I slutet av februari 1994 förväntas regeringen lägga en
proposition om regionalpolitiken på riksdagens bord. Det
kan då vara lämpligt att återkomma med mer omfattande
analyser av regionalpolitiken. Tills vidare finns några drag
i utvecklingen som bör beskrivas och förslag som redan nu
kan behandlas.
I de borgerliga regeringsförklaringarna har det sagts att
''Hela Sverige ska leva.'' Sällan har någon slogan ekat så
tomt i glesbygden och i skogslänen som nu. Politiken med
bolagisering, avreglering, privatisering, åtstramning av
kommunernas ekonomi och inskränkningar av det
kommunala självstyret ökar de regionala obalanserna.
Denna process inleddes av den förra regeringen. Inom
regeringen förbereds nu en regionalpolitisk proposition vars
innehåll anpassas till Europeiska unionens regelverk.
Samtidigt förs med EU förhandlingar om rätten att föra en
minst lika omfattande regionalpolitik som nu och om
eventuella insatser i Sverige från EU:s strukturfonder i
Sverige. Villkoren för de svenska skogslänen bestäms i
ökande grad av EU:s politiska elit. Regeringens nuvarande
politik hotar undergräva de regionalpolitiska målen. Den
regionalpolitiska tjänstemannautredning som nu pågår
synes inte ha gjort någon djupare analys av hur
bolagiseringen, avregleringen av verksamheter, och
privatiseringen av samhällsfunktioner påverkar den
regionala balansen. Förändringen av
skatteutjämningssystemet tycks också lämnas utanför.
Glesbygdens problem
Nedläggningen av skolor och åtstramningen av service
fortsätter också i glesbygden. De hårda sparvillkoren på
kommunerna drabbar särskilt glesbygden eftersom den
offentliga sektorn har större andel sysselsatta där.
Processen med bolagiseringen och avreglering av
verksamhet hos Televerket, Posten, SJ, Vattenfall och
Domänverket inleddes av den förra regeringen och fullföljs
nu med full kraft. Privatisering av delar av verksamheten
pågår i första hand av det sammanslagna ASSI-Domän
vilket medför minskade möjligheter att påverka
glesbygdens villkor med politiska beslut. Försämring av
service och avskedanden av statligt anställd personal
drabbar glesbygden hårt. Kommersialisering av AB Svensk
bilprovnings verksamhet medför sannolikt att mindre
lönsamma enheter i glesbygden försvinner. Avregleringen
av inrikesflyget leder till att mindre lönsamma linjer till
Norrlands inland slås ut.
Den hårdare konkurrensmiljön inom detaljhandeln
medför att de stora grossisterna får allt svagare intresse att
behålla mindre butiker i glesbygd. När små butiker
försvinner försvinner ofta också bensinförsäljningen. Det
ökade bensinpriset medför att glesbygden ytterligare
drabbas. SCB:s resvaneundersökning från 1984-1985 visar
att de personer som bor på landsbygd eller mindre tätorter
har ett bilresande som är 50 %
högre än i storstäderna. Användbar kollektivtrafik
saknas ofta i glesbygd. För att klara glesbygdens problem
bör utredas om en regionalt differentierad bensinskatt kan
införas. Av miljöskäl är det rimligt att bensinskatten höjs
åtminstone i storstadsområdena. I NUTEK:s rapport
''Underlag för översyn av regionalpolitiken'' sägs att
sysselsättningssvårigheterna för glesbygden knappt har
börjat. NUTEK föreslår en särskild utredning för att belysa
hur de regionalpolitiska hänsynen kan byggas in i olika
samhällssektorer i samband med avregleringar inom den
offentliga sektorn och affärsverken.
För Norrlands inland och glesbygden är skogsbruket och
sågoch träindustrin av stor betydelse. Billiga råvaror från
andra länder, ökade transportkostnader, ökad användning
av returfiber i massaindustrin, högre energipriser och högre
miljökrav medför att avsättningen av massaved från
inlandet sjunker. Detta ökar överskottet av skogsråvara
kraftigt och gör uttaget av sågtimmer mindre lönsamt.
Detta innebär att sågverken som har varit en stomme i
glesbygdens näringsliv äventyras.
En ny strategi för att ta tillvara skogsråvaran måste
utvecklas. En kraftig satsning på forskning och utveckling
för att möjliggöra en ny typ av vidareförädling av
skogsråvaran i inlandet måste ske. En möjlighet är att
utveckla metoderna att använda cellulosan, hemicellulosan
och ligninet som bas för framställning av kolväten. Dessa
kan blandas i fordonsbränsle eller användas på annat sätt.
Detta skulle kunna vara ett steg mot det s.k.
kretsloppssamhället. Kraven ökar på att minska inslaget av
fossila bränslen som drivmedel. Dessa frågor behandlas av
Vänsterpartiet i en motion om skogsindustrin i januari 1994.
I ytterligare en motion från Vänsterpartiet föreslås att
privatiseringen av ASSI-Domän ej genomförs.
Kommersialisering av veterinärverksamhet samt
rådgivning och utbildning inom jordbruket ökar
svårigheterna för glesbygdens jordbruk.
Sammanfattningsvis är alltså hoten mot glesbygden
många. En ny kraftfull regionalpolitik måste därför
utvecklas. Ett mål om regional balans bör ingå som en del
av en genomtänkt och uthållig ekonomisk politik.
Konsekvenserna för den regionala balansen av bolagisering,
avreglering och åtstramning av offentliga verksamheter
måste ägnas en särskild ingående utredning.
Norrbottens län
I den prognos för länets utveckling fram till år 2000 som
länsstyrelsen i Norrbotten presenterade i oktober 1992
framgår att även om man räknar med Långtidsutredningens
LU92 mycket optimistiska prognoser så kommer
sysselsättningen i länet att minska med 4 000 personer. Det
är realistiskt att utgå från att med nuvarande
regeringspolitik blir försämringen mer dramatisk de
närmaste åren. LKAB:s investeringar i Malmfälten är dock
en ljuspunkt.
Den fortsatta EU-integreringen och det ökade
konkurrenstrycket kommer sannolikt att leda till en fortsatt
sysselsättningsminskning inom länets industri. Vid
årsskiftet 1993/1994 är nära 15 500 arbetslösa i länet och
9 400 är sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Totalt står nästan 17 % av befolkningen i åldern 16--64 år
utanför arbetsmarknaden. Tillsammans med de
deltidsarbetslösa och övriga arbetssökande har länet
ungefär 36 500 arbetssökande. Detta är en fullständigt
orimlig situation. En lång rad angelägna
infrastrukturprojekt som statliga verk, myndigheter och
kommuner i Norrbottens län har redovisats till regeringen.
En del av dessa är möjliga att genomföra som
beredskapsobjekt.
Infrastrukturprogram för Norrbottens län
Såväl Banverket som Vägverket, SJ, Luleå kommun och
länsstyrelsen har redovisat en rad projekt som omedelbart
eller inom en snar framtid kan startas. Många angelägna
objekt finns inom t.ex. Banverkets och Vägverkets område.
Fortsatt upprustning av järnvägen är nödvändig inte minst
för att industrins godstransporter ska fungera.
Den länge önskade kombiterminalen i Luleå bör efter en
snabb prospektering börja byggas under 1994/1995.
Haparandabanan bör hållas i trafikerbart skick tills ett
beslut om Botniabanan och Norrbotniabanan är fattat,
resterande medel bör tillskjutas till Haparandabanan. Ett
principbeslut om Botniabanan och beslut om
förprojektering bör snarast fattas. Regeringen bör också
använda alla kanaler för att verka för att Sallabanan
kommer till stånd så att järnvägsförbindelse från Murmansk
till det skandinaviska järnvägsnätet kan förbättras.
Omaxlingsstationen i Haparanda måste också komma till
stånd. En ny industrijärnväg mellan Aitik och Gällivare
skulle kunna kraftigt förenkla malmtransporterna och
byggas som beredskapsarbete. Byggnadsmaterial och räler
finns det god tillgång på. Regeringen måste också vara
beredd att tidigarelägga de medel som avsatts för järnväg
till en ny malmhamn i Luleå. För Banverkets vidkommande
har Vänsterpartiet föreslagit 300 miljoner kronor mer i
investeringar än regeringen i en särskild motion.
Norrbottens läns stora yta reser behov av särskilda
ansträngningar för att tele- och datakommunikation ska
fungera i länet. Telia AB:s utbyggnad av AXE-systemet
måste påskyndas och slutföras. Ett avancerat lokalt
höghastighetsnät för centrala Kiruna och Fyrkanten (Luleå,
Boden, Piteå och Älvsbyn) bör komma till stånd. Dessa nät
måste förbindas inbördes och med storstadsregionerna.
Den påbörjade satsningen på videokonferensteknik måste
fullföljas. Om Telia AB inte bedömer en utbyggnad
företagsekonomiskt lönsam bör staten upphandla en sådan
utbyggnad av Telia AB. Vänsterpartiet väcker i januari
1994 motion om en utredning om hur en ny
informationsteknik ska stimuleras.
Inom Vägverkets område bör nu upprustning av en rad
länsvägssträckor och mindre vägar enligt Vägverkets
planering komma till stånd. Målsättningen måste vara att
vägkapitalet inte slits ned. Vägsatsningarna i länet
koncentreras som tidigare tyvärr i alltför stor utsträckning
till E4. Särskilt väg 400 bör få ytterligare satsningar. I en
motion om kommunikationer vill Vänsterpartiet tillskjuta
500 miljoner kronor utöver regeringens förslag till drift och
underhåll av statliga vägar. Den rika snömängden
innevarande vinter har medfört behov av mer resurser till
Vägverket.
För att underlätta Pajala kommuns förbindelser med
omvärlden bör en landningsbana vid Mommankangas
komma till stånd snarast med hjälp av statliga medel
omfattande cirka 20 miljoner kronor. Ytterligare
upphandling av flygtrafik mot flygplatser i Norrlands inland
bör ske. Vänsterpartiet har i en särskild motion redovisat
den totala satsningen på kommunikationer som partiet vill
göra utöver rgeringens förslag. Finansieringen redovisas i
en särskild motion. Insatserna i länet kan göras som ett nytt
infrastrukturpaket.
Åtgärder när det gäller bensin- och oljehandel i
Tornedalen
Efter devalveringar och skattehöjningar på bensin och
olja har situationen i Tornedalen blivit sådan att
prisskillnaden mellan Sverige och Finland är ganska stor.
Regeringen har beslutat skärpa beskattningen av brännolja
för att dämpa denna handel och dra in skattemedel.
Tidigare hade man utan särskild skatt kunnat ta in dieselolja
till ett värde av 1 000 kr per person. När bensinpriset varit
högre i Finland har den finska staten tidigare genom ett
riktat stöd till bensinstationer mindre än 5 km från gränsen
hjälpt dessa att överleva. En sådan ordning borde nu också
prövas i Sverige. Det är inte lämpligt att Finland och Sverige
använder olika metoder för att reglera gränshandeln.
Eventuellt kan stödet t.ex. utjämna halva prisskillnaden
mellan Sverige och Finland. Vanlig gränskontroll kan
användas för att förhindra missbruk.
Stödområdesindelning
I det regionalpolitiska beslutet våren 1990 placerades
Älvsby kommun, Edefors och Gunnarsbyn i Bodens
kommun samt Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå
i stödområde 2 utan närmare motivering. Kalix och
Haparanda kommun fördes däremot till stödområde 1. I
budgetpropositionen föreslås inga ändringar i detta
avseende för Älvsby kommun och övriga nämnda områden.
De ovan uppräknade områdena som placerats i stödområde
2 bör placeras om till stödområde 1.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att konsekvenserna
för den regionala balansen av bolagisering, avreglering och
åtstramning av offentlig verksamhet granskas i en särskild
utredning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på infrastrukturen i
Norrbottens län,1
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
gränshandeln med bensin och oljor i Tornedalen, 2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområdesindelningen.
Stockholm den 24 januari 1994
Bengt Hurtig (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till TU.
2 Yrkande 3 hänvisat till SkU.