperiod
(1991--2000) anvisats 380 miljoner
kronor i länstrafikanslaget (LTA). Vid den
senaste inventeringen kunde behovet fastställas till 6
miljarder kronor. Med den medelstilldelning som nu gäller
skulle det ta 150 år att bygga bort bristerna. Till detta skall
läggas att länet varit kraftigt missgynnat i de
sysselsättningspaket som delats ut under 1991--92. Länet
har fått mycket lite pengar till järnvägssatsningar och inte
en krona till länsjärnvägarna. Vi kräver därför extra
tilldelning till länet enligt följande:
Bergslagspendeln
64 mkr
Västerdalsbanan
60 mkr
Gryksbobanan
15 mkr
Godsjärnvägar, Mora
10 mkr
Ny järnvägsbro i Leksand ca.
15 mkr
Väg 247
Ludvika--Stensbo
90 mkr
Väg 266
Uppbo--Trollbo
30 mkr
Väg 293
Ängesgårdarna--Tallen
95 mkr
Väg 294
Falun--Österå
40 mkr
Väg 666
Infart Dala Airport
35 mkr
Väg 929
Leksand--Romma
35 mkr
Väg 1053
Förbi Sälenstugan
30 mkr
Ytterligare förslag på vägområdet ger vi i en annan
motion.
Statliga verksamheter
I Borlänge finns sedan ett antal år både Vägverkets
och Banverkets huvudkontor. Det innebär att det finns ett
mycket stort kunnande på det transporttekniska området
koncentrerat till Borlänge. Detta förhållande skulle kunna
förstärkas och leda till goda synergieffekter om VTI också
lokaliserades till Borlänge.Apoteksbolagets
huvudkontor kan med fördel lokaliseras till Avesta. En
sådan lokalisering skulle innebära väsentligt billigare hyror
för företaget och innebära ett välkommet tillskott för
Avesta kommun.Omstruktureringen av statliga verk och
myndigheter har inneburit att 350 statliga arbeten
försvunnit från länet under kort tid. Detta är djupt olyckligt
eftersom det utarmar länet och spolierar de kostnader som
staten en gång tagit för att utlokalisera statlig verksamhet.
Enligt vår uppfattning bör regeringen finna former för att
kompensera länet för detta onödiga bortfall av arbeten.
Telekommunikationerna blir allt viktigare. För att hela
Dalarna skall kunna utvecklas till en stark region och inte
bli marginaliserat krävs att telenätet i hela länet får den
höga standard som fordras för dagens och morgondagens
datakommunikation.
Regeringen bör göra upp med kommuner och
landsting om kostnaden för att behålla befintlig personal; en
sådan lösning ställer sig billigare för staten och är oerhört
mycket bättre för de anställda och för medborgarna. En väg
att gå för att uppnå detta är att länsarbetsnämnderna får bli
mera ändamålsstyrda än regelstyrda.Trots att regeringen
skryter med ''att aldrig har så mycket satsats på
arbetsmarknadspolitiken'', så har aldrig i modern tid så stor
andel av de arbetslösa varit hänvisade till
kontantersättning. Detta är slöseri. En betydligt större
andel av de arbetslösa bör vidareutbildas, det är bra för
landet och det är bra för individerna. Vi ser det som
angeläget att arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnderna
får bättre resurser och friare medelsanvändning. ''1 000-kronan''
är en sådan åtgärd som med framgång
praktiserats i Dalarna, metoden ger arbetslösa meningsfullt
arbete och samhället får något tillbaka av satsade pengar.
I Dalarna är antalet människor med högre utbildning
mycket lågt. Det har också visat sig att de ungdomar som i
dag är arbetslösa är hänvisade till utbildningar som inte
resulterar i jobb. Det dessa ungdomar är i behov av är
möjlighet att få en högre utbildning vid högskola.
Det är därför mycket viktigt att högskolorna i regioner
med hög arbetslöshet och med låg utbildningsprofil får ett
utökat antal högskoleplatser för att på sikt stärka regionen
och ge människorna där utbildningsmöjligheter som är
likvärdiga med bättre lottade regioner. Ge också LAN
möjlighet att, ur en pott högskoleplatser avsedda för utsatta
regioner, upphandla utbildningsplatser för de personer som
av någon anledning ej deltar i den reguljära utbildningen.
Högskolefrågorna i övrigt behandlar vi i en särskild
motion.Ungdomsarbetslösheten är oerhört stor i länet,
vilket är ett allvarligt samhällsproblem som på sikt kan
innebära att en hel generation förlorar sin produktiva
förmåga. Ungdomar som avslutat sin utbildning måste få
prova sina krafter och sin förmåga i riktiga arbeten.
Ungdomspraktik är bättre än ingenting. Men det måste
ställas högre krav på vad unga människor får uppleva i sin
första kontakt med arbetslivet. Ungdomspraktik innebär att
den första erfarenheten är, att i arbetslivet fifflas det med
regler och bestämmelser. Vi kräver på lite sikt ett system
där ungdomar introduceras på arbetsmarknaden i ordnade
former och med lön och anställningsvillkor som regleras i
kollektivavtal.
I väntan på att den socialdemokratiska politiken skall
återskapa en ordinarie arbetsmarknad för de unga måste de
ges möjligheter till högskole- och vuxenstudier genom en
vettig studiefinansiering. Helst skall studiefinansieringen
premiera studier, nu diskrimineras de som väljer studier
framför passiv arbetslöshet. För den som är berättigad till
arbetslöshetsersättning bör utbildningsbidraget vara 85 %.
Kraven på arbetskraften har stigit markant sedan
1970-talet -- då fanns formulerade krav om utbildning och
erfarenhet för hälften av de lediga arbetena. Nu gäller detta
i 90 %
av fallen. Detta förhållande understryker hur
utomordentligt viktigt det är att arbetslösa utbildas och
utvecklas, inte passivt uppbär kontantersättning.I länet
är för närvarande investeringsviljan mycket låg, företagen
slår snabbt i kapacitetstaket vid en produktionsökning. I de
undantagsfall där företag är beredda att investera är det
stora svårigheter att lösa finansieringen. I sitt trevande efter
en ny policy för utlåning blockerar bankerna ofta önskvärda
investeringar. Regeringen måste sätta press på bankerna för
att få en bättre tingens ordning. De riskkapitalbolag som
regeringen bildat har placerat bara 15 %
av sitt kapital i näringslivet, och knappast något i vårt
län. Vi lägger fram förslag på detta område i en separat
motion.Tillåt direktavskrivning för byggnader i
industrin, och för maskiner i hemmamarknadsindustrin.
Reparations-, om- och tillbyggnadsprogram (ROT)
Inför ett ROT-program enligt socialdemokratisk
modell. Här finns stora möjligheter att skapa arbeten och
samhällsnytta. Utöver vad som föreslås i den
socialdemokratiska partimotionen kan ombyggnad av
överblivna tomma kommunala lokaler subventioneras.
Därigenom kan dessa lokaler komma småföretagen till del.
Det är vår erfarenhet att tillgång på lokaler i sig stimulerar
nyföretagande och etableringar. En sådan subventionering
skulle också kunna underlätta kommunernas övertagande
av landstingens sjukhem. Ett investeringsbidrag på 30 %
för bygginvesteringar på den privata sektorn i vårt län
borde också ge långsiktig nytta.Många offentliga lokaler
är svåra att använda för handikappade. Särskilda resurser
bör avsättas för att öka tillgängligheten i dessa lokaler.
Förhindra utstämpling och utslagning av arbetskraft genom
en kraftig ökning av beredskapsarbeten.
Arbetslivsfonden
Arbetslivsfonderna kommer inom kort att upphöra. I
många företag har fondernas arbete inneburit en bättre
miljö och nytänkande i arbetsorganisationsfrågor. Under
arbetet har fonderna byggt upp en avsevärd kunskap om
denna typ av arbete och om företagen i sitt område. Det är
viktigt att denna kunskap tas tillvara och nyttiggörs även i
framtiden. Därför bör regeringen snarast återkomma till
riksdagen med förslag som möjliggör detta.
Kvinnorna och arbetsmarknadspolitiken
I dagsläget har arbetslösheten drabbat män i betydligt
större utsträckning kvinnor. Men kvinnorna återfinns i
betydligt större utsträckning än männen i okvalificerade
arbeten och är därför sämre förankrade på
arbetsmarknaden och därmed på längre sikt sårbarare än
männen. Det är därför utomordentligt viktigt att samhället
målmedvetet och långsiktigt arbetar för att kvinnorna kan
stärka sin position i arbetslivet. Detta sker lämpligen genom
målinriktad arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa
kvinnor och genom att jämställdhetsplanerna har denna
inriktning för de kvinnor som fortfarande har ett arbete. --
Den höga arbetslösheten är förvisso ett stort problem. Men
det är också det ofrivilliga deltidsarbetet. Det är kvinnorna
som helt dominerar denna grupp. Kombinationen låg lön
och deltidsarbete innebär i många fall fattigdom, vilket
borde vara ett okänt begrep i vårt land. Den arbetsrättsliga
lagstiftningen bör snarast ändras så att deltidsarbetande får
förtur att utöka sin arbetstid när omständigheterna medger
detta.
Exportkrediter
Exportkreditgarantier har blivit ett viktigt
konkurrensmedel på världsmarknaden. Svenska företag är
klart missgynnade i denna konkurrens. En översyn bör
snarast göras för att skapa förutsättningar för ett bättre
exportkreditsystem. Även detta område behandlas i en
särskild motion.
Vattenkraft
Staten bör ta ansvar för att effektiviseringsåtgärder
vidtas i äldre vattenkraftverk och för att möjlig vattenkraft
byggs ut.
Samordning av olika politikområden
Vi ser det som mycket angeläget att det bedrivs en
näringspolitik och en ekonomisk politik som stimulerar
utvecklingen av länets näringsliv -- det räcker inte med bara
arbetsmarknadspolitik i den djupa vågdal som länet och
landet befinner sig i. Men det är av stor vikt att
näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
utformas så att de förstärker varandra, vilket förutsätter
samordning och regional förankring på ett tidigt stadium i
processen.
Utveckla de små och medelstora företagen
Under senare år har arbetslösheten ökat dramatiskt i
hela landet. Industrin spelar en allt mindre roll för att skapa
sysselsättning. Mindre än 20 %
av den yrkesverksamma befolkningen arbetar nu
inom industrisektorn.
I nu rådande efterfrågeunderskott på den inhemska
marknaden har små och medelstora företag som
företrädesvis är verksamma på hemmamarknaden fått
uppenbara svårigheter. Många företag har gått i konkurs
och många utnyttjar inte sin produktionskapacitet fullt ut.
Exportindustrin däremot har med hjälp av
nedskrivningen av den svenska kronan tagit hem nya order
och har för närvarande en bra orderingång.
Konkurrensläget för svensk exportindustri har förbättrats
dramatiskt, framför allt för företag med högteknologisk
produktion.
Det är naturligtvis bra att någon del av det svenska
näringslivet är framgångsrikt, men det bäddar också för
problem genom den tudelning av ekonomin som det
innebär. För de hemmamarknadsberoende företagen är
regeringens omfattande skattelättnader för företagen och
aktieägarna ingen hjälp, eftersom man inte har en sådan
lönsamhet att man i någon högre utsträckning kan göra sig
nytta av den typen av åtgärder.
Från årsskiftet började EES-avtalet att gälla. Med det
får svenska företag nya konkurrenter på sin
hammamarknad, men samtidigt blir också en stor
Europamarknad tillgänglig. Det är därför angeläget att
stärka små och medelstora företags internationella
konkurrenskraft. Därigenom gör vi den framgångsrika
exportsektorn större, vilket måste ses som en stor fördel ur
det nationella perspektivet.
Kunskaper i språk, marknadsföring, internationell
handelsrätt och teknologi kommer att bli nödvändiga
verktyg för företagen om de skall kunna dra nytta av de
möjligheter som nu öppnar sig.
För företag i glesbygd och de med långa
transportavstånd till sin marknad är det dessutom angeläget
att man genom förbättrade kommunikationer och
transportstöd ser till att det geografiska läget inte utgör en
stor konkurrensnackdel som menligt påverkar dessa
företags möjligheter att nå ut till exportmarknaden.
Vi motionärer anser att det finns goda förutsättningar att
skapa ett bra klimat för företagsutveckling genom en bred
kunskaps- och kompetensutveckling riktad mot
småföretagen. Läggs resurserna för detta på
länsstyrelserna ökar det förutsättningarna för samordning
av de regionala krafter som är beredda att göra en insats.
Ett program med inriktning mot exportsatsningar för att
stärka småföretagens ställning på den internationella
marknaden ser vi som mycket angeläget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av
arbetsmarknadspolitiska medel till landstinget för att
bereda varslade anställda sysselsättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprättandet av ett
träprogram,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av ett trätekniskt
centrum i Dalarna,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åtgärder bör vidtas för att få
i gång bostadsbyggandet, s2
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extra tilldelning av pengar för
infrastruktursatsningar i Dalarna,3
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att flytta
VTI till Borlänge,3
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att flytta
Apoteksbolagets huvudkontor till Avesta,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dalarna bör kompenseras för
bortfallet av statliga arbeten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om telenätets standard i
Dalarna,3
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regelstyrningen av
länsarbetsnämnderna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning av antalet
högskoleplatser i regioner med hög arbetslöshet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om länsarbetsnämndernas
möjligheter att upphandla högskoleutbildning,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomspraktik,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studiefinansieringens premiering
av studier i förhållande till kontantstöd,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bankernas
utlåningspolitik,1
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktavskrivning av
investeringar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ombyggnad av överblivna
kommunala lokaler,2
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bygginvesteringar på den privata
sektorn,2
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ombyggnad av
''Ädelfastigheter'',
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda resurser för ökad
tillgänglighet för handikappade till offentliga lokaler,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökning av antalet
beredskapsarbeten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillvaratagandet av
Arbetslivsfondens kunskaper och erfarenheter,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka kvinnornas position på
arbetsmarknaden,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhetsplanernas
inriktning,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om deltidsarbetandes förtur att
utöka sin arbetstid,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om exportkreditgarantier,1
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder avseende
vattenkraft,1
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional samordning av närings-
och arbetsmarknadspolitiken,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrade kommunikationer
och transportstöd för företag i skogslän och glesbygd,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för företagsutveckling i
små och medelstora företag,1
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett program för exportsatsningar
med regional förankring.1
Stockholm den 25 januari 1994
Bengt-Ola Ryttar (s)
Inger Hestvik (s)
Leo Persson (s)
Iréne Vestlund (s)
Per Erik Granström (s)
1 Yrkandena 2, 3, 15, 26, 27, 30 och 31 hänvisade
till NU
2 Yrkandena 4, 17, 18 och 20 hänvisade till BoU
3 Yrkandena 5, 6 och 9 hänvisade till TU