Statliga organisationsbesluts betydelse för sysselsättning och service
Regionerna i länen
Olika länsdelscentra, förr kallade A-regioner, spelar en
viktig roll för att klara allmänhetens behov av trygghet och
service. Den primärkommunala verksamheten är givetvis
grundläggande för att det skall vara möjligt att bo och leva
på hyggligt lika villkor i skilda länsdelar. Statliga och
landstingskommunala verksamheter i hela länet är också
vitala för att kunna erbjuda ett fullvärdigt serviceutbud.
Förekomsten av privat service är ofta beroende av att den
gemensamma sektorn svarar för grunden. Givetvis är det
inte möjligt att med fog påstå att det offentliga är en
förutsättning för det privata eller tvärtom, sanningen är att
båda behövs. Våra gemensamma verksamheter fyller i detta
regionala perspektiv två viktiga funktioner, dels
serviceverksamhet i sig, dels den sysselsättning som den
skapar i respektive region.
Många gemensamma verksamheter, exempelvis polisen,
åklagarna, domstolsväsendet, kronofogde- och
skattemyndigheterna, arbetsförmedlingen,
försäkringskassan och, inte minst, sjukvården utsätts nu för
kraftig kostnadspress. Det motiveras sakligt sett av två skäl,
dels statsfinansernas usla skick och dels behovet av
fortgående rationaliseringar oberoende av aktuell
budgetsituation. Det finns naturligtvis också krafter som av
ideologiska skäl vill minska de gemensamma
verksamheterna.
Den nämnda kostnadspressen slår även mot statliga,
länsbaserade förvaltningar, som antingen slopas eller slås
samman i större regioner. Privatisering inom vissa sektorer
gör också att servicen blir sämre i länsdelar som inte är så
kommersiellt intressanta. Det är just nu alltför lätt att
jämställa effektivitet och avkastningskrav på offentlig
verksamhet med de krav på avkastning som ställs på privata
företag vars syfte är att tjäna pengar åt ägarna, inte att tjäna
konsumenterna.
Med hänsyn till att de gemensamma verksamheterna
betalas med skattemedel är det givetvis angeläget att de
bedrivs effektivt, att de kan erbjuda bra service till låg
kostnad. Det finns alltså anledning att understödja
strävanden till effektivitet.
Emellertid slår detta mot regionerna inom länen.
Exempelvis sparkraven inom polisen kan medföra att
verksamheten koncentreras, oftast till den största
kommunen, vilket i sin tur kan gå ut över det operativa
polisarbetet. Allmänheten upplever ofta detta som att
tryggheten hotas. De många sjukvårdsdebatterna runt om i
landet visar också vilken betydelse för tryggheten
människor tillmäter närhet och tillgänglighet.
Enligt min mening är det nödvändigt att i det fortsatta
beslutsfattandet alltid allvarligt överväga vilka
konsekvenser beslut om koncentration kan komma att
medföra. Ofta är motiveringen ökad rationalitet, men en
uppenbar risk finns att beräknade vinster äts upp av ökade
insatser för att leda och administrera de större
organisationerna.
Välutbildad personal finns på alla nivåer i alla
verksamheter. Att ta tillvara deras kunnande är viktigt.
Med den moderna datateknik som numera finns eller är
under utbyggnad, är det inga som helst problem att mellan
olika kontor och arbetsställen snabbt överföra stora
mängder information. Datoriseringen skall inte användas
för koncentration utan i stället tas tillvara för att stödja
decentralisering. Allt arbete inom exempelvis en
länsmyndighet eller en försäkringskassa behöver inte vara
koncentrerat till en enda plats, det går att arbeta effektivt
även i ett decentraliserat system.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hänsyn till sysselsättning och
service i olika regioner vid statliga organisationsbeslut.